Gå ner i vikt är piece of cake ...

L

Lithonit

Läste om vad Biggest Looser deltagarna hade för sig nu för tiden. Det var ett väldigt hysshande om vilken vikt de hade nu för tiden.

Det där är väl klassiskt. jag har själv gjort det. Jag halverade min vikt och sen har jag gått upp nu igen. Inte allt... men nästan ... Jag har precis ätit några kakor. Men jag skyller på medecinering och sjukdom. :o

Kvällstidninganra skriver ju oerhört ofta om folk som "gått ned 100 kg i vikt med nya SUPERSIZE dieten".

Att gå på diet är ju som att vara frälst: "Jag är inte alls hungrig,nääärå" - "det här är skitenkelt" - "det här har förändrat mitt liv" - "gu vad fräsch jag känner mig." "The diet is strong in me". (jag har själv låtit så. :cool: )

Men sen då.
Är det någon som lyckats vara fortsatt smal?
Jag vet en. Men hon kör ju fortfarande någon slags diet. Vilken man regelundet kan följa på Instagram tillsammans med bilder av kroppen i olika vinklar. Jag antar att det kan vara ett vinnande koncept. Om än något pinsamt. :p
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Min bror och även en väns man har genomgått varsin GBP och de har lyckats hålla vikten efter det.
Min bror har iof vält åt andra hållet och är numera anorektisk med katastrofala matvanor.

Min vän har nog minst halverat sin vikt, enbart genom träning och ändrad kost.
Hon är verkligen skitduktig och har lyckats hålla vikten ett par år.
Men jag tror hon har ett vinnande koncept i att äta vanlig men nyttig mat och hon äter väldigt små portioner och utöver det tränar hon några dagar i veckan.
Inget extremt alls utan kan äta lite pizza, hon äter kakor osv men i lagom dos.
Hennes man som gjorde en GBP lever likadant och håller vikten verkar må bra och känns sund.

Att gå ned i vikt är ju ingen jättekonst, att hålla vikten är ju konsten.
För att lyckas tror jag inte man kan leva på svältkost av mat man inte tycker om.
Jag tror på att tillåta sig allt i lagom mängd men inte alla dagar.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Är det någon som lyckats vara fortsatt smal?
Jag vet en. Men hon kör ju fortfarande någon slags diet.

Om man upplever det som ett slags diet att inte hämningslöst äta allt man har lust med, så tror jag att man faktiskt behöver vara på den där "någon slags diet" så länge man lever, om man vill vara någorlunda smal.

Om man inte upplever det som en diet, så är det inte heller det. Typ.

Själv är jag normalviktig, och har aldrig varit överviktig på allvar. Men jag kontrollerar mitt ätande. Nu tex, är jag inte riktigt mätt sedan middagen, och skulle gärna äta en smörgås. Men jag låter bli för jag vill inte gå upp i vikt. Jag äter massor av grönsaker till lunch och middag, eftersom jag gillar att äta stora portioner, men inte vill gå upp i vikt. Grönsaker går jag inte upp av, så klart.

Om jag utan någon som helst kontroll följde alla sug och ätimpulser, skulle jag väga minst 20 kilo mer än jag gör. Att äta som jag, hade kanske känts som en diet för dig?

Med så stillasittande liv som många lever idag och så lättillgängligt som både mat och allt onyttigt är hela tiden i vårt samhälle, så tror jag att det är optimistiskt i överkant att tro att man ska lyckas vara normalviktig hela livet utan något system för självkontroll, mer eller mindre medvetet.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Om man upplever det som ett slags diet att inte hämningslöst äta allt man har lust med, så tror jag att man faktiskt behöver vara på den där "någon slags diet" så länge man lever, om man vill vara någorlunda smal.

Om man inte upplever det som en diet, så är det inte heller det. Typ.

Själv är jag normalviktig, och har aldrig varit överviktig på allvar. Men jag kontrollerar mitt ätande. Nu tex, är jag inte riktigt mätt sedan middagen, och skulle gärna äta en smörgås. Men jag låter bli för jag vill inte gå upp i vikt. Jag äter massor av grönsaker till lunch och middag, eftersom jag gillar att äta stora portioner, men inte vill gå upp i vikt. Grönsaker går jag inte upp av, så klart.

Om jag utan någon som helst kontroll följde alla sug och ätimpulser, skulle jag väga minst 20 kilo mer än jag gör. Att äta som jag, hade kanske känts som en diet för dig?

Med så stillasittande liv som många lever idag och så lättillgängligt som både mat och allt onyttigt är hela tiden i vårt samhälle, så tror jag att det är optimistiskt i överkant att tro att man ska lyckas vara normalviktig hela livet utan något system för självkontroll, mer eller mindre medvetet.

Jag gör precis som du med mat. Unnar mig någon gång ibland men för det mesta är jag restriktiv. Till vardags äter jag frukost, en nyttig lunch med sallad och mycket grönsaker, mindre portion till middag. Om jag går ut på restaurang eller blir bjuden på middag äter jag lite mer men hemma tänker jag på vad jag stoppar i mig. Just nu till exempel är jag lite småsugen eftersom jag åt en liten middag ganska tidigt men jag tänker inte gå och ta mig en macka.

Senast förra veckan sa en av mina kollegor att de inte kan förstå varför Kixlin ”skulle behöva äta nyttigt för hon är ju inte överviktig”. Nej just det, men det är precis för att jag försöker äta nyttigt. Om jag inte gjorde det skulle jag se ut som alla andra i mitt team som alla är överviktiga eller till och med gravt överviktiga.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Senast förra veckan sa en av mina kollegor att de inte kan förstå varför Kixlin ”skulle behöva äta nyttigt för hon är ju inte överviktig”. Nej just det, men det är precis för att jag försöker äta nyttigt. Om jag inte gjorde det skulle jag se ut som alla andra i mitt team som alla är överviktiga eller till och med gravt överviktiga.

Men exakt:D

"Nej tack, jag försöker hålla igen på sånt där."

"Men du är väl inte tjock?"

Nä, just det.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

En viktnedgång måste ju följas av en varaktig omläggning av kost/livsstil och ofta bygger man väl den på den diet man använde för att gå ner. Går man tillbaka till sina gamla vanor går man upp igen, det var ju dem man blev tjock av.

Det är väl inte så konstigt?
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag har läst att i vetenskapliga studier av viktminskning återgår 95% till sin ursprungsvikt eller högre efteråt (kan inga tidsspann i huvudet). Även om viktminskningen har varit god (de flesta studier brukar handla om kanske 5 kg viktminskning i genomsnitt - några går ned jättemycket, andra lite och några inte alls pga dålig följsamhet).

Själv gick jag ned från nästan 100 kg till 72 kg (25 kg) och var klar till sommaren 2000. Det tog nästan 1,5 år och då handlade det om långsiktig kostomläggning och att bli medveten om mina fällor, och vad som var hälsosam mat och matlagning (jag gick ned med Viktväktarna).

Efter det höll jag en vikt på ca 74-78 kg fram till vintern 2009/2010 (nästan 10 år) då jag gick igenom en jobbig separation. Toppade då på 84 kg. Under 2010-2011 gick jag ned igen till 73 kg och mådde toppenbra!

Första halvan av 2012 träffade jag en ny man som kan äta vad som helst och hålla vikten. Han äter gärna godis, bullar och kakor och fyller frysen med glass. Efter att vi träffades och flyttade ihop har jag sakta men säkert gått upp i vikt och toppar igen på 84 kg. Så nu är det "på´t igen" för min del. Med nya strategier utifrån min nya livssituation, eftersom jag aldrig tidigare lyckats gå ned eller hålla vikten med massvis av godsaker liggandes i hemmet.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag har läst att i vetenskapliga studier av viktminskning återgår 95% till sin ursprungsvikt eller högre efteråt

Det beror ju bara på att det är svårt att hålla igen i längden. Det finns så mycket som frestar. Därför är det superviktigt att hitta ett sätt att äta som man trivs med även i längden, extremdieter tror jag sällan gör det ...

Första halvan av 2012 träffade jag en ny man som kan äta vad som helst och hålla vikten.

Dumpa :devil:


;)
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Därför är det superviktigt att hitta ett sätt att äta som man trivs med även i längden, extremdieter tror jag sällan gör det ...

Om man går ner med en extremdiet, så lär man sig ju heller ingenting om hur det funkar att äta i längden. Man känner så sett bara till de matvanor man blev för tjock av, och så då extremdieten. Sen är det så klart lite olika vad man uppfattar som extremdiet.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag tänkte på pulver, ungefär ...

Eller, förresten, typ: dag 1: ät två bananer, dag 2: ät en keso och en hel kyckling, dag 3: ät fisk osv. Dvs en diet som är krånglig att hålla reda på.

Eller en diet som väldigt kraftigt begränsar vilka livsmedel du kan äta. Att tänka "jag får aldrig mer i hela livet äta korv" tror jag inte är framkomlig väg.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Så bra du skriver, det är ju precis så det är :) Följer man varje impuls och äter arraksbullar till frukost etc så är ju risken stor att det går åt ett håll...

Jag har själv gått ner några kg ibland och efter ett tag gått upp igen, beroende lite på hur det ser ut i livet i övrigt.

Man kanske ska fundera lite över ordet matvanor, kontra ordet diet?
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Första halvan av 2012 träffade jag en ny man som kan äta vad som helst och hålla vikten. Han äter gärna godis, bullar och kakor och fyller frysen med glass.

Min man är en sån man. Han äter betydligt mer och onyttigare saker än jag och går ändå inte upp ett enda gram. Det känns förjävla orättvist, men det är ju bara att konstatera att det som funkar för honom inte funkar för mig. Men som sagt, ORÄTTVIST är väl bara förnamnet :arghh:
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Min make har gått ner mellan 40-50 kg från det han var som störst. Han gick ner långsamt, och största förändringen är ändrade matvanor! Han tog reda på sina svagheter, vad gör att han gärna äter för mycket. Viss mat ÄR mer frestande än annat... Han håller det än! Och det var nog ca 10 år sedan...

Jag älskar mat! Har dock aldrig varit tjock. När jag känner mig svullen över magen funderar jag på om jag druckit för mycket alkohol eller för lite vatten. Kanske unnat mig för mycket sås? Det är mina svagheter: bröd, alkohol, feta såser, ohh OST! Men iom jag vet vad jag kan sitta och dumäta (äta utan att tänka på det) så ser jag till att hålla fokus på att äta när jag äter. Då känner jag smarker, njuter och blir nöjd. :-)

Håller helt med ovan: -Varför kan inte du ta om/mer, du är ju inte tjock? Nej och det finns en anlening till det :-p
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag tänkte på pulver, ungefär ...

Jag tänkte på lchf. Men för all del även sådant som banan- och kycklingdieter. Eller väldigt krångliga dieter. Ett exempel på krångel skulle för mig vara om dieten inte fungerade socialt, som att jag åt osötad nyponsoppa på julbordet och liknande.

Jag gick ju ner några kilo häromåret, och har inte haft några som helst problem med att hålla vikten. Jag har i princip samma matvanor som innan, men med (ännu) större andel grönsaker än förut, och är lite mer restriktiv med ost, vin, pasta, sötsaker och choklad. Dock inte så restriktiv att det märks på fester och liknande.

Gräddsåser och chips, tex, äter jag så gott som aldrig, men det gjorde jag inte förut heller.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Själv är jag normalviktig, och har aldrig varit överviktig på allvar. Men jag kontrollerar mitt ätande. Nu tex, är jag inte riktigt mätt sedan middagen, och skulle gärna äta en smörgås. Men jag låter bli för jag vill inte gå upp i vikt.

Kixlin skrev:
Jag gör precis som du med mat. Unnar mig någon gång ibland men för det mesta är jag restriktiv. Till vardags äter jag frukost, en nyttig lunch med sallad och mycket grönsaker, mindre portion till middag. Om jag går ut på restaurang eller blir bjuden på middag äter jag lite mer men hemma tänker jag på vad jag stoppar i mig. Just nu till exempel är jag lite småsugen eftersom jag åt en liten middag ganska tidigt men jag tänker inte gå och ta mig en macka.

Oj, vilken självkontroll! Är jag inte mätt efter middagen så skulle jag definitivt ta en macka, och vara ganska nöjd med mig själv som tog en macka och inte nåt onyttigare. :o

Jag håller med om att man sällan kan äta ohämmat vad man än känner sig sugen på om man inte vill gå upp i vikt, men jag tycker man kommer ganska långt på att begränsa direkta onyttigheter, alltså sånt som är stint på socker och/eller fett. En macka skulle jag inte räkna dit.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Jag håller med om det där med självkontrollen. Jag skulle aldrig acceptera att inte vara mätt efter middagen. Det är ju då man får de dåliga idéerna (macka är en dålig idé för mig).

Ett par timmar efter middagen äter jag ett proteinrikt mellanmål, då får jag inga dåliga idéer. Och jag äter betydligt mer proteiner än Petruska även till middagen, just för att bli mätt. Min självkontroll när jag är hungrig är sämre än hennes:p
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Men ett par timmar efter middagen är kl 23 i mitt fall. Ett proteinrikt mellanmål vid den tiden - jag kan inte ens föreställa mig vad det skulle bestå i? Som dessutom är lättlagat, gott och trösterikt på det vis som en liten måltid vid den tiden på dygnet bör vara.

Nu är det väldigt sällan jag är hungrig efter middagen, men jag klarar att avstå mackan om jag tänker på den goda sängfösare jag då lämnar utrymme för till en annan dag. :)
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Men varför inte ta en macka, om du är hungrig? Gå och lägga sig hungrig är ju inget vidare, och om du rider och sköter en häst 5-6 dagar i veckan måste det ju rimligen finnas plats både för kvällsmacka och god sängfösare något annan dag.

Så länge man inte har för vana att peta i sig fem briemackor varje kväll, så har jag nog aldrig tänkt på kvällsmackan efter en (alltför mager) middag som något man borde avstå från. Uppenbarligen åt man ju inte tillräckligt till middagen, annars hade man varit mätt.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

Macka är en rätt värdelös kombination av fett och kolhydrater, tycker jag. Och man behöver vräka på pålägg för att få mättnad av en smörgås.

Petruska: jag äter 1 dl lättkesella med 80 g hallon och typ 5 hasselnötter.
 
Sv: Gå ner i vikt är piece of cake ...

*KL*
Frågan är vilken sorts självkontroll som krävs?

För mig är det självklart att folk har olika förutsättningar som man kan påverka i viss mån men inte i allt. Tänker att det är ganska tröttsamt att folk fortfarande tror att tjocka människor äter arraksbollar till frukost som nån antydde ovan. Såna här trådar hamnar ofta i att normalviktiga människor slår sig för bröstet över hur enkelt det är för dem att hålla vikten och hur totalt de tjocka måste ha tappat greppet.

Man kan trots allt konstatera att inte ens forskarna på det här området har ens början på ett svar på hur man håller den vikten man vill, trots den enorma mängd artiklar och böcker som finns i ämnet.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp