Galen katt

[Liinnaa]

Hej,
Det är så att jag och min sambo bestämde oss för att skaffa katt när vi flyttade ihop, det blev en kattunge från stället där jag rider. Katten är en blandning mellan bondkatt och maine coon och är nu ca 6 månader. Redan från början så har han varit en ganska tuff katt, inte rädd för något osv..

Så till problemet då, vår katt har bara en on och en off knapp, antingen är han världens mysigaste eller så är han helt galen. När han är sådär mysig så kan vi bära honom och han somnar i vår famn eller så kommer han och buffar med sitt huvud i vårt ansikte och är allmänt trygg och mysig. Så jag tror och hoppas ju att han känner sig trygg och gillar oss.

Men sen så är han ju även helt galen ibland, förutom att han springer som en galning och skriker som att han blir slagen hela tiden när han har sina ryck så blir han även ganska aggressiv. Om vi ser att han håller på att attackera vår hand exempelvis så kan vi peka på honom och säga "Nej" för han brukar förstå tonfallet på vår röst men vår katt blir VÄLDIGT arg när vi säger till honom.
Han lägger öronen slickat bakåt och attackerar oss, puttar man bort honom eller knäpper honom på örat eller liknande så blir han ännu argare och attackerar igen, han både biter och rivs så de börjar blöda. Detta är inte endast när man säger till honom utan det kan vara lite när som helst som han bestämmer sig för att bita oss och det går ju inte säga till honom för då blir han förbannad och gör de ännu mer.
Vill bara säga att han aldrig blivit behandlad illa, inte innan oss och inte hos oss. Plus han har massor av leksaker han kan leka med om han vill.

Han är kastrerad för ca 2 månader sedan då vi hade hoppats på att hans humör skulle bli lite bättre men icke.

När vi har med honom hos andra så är han något lugnare men så fort han släpps av här hemma igen så blir han sitt vanliga jag och springer, busar, attackerar igen. Jag vill såklart tro att han trivs här hemma och det är därför han blir sitt "vanliga" jag så fort han kommer hem hit.

Han är en inne katt om det spelar roll, och vi har tänkt på kattkompis men alla djur, katter som hundar han träffat har han hatat, läs han attackerar dom.

Vet inte riktigt vad vi ska göra längre, vi hoppas bara att han inte är olycklig här..
Har ni några tankar så säg gärna dom

 

[Elisha]

Hej,
Det är så att jag och min sambo bestämde oss för att skaffa katt när vi flyttade ihop, det blev en kattunge från stället där jag rider. Katten är en blandning mellan bondkatt och maine coon och är nu ca 6 månader. Redan från början så har han varit en ganska tuff katt, inte rädd för något osv..

Så till problemet då, vår katt har bara en on och en off knapp, antingen är han världens mysigaste eller så är han helt galen. När han är sådär mysig så kan vi bära honom och han somnar i vår famn eller så kommer han och buffar med sitt huvud i vårt ansikte och är allmänt trygg och mysig. Så jag tror och hoppas ju att han känner sig trygg och gillar oss.

Men sen så är han ju även helt galen ibland, förutom att han springer som en galning och skriker som att han blir slagen hela tiden när han har sina ryck så blir han även ganska aggressiv. Om vi ser att han håller på att attackera vår hand exempelvis så kan vi peka på honom och säga "Nej" för han brukar förstå tonfallet på vår röst men vår katt blir VÄLDIGT arg när vi säger till honom.
Han lägger öronen slickat bakåt och attackerar oss, puttar man bort honom eller knäpper honom på örat eller liknande så blir han ännu argare och attackerar igen, han både biter och rivs så de börjar blöda. Detta är inte endast när man säger till honom utan det kan vara lite när som helst som han bestämmer sig för att bita oss och det går ju inte säga till honom för då blir han förbannad och gör de ännu mer.
Vill bara säga att han aldrig blivit behandlad illa, inte innan oss och inte hos oss. Plus han har massor av leksaker han kan leka med om han vill.

Han är kastrerad för ca 2 månader sedan då vi hade hoppats på att hans humör skulle bli lite bättre men icke.

När vi har med honom hos andra så är han något lugnare men så fort han släpps av här hemma igen så blir han sitt vanliga jag och springer, busar, attackerar igen. Jag vill såklart tro att han trivs här hemma och det är därför han blir sitt "vanliga" jag så fort han kommer hem hit.

