Går du till affären i mjukisbyxor?

Räknas detta som mjukisbyxor?

CDA9E26D-8CA6-426A-917C-CEC8741B9CFE.webp
 
*spinoff på Hemmakläder”

Jag går inte på stora Ica i mjukisbyxor. Däremot har jag några gånger gått till lilla närmare affären i dem. Det ser visserligen lite sjukskrivet ut men då har jag väl också varit sjukskriven :)
Ja det gör jag, alla fall på byns lokala Hemköp eller närliggande Ica. Åker jag in till Örebro eller så tar jag däremot på mig något annat
 
Jag reflekterar aldrig, eller så gott som aldrig, över vad andra har för kläder i olika sammanhang. Folk får liksom ha på sig precis vad de vill utan att jag noterar det. Men jag skulle själv aldrig gå någonstans publikt i mjukisbrallor. De har jag hemma eller på gymmet. Jag går inte ens ut till brevlådan (4 m från ytterdörren) i de foppatofflor som annan familjemedlem förvarar innanför dörren. Tänk om modepolisen skulle komma åkandes just precis när jag är på väg till brevlådan i foppatofflor!!!
Det fanns en tid i mitt liv då jag förmodligen hellre gått till jobbet i mjukisbyxor än runt kvarteret i foppor.

Men så fick jag en crush på en jättefin man som hade ett par och sedan dess tycker jag det är rätt gulligt :love:
 
Försöker repa mig efter ett migränanfall och har läst alla svar nu. Kul läsning! Att detta kunde dra så många inlägg :D

Kanske behöver påpeka att enda gången jag noterat frekvensen av mjukisbyxor var hos pappa på sjukhuset. Om någon har det på min Ica vet jag inte, ska kolla i fortsättningen. :D

Ridkläder som många tar upp - det kunde jag möjligen ha på stormarknaden i kommunen där jag hade hästen. Däremot hade jag det aldrig på Ica här i storstan. Det var något med gödsel, hästlukt och halm som jag tänkte att man hade större förståelse för på landet.
 
Nej, jag går aldrig till affären i mjukisbyxor. Möjligen om jag är dödssjuk men då brukar jag sällan ta mig iväg till affären ändå. Bär typ Fjällrävenbyxor om jag behöver utanför huset och inte orkar ha jeans.
 
Jag sov också naken - tills en kvinna i grannhuset blev attackerad och jag sprang ut näck på balkongen för att skrika och gapa och försöka skrämma bort angriparen. Mitt sovrum vetter bort från huset där det hände och jag vaknade av hennes skrik - ganska många såg nog showen. Rätt åt dem.
Du är min idol för bara detta :love:
 
Jag älskar att sminka mig och är duktig på det men går mest osminkad. Trivs ypperligt med både och.....

Jag "klär upp" mig till jobbet och till de större galleriorna. Klär upp, är nog det som folk mest kallar vanliga rena kläder som inte är så himla mycket och som de flesta gå i hemma. Detta mest för att inte gå skitig på dessa ställen.

Jag åker och hämtar ungdomar på stationen i pyjamas och har fått rädda folk ur diket i -20 med korta pyjamasbyxor och skitig gammal t-shirt.

Självklart går jag och handlar i mjukisbyxor och oftast är de inte rena heller. Det är de fristående affärerna som ICA, konsum och alla de där.
Det händer att jag gör det även i galleriorna om det blev bråttom iväg.

Jag älskar när min man byter om till skitiga gårdskläder eftersom jag uppfattar honom som allra snyggast då. Alltså bryr jag mig inte om ifall han går så till affären heller.
 
Mest allmänt:

Kanske. :) Jag borde nog ha taggat @Gnist för att få tydligare svar men jag tycker det är fler som uttryckt ungefär detsamma.
Och vadå "nedklätt" för att handla på ICA kan jag i så fall också tycka, eftersom det indikerar att man bör klä Upp sig för att gå ned på konsum och handla en mjölkskvätt till sitt té, Det blir ju bara fånigt.

Nu sitter jag vaken alldeles för sent och stör mig... :D

Min Ömma Moder (och även Fader) skulle inte drömma om att visa sig i dylika plagg. Nånstans har jag fått med mig att det är en typ av kläder man inte visar sig i offentligt, ungefär som underkläder.
Jag har aldrig sett mina föräldrar i mjukisbyxor, det närmsta jag kommer är väl mammas käcka pyjamasbyxor. Skulle jag komma i dylikt skulle min Mor antagligen säga ”vill du låna ett par byxor?”
 
Det är lite intressant dock. Samhället verkar se det så här: Utan smink/med mjukiskläder så har man antingen fullt självförtroende över sig själv eller så har man tappat greppet totalt. Med smink/"ordentliga" kläder så har man full koll på allting eller så saknar man självförtroende.
Var går gränsen mellan de två motpolerna? Det känns ju som att det är alltid antingen det ena eller det andra. Jag vill ju vara en sån med sånt självförtroende att jag kan gå ut hur än jag ser ut, men samtidigt så infaller risken att jag ser ut som en slashög (för andra motsatsen, dvs att de ser ut som att de bryr sig för mycket) så att säga. Det finns ingen balans eller gräns.

