Från valp till vuxen

[Pica]

Hur göra för att få en lycklig, hållbar och fungerande hund från åtta veckors ålder och vidare genom livet?

Jag vill gärna höra era bästa träningstips, läskiga skräckhistorier, jobbiga lärdomar, roliga anekdoter, aha-upplevelser osv.
Allt är av intresse!

 

[Luff]

Kontaktövningar och fungerande inkallning. Du ska alltid vara det bästa din hund vet.

 

[Preussen]

Mitt träningstips får bli att lära sig jobba med sin egen känsla och attityd kring olika situationer.
Försök att tänka positivt och ha en positiv attityd även när det inte går som man planerat, så kommer du lättare få med dig hunden i träning, tävling och svåra vardagssituationer, framförallt om du har en hund som är känslig för sinnesstämning.
När jag var i tonåren så var jag mycket negativ mot mig själv och det gick så långt att min hund inte ville träna och tävla med mig till slut och vi tappade båda lusten. Där och då trodde jag att jag hade en svårmotiverad hund som inte tyckte om att träna.
När jag blev äldre och lärde mig kontrollera mina negativa känslor och prestationskrav förändrades hela hunden och jag fick en hund med ett otroligt driv och träningslust, som tillochmed min tränare med sina tre bcs sa "wow" åt!

 

[Kimmya]

Som ägare av en valp och en gammal hund som fått uppleva sin sista sommar har jag funderat en hel del på det här.

Just ålderskrämporna tänker man kanske inte mkt på när man har en liten valp. Bra uppfödare och bära valpen i trappor så har man gjort sitt?
Nu när jag ser min gamla hund har jag snickrat ihop lite teorier:

En ung hund kan ha en skada utan att det märks alls, säkert utan att lida. Men när kroppen kompenserat för detta i tio år kanske det hunnit bli riktigt jobbigt. Så var noga med uppvärmning! Akta dig för monoton träning på asfalt tex. När valpen blir unghund, se till att den har kondition för vad ni ska göra, dvs, cykla inte en mil med en hund som vanligtvis bara går promenader på några km, osv.
I svåra tider, sjukdom, tidsbrist osv, var jättenoga med att hunden inte blir tjock!!
Träna hundens muskler med skritt i högt gräs så att alla muskler får användas.
Nån gång nör hunden börjar bli vuxen, samt vid misstanke om skada, besök en hundfysioterapeft. Veterinärkoll är bra att göra men de kollar oftast efter uppenbara fel. Gå till nån som kollar din hunds rörelsemönster och kan ge dig råd om vad just din hund behöver.

Lek försiktigt, släng inte omkring med valpen hur somhelst, lyft den inte i tänderna m leksaken, sluta innan den blir för trött.

Ha valpen lös SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT! Låt ett koppel släpa efter selen (ej halsband) när du inte vågar ha den lös MEN ANVÄND DET ENDAST I RIKTIGA NÖDFALL.
Jag drar redan i min valps koppel ibland även när jag inte måste. Men varje gång går vi misste om ett tillfälle att öva riktig kommunikation!

Låt valpen hålla koll på dig och inte tvärt om(mycket svårt om du håller i kopplet).

Och viktigast av allt: följ ditt hjärta! Lyssna på råd men det är din hund som du ska leva med och det är du som ska kunna se den i ögonen om tio år, utan att skämmas. Så gör aldrig nått som känns fel mot hunden bara för att någon annan vill/föreslår det.
Jag älskar min hund men prövade i desperation koppelryck mot utfall i samråd med en "duktig" instruktörb för tio år sen. Kändes hemskt men fick fantastiskt resultat! Som höll i sig i flera månader innan det gick åt helvete.. hon är nu lugn och snäll, men jag märker fortfarande spår av denna hemska behandling, tio år senare. Ju äldre hon bliv desto mer skäms jag. Värst är att jag visste att det var fel redan när jag gjorde det.
Har också tagit:bättre beslut, som att sluta på ett par kurser som inte passade oss, som när vi skulle tvinga hundarna genom tunneln på en agilitykurs. Varför? Jag gick hem och kom inte tillbaka. Man får ju lära sig av sina misstag iaf.
Sensmoral: lyssna till ditt hjärta och tro inte att nått bra kommer ur nått som känns fel. Kan du inte backa upp dina metoder känslomässigt så kommer de inte fungera i längden.
(Jag accepterar helt klart tvång i hundträning, men extra viktigt att det känns rätt, för dig, hela vägen)

Så, det blev långt och kanske ostrukturerat, men bra att tänka på hoppas jag. Får räcka för denna gång!