Han är en inne katt om det spelar roll, och vi har tänkt på kattkompis men alla djur, katter som hundar han träffat har han hatat, läs han attackerar dom.

Vet inte riktigt vad vi ska göra längre, vi hoppas bara att han inte är olycklig här..
Har ni några tankar så säg gärna dom

Låter inte riktigt frisk att attackera både djur och människor? Har aldrig varit med om de.. Kolla upp han hos veterinär så det inte finns något fel? Hade tänkt föreslå kattkompis annars

 

[Barret]

Hej,
Det är så att jag och min sambo bestämde oss för att skaffa katt när vi flyttade ihop, det blev en kattunge från stället där jag rider. Katten är en blandning mellan bondkatt och maine coon och är nu ca 6 månader. Redan från början så har han varit en ganska tuff katt, inte rädd för något osv..

Så till problemet då, vår katt har bara en on och en off knapp, antingen är han världens mysigaste eller så är han helt galen. När han är sådär mysig så kan vi bära honom och han somnar i vår famn eller så kommer han och buffar med sitt huvud i vårt ansikte och är allmänt trygg och mysig. Så jag tror och hoppas ju att han känner sig trygg och gillar oss.

Men sen så är han ju även helt galen ibland, förutom att han springer som en galning och skriker som att han blir slagen hela tiden när han har sina ryck så blir han även ganska aggressiv. Om vi ser att han håller på att attackera vår hand exempelvis så kan vi peka på honom och säga "Nej" för han brukar förstå tonfallet på vår röst men vår katt blir VÄLDIGT arg när vi säger till honom.
Han lägger öronen slickat bakåt och attackerar oss, puttar man bort honom eller knäpper honom på örat eller liknande så blir han ännu argare och attackerar igen, han både biter och rivs så de börjar blöda. Detta är inte endast när man säger till honom utan det kan vara lite när som helst som han bestämmer sig för att bita oss och det går ju inte säga till honom för då blir han förbannad och gör de ännu mer.
Vill bara säga att han aldrig blivit behandlad illa, inte innan oss och inte hos oss. Plus han har massor av leksaker han kan leka med om han vill.

Han är kastrerad för ca 2 månader sedan då vi hade hoppats på att hans humör skulle bli lite bättre men icke.

När vi har med honom hos andra så är han något lugnare men så fort han släpps av här hemma igen så blir han sitt vanliga jag och springer, busar, attackerar igen. Jag vill såklart tro att han trivs här hemma och det är därför han blir sitt "vanliga" jag så fort han kommer hem hit.

Han är en inne katt om det spelar roll, och vi har tänkt på kattkompis men alla djur, katter som hundar han träffat har han hatat, läs han attackerar dom.

Vet inte riktigt vad vi ska göra längre, vi hoppas bara att han inte är olycklig här..
Har ni några tankar så säg gärna dom

Hej
Låter riktigt jobbigt det där. Katter kan ju ha sina idéer.

En tanke som dök upp när jag läste ditt inlägg är att du skriver att han har många leksaker att leka med "om han vill". Jag undrar då, brukar ni använda de leksakerna till att leka med honom? Alltså att han inte bara leker själv utan att ni aktivt deltar i leken och på så sätt får igång det?

Sedan undrar jag hur ni bor, lgh? hus? Och isåfall hur stort? Många katter, i min erfarenhet iaf, vill och behöver någonstans dit de kan dra sig undan och bara få vara ifred, en plats som bara är deras. Jag hade två klätterträd hemma till mina innekatter och hade som regel att när de låg på dem så fick de vara ifred. Då gick ingen dit och lekte eller klappade på dem.

Det låter ju annars som att han kan vara understimulerad. Vad ni kan testa är att, om han gillar godis, faktiskt ge honom lite tankenötter (godis i toarullar osv.) och ev. ta honom på (kortare till en början) koppelpromenader. Om det inte funkar och han fortfarande får ryck så kan det även vara en god idé att kolla upp honom hos veterinär, berätta bara vad ni berättat här i tråden. Men samtidigt får man tänka på att han är rätt ung fortfarande och troligtvis har mycket energi.

Till skillnad från många andra djur är många katter som jag har träffat iaf inte i något särskilt behov av "sällskap" i form av andra katter eller husdjur. Tvärtom har de flesta mest verkat acceptera det men helt klart föredragit att få vara ensamkatt och få all uppmärksamhet själv.

