Vira
Trådstartare
Jag är vegetarian, djurvän och jag tycker inte att det är självklart att djur är värda mindre än människor. Nu har jag fått veta att det i min utbildning förväntas att jag ska utföra ett flertal ingrepp på en levande, sövd gris i utbildningssyfte. Bland annat ska jag skära upp den, sy ihop den, skära bort bröstvårtor, stoppa in katetrar och stanna och starta hjärtat på den. Grisen avlivas dagen därpå.
Och jag vill inte.
Det är inte det att jag känner mig äcklad (det gör jag) eller att jag tycker att det är obehagligt (det gör jag också). De delarna kan jag hantera. Men hur i hela världen ska jag kunna rättfärdiga det hela för mig själv? Om jag verkligen tycker att en gris har samma värde som en människa - vad säger det då om mig om jag kan tänka mig att tortera en gris till döds?
Alla andra kommer att göra det, och de är inga dåliga människor. Jag vill verkligen gå den här utbildningen, och jag förstår verkligen varför det är relevant att utföra de här ingreppen. Alla i min omgivning kommer dessutom tycka att jag är galen om jag hoppar av min utbildning efter flera år för en sådan här sak. Det skulle vara så fruktansvärt enkelt att stålsätta mig och gå dit och göra det - det är en enda dag, och sedan kan jag fortsätta utbildningen och förmodligen aldrig mer behöva göra något liknande.
Men hur ska jag kunna berätta det för barnbarnen?
Parallellen jag inte kan låta bli att dra, som blir väldigt relevant om jag nu har de värderingar som jag alltid har trott att jag har, är Förintelsen och SS-soldaterna. De fick höra att judarna var mindre värda än riktiga människor, alla omkring dem gjorde samma sak som de själva och normaliserade det hela, alla hejade på dem och de skulle straffas om de inte hängde med och gjorde samma saker som alla andra. Gör inte jag precis samma sak om jag går emot mina värderingar för att det är enkelt - bara det att jag gör det för att jag vill ha ett visst yrke och inte för att jag hotas till livet eller något? (OBS att jag fattar att den här parallellen inte blir det minsta relevant för människor som inte ser djur och människor som jämställda, men för mig som gör det blir den inte så smickrande.)
Eller är jag en hycklare? Trots allt använder jag en sadel av läder till hästen, och jag tar läkemedel som är testade på djur. Jag har till och med börjat slå ihjäl myggor, även om jag håller mig till sådana som anfaller mig. Är det då så mycket värre att skära i en gris, som förresten ändå kommer att utsättas för samma sak av mina klasskamrater och dö efteråt oavsett vad jag väljer att göra? (Spelar det någon roll om jag skjuter ihjäl den här juden, när mina kollegor ändå kommer att göra det om jag låter bli?) Är jag bara en hycklare som vägrar att vara den som håller i kniven fastän jag ändå godkänner att andra gör det?
Ett sista altenativ, som jag väl får försöka med, är att höra med kursledningen om det finns någon chans att jag kan slippa det här momentet. Dock så känns det sådär - för även om de skulle gå med på det betyder de att jag i så fall skär i en människa första gången jag skär i någon, och att det då absolut inte får gå fel. Som sagt, jag förstår verkligen varför vi gör det här momentet i utbildningen.
Snälla, hjälp mig att reda ut mina tankar. Just nu känns det som om jag har målat in mig i ett hörn, och det här inlägget blev nog lika förvirrat som jag känner mig. Ska jag gå emot mina värderingar? Eller ska jag efter flera år hoppa av en utbildning som jag verkligen vill gå? Är det smart att vara rationell och helt enkelt göra det som krävs och som omgivningen tycker är rätt för att nå ett mål som jag vill ha? Eller betyder det att jag är en usel människa om jag bryter mot mina värderingar så fort de blir lite jobbiga att bära?
Och jag vill inte.
Det är inte det att jag känner mig äcklad (det gör jag) eller att jag tycker att det är obehagligt (det gör jag också). De delarna kan jag hantera. Men hur i hela världen ska jag kunna rättfärdiga det hela för mig själv? Om jag verkligen tycker att en gris har samma värde som en människa - vad säger det då om mig om jag kan tänka mig att tortera en gris till döds?
Alla andra kommer att göra det, och de är inga dåliga människor. Jag vill verkligen gå den här utbildningen, och jag förstår verkligen varför det är relevant att utföra de här ingreppen. Alla i min omgivning kommer dessutom tycka att jag är galen om jag hoppar av min utbildning efter flera år för en sådan här sak. Det skulle vara så fruktansvärt enkelt att stålsätta mig och gå dit och göra det - det är en enda dag, och sedan kan jag fortsätta utbildningen och förmodligen aldrig mer behöva göra något liknande.
Men hur ska jag kunna berätta det för barnbarnen?
Parallellen jag inte kan låta bli att dra, som blir väldigt relevant om jag nu har de värderingar som jag alltid har trott att jag har, är Förintelsen och SS-soldaterna. De fick höra att judarna var mindre värda än riktiga människor, alla omkring dem gjorde samma sak som de själva och normaliserade det hela, alla hejade på dem och de skulle straffas om de inte hängde med och gjorde samma saker som alla andra. Gör inte jag precis samma sak om jag går emot mina värderingar för att det är enkelt - bara det att jag gör det för att jag vill ha ett visst yrke och inte för att jag hotas till livet eller något? (OBS att jag fattar att den här parallellen inte blir det minsta relevant för människor som inte ser djur och människor som jämställda, men för mig som gör det blir den inte så smickrande.)
Eller är jag en hycklare? Trots allt använder jag en sadel av läder till hästen, och jag tar läkemedel som är testade på djur. Jag har till och med börjat slå ihjäl myggor, även om jag håller mig till sådana som anfaller mig. Är det då så mycket värre att skära i en gris, som förresten ändå kommer att utsättas för samma sak av mina klasskamrater och dö efteråt oavsett vad jag väljer att göra? (Spelar det någon roll om jag skjuter ihjäl den här juden, när mina kollegor ändå kommer att göra det om jag låter bli?) Är jag bara en hycklare som vägrar att vara den som håller i kniven fastän jag ändå godkänner att andra gör det?
Ett sista altenativ, som jag väl får försöka med, är att höra med kursledningen om det finns någon chans att jag kan slippa det här momentet. Dock så känns det sådär - för även om de skulle gå med på det betyder de att jag i så fall skär i en människa första gången jag skär i någon, och att det då absolut inte får gå fel. Som sagt, jag förstår verkligen varför vi gör det här momentet i utbildningen.
Snälla, hjälp mig att reda ut mina tankar. Just nu känns det som om jag har målat in mig i ett hörn, och det här inlägget blev nog lika förvirrat som jag känner mig. Ska jag gå emot mina värderingar? Eller ska jag efter flera år hoppa av en utbildning som jag verkligen vill gå? Är det smart att vara rationell och helt enkelt göra det som krävs och som omgivningen tycker är rätt för att nå ett mål som jag vill ha? Eller betyder det att jag är en usel människa om jag bryter mot mina värderingar så fort de blir lite jobbiga att bära?
.