 

[Silver Girl]

Fundera på vad som är viktigt att det fungerar i vardagen när valpen blivit stor och träna på det.

T ex att ta in valpen i duschen/badkaret och blöt ner lite (och belöna så klart) fast det inte behövs. Annat är sådant som att åka buss, hanteras av andra, lämnas/sova över hos andra, träffa barn m m. Dvs sådant som kanske inte dyker upp varje dag eller speciellt regelbundet men som kan vara bra att kunna göra eller i alla fall veta hur hunden reagerar på framöver.

Jag var t ex väldigt glad att jag åkt buss med hunden ett par gånger den dagen bilen hamnade på verkstaden och vi fick ta bussen hem från hunddagis.

 

[Raderad medlem 94602]

Som ägare av en valp och en gammal hund som fått uppleva sin sista sommar har jag funderat en hel del på det här.

Just ålderskrämporna tänker man kanske inte mkt på när man har en liten valp. Bra uppfödare och bära valpen i trappor så har man gjort sitt?
Nu när jag ser min gamla hund har jag snickrat ihop lite teorier:

En ung hund kan ha en skada utan att det märks alls, säkert utan att lida. Men när kroppen kompenserat för detta i tio år kanske det hunnit bli riktigt jobbigt. Så var noga med uppvärmning! Akta dig för monoton träning på asfalt tex. När valpen blir unghund, se till att den har kondition för vad ni ska göra, dvs, cykla inte en mil med en hund som vanligtvis bara går promenader på några km, osv.
I svåra tider, sjukdom, tidsbrist osv, var jättenoga med att hunden inte blir tjock!!
Träna hundens muskler med skritt i högt gräs så att alla muskler får användas.
Nån gång nör hunden börjar bli vuxen, samt vid misstanke om skada, besök en hundfysioterapeft. Veterinärkoll är bra att göra men de kollar oftast efter uppenbara fel. Gå till nån som kollar din hunds rörelsemönster och kan ge dig råd om vad just din hund behöver.

Lek försiktigt, släng inte omkring med valpen hur somhelst, lyft den inte i tänderna m leksaken, sluta innan den blir för trött.

Ha valpen lös SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT! Låt ett koppel släpa efter selen (ej halsband) när du inte vågar ha den lös MEN ANVÄND DET ENDAST I RIKTIGA NÖDFALL.
Jag drar redan i min valps koppel ibland även när jag inte måste. Men varje gång går vi misste om ett tillfälle att öva riktig kommunikation!

Låt valpen hålla koll på dig och inte tvärt om(mycket svårt om du håller i kopplet).

Och viktigast av allt: följ ditt hjärta! Lyssna på råd men det är din hund som du ska leva med och det är du som ska kunna se den i ögonen om tio år, utan att skämmas. Så gör aldrig nått som känns fel mot hunden bara för att någon annan vill/föreslår det.
Jag älskar min hund men prövade i desperation koppelryck mot utfall i samråd med en "duktig" instruktörb för tio år sen. Kändes hemskt men fick fantastiskt resultat! Som höll i sig i flera månader innan det gick åt helvete.. hon är nu lugn och snäll, men jag märker fortfarande spår av denna hemska behandling, tio år senare. Ju äldre hon bliv desto mer skäms jag. Värst är att jag visste att det var fel redan när jag gjorde det.
Har också tagit:bättre beslut, som att sluta på ett par kurser som inte passade oss, som när vi skulle tvinga hundarna genom tunneln på en agilitykurs. Varför? Jag gick hem och kom inte tillbaka. Man får ju lära sig av sina misstag iaf.
Sensmoral: lyssna till ditt hjärta och tro inte att nått bra kommer ur nått som känns fel. Kan du inte backa upp dina metoder känslomässigt så kommer de inte fungera i längden.
(Jag accepterar helt klart tvång i hundträning, men extra viktigt att det känns rätt, för dig, hela vägen)

Så, det blev långt och kanske ostrukturerat, men bra att tänka på hoppas jag. Får räcka för denna gång!

Varför ska valpen vara lös så mycket som möjligt?

Vi ger våra valpköpare rådet att ha dem lösa med måtta. För mycket rusa runt fritt och busa är inte optimalt för icke färdigutvecklade leder.
Lagom är bäst.

 

[Migo]

Varför ska valpen vara lös så mycket som möjligt?