Lycka till!

 

[Trani]

puttar man bort honom eller knäpper honom på örat eller liknande så blir han ännu argare och attackerar igen

Är ni vana vid katter sedan innan? Katter jag har träffat som beter sig liknande har varit otrygga. Att han reagerar så på en korrigering är troligen för att han inte förstår den, i synnerhet som korrigeringen är hård.

Understimulans och brist på göm- och klätterställen påverkar också tryggheten negativt.

 

[cili]

Hej,
Det är så att jag och min sambo bestämde oss för att skaffa katt när vi flyttade ihop, det blev en kattunge från stället där jag rider. Katten är en blandning mellan bondkatt och maine coon och är nu ca 6 månader. Redan från början så har han varit en ganska tuff katt, inte rädd för något osv..

Så till problemet då, vår katt har bara en on och en off knapp, antingen är han världens mysigaste eller så är han helt galen. När han är sådär mysig så kan vi bära honom och han somnar i vår famn eller så kommer han och buffar med sitt huvud i vårt ansikte och är allmänt trygg och mysig. Så jag tror och hoppas ju att han känner sig trygg och gillar oss.

Men sen så är han ju även helt galen ibland, förutom att han springer som en galning och skriker som att han blir slagen hela tiden när han har sina ryck så blir han även ganska aggressiv. Om vi ser att han håller på att attackera vår hand exempelvis så kan vi peka på honom och säga "Nej" för han brukar förstå tonfallet på vår röst men vår katt blir VÄLDIGT arg när vi säger till honom.
Han lägger öronen slickat bakåt och attackerar oss, puttar man bort honom eller knäpper honom på örat eller liknande så blir han ännu argare och attackerar igen, han både biter och rivs så de börjar blöda. Detta är inte endast när man säger till honom utan det kan vara lite när som helst som han bestämmer sig för att bita oss och det går ju inte säga till honom för då blir han förbannad och gör de ännu mer.
Vill bara säga att han aldrig blivit behandlad illa, inte innan oss och inte hos oss. Plus han har massor av leksaker han kan leka med om han vill.

Han är kastrerad för ca 2 månader sedan då vi hade hoppats på att hans humör skulle bli lite bättre men icke.

När vi har med honom hos andra så är han något lugnare men så fort han släpps av här hemma igen så blir han sitt vanliga jag och springer, busar, attackerar igen. Jag vill såklart tro att han trivs här hemma och det är därför han blir sitt "vanliga" jag så fort han kommer hem hit.

Han är en inne katt om det spelar roll, och vi har tänkt på kattkompis men alla djur, katter som hundar han träffat har han hatat, läs han attackerar dom.

Vet inte riktigt vad vi ska göra längre, vi hoppas bara att han inte är olycklig här..
Har ni några tankar så säg gärna dom

När togs han från sin mamma?

 

[Liinnaa]

Tack för alla svar!

Vi bor i lägenhet, i en tvåa, men det är en stor tvåa på ca 80 kvm så plats finns, han har även sin transportbur framme hela tiden och den gillar han att ligga i så det är de stället han går till när han vill dra sig undan. Klätterträd har han och de gillar han också.
Han är väldigt duktig på att leka med leksakerna själv men såklart leker vi med dom med katten också.

Jag har alltid haft katt men alla som jag eller min familj haft innan har varit väldigt okomplicerade och vart väldigt lätta att ha och göra med. Otrygg hoppas och tror jag inte att han är då han emellan sina stollryck är väldigt trevlig och trygg, han är väldigt framåt av sig och lägger sig gärna och sover i helt främlingars knän.

Jag har pratat med hon som har mamman till honom och hon sa att mamman var likadan och att hon hade fått rådet att fortsätta som hon gjorde och visa för katten att det inte är acceptabelt och skulle de fortsätta en lång tid framöver så kontakta veterinär.
Så det är vad jag hade tänkt att göra, jag ska använda mig av några råd här om leksaker och gömma godisar och hoppas att det växer bort när han blir äldre

 

[Sassy]

Jag håller med @Barret, det handlar inte bara om att leka, utan hur. Mental stimulans där katten får klura och trötta ut flera sinnen verkar frustrationsdämpande, medan mycket fysisk lek mer varvar upp katten. Det hjälper inte att bestraffa ett oönskat beteende av det här slaget, eftersom det också leder till att katten varvar upp och beteendet eskalerar. Det enda man ska göra är att avbryta, avled eller se till att katten inte kan fortsätta.

