Går du till affären i mjukisbyxor?

Jag har en uhip-kappa i stallet. Jag är liten och kort så även i storlek 34 blir kappan lite av ett tält. Jag såg mig själv i reflektionen i ett fönster på affären häromdagen. Rosa mjukisar, klarblå tältkappa och den sköna men fula mössan. Skitiga skor och trasiga handskar. Jag är nu SÄKER på att de tror jag är hemlös! Det såg ganska sjaskigt ut...

Nej jag tänker inte sluta handla påväg från stallet.
 
Jag jobbar i en mindre affär i england och där kommer folk i allt möjligt från pyjamas och morgonrock till tränings och ridkläder till glittrigaste festblåsan och frack. Nyduschadmed blött hår går precis lika bra att gå ut i som stylat i värsta frisyren. Mest intressant och varierande var i december.
 
Titta dig omkring på stan en helt vanlig dag. Jag har sett folk gå i långkalsonger gående i cowboyboots, jag har sett gråhårig tant i hudfärgad BH och jeans på stan. Om man går till affären i mjukisbyxor, idag 2019 känns som en märklig fråga. Jag har nog själv inget i min garderob jag inte skulle kunna visa mig för folk i, och jag klär inte upp mig för att gå till affären.
.

Bara för att det idag är mer okej att gå ut i det offentliga iklädd i princip vad som helst (med små gränser), går det självklart att fråga o debattera vad som egentligen är okej och varför, varför inte osv.

Personligen går jag ut i mjuksbyxor och även i ridbyxor i ica-butiken, men jag skulle aldrig gå dit i cowboyboots o långkallingar o vad du tog upp för exempel. Jag studsar när ungdomar kommer in i minikjol, stilettklackar o bh-liknande topp för att köpa cigg innan de ska ut (kan man se ut så??? ;)) men förmodligen tecken på att jag börjar bli gammal o lyssnat på magdalena ribbing på radio ett par gånger för mycket hehe.

Självklart kan man gå ut o se ut lite hur som, men får väl ställa frågan till sig själv, med vilken bild av sig man vill ge till folk och hur man själv vill vara. Påklädd helst, åtminstone. "Hel o ren" som tanterna brukar säga. :)
 
Jag jobbar i en mindre affär i england och där kommer folk i allt möjligt från pyjamas och morgonrock till tränings och ridkläder till glittrigaste festblåsan och frack. Nyduschadmed blött hår går precis lika bra att gå ut i som stylat i värsta frisyren. Mest intressant och varierande var i december.

Haha den där är rolig! Man ser verkligen allt möjligt när man jobbar i affär. När jag jobbade i affär hade jag liknande erfarenheter, det enda som var lite halvsnuskigt var killar som träningscyklade dit o kom in med svetten stänkandes (bokstvaligt talat) ned på kassapparaten medan de betalade... not so fresh hehe
 
Bara för att det idag är mer okej att gå ut i det offentliga iklädd i princip vad som helst (med små gränser), går det självklart att fråga o debattera vad som egentligen är okej och varför, varför inte osv.

Personligen går jag ut i mjuksbyxor och även i ridbyxor i ica-butiken, men jag skulle aldrig gå dit i cowboyboots o långkallingar o vad du tog upp för exempel. Jag studsar när ungdomar kommer in i minikjol, stilettklackar o bh-liknande topp för att köpa cigg innan de ska ut (kan man se ut så??? ;)) men förmodligen tecken på att jag börjar bli gammal o lyssnat på magdalena ribbing på radio ett par gånger för mycket hehe.

Självklart kan man gå ut o se ut lite hur som, men får väl ställa frågan till sig själv, med vilken bild av sig man vill ge till folk och hur man själv vill vara. Påklädd helst, åtminstone. "Hel o ren" som tanterna brukar säga. :)
Ribbing skulle aldrig shameat folk för deras klädval.
 
Skulle aldrig komma på tanken att gå utanför tomten i träningskläder och pissetofflor. Om man nu inte är på väg att träna är klart.

Tycker det är "värst" med karlar och mjukisar. Hur man än försöker att låta bli, så landar blicken på det rörliga partiet, just pga att det ofta rullar på bra mellan höger och vänster. Och det är inte så aptitligt, vare sig brallorna visar en kabanoss eller falukorv.

Med det sagt, så är det mjuka kläder som gäller hemma, det blir ju ett gäng ombyten på en dag.
Från jobbkläder till mjuka bekväma, via ridkläder, skoteroverall, arbetskläder, för att landa i badrocken efter duschen.
 
Äger inga mjukisbyxor.
Använder däremot Gudrun Sjödéns kläder som ”hemmakläder” tillsammans med mjukare underkläder.
Kan åka till närmaste affären med dom kläderna och med en halvlång kappa över.
Ska jag åka längre så klär jag på mig annat. Framförallt en bh som håller upp lite mer.

Sminket har jag löst med att ha volymfransar. Fyller på var 3-5:e vecka.
Har tatuerade och färgade ögonbryn så jag ser alltid sminkad ut ändå.
Använder nästan aldrig underlagskräm och sånt. Bara till finare tillfällen. Inte på jobbet.
Fixar också naglarna med gellack så dom är alltid prydliga.

