För att jag varit tjänstledig (av hälsoskäl). De gick inte på lönen jag hade utan på vad jag fått ut.Varför?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
För att jag varit tjänstledig (av hälsoskäl). De gick inte på lönen jag hade utan på vad jag fått ut.Varför?
Jag är i stort sett likadan som du gällande arbetssituationen. Jag har helt nyligen gått ur facket, men är kvar i A-kassan (än).Är ni med i facket? A-kassa?
Jag funderar på att gå ur. Har aldrig haft svårt att få jobb, har aldrig varit arbetslös, har behövt hjälp av facket en gång och det var i höstas och då menade de att de inte kunde hjälpa då de inte heller förstod. Nu har de dessutom höjt avgiften och jag tycker nog att den där fackliga avgiften hade gjort sig bättre på mitt pensionsspar än vad det gör till precis ingenting. Är jag dum nu?
Jag får nytt jobb på dagen om jag vill i en helt annan bransch. Visst, det är inte vad jag vill, men jag kommer ju alltid att ha en försörjning.
Jag jobbar statligt i en bransch där det alltid fattas folk, så det ska mycket till för att jag ska bli arbetslös. Det ska väääldigt mycket till för att jag ska bli arbetslös. Även om alla politiska beslut gör så att min arbetsplats läggs ner helt, vilket nu är långsökt, så tänker jag att jag ju då kommer att ha massor med tid att hitta nytt jobb. Jag är dessutom flyttbar.
Är jag småsnål nu? Det handlar om 300:- för facket och 135:- för a-kassan. De pengarna hade gjort stor skillnad på mitt penssionsspar eftersom jag kommer få relativt dålig pension då jag spenderade många år utomlands.
Mitt fack har reducerad avgift om man har lägre inkomst exempelvis på grund av deltidsarbete, föräldraledighet, sjukskrivning och liknande.men nu som halvtidsarbetande så inser jag att det knaprar för stor summa av mina skattade pengar för att vara värt det.
Du lider ju inte av arbetsbrist hellerJag är med i A-kassan, en ganska billig sort för en dryg hundralapp. Har aldrig varit med i ett fackförbund och har inget som helst intresse av det heller.
Man behöver väl inte vara medlem i facket för att gå samman och maila förslag till chefen….?Jag tycker att det är lite tråkigt när arbetsgivaren fattar beslut som påverkar min grupp på jobbet negativt och en bättre lösning finns, som ändå hade fungerat för både mig och mina kollegor och arbetsgivaren, men ingen vill kämpa för det. Jag frågade om de var med i facket men det är visst bara jag. Hur stark är gruppen som sådan att föra fram vettiga argument när dels ingen vill sammanhållet göra det och ingen vill/kan ta hjälp av facket för att komma fram till en lösning som hade passat oss båda?
Arbetsgivaren fattade sitt beslut av principsak och gruppen, tja, de morrar sins emellan. Det stör mig att man inte vill lyfta problemet.
"Hej chefen! Vi förstår att du har fattat detta beslutet av de anledningar du har angett till oss. Vi har satt oss ner och gått igenom olika tänkbara lösningar och kommit fram till att det här fungerar ju precis lika bra- detta funkar, detta funkar och detta funkar. Vad tycker du om vårt förslag?"
Men nej. Bättre att inte vara med i facket, för facket har ju aldrig hjälpt. Och bättre att surra om bekymmerna med varandra och hävda att det aaaaldrig kommer bli bättre istället för att komma fram till en lösning. Eller åtminstone försöka innan man säger upp sig och börjar någon annanstans.
Nej, det behöver man inte.Man behöver väl inte vara medlem i facket för att gå samman och maila förslag till chefen….?
Jag är med i facket. Jag har fått hjälp av dem, och haft tillräckligt dåliga arbetsgivare (nej, inte alla som jag jobbat hos/för har varit dåliga) för att se det som en självklarhet. Också av solidaritet - facket är sina medlemmar och styrkan hos organisationen ökar om många är med. Rabatter etc har jag aldrig nyttjat, förutom hemförsäkringen (som hos nuvarande fackförbund inte blev billigare när jag bodde själv - så då hoppade jag över - men däremot nu när jag blev sambo). När jag var timanställd/deltid kostade det dessutom typ 50-80:-/månaden att vara medlem, i de fack som gällde för de jobben. Arbetsmiljöfrågor är viktigt för mig.
I nuvarande fackförbund kan en inte vara med i enbart facket, utan det är fack+akassa eller enbart akassa som gäller. Hos nuvarande arbetsgivare är jag heltidsanställd och har lagt ner mitt eget företag, vilket innebär att jag är berättigad till akassa om jag blir av med jobbet. Vilket gör att det känns värt det, det är en trygghet. Jag har inte varit med i någon akassa innan nuvarande jobb.
Jag betalar ca 400:-/månaden i fackavgift. (Ca för att det är en viss % av lönen varje månad, dras av arbetsgivaren, så det kan variera med några kronor hit eller dit.)
Betalar de även frisktandvårdsavtalet? För har man det blir besöken gratis ändå?Edit: Jag kom på att nuvarande fackförbund har en lokal (i regionen) förmån som jag utnyttjar, nämligen tandvård. Upp till 5000:-/år, 50% av den betalda summan och det gäller även om en har frisktandvårdsavtal. Det är faktiskt en förmån som jag tycker är riktigt riktigt bra!
Betalar de även frisktandvårdsavtalet? För har man det blir besöken gratis ändå?
Fast det stämmer inte hos oss. Hos oss är de allra flesta med i facket. Tyvärr är det dock så att de som inte är med i facket har högre lön än vi som är med. De har också fått högre löneförhöjning. De som är med i Seco hos oss har fått sämre lön än vi som är med i ST, så det skiljer sig mycket mellan facken, men mest om man är helt oorganiserad. Just nu verkar det löna sig att vara oorganiserad. Jag jobbar inte för någon solidaritet. Jag jobbar för att få lön och helst så mycket lön som möjligt.Anledningen till att facket inte kan göra lika mycket som 'förr' är ju för att färre personer är medlemmar, så logiken att gå ur haltar ju, när facket får sämre möjligheter. Är det nån som på riktigt tror att det vi ser som självklart hade fortsatt vara det utan facket i andra ringhörnan? De flesta får någon löneförhöjning varje år. Det är inte självklart, alls.
Det är inte alls mer förmånligt att vara statligt anställd. Det var möjligtvis förr i tiden. Tex får staten inte vara löneledande, så löner inom staten är alltid lägre än inom den privata sektorn för samma typ av jobb. På vårt jobba är det mycket som fungerar bra, men massor som inte fungerar alls. Och många som sitter på ledande positioner har hamnat där för att det är deras tur, inte för att de har kompetensen. Så menar organisationen att cheferna ska vidareutbildas, men oftast är det så mycket att göra att cheferna inte hinner utbildas.Jag ogillar tanken på att åka snålskjuts på betalande fackmedlemmar - även om jag hade fått ta del av det som facket förhandlar fram, även utan att vara medlem. Jag som nyligen gått från kommunal till statlig anställning ser ju också vilken skillnad det gör med hög organisationsgrad, det är allmänt känt att det är 'förmånligt' att vara statligt anställd. Var kommer det ifrån tror ni?