Alexandra_W
Trådstartare
Nya fröken köptes i februari. Var då inte så bra i hullet. Själva hullet var i lägre delen av normalhull, man kunde se revbenen i vissa vinklar och de kändes väldigt lätt. Muskelfattig/proteinbrist, dvs dålig överlinje och bukig. Hade innan gått i flock på lösdrift med fri tillgång, oklart vilka värden på grovfodret.
Är av halvblodstyp, men grövre typen, så vi talar inte om en slimmad fullblodstyp där det här med revben är något man får räkna med.
Tog till i maj att få henne fin, och jag förvånades över vilka mängder mat hon kunde peta i sig utan att det påverkade hullet. Överlinje etc syntes ganska bra skillnad på rätt snabbt, men hullet låg där det låg lääänge. Legat på lite över 120 MJ hela tiden sen hon kom. Först framåt början på maj hon la på lite hull och blev perfekt i hullet, och det var samtidigt som gräset började spira.
Sen kom betet. Eller, hon gick på bete (naturbete men ganska bra drag i det vet jag sen tidigare år, men helt orört senase 15 åren, betas och slås och det är det) i en vecka, sen var det slut på det nöjet. Hon la helt enkelt på sig i vikt poff av betet. Så jag ströp det, hon har gått på bantarbete med ponnyn. Ponnyn som är lättfödd la på sig lite i början av grässäsongen med, så han fick munkorg. Sen har de gått på bantarbetet båda två (dvs kvar i vinterhagarna, men gräset växer ju även om det ser nedbetat ut hela tiden). Sen ponnyn fick munkorgen på sig går han ner i vikt.
De går in på natten, och båda är hungriga när de kommer in. Inte rabiata och båda är av typen som ständigt håller på att svälta ihjäl. (Den veckan hon gick på bete var damen mätt vid intag).
Hullet det låg kvar högt på damen, ponnyns gick neråt och är idag helt okej. Jag ströp stoets silage, men inte märks det på hullet, hon är fortfarande en tjockis. Och vi talar inte "stor gräsmage" utan man får trycka för att känna revbenen, hon har lagt på sig på klassiska "fettställen" som nacka/mankam, över bogen, över ryggen osv. Och man kan känna revbenen men man får trycka för att göra det. En tjockis helt enkelt.
Hon motioneras relativt hyfsat, går 3 - 5 pass i veckan inkl hårda pass (=rejält svettig, och får jobba rejält). Jag försöker rida varje dag men tyvärr gör jobb att hon blir stående tre dagar varannan vecka, och ibland tillkommer fler dagar (som nu, först sånt jobbsvep, sen en uppsats in och så ösregn/skyfall). Kommer bli något bättre med möjligheten rida varje dag framöver, men jag vet inte hur mkt det kommer göra, kan ju inte rida ihjäl henne heller - särskilt inte på hårda grusvägar och tjockis.
Men jag fattar inte riktigt hur sjutton hon formligen från en vecka till en annan kunde gå från svårfödd i idealhull till en hyperlättfödd tjockis? Visst att vissa behöver gräs för att ta sig i hullet men den sorten brukar inte bli tjockisar.
Hon är pigg och glad och kry i övrigt och inga konstigheter annars (förutom att hon kissar väldigt sen gräset kom)
Men vad fan gör man? Har köpt en greenguard åt henne idag, som jag ska introducera i helgen, men jag måste ju släppa på mer gräs för att kunna introducera den så jag vet inte hur mkt det hjälper. Har för dagen inga gräsfria hagar, utan det finns beteshage och så finns det hage med mindre gräs, som är hårt nedbetad (men som ju växer i samma takt som gräsmattan trots att det inte syns för den gnags ner kontinuerligt)
Är av halvblodstyp, men grövre typen, så vi talar inte om en slimmad fullblodstyp där det här med revben är något man får räkna med.
Tog till i maj att få henne fin, och jag förvånades över vilka mängder mat hon kunde peta i sig utan att det påverkade hullet. Överlinje etc syntes ganska bra skillnad på rätt snabbt, men hullet låg där det låg lääänge. Legat på lite över 120 MJ hela tiden sen hon kom. Först framåt början på maj hon la på lite hull och blev perfekt i hullet, och det var samtidigt som gräset började spira.
Sen kom betet. Eller, hon gick på bete (naturbete men ganska bra drag i det vet jag sen tidigare år, men helt orört senase 15 åren, betas och slås och det är det) i en vecka, sen var det slut på det nöjet. Hon la helt enkelt på sig i vikt poff av betet. Så jag ströp det, hon har gått på bantarbete med ponnyn. Ponnyn som är lättfödd la på sig lite i början av grässäsongen med, så han fick munkorg. Sen har de gått på bantarbetet båda två (dvs kvar i vinterhagarna, men gräset växer ju även om det ser nedbetat ut hela tiden). Sen ponnyn fick munkorgen på sig går han ner i vikt.
De går in på natten, och båda är hungriga när de kommer in. Inte rabiata och båda är av typen som ständigt håller på att svälta ihjäl. (Den veckan hon gick på bete var damen mätt vid intag).
Hullet det låg kvar högt på damen, ponnyns gick neråt och är idag helt okej. Jag ströp stoets silage, men inte märks det på hullet, hon är fortfarande en tjockis. Och vi talar inte "stor gräsmage" utan man får trycka för att känna revbenen, hon har lagt på sig på klassiska "fettställen" som nacka/mankam, över bogen, över ryggen osv. Och man kan känna revbenen men man får trycka för att göra det. En tjockis helt enkelt.
Hon motioneras relativt hyfsat, går 3 - 5 pass i veckan inkl hårda pass (=rejält svettig, och får jobba rejält). Jag försöker rida varje dag men tyvärr gör jobb att hon blir stående tre dagar varannan vecka, och ibland tillkommer fler dagar (som nu, först sånt jobbsvep, sen en uppsats in och så ösregn/skyfall). Kommer bli något bättre med möjligheten rida varje dag framöver, men jag vet inte hur mkt det kommer göra, kan ju inte rida ihjäl henne heller - särskilt inte på hårda grusvägar och tjockis.
Men jag fattar inte riktigt hur sjutton hon formligen från en vecka till en annan kunde gå från svårfödd i idealhull till en hyperlättfödd tjockis? Visst att vissa behöver gräs för att ta sig i hullet men den sorten brukar inte bli tjockisar.
Hon är pigg och glad och kry i övrigt och inga konstigheter annars (förutom att hon kissar väldigt sen gräset kom)
Men vad fan gör man? Har köpt en greenguard åt henne idag, som jag ska introducera i helgen, men jag måste ju släppa på mer gräs för att kunna introducera den så jag vet inte hur mkt det hjälper. Har för dagen inga gräsfria hagar, utan det finns beteshage och så finns det hage med mindre gräs, som är hårt nedbetad (men som ju växer i samma takt som gräsmattan trots att det inte syns för den gnags ner kontinuerligt)