Sedan är det mycket olyckligt att man tagit ungar på en katt med ett sådant temperament, det går mycket ofta i arv, och det är inte kul för varken katt eller ägare.

 

[Trani]

Jag har pratat med hon som har mamman till honom och hon sa att mamman var likadan

Det betyder ju inte att det bara är ni som lider. Jag skulle absolut tolka beteendet som att han är missnöjd på något vis. Att det är ärftligt betyder bara att han och hans mamma är känsligare mentalt.

 

[Barret]

Kom på ännu några tankar efter att ha läst de andras svar.

Som många redan har sagt låter det ju som att han på något sätt är understimulerad/stressad. Tänk då på att negativa korrigeringar (exv. knäpp på örat och tillsägelser) oftast bara bidrar till att öka stressen och därmed förvärra beteendet. Det kanske funkar just då men i längden byggs stressen bara på och blir mer svårhanterlig. Arbeta hellre med att utstråla lugn och trygghet själva, bli inte upprörda eller arga utan gå istället till andra sidan rummet eller liknande, sätt er ner och läs en bok eller något annat lugnt.

Om ni verkligen måste säga till (om t ex han söker upp er för att "bråka") tänk på att göra det bestämt men med vänlig ton och var snabba med att berömma/ge någon form av belöning så fort ni märker att han hejdar sig. Katter är svårare att träna än hundar och har, i min erfarenhet, enormt mycket större integritet men det går om man själv är lugn och tydlig. Viktigast i sammanhanget enligt mig är att man måste respektera honom och bemöta honom på en vänligt, icke-konfliktfyllt men konsekvent sätt.

 

[Liinnaa]

Ska tänka på allt ni har sagt, tack så mycket för alla svar

 

[Fan of Bill]

Har en exakt likadan kissemiss här hemma. En dam med bestämda åsikter. En dam som sitter och spanar vid tomtgränsen och är kvarterets polis. En dam som stands her ground och inte backar utan utdelar gärna en hurring till hanarna häromkring.

Med andra ord, hade hon inte haft tillgång till att vara utekatt så hade jag inte kunnat ha kvar henne. Det är alldeles för mycket "vildkatt" i henne och hon blir precis som du beskriver din misse när hon behöver mer stimulans för hon blivit uttråkad.

Avancerar till bitch på noll sekunder och då öppnar man bara ytterdörren så dundrar hon ut och sen kommer hon in som den älskvärda prinsessa hon även är

 

[Verdandi]

Vet en maine coon med samma jobbiga psyke och som kunde attackera andra människor. När ägaren började låta katten få gå ut själv, så blev det lite bättre. Dock blir det bakslag så fort katten känner sig trängd, vilket några hantverkare fick erfara då de försökte hälsa på katten. Som tur var så var det utomhus så katten sprang iväg och hantverkarna kunde sätta sig i säkerhet inomhus.

/V

 

[nilie]

Som flera andra skrivit så tror jag också att katten är understimulerad. Om ni har en balkong eller uteplats, så kan man näta in den så att katten får vistas ute ibland och få mer stimulans. Den får se fåglar och annat som kan rikta sin energi mot. Det finns beskrivningar om hur man nätar in på http://kattforum.se/ men det kanske finns på detta forum också. Jag känner en maine coon som funkar bra och den får gå ut på uteplatsen flera gånger om dagen och sommartid har den en flyttbar utebur på tomten (familjen bor i villa) Den har också en kattkompis. Ett sista alternativ är väl att omplacera katten till någon som kan låta den vara utekatt. Hoppas det löser sig för er!

 

[nilie]

För mer stimulans. Köp en kattsele och gå promenader med katten. För att den inte ska gnälla om att ständigt få vara ute, så bestäm vissa tider då den får gå ut t ex varje kväll vid ungefär samma tid. Innan vår första katt blev utekatt fick han gå ut ca kl 18 varje kväll. Han började jama vid den tiden, men höll sig tyst andra tider. I början gick vi ut med honom vid olika tider, men det var sämre för då gnällde han jämt.

 

[Tassetass]

För mig finns det två delar i det där.

Det ena är att under inga omständigheter är det okej att bitas eller klösas, oavsett hur lekfull, understimulerad eller uppspelt katten är.