Om man försöker klä sig tillräckligt slappt men ändå med koll så bryr man ju ändå sig mer än vad man borde om hur man ser ut.

Jag tror faktiskt det är så lätt att det bara är den som klär sig som vet. Vi andra ska helt enkelt inte döma. För visst är det väl iallfall så att det är de som står och tittar utifrån som har åsikter?
 
Intressant att du benämner mjukisbyxor som sunkiga. Det är väl det som det uppfattas som, slappt på något sätt. Gärna med hoodie till också. Då är man nog riktigt sunkig. Jag tycker det är så intressant hur vissa klädesplagg anses vara sunkiga och byxor med pressveck anses korrekta, om än kanske lite stela.
Jag funderar lite på vad som kan vara "sunkigt" med vanliga hyfsat hela, rena mjukisbyxor?

För mig innebär ordet "sunkigt" någonting som är skitigt utöver vanligt stallmök eller lera... någonting med inpyrd kroppsodör eller generellt otvättat och nedgånget.
Mest allmänt:

Kanske. :) Jag borde nog ha taggat @Gnist för att få tydligare svar men jag tycker det är fler som uttryckt ungefär detsamma.
Och vadå "nedklätt" för att handla på ICA kan jag i så fall också tycka, eftersom det indikerar att man bör klä Upp sig för att gå ned på konsum och handla en mjölkskvätt till sitt té, Det blir ju bara fånigt.

Nu sitter jag vaken alldeles för sent och stör mig... :D

Den observante såg att jag skrev "vanliga mjukisbyxor". Dvs den gamla klassiska sorten, med noll passform och med både hängröv och hängknän. Såna ser sunkiga ut, men att något ser sunkigt ut innebär ju inte att det är sunkigt..
 
Jag tror faktiskt det är så lätt att det bara är den som klär sig som vet. Vi andra ska helt enkelt inte döma. För visst är det väl iallfall så att det är de som står och tittar utifrån som har åsikter?

Det är lätt att säga, men svårare i praktiken, att helt sluta bry sig om vad andra tycker och tänker om en. Till någon grad så tror jag att det alltid kommer att tas i beaktande på olika sätt.

Men som svar på din fråga @Asko så tror jag att det helt enkelt inte går att tillfredsställa alla med sitt utseende. "Samhället" som du nämner är en drös av människor med olika åsikter. Jag menar, det finns de där ute i landet som anser att jag är snoffsig bara för att jag råkar bo i landets huvudstad och "jobbar på kontor" som vi diskuterar i en annan tråd. Medan det säkerligen finns de här i kvarteret som rynkar på näsan när jag går ner osminkad och rufsig i håret på helgerna till bageriet för att köpa lite frukost. Sen allt där emellan. Jag är av fullaste övertygelse att det aldrig går att falla alla i smaken oavsett om det handlar om ens åsikter, personlighet, utseende, värderingar mm. En väldigt klok man (mitt ex) sa en gång att det tillslut inte finns någonting kvar av en människa som försöker att passa alla, och la till "Jag har tillräckligt många människor som tycker om mig i mitt liv för den jag är, så jag behöver inte de andra"

Personligen ser jag absolut ut som en sunkig luffare när jag drar runt på stan ibland. But hey, mitt livsuppdrag är inte att vara snygg heller.
 
Det är lätt att säga, men svårare i praktiken, att helt sluta bry sig om vad andra tycker och tänker om en. Till någon grad så tror jag att det alltid kommer att tas i beaktande på olika sätt.

Jag håller med. Det var bara tanken liksom, att egentligen är det lätt men det betyder ju inte att det är det i praktiken, liksom. :(
 
Jag håller med. Det var bara tanken liksom, att egentligen är det lätt men det betyder ju inte att det är det i praktiken, liksom. :(

Jag tror man får jobba lite på det och så kan man hitta en rimlig nivå! Ska man bry sig om vad ALLA tycker så får man det nog väldigt jobbigt. Personligen bryr jag mig mer om vad vänner och familj anser om mig, och till och med där får jag jobba lite på att släppa vissa åsikter eftersom vi helt enkelt är olika och tycker olika.

Att sluta döma andra känns betydligt enklare, så det kan ju alla jobba på att lägga av lite med. Ibland hör jag folk på stan viska om någon som går förbi. Jisses, mind your own business liksom.
 