Sen jag gick ner i vikt (40 kg) har jag blivit betydligt mer intresserad av utseende och kläder.
Nu är det roligare att ha fina kläder. ;) Innan dess var jag betydligt mindre fixad och välklädd.
Även innan jag gick upp i vikt också

Vad andra har på sig bryr jag mig inte om alls. Varken ridkläder, varselkläder eller dylikt.
Inte så länge det är något väldigt extremt.
En sak jag reagerar på däremot är dom som går med jeans med hål på knäna nu på vintern.
Fy sjutton vad kallt. :crazy: Likaså har jag märkt att flera har låga skor med riktigt låga sportsockor så att en del av ankeln är helt naken. Det skulle jag aldrig greja. Fryser alldeles för mycket. ;)
 
Bara för att det idag är mer okej att gå ut i det offentliga iklädd i princip vad som helst (med små gränser), går det självklart att fråga o debattera vad som egentligen är okej och varför, varför inte osv.

Personligen går jag ut i mjuksbyxor och även i ridbyxor i ica-butiken, men jag skulle aldrig gå dit i cowboyboots o långkallingar o vad du tog upp för exempel. Jag studsar när ungdomar kommer in i minikjol, stilettklackar o bh-liknande topp för att köpa cigg innan de ska ut (kan man se ut så??? ;)) men förmodligen tecken på att jag börjar bli gammal o lyssnat på magdalena ribbing på radio ett par gånger för mycket hehe.

Självklart kan man gå ut o se ut lite hur som, men får väl ställa frågan till sig själv, med vilken bild av sig man vill ge till folk och hur man själv vill vara. Påklädd helst, åtminstone. "Hel o ren" som tanterna brukar säga. :)
Självklart ska man ifrågasätta det mesta här i livet, annars hade vi inte utveckling. Just mjukisbyxor i affären eller inte kan jag tycka, är som att fråga om har du kläder på dig när du går till affären eller inte, typ.
I min värld är mjukisbyxor något som ALLA har, men om frågan istället vore - "går du till affären i dina sjaviga hemmakläder" är det en helt annan fråga. Komijjen, idag har folk på sig mjukisbyxor med någon minimal designerlapp innanför linningen på sig som kostar flera tusen att köpa.

Vi i sverige är ansedda av många som de generellt bäst vardagsklädda i världen. Mina amerikanska vänner tittar sig storögt omkring på folk på gatan och säger "woooow" första dagarna de är i landet.
 
*spinoff på Hemmakläder”

Jag går inte på stora Ica i mjukisbyxor. Däremot har jag några gånger gått till lilla närmare affären i dem. Det ser visserligen lite sjukskrivet ut men då har jag väl också varit sjukskriven :)

Nej. Jag klär mig vettigt för att jobba hemma till och med (inte kostym, men det jobbar jag inte i heller). Det är nåt med självbild och att komma igång, går jag i pyjamas dagtid känner jag mig typ sjuk. Det är bara då det händer.
 
Jag önskar jag klädde mig bättre. Det är enbart för in egna skull. Jag känner mig fräschare om jag har ett par jeans, normal topp/jacka som inte är jobb eller stallrelaterat.

Försökt ha på mig lite smink men orkar inte fixa det på morgonen längre. Smycken likaså. JObba ri en bransch nu där det är svårt att ha annat än små örhängen.

Tidigare jobb var det alltid kostym och ordentligt fixad i hår och med smink.

Förfallet gick fort :rofl:

Annars bryr jag mig inte så mycket på vad jag har på mig. Foppatofflor kommer jag ALDRIG vistas i offentligt. De är för hemmabruk när man ska ut med soporna eller liknande.
 
Jag klär mig också likadant om.jag jobbar hemma som på jobbet. Jag vaknar liksom inte om jag inte klär på mig.

Ja, när min chef säger att det är skönt att jobba hemma i pyjamasbrallor och slarvig tofs är jag helt oförstående. Jag går upp, sätter på mig kläder och äter frukost. På kvällen åker pyjamas på mär jags ka lägga mig. För mig är det ett sovplats, inget man går runt i.
I min familj hade man aldrig på sig pyjamas vid matbordet. Skulle aldrig laga mat i pyjamas heller. Möjligen en sen smörgås om hungersnöd uppstår.
 
Sen kan jag önska att jag var en sån där skön typ som skrek YOLO och gled runt i mjukisbyxor, men jag pallar inte. Eventuellt kan det ha att göra med att jag alltid uppfattat mig själv som tämligen ful, vilket gör kläderna viktigare. Jag må vara ful, men jag är hyfsat välklädd. Tragiskt.
 
Såhär föreställer jag mig att @Hyacinth går klädd :D

A96C5C06-97A6-49F3-B4A6-0B5A91F31661.webp
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 577
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 569
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
8 577
Senast: sjoberga
·
Relationer Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det...
2 3
Svar
43
· Visningar
5 107
Senast: verser
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp