Sv: Från klassisk ridkonst till ren AR
Man har inte grundkvalitéerna som ett mål, och då ser det ut så här. Man försöker piaffera men har inte ens hästen ihop den är inte ens taktmässig, allltså inte ens det första kravet för att få en häst att jobba ihopkopplad. Det ser bekvämt och lugnt ut, men är det kvalitet? Vad ÄR kvalitet? Om vi har samma mål
Jag kunde skriva mer men nöjer mej, just nu, och undrar vad ser ni andra?
http://www.youtube.com/watch?v=ds8M914pBHU&feature=player_embedded
Nu tror jag inte alla kommer hålla med, helt naturligt på detta forum
men för mig ser det ut ungefär såhär:
En mycket trevlig "arbetspiaff". Med arbetspiaff tänker jag att hästen måste få tid och utrymme att göra lite fel (enstaka taktfel, någon sekunds spänning t ex) för att klura ut hur den ska ta sig förbi sina svagheter och istället jobba på dom. Med hjälp av ryttarens guidning givetvis.
Ryttaren talar om vad, vart (ex. framdel vs. bakdel) och hur ryttaren vill ha det, hästen får lite frihet att klura ut HUR den ska lösa situationen på bästa sätt, ryttaren är bara där och guidar ibland.
Med tanke på hur stort steg det blir för en häst som är mycket riden men aldrig skolad till ordentlig samling som i piaff, att plötsligt förstå hur den ska använda höfter/bäcken/knän och eg. hela kroppen i förhållande till varandra (men kanske framförallt området vid korset som nog majoriteten av alla hästar aldrig aktiverat i sitt liv), så skulle jag se detta läge som BRA. Men som arbetsläge, egentligen inte som uppvisningsläge.
Jag ser iaf hellre detta än en väldigt disciplinerad piaff som blir mer "tungt" riden (missförstå mig rätt nu, rider man riktigt "tungt" i den bemärkelsen får man aldrig till någon riktig piaff, men det finns grader av allt) för att man som ryttare är rädd för taktfel.
Ett tydligt exempel på - rider vi dressyr för hästens skull eller är hästen till för dressyren? (fast det blir en väldigt vinklad bedömning, iom att vi har olika åsikter om vad som skulle vara "för hästens skull" i det här fallet). Vill man rida en piaff för att skola hästen till att använda sin kropp bättre genomgående under ryttare, lära sig en bättre teknik och träna upp sin bärighetsstyrka, då tror jag absolut att man har nytta av att öva liknande den här piaffen. Har man t ex ett bakben som är lite svagare och fortfarande tendenser till snedheter/stelheter, då kommer man åt detta i de/det steg som faktiskt BLIR bra, även om det kan ta några extra stegs testande/pusslande att komma dit.
När hästen väl kan piaffen klockrent så blir den mer ett verktyg inför annat. ELLER en uppvisningsgrej/färdig produkt att bli bedömd för. Men det anser inte jag har med utbildningen att göra.
Angående om hästen sitter ihop - yep, det tycker jag. Men sen var det ju det där med att det märks att det finns små ojämnheter. Skulle man ta massvis med bilder på raken så skulle nog var 4:e bild visa riktigt dålig piaff för att den inte hänger ihop i varje moment av stegen. Som arbetspiaff tycker jag ändå det är godkänt.