Vi ger våra valpköpare rådet att ha dem lösa med måtta. För mycket rusa runt fritt och busa är inte optimalt för icke färdigutvecklade leder.
Lagom är bäst.

Och jag tänker tvärt om: risken för överansträngning är större av monotona rörelser (som det ofta blir vid koppelpromenader) än vid fri rörelse i varierande terräng.

Här får de koppel på sig de 50 metrarna vi får gå på grusväg ibland, annars är de lösa tills de är närmare året och börjar valla och lär sig ha långlina.

 

[Migo]

Hur göra för att få en lycklig, hållbar och fungerande hund från åtta veckors ålder och vidare genom livet?

Jag vill gärna höra era bästa träningstips, läskiga skräckhistorier, jobbiga lärdomar, roliga anekdoter, aha-upplevelser osv.
Allt är av intresse!

En av de allra viktigaste tankarna jag har med mig varje gång jag börjar bygga relation med en ny hund är faktiskt nått jag hörde Steen säga. "Flirta med din hund". Ta kontakt både med blicken och fysiskt. Ofta!

Vila ihop. Ta en timme och sitt med valpen när den är trött och vill sova efter en tur i skogen tex.

Prata mycket, men var rädd om kommandona! Jag småpratar och förklarar massor för hundarna, både döper saker i omgivningen och ger dem direktiv för vad vi ska göra. Däremot är jag (försöker vara...) jättenoga med att inte slösa med kommandon. Har jag sagt "kom" så är det komma som gäller, inte tjat och sen rycka på axlarna. Är jag lat eller i en situation där jag inte är beredd att träna/ta igenom inkallningen så använder jag andra sätt att få hunden till mig.

Låt hunden upptäcka omvärlden, men inte hantera sociala möten på eget initiativ.

Lär den att beröring och närhet är okej och till och med trevligt. Håll fast tassar, peta på tänder, dra i tungan, vända den på rygg, dra i benen, kolla på könsorganen, pilla i öronen.... flera gånger varje dag!

Lär in omvänt lockande! Så oerhört användbart. Likaså att hunden kan följa en handtarget.

Vänta på frisignal innan den får lämna bilen.

Att sociala korrigeringar betyder att beteendet inte är okej, men att det inte på något sätt är aversivt! Det handlar om att förmedla information för att underlätta ett liv i flock. Oerhört superduperviktigt för mina hundar som ska jobba med vallning sen, då mycket av träningen går ut på att man ska justera arousalnivå och koncentration med hjälp av sitt tonfall.

 

[Raderad medlem 94602]

Och jag tänker tvärt om: risken för överansträngning är större av monotona rörelser (som det ofta blir vid koppelpromenader) än vid fri rörelse i varierande terräng.

Här får de koppel på sig de 50 metrarna vi får gå på grusväg ibland, annars är de lösa tills de är närmare året och börjar valla och lär sig ha långlina.

Fast jag förespråkar INTE enbart koppel utan variation och med måtta. Sen har olika raser olika förutsättningar.
Även med koppel kan man gå i varierande terräng och mängd.
Våra är helt klart mer lösa än kopplade men det finns stunder då det är direkt olämpligt att ha dem lösa. Tex om vi går i bergig terräng.

 

[Kimmya]

Varför ska valpen vara lös så mycket som möjligt?

Vi ger våra valpköpare rådet att ha dem lösa med måtta. För mycket rusa runt fritt och busa är inte optimalt för icke färdigutvecklade leder.
Lagom är bäst.

Om man inte kan få valpen att sluta rusa runt och busa genom att prata med den, gå lagom fort, plocka upp den, klappa den, avleda m leksak man själv kontrollerar, leta godis osv osv så får man väl koppla den ett tag då.
Annars är det just det jag menar, passa på när hunden är ung och naturligt följsam att lära er kommunicera, så att du kan få din hund att inte springa runt och busa, utan koppel. Det är aldrig lättare än vad det är när hunden är valp.

Men kan väl vara olika svårt, såklart. Min valp är 11v och jag har (ännu?) inga problem med att hon skulle springa runt och jaga upp sig och slita på lederna när vi är ute. Hon följer mig, nosar en hel del (gömmer mig för henne om hon snöar iväg i nosanset), leker med mig om jag accepterar det.
Underlättar att jag har en gammal tik som kan visa hur det ska gå till.
Den dan hon börjar springa ohälsosamt mkt hoppas jag att hon redan kan "gå här" på kommando.

Så för att förtydliga: kär dig kontrollera hunden utan koppel i första hand. Det betalar tillbaka sig!