En kompis till mig har en katt liknande din och första gången han var på mig nöp jag tag i nackskinnet (så hårt som behövdes för att han inte skulle kunna komma loss eller komma åt mig och med just den katten fick jag ta ett riktigt hårt tag) och skickade ner katten på golvet fortare än kvickt. Det upprepades en eller två gånger och sedan dess är katten lika social och kelig med mig som med alla andra men ger tusan i att använda klor eller tänder på mig.

Det andra är att lista ut vad som egentligen är anledningen till beteendet, för som jag ser det beter sig inte en välmående katt på dt där sättet. Är det säkerställt att katten är frisk? Problem med hörsel, syn, mage eller någon annan del av kroppen kan göra att katten upplevs som dr Jekyll och mr Hyde. Understimulerade katter kan också bete sig så som du beskriver och där har andra gett bra tips på vad ni kan göra.

 

[Cornelia]

Vi har en katt av samma blandning som din, maine coon och bondkatt. Det du skriver om den stämmer exakt överens med hur vår Elvira har varit- och till viss del fortfarande är, även om hon har lugnat ner sig. Jag har sagt många gånger att hade vi inte bott så att vi kan släppa ut henne hade jag inte stått ut ....! Verkliga ryck har hon fått, bokstavligen klättrat i gardinerna, attackerat de andra katterna, varit gosig och kelen ena sekunden och försökt bita handen av en nästa sekund....

Grannen har en kullbror till henne, och han beter sig precis likadant.

Nu är de två år gamla och har som sagt börjat lugna ner sig. Elvira ligger ofta och sover på dagarna i vår säng, kommer ner och umgås en kort stund och vill sedan gå ut. Hon är en sådan katt som aldrig vill ligga i knäet, kan gosa en kort stund och sen är det bra. Respekterar man inte det får man sig en vinge!

 

[MJLee]

Bra och goda råd, men glöm inte att er katt är på väg in i värsta slyngelåldern när man tror att katten har damp och likt en tonåring trotsar och utmanar gränser. Tonårskatter kan vara bland det mest jobbiga som finns, evigt klagande, hoppande, hängade i gardiner, gnagande på sladdar och annat, etc, etc. Det är bara att härda ut och komma ihåg att alla blir vi vuxna tillslut! Han är ganska ung så det borde inte vara omöjligt med en kompis, men om han är van att vara enväldig härskare över er och resten av reviret kan det krävas tid att introducera en annan katt. Inte många katter blir jättelyckliga av en kompis första gången de ses, vissa blir aldrig vänner, vissa blir oskiljaktiga.

 

[Pudlan]

Nu vet jag inte vad för ras det är på vår katt men veterinären tror main ccon eller en annan stoor ras. Katten var sjövild när han var liten. Har tok ryck flera ggr per dag o han blir 13 år, älskar att mysa o vara nära. Vi leker med vår katt och han syselsätter sig gärna själv med leksaker. Han jamar ofta o mycket, Men tugga på matte är en favorit lek o testa om klorna funkar, gärna smyga sig på när matte sitter i soffan... jag har busat lite så med han hela tiden. Så det är mitt eget fel men han tycker det är kul. Han är frisk och helt ok. Han är inne katt.

Med vänlig hälsning
Pudlan

 

[marshall]

En del av texten är från kattbok och från kattforum samt veterinärsida osv.

jag skulle först och främst rekommendera att ni bokar en tid till veterinären och får honom undersökt, ta blodprov och se att det inte är något fysiskt fel på honom. Om det sedan visar sig att han är helt frisk kan man gå vidare med en beteendekonsultation. Oftast beror detta beteende på osäkerhet, otrygghet och kan bli förstärkt på många sätt, plus att det finns mycket i kattens imljö och levnadssätt som påverkar. Man behöver ha en bred bild på kattens liv, miljö och vanor för att kunna ge den bästa hjälpen. Efter att ni varit hos veterinären är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig så kan jag försöka hjälpa er att få sova om nätterna. Det är inte så vanligt här i Sverige att vi skriver ut antidepressiva eller lugnande till katter, däremot så finns det kosttillskott som man kan prova, även Feliway, som ni redan nämnt att ni provat.

Kattens bits eller attackerar

överdriv och säg ”Aj AJ” högt så att katten märker att du reagerar negativt
håll handen helt stilla tills katten slutar att bitas, och fortsätt sedan att klappa den igen
katten kan vara understimulerad – lek mer eller skaffa en kattkompis
katten kan ha ont och må dåligt
katten kan växa ifrån detta beteende.
Även om din katt är strikt innekatt eller utekatt så är det viktigt att hemmamiljön är så trygg och aktiverande som möjligt.

