Det är rätt länge sen jag var på ett reningsverk men processen lär ju inte ha ändrats så mycket. Fosfor är bara ett näringsämne. Det finns många fler som bara försvinner i ett stort reningsverk.
Slammet innehåller ämnen man inte vill ha på åkrarna eller i odlingar.
Det är länge sen jag läste om avlopp. Men jag tycker det är problem att kiss och bajs blandas. Kiss innehåller ju näringsämnen i bra koncentrationer för att göda växter med.
Hmm, jag börjar ana något här.
Jag förstår vad du är inne på, vad grejen är med avloppet, varför du vill ha skogsträdgård och så vidare.
MEN: är det rimligt att du sätter kravet på sig själv att "rädda världen", när du inte är frisk nog, inte tillhör neuromajoriteten i ett alltmer majoritetsanpassat samhälle, och har ett riktigt stort psykologiskt bagage?
Varför FÅR inte du vara snäll mot dig själv, för dig själv? Vad är det inom dig som stoppar dig, som låser fast dig i de här situationerna, där du gör det alltmer omöjligt för dig själv?
Det är kanske inte just DU som ska fysiskt tillverka den där skogsträdgården och ha det mest miljövänliga avloppet? Även om du i en utopi vill vara den personen, så är du ju rent objektivt inte lämplig för att vara det.
Du kan inte. Och det ÄR OK. Det är ok att du inte har orken för ens en endaste potatis. Du behöver inte bära ansvaret för världen på dina axlar, det enda som händer är att du gör dig själv mer och mer olycklig.
Förstår du vad jag menar? Det kräver en total omställning av din identitet, jag förstår det. Men den här versionen, just den här egoberättelsen, håller dig olycklig. Varför ska du fortsätta göra så mot dig själv?