 

[Kimmya]

Variation är bäst! Men lätt att man sätter på koppel i alla de svårare situationerna och därigenom vänjer hunden vid att kommunikationen är mindre viktig i svårare situationer just. Vägar, hundmöten, barn, fotbollsplaner osv osv
Har sett det hända många gånger!

Utan koppel blir det ju tvärt om.

Vet att man kan kommunicera m koppel på, men har nog aldrig sett nån som inte slappnar av och låter kopplet göra jobbet efter ett tag.

Och hur ska du kunna göra det viktigaste med koppel på: visa valpen att det här ställer jag inte upp på, genom att bara gå därifrån? Och låta valpen VÄLJA dig?
Vad gör man istället? Drar i kopplet? Säger nej? Väntar tills det går över?

 

[Raderad medlem 94602]

Variation är bäst! Men lätt att man sätter på koppel i alla de svårare situationerna och därigenom vänjer hunden vid att kommunikationen är mindre viktig i svårare situationer just. Vägar, hundmöten, barn, fotbollsplaner osv osv
Har sett det hända många gånger!

Utan koppel blir det ju tvärt om.

Vet att man kan kommunicera m koppel på, men har nog aldrig sett nån som inte slappnar av och låter kopplet göra jobbet efter ett tag.

Och hur ska du kunna göra det viktigaste med koppel på: visa valpen att det här ställer jag inte upp på, genom att bara gå därifrån? Och låta valpen VÄLJA dig?
Vad gör man istället? Drar i kopplet? Säger nej? Väntar tills det går över?

Fast ett koppel ska ju aldrig vara en ersättning för kommunikation. Om hunden är kopplad el lös ska inte innebära någon skillnad i lydnad.

 

[linnsan]

Variation är bäst! Men lätt att man sätter på koppel i alla de svårare situationerna och därigenom vänjer hunden vid att kommunikationen är mindre viktig i svårare situationer just. Vägar, hundmöten, barn, fotbollsplaner osv osv
Har sett det hända många gånger!

Utan koppel blir det ju tvärt om.

Vet att man kan kommunicera m koppel på, men har nog aldrig sett nån som inte slappnar av och låter kopplet göra jobbet efter ett tag.

Och hur ska du kunna göra det viktigaste med koppel på: visa valpen att det här ställer jag inte upp på, genom att bara gå därifrån? Och låta valpen VÄLJA dig?
Vad gör man istället? Drar i kopplet? Säger nej? Väntar tills det går över?

Sen finns det dom där valparna som redan som 8-9 veckors valpar helt utan problem vandrar iväg utan matte för att de har stor nyfikenhet och självständighet och är orädda

Jag fick ha lina på min från den åldern. Hon sket totalt i att jag sprang runt och gjorde mig rolig eller försvann ett par dagar efter att jag hämtat henne. Med linan kunde jag tvinga henne att komma när jag ropade och sen lekte vi järnet eller så fick hon gotte. Idag funkar hon lös i de allra flesta miljöer och med många störningar, så det beror på hur man använder den där linan/kopplet. Om jag hade haft min lös vid en fotbollmatch hade nog risken varit stor att hon självbelönat sig genom att springa fram och leka.

Jag och @Voff har samma ras - schäfer av brukslinjer.

 

[linnsan]

Att man jobbar på en bra relation, att jag är roligast och tryggast för hunden (lättare sagt än gjort). Leka mycket, umgås, gosa, lära in lekregler och stop/loss på ett roligt vis.

Jag låter hellre valpen härja och leka ute på lämpligt underlag ist för på hala golv inne. Inte leka för mycket med andra hundar och träffa andra hundar utan att interagera en massa och leka med dom.

Träna på saker man vill att de ska göra som vuxna så man inte en dag kommer på att det där de gjorde som valpar som var gulligt vill man inte ha nu när hunden är större.

Och slappna av Man kommer göra fel och hunden kommer inte gå sönder för det!

 

[Raderad medlem 94602]

Om man inte kan få valpen att sluta rusa runt och busa genom att prata med den, gå lagom fort, plocka upp den, klappa den, avleda m leksak man själv kontrollerar, leta godis osv osv så får man väl koppla den ett tag då.
Annars är det just det jag menar, passa på när hunden är ung och naturligt följsam att lära er kommunicera, så att du kan få din hund att inte springa runt och busa, utan koppel. Det är aldrig lättare än vad det är när hunden är valp.

