A
aztor
Vad har egentligen en unghäst, framavlad för att prestera på elitnivå, för framtidsutsikter vid en större skada som med största sannorlikhet påverkar användbarheten? Ett sto kan ju trots att det inte hunnit skaffa sig egna meriter ställas i avelsboxen om stammen är eftertraktad, men med en hingst kan man ju omöjligt göra det samma utan att den själv ha presterat.
Hur länge "väntar man ut" hästen för att se hurpass mycket skadan påverkar? Vad har man för alternativ? Kan man triangelmärka en unghäst? Hur länge är det rimligt att hålla på att kämpa när det man köpt och betalat för är en häst som ska kunna prestera på toppnivå internationellt, men som nu dragit på sig så stora skador att den sannorlikt kommer vara kroniskt halt? Även om det i boxen står en helt underbar häst (på ständig boxvila) som vi är så himla glada i, så kommer denna häst kosta åtskilligt i veterinärkostnader, tid och engagemang de närmsta åren, för att sannorlikt inte kunna prestera högre än promenadhäst om vi har riktig tur. Detta är samtidigt tid, pengar och engagemang som skulle kunna läggas på en frisk häst...
Är så svårt när man är så känslomässigt engagerad att se realistiskt på det. Man vill självklart ge hästen tid, ge den en chans, men när veterinärerna är skeptiska är det inte så lätt att se ljust på framtiden. Frågan är bara hur länge man ska kämpa, och framförallt vad som är alternativet? Vad gör man?
Har ni några tankar och erfarenheter får ni gärna dela med er av dem...
Hur länge "väntar man ut" hästen för att se hurpass mycket skadan påverkar? Vad har man för alternativ? Kan man triangelmärka en unghäst? Hur länge är det rimligt att hålla på att kämpa när det man köpt och betalat för är en häst som ska kunna prestera på toppnivå internationellt, men som nu dragit på sig så stora skador att den sannorlikt kommer vara kroniskt halt? Även om det i boxen står en helt underbar häst (på ständig boxvila) som vi är så himla glada i, så kommer denna häst kosta åtskilligt i veterinärkostnader, tid och engagemang de närmsta åren, för att sannorlikt inte kunna prestera högre än promenadhäst om vi har riktig tur. Detta är samtidigt tid, pengar och engagemang som skulle kunna läggas på en frisk häst...
Är så svårt när man är så känslomässigt engagerad att se realistiskt på det. Man vill självklart ge hästen tid, ge den en chans, men när veterinärerna är skeptiska är det inte så lätt att se ljust på framtiden. Frågan är bara hur länge man ska kämpa, och framförallt vad som är alternativet? Vad gör man?
Har ni några tankar och erfarenheter får ni gärna dela med er av dem...