Har du fler än en katt är det många saker man ska tänka på, se nedan. Detta för att katter inte lever i flock utan var och en tar vara på sig själv.

I allmänhet ska man komma ihåg att katten är ett rovdjur som spenderar större delen av sin vakna tid jagandes byte, den sover/vilar mycket och är starkt revirberoende.

Allt detta behöver vi försöka tillgodose i kattens hemmamiljö. Det är bra att alltid ha i åtanke hur katten lever ute i det vilda.

katter är aktiva rovdjur--det behöver "jaga", det behöver aktivering och du kan leka med den eller andra aktiviteter, kanske ut i koppel?

 

[steve]

Hej,
Det är så att jag och min sambo bestämde oss för att skaffa katt när vi flyttade ihop, det blev en kattunge från stället där jag rider. Katten är en blandning mellan bondkatt och maine coon och är nu ca 6 månader. Redan från början så har han varit en ganska tuff katt, inte rädd för något osv..

Så till problemet då, vår katt har bara en on och en off knapp, antingen är han världens mysigaste eller så är han helt galen. När han är sådär mysig så kan vi bära honom och han somnar i vår famn eller så kommer han och buffar med sitt huvud i vårt ansikte och är allmänt trygg och mysig. Så jag tror och hoppas ju att han känner sig trygg och gillar oss.

Men sen så är han ju även helt galen ibland, förutom att han springer som en galning och skriker som att han blir slagen hela tiden när han har sina ryck så blir han även ganska aggressiv. Om vi ser att han håller på att attackera vår hand exempelvis så kan vi peka på honom och säga "Nej" för han brukar förstå tonfallet på vår röst men vår katt blir VÄLDIGT arg när vi säger till honom.
Han lägger öronen slickat bakåt och attackerar oss, puttar man bort honom eller knäpper honom på örat eller liknande så blir han ännu argare och attackerar igen, han både biter och rivs så de börjar blöda. Detta är inte endast när man säger till honom utan det kan vara lite när som helst som han bestämmer sig för att bita oss och det går ju inte säga till honom för då blir han förbannad och gör de ännu mer.
Vill bara säga att han aldrig blivit behandlad illa, inte innan oss och inte hos oss. Plus han har massor av leksaker han kan leka med om han vill.

Han är kastrerad för ca 2 månader sedan då vi hade hoppats på att hans humör skulle bli lite bättre men icke.

När vi har med honom hos andra så är han något lugnare men så fort han släpps av här hemma igen så blir han sitt vanliga jag och springer, busar, attackerar igen. Jag vill såklart tro att han trivs här hemma och det är därför han blir sitt "vanliga" jag så fort han kommer hem hit.

Han är en inne katt om det spelar roll, och vi har tänkt på kattkompis men alla djur, katter som hundar han träffat har han hatat, läs han attackerar dom.

Vet inte riktigt vad vi ska göra längre, vi hoppas bara att han inte är olycklig här..
Har ni några tankar så säg gärna dom

Jag tror inte, som en del andra föreslagit, att katten känner sig otrygg eller är sjuk. Jag tror faktiskt att den bara har en jäkla överskottsenergi och inte riktigt vet vad han ska göra med sig själv. Min ena var/är likadan - har aldrig träffat en mer social och mysig katt i hela mitt liv. Men så ibland får han sina "dampanfall" och rejsar runt som en tok och klöser tag i händer och ben eller den andra katten. Det absolut bästa tricket för oss är att helt ignorera honom. Fightar man tillbaka/bestraffar så tycker han att det är skitkul att vi "vill vara med och leka". Är man helt neutral och bara lyfter bort honom ger han upp ganska snabbt. Då är vi ju bara tråkiga. Hur som helst, dessa "dampanfall" är betydligt lugnare om katten har fri möjlighet till att gå ut. Dvs, på sommaren när han gärna är ute mycket sker dessa anfall mycket sällan. Jag tror att din katt är en sådan katt som behöver mycket aktivering för att må bra, vilken kan vara svårt om det är en innekatt. Men prova att gå ut med den i sele någon timma varje dag så den verkligen får utlopp för sin energi, och komplettera med lekar eller till exempel klickerträning inomhus.