Men kan väl vara olika svårt, såklart. Min valp är 11v och jag har (ännu?) inga problem med att hon skulle springa runt och jaga upp sig och slita på lederna när vi är ute. Hon följer mig, nosar en hel del (gömmer mig för henne om hon snöar iväg i nosanset), leker med mig om jag accepterar det.
Underlättar att jag har en gammal tik som kan visa hur det ska gå till.
Den dan hon börjar springa ohälsosamt mkt hoppas jag att hon redan kan "gå här" på kommando.

Så för att förtydliga: kär dig kontrollera hunden utan koppel i första hand. Det betalar tillbaka sig!

De råden är att generalisera grovt mellan olika raser och individer. På min Dvärgschnauzer funkade det ypperligt att ha honom lös mestadels, han var lugn och snudd på född med en bra inkallning.
Men med bruksschäfrarna vi föder upp är det helt annorunda. De är snabba, nyfikna, orädda och saknar totalt självbevarelsedrift. Att en 10-veckorsvalp drar iväg en bra bit från föraren i sin nyfikenhet går blixtsnabbt. De har heller inga tveksamheter att slänga sig ut från 1,5 m eller som valpen vi har nu som första dagen här var på väg in i en smal avlopptrumma under en väg
Olika raser har olika förutsättningar

 

[Kimmya]

De råden är att generalisera grovt mellan olika raser och individer. På min Dvärgschnauzer funkade det ypperligt att ha honom lös mestadels, han var lugn och snudd på född med en bra inkallning.
Men med bruksschäfrarna vi föder upp är det helt annorunda. De är snabba, nyfikna, orädda och saknar totalt självbevarelsedrift. Att en 10-veckorsvalp drar iväg en bra bit från föraren i sin nyfikenhet går blixtsnabbt. De har heller inga tveksamheter att slänga sig ut från 1,5 m eller som valpen vi har nu som första dagen här var på väg in i en smal avlopptrumma under en väg
Olika raser har olika förutsättningar

Jo det är ju också sant..
Att alla har olika förutsättningar alltså!

Mitt råd att koppla hunden om alternativa metoder inte fungerar men försöka kommunicera på andra sätt i första hand kändes inte så hemskt generaliserande när jag skrev det..

Framför allt så ska ju livet fungera för människan och hunden ifråga!

 

[Hyacinth]

Det bästa är att vara noggrann i val av hund och uppfödare. Har du en bra, sund och stabil valp så löser sig mycket. Annars skulle jag säga att det är viktigt att kunna leka med sin hund, hur beror på ras och hund.

 

[Hyacinth]

Det bästa är att vara noggrann i val av hund och uppfödare. Har du en bra, sund och stabil valp så löser sig mycket. Annars skulle jag säga att det är viktigt att kunna leka med sin hund, hur beror på ras och hund.

Många fokuserar så mycket på vad hunden inte ska göra. Jag vill mer fokusera på att vi ska ha kul, vara bästisar och att hunden ska välja mig framför mycket annat.

 

[inverterad]

Jag skulle säga att det viktigaste att tänka på under valptiden är: det går över!

Olika valpar av olika raser är olika jobbiga, men alla valpar är mer eller mindre jobbiga. Så är det bara. Stora delar av tiden får en hindra dem från att ta livet av sig själva eller riva inredningen. Det är helt OK att bygga en bur av kompostgaller, stoppa valpen däri tillsammans med lite leksaker, och sen sitta utanför och pusta ut ibland.

I övrigt anser jag att valptiden mest är till för att skapa relation och belöna följsamhet, hitta en fungerande av- och påknapp, bygga förväntan på olika former av belöning, skapa förväntan på att träning är KUL, belöna apportering och föremålsintresse, öva hantering och i övrigt mest stå ut tills valpen är lite större och förstår lite mer än att bara följa de idiotiska impulser som dyker upp i dess lilla valnötshjärna.

 

[Takire]

Hur göra för att få en lycklig, hållbar och fungerande hund från åtta veckors ålder och vidare genom livet?

Jag vill gärna höra era bästa träningstips, läskiga skräckhistorier, jobbiga lärdomar, roliga anekdoter, aha-upplevelser osv.
Allt är av intresse!

Vilken farlig tråd, som gjord för att man ska börja överanalysera . Fast intressant och nyttig med :-)

Jag har inte mycket att svara då jag har min första egna hund nu. Får bara hoppas att jag gjort mycket rätt de här första åtta veckorna.

Läste ett svar av @Migo om att vila tillsammans med hunden. Det känns viktigt, att man är med både "på" och "av", dessutom är det ju väldigt mysigt .