Jag tror faktiskt det är så lätt att det bara är den som klär sig som vet. Vi andra ska helt enkelt inte döma. För visst är det väl iallfall så att det är de som står och tittar utifrån som har åsikter?
Lätt att säga dock, (jag skrev så här långt innan jag såg nu att @Voeux skrev i princip samma sak :D)
För att vara HELT ärlig så när jag en gång för längesen såg en kvinna med pyjamas byxor så undrade jag lite lätt oroligt/empatiskt hur hon mådde :o tänkte att hon var deprimerad eller något sånt :o:o Sen dess har jag undrat lite över min spontana tanke just där och då, och ändrat åsikt uppenbarligen :D
 
Försöker repa mig efter ett migränanfall och har läst alla svar nu. Kul läsning! Att detta kunde dra så många inlägg :D

Kanske behöver påpeka att enda gången jag noterat frekvensen av mjukisbyxor var hos pappa på sjukhuset. Om någon har det på min Ica vet jag inte, ska kolla i fortsättningen. :D

Ridkläder som många tar upp - det kunde jag möjligen ha på stormarknaden i kommunen där jag hade hästen. Däremot hade jag det aldrig på Ica här i storstan. Det var något med gödsel, hästlukt och halm som jag tänkte att man hade större förståelse för på landet.
Jag går allt då och då in på min närmaste Hemköp i ridkläder/stallkläder. Om de inte är galet smutsiga. Och med galet menar jag galet.

Jag drar nog en ungefärlig gräns mellan sådana livsmedelsbutiker som ligger där folk bor, och sådana som ligger mer mitt i stans kommersiella delar, tex i gallerior. Där jag bor, tycker jag att jag får vara som jag är, och där handlar jag i de kläder jag råkar ha på mig. Att gå in, klä av mig, duscha och sen klä mig i något annat för att köpa lite bröd och kaffe, känns alldeles för jobbigt.
 
Det är lätt att säga, men svårare i praktiken, att helt sluta bry sig om vad andra tycker och tänker om en. Till någon grad så tror jag att det alltid kommer att tas i beaktande på olika sätt.

Men som svar på din fråga @Asko så tror jag att det helt enkelt inte går att tillfredsställa alla med sitt utseende. "Samhället" som du nämner är en drös av människor med olika åsikter. Jag menar, det finns de där ute i landet som anser att jag är snoffsig bara för att jag råkar bo i landets huvudstad och "jobbar på kontor" som vi diskuterar i en annan tråd. Medan det säkerligen finns de här i kvarteret som rynkar på näsan när jag går ner osminkad och rufsig i håret på helgerna till bageriet för att köpa lite frukost. Sen allt där emellan. Jag är av fullaste övertygelse att det aldrig går att falla alla i smaken oavsett om det handlar om ens åsikter, personlighet, utseende, värderingar mm. En väldigt klok man (mitt ex) sa en gång att det tillslut inte finns någonting kvar av en människa som försöker att passa alla, och la till "Jag har tillräckligt många människor som tycker om mig i mitt liv för den jag är, så jag behöver inte de andra"

Personligen ser jag absolut ut som en sunkig luffare när jag drar runt på stan ibland. But hey, mitt livsuppdrag är inte att vara snygg heller.
Skulle främlingar på gatan lägga märke till om du var osminkad och rufsig i håret, menar du? Det låter inte jättetroligt. Än mindre rynka på näsan åt det. :confused:
 
Det är lätt att säga, men svårare i praktiken, att helt sluta bry sig om vad andra tycker och tänker om en. Till någon grad så tror jag att det alltid kommer att tas i beaktande på olika sätt.

Men som svar på din fråga @Asko så tror jag att det helt enkelt inte går att tillfredsställa alla med sitt utseende. "Samhället" som du nämner är en drös av människor med olika åsikter. Jag menar, det finns de där ute i landet som anser att jag är snoffsig bara för att jag råkar bo i landets huvudstad och "jobbar på kontor" som vi diskuterar i en annan tråd. Medan det säkerligen finns de här i kvarteret som rynkar på näsan när jag går ner osminkad och rufsig i håret på helgerna till bageriet för att köpa lite frukost. Sen allt där emellan. Jag är av fullaste övertygelse att det aldrig går att falla alla i smaken oavsett om det handlar om ens åsikter, personlighet, utseende, värderingar mm. En väldigt klok man (mitt ex) sa en gång att det tillslut inte finns någonting kvar av en människa som försöker att passa alla, och la till "Jag har tillräckligt många människor som tycker om mig i mitt liv för den jag är, så jag behöver inte de andra"

Personligen ser jag absolut ut som en sunkig luffare när jag drar runt på stan ibland. But hey, mitt livsuppdrag är inte att vara snygg heller.
:bow: Håller med! Men jag tror att jag påverkas mera av de i kvarteret, så att säga, än de där ute i landet pga de är ju de folk jag ser varje dag. Å andra sidan så kan jag bli lite trotsig av det :devil: och göra motsatsen :angel::D
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 574
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 569
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 577
Senast: sjoberga
·
Relationer Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det...
2 3
Svar
43
· Visningar
5 107
Senast: verser
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp