Hjälptyglar på ridskola?

Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Min mest uppgivna fråga är nog ändå: Om något av ovan måste monteras på en av de använda ridskolehästarna, är det vettigt att förklara pryttelns funktion, avpassning och, anledningen till att hästen (ryttaren) behöver den, vilket sätt prytteln kan vara till hjälp och inte minst hur man hanterar den på adekvat sätt. Tar det för mycket tid? Är det för obegripligt för den generiske ridskoleeleven? Ens intressant?

Det där hänger helt på ridskolans seriositet! Där jag rider nu förklaras sådant på ett pedagogiskt sätt.

Men inte alls på andra ridskolor.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

också snicksnack.
Jag har ridit tretton år på ridskola och är långt ifrån MSV. Är knappt på lätt nivå i hoppningen (hopprädd)
Man rider oftast 1 gång i veckan på en begränsad tid och tillsammans med andra ekipage. Det är inte så att man utvecklas likadant allihopa heller.
Det är ungefär som att säga att alla som har egen häst ska kunna tävla. Man har inte samma förutsättningar.
En del är födda till ridning, andra inte. Man kan inte säga att alla ska nå en viss nivå efter en viss tids träning.

Ptja, det var väl inte snicksnack då? Jag sa ju att man inte såg några sådana på ridskolan. ;) Medelsvårryttare alltså. Alla kommer inte bli medelsvårryttare, ens med fem stolta springare i stallet som de rider varje dag. Alla kan inte, alla vill inte, alla ska inte. Vad med ridningen som är roligast bestämmer man själv så länge man inte gör sin häst illa. Att lägga tid på att lära hästen gå på vippbrädor, stegra och apportera är ju inte mer fel än att åka iväg på en Pay-N-Ride och flasha bling-vojloken och nya ridstrumporna. Eller starta OS i Fälttävlan. Eller götta sig på ridskolan en gång i veckan för all del.

OCH. Inget av detta eller det jag skrivit ovan menar jag att någon ridskoleelev är ansvarig för. Det är inte någon ridskoleelev som bestämt utrustningen på dennes häst eller som har underlåtit att låta sig utbildas om de verktyg man har att arbeta med. Generellt. Eleverna köper inte in några hästar. Eleverna lägger inte upp utbildningsschema. Det är ridskolan som äger hästarna och använder dem i sin verksamhet. Det är deras ansvar att hästarna har korrekt utrustning och en bra arbetsmiljö.

Sen tycker jag också att det är synd att det inte verkar finnas så mycket utvecklingsmål inom ridskoleverksamheten. Jag undrar om en "Kurs för blivande hästägare" bestående av två års rid- och teorilektioner för de grundläggande kunskaper är det jag egentligen trodde att ridskola var. Och sen ytterligare år för dem som inte kan/vill ha häst för att fortsätta rida och utvecklas.

Men jag har uppenbarligen nollkoll.

Men med tanke på hur många som ändå rider i ridskola så trodde jag (i min enfald) att det skulle vara möjligt att det fanns ridskoleryttare som var utbildade medelsvår (som man brukar säga om hästar). Helt bananasfel. Om man i definitionen "ridskoleryttare" även inkluderar dem som jobbar extra som hinderfunktionär etc mot att få ett extra ridpass och kanske dessutom fyller ut med att motionera privathästar eller ännu lyxigare/jobbigare - en medryttarhäst - DÅ måste det vara möjligt. Eller? Underskattar jag hur svårt det verkligen är? Lektionerna jag sett har ändå innehållit förvänd galopp i serpentiner/volter, enkla byten, sidvärtsrörelserna etc. Med inspända hästar då förstås, i knasig form och inte på något sätt på tävlingsnivå resultatmässigt. Men rörelsemässigt siktar man ju i någon mån på medelsvårt.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Jag ser hellre att man sätter en snodd eller thiedeman en period på en ridskolehäst så att fler kanske kan rida den mer rätt och att den därmed får hålla längre.

Kan man rida en häst rätt på snodd eller thiedeman om man inte vet hur den fungerar/vad den ska vara till för? Den lyfter inte ryggen (antar jag vara vad som avses ang. hållbarhet) för att kröker nacken. Springer den sen omkring och stretar emot, hänger i eller känner obehag därmed spänner sig så har man ju skjutit sig i foten.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Nej självklart inte, jag förutsätter att dom som använder hjälptyglar vet hur dom ska fungera.
På samma sätt att jag förutsätter att folk har lite kunskap om hästens mekanik och rörelsemönster.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Du har PM ;)

Jag hittade ungefär tre-fyra intressanta ridskolor i Gbg med omnejd när jag letade ridskola...
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Nej självklart inte, jag förutsätter att dom som använder hjälptyglar vet hur dom ska fungera.
På samma sätt att jag förutsätter att folk har lite kunskap om hästens mekanik och rörelsemönster.

Det är ju just det tråden handlar om. Att det inte så sällan inte lärs ut.
Jag känner en som red i 1.5 ÅR (en lektion i veckan, så typ 60 lektioner) utan att få lära sig tränsa och sadla på ett bra sätt :banghead:
Hästen var ju nästan alltid färdig när hon kom, eftersom den gått innan. Och i de fall den inte var det fick hon försöka bäst hon kunde på egen hand.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Sen tycker jag också att det är synd att det inte verkar finnas så mycket utvecklingsmål inom ridskoleverksamheten. Jag undrar om en "Kurs för blivande hästägare" bestående av två års rid- och teorilektioner för de grundläggande kunskaper är det jag egentligen trodde att ridskola var. Och sen ytterligare år för dem som inte kan/vill ha häst för att fortsätta rida och utvecklas.

Men jag har uppenbarligen nollkoll.

Men med tanke på hur många som ändå rider i ridskola så trodde jag (i min enfald) att det skulle vara möjligt att det fanns ridskoleryttare som var utbildade medelsvår (som man brukar säga om hästar). Helt bananasfel. Om man i definitionen "ridskoleryttare" även inkluderar dem som jobbar extra som hinderfunktionär etc mot att få ett extra ridpass och kanske dessutom fyller ut med att motionera privathästar eller ännu lyxigare/jobbigare - en medryttarhäst - DÅ måste det vara möjligt. Eller? Underskattar jag hur svårt det verkligen är? Lektionerna jag sett har ändå innehållit förvänd galopp i serpentiner/volter, enkla byten, sidvärtsrörelserna etc. Med inspända hästar då förstås, i knasig form och inte på något sätt på tävlingsnivå resultatmässigt. Men rörelsemässigt siktar man ju i någon mån på medelsvårt.

Nu vet jag ju inte hur det är på andra ställen, men på "min" ridskola där jag red i drygt tio år har det alltid funnits specialgrupper för ungdomar som varit duktiga, velat komma vidare och så småningom skaffa egen häst. Med möjlighet att jobba sig till viss ridning och möjlighet att tävla klubbens hästar och även utbildning i hur det är att ha egen häst. Men för alla andra så är det mer att komma dit, göra iordning hästen med den utrustning som finns till hästen och sen rida och det är väl det många vill ha ut av ridskola?

Självklart går utvecklingen mycket fortare om man skaffar en medryttarhäst vid sidan av, men många rider ju på ridskola för att de inte har den möjligheten? Själv har jag ridit på ridskola i något dussin år och stannade i utvecklingen för länge sedan, men å andra sidan var det inte utveckling utan hästeriet i sig som var grejen. På senaste tiden har jag utvecklats mycket mer av att rida travare rakt fram i skogen några månader i skritt och trav än jag gjorde under flera år på ridskolan, bara för att dra ett exempel. Och ett par medryttarhästar innan dess tog mig bra långt utan mer än sammanlagt en träning för tränare. Tror man behöver "mängdträningen" bra mycket mer än man tror, och all bra utbildning i världen kan inte ersätta erfarenheten av timmar på hästryggen.

Är kanske lite partisk, men tycker ridskolan jag red på har bra inställning till hjälptyglar och tror absolut att det finns fler ställen med liknande inställning. Används bara i de fall det bedöms det behövs, inte kontinuerligt, och absolut inte i de duktigare grupperna. Däremot går många av de lite hetare/svårare (ffa) ponnyerna med martingal vid hoppning för att inte kunna dra upp huvudet och sticka, vilket jag väl ändå tycker är rätt förståeligt.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Jag är inte ute efter att hitta en ridskola, men jag är jätteglad att höra att andra (helst ALLA andra) fungerar på ett bättre, seriösare sätt! Där hästen får vara i centrum och kunden får lov att komma i andra hand. Jag har bara varit på nämnda och ett stort elände i Gbg som jag inte ville hamna på igen. Man blir så otroligt bortskämd av att ha egen häst, även om det ibland känns slitit och tungt...
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Jag är väldigt negativt inställd till hjälptyglar, generellt sett. Men det viktigaste är egentligen hur de används.

På ridskolan där jag rider nu finns det några hästar som har martingal, och ytterligare en eller två som har det vid hoppning. Två hästar har tidermantygel. Dessa är spända så de fungerar mer som en fast martingal (fast snällare) än en inspänningstygel. Inte alls som bilden visar. Det enda den gör är att förhindra att hästen kör upp huvudet.

Och ridlärarna är mycket noga med ryttarnas händer och mjukhet värderas högt. Men vissa hästar är känsligare än andra och vissa ryttare mindre duktiga. Hästarna har i övrigt snälla bett, snälla nosgrimmor som spänns enligt gammaldags regelverk (två fingrar) och väl tillpassade sadlar.

Med detta inlägg vill jag hänvisa till helheten och inte bara peka på hjälptyglars vara eller icke vara.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Timmar i sadeln räknas definitivt. Bara rida rakt fram, som du säger, ger ju erfarenhet när det gäller läsa och känna hästen, vara steget före för att hela tiden vara förberedd och redo för nästa steg. Den som vill någonstans utvecklingsmässigt kommer hitta extra timmar i sadeln på ena eller andra sättet. Lättare för ungdomar än vuxna i stan och tvärt om på landet. De som har driv men inte möjlighet till egen häst, det var egentligen DE jag fiskade efter. Rida på ridskolan i 50 år och inte ha lärt sig något de senaste 45 - fine, om det var det man var ute efter. Men jag undrar hur mycket man kan förvänta sig att ridskolan levererar. Inte medelsvåra kunskaper då. LB?

Att diskutera hjälptyglars vara eller inte vara med mig är som att dunka huvudet i en vägg. Det finns säkerligen situationer där en hjälptygel är en fungerande quickfix utan att man (och hästen) får lida för det i efterhand. Hästar är vänliga och finner sig mycket i våra påhitt utan revolt, så även om resultatet av hjälptygeln och ryttarhand skulle vara hoptryckta tornutskott, smärtande muskler och senor, klämda nerver, ömmande leder, svullna laner eller såriga gommar så skulle de de flesta ändå fortsätta göra sitt bästa och för det otränade ögat inte ens se särskilt plågad ut. Därför är det viktigt att de används bara när man måste ha dem, när man vet vad man ska ha dem till rent fysikaliskt och se till att man får hjälp med dem.

[Här skrev jag tre långa stycken om hjälptygelsfunktioner och problemen/riskerna med att använda dem relaterat mot nyttan. Men kände att man nog ska begränsa sig till ett mastodont-långt PK-inlägg om dagen]

Men ren kort och krasst. Det finns inga ridrelaterade problem som inte går att lösa utan hjälptygel. Med rätt rutin eller med hjälp av en tillräckligt bra tränare får man en lika snabb lösning, men också med mindre risk för oönskade biverkningar. Ibland finns inte rutin, ingen vettig hjälp att få eller ingen tid. Men är det verkligen i det läget som hjälptygeln ska på? Ridskolan har inte tid att skola sina hästar, så på med snoddarna, thiedemantyglarna, chambonerna och gougherna. Troligen den enda möjligheten för att kunna bedriva lektionsverksamet eftersom hästarna... eh... springer, drar upp huvudet om man drar i tyglarna, är heta annars(?). Inte är det i utbildningssyfte i alla fall - för någon del av ekipaget. Och eftersom man inte eftersträvar att utbilda inför potentiellt eget hästägande så spelar det heller ingen roll.

Springer eller hetsar eländeshästarna ändå så kan man ju byta till en thiedeman som ger lite extra kick åt tygeltagen (och som bonus göra alla ledande tygeltag lite... spännande... att tolka för hästen). Bryter man dessutom in nosen så lugnar den sig nästan alltid - vem fan springer någonstans om man inte ser var man springer och dessutom har tryck mot strupen så att det t.om. kan vara svårt att svälja (eller kanske "tugga fint på bettet så det skummar"? det kan vara svårt att se skillnaden på de båda, yes?). Släng på ett Pessoabett också för säkerhets skull, gärna nån cm för långt eller två, och spänn snokremmen. Nu borde väl vilken krake som helst vara ridbar? Annars kan man korta in hjälptygen ytterligare. Problem solved!

Nämnde jag att jag var ledsen och bitter, förresten..?


Och om nu någon satt och tänkte att ÅÅH vad jag hade velat ha ytterligare tre ältande stycken om varför hjälptyglar är en rätt sunkig idé så kan jag bara beklaga. Men jag tipsar gärna om den här sidan som skriver matnyttigt och lättsmält om hästens form med illustrerande exempel. Synd att hon inte skrivit en svensk variant också. Angående hållbarhetsaspekten. Hon skriver inget om hjälptyglar, men det går ju kika lite på bilderna av hur hästens kotor, muskler, senor och nerver hänger ihop och ser ut i olika positioner, och sen klura på vilken inverkan en hjälptygel kan ha på hästens mun och nacke. Lägg sedan till en ryttare som hanterar tyglarna på ett för situationen troligt sätt. Gör det kanske lite mer visuellt.
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Jag är också emot hjälptyglar generellt. De stjälper ofta mer än de hjälper eftersom det krävs stor kunskap för att hjälptygeln verkligen ska hjälpa i grunden och inte bara åtgärda symptomen. Då är det bättre att symptomen syns eftersom om man faktiskt är duktig nog att använda en hjälptygel så behöver man den inte.

Däremot så tycker jag att den regeln inte alltid gäller på en ridskola. (nu pratar jag verkligen inte om ridskolan i ditt första inlägg, de borde lägga ned verksamheten! ) Men om man utgår från att ridskolor får finnas. Jag tycker att många av dem fyller en fantastisk funktion för att barn och ungdomar ska få komma i kontakt med hästar och jag som är "uppvuxen" på en ridskola känner inte alls igen vissa av beskrivningarna ovan. Vi hängde i stallet och ryktade och pysslade, de första åren hade man teori efter varje lektion, man gick skötarkurser och fick lära sig om allt från att mocka till att räkna foderstat och att lägga om sår. För mig som kommer från en familj som inte alls varit intresserad av hästar så har ridskolan varit min inkörsport till hästvärlden.

Hade ett uppehåll för några år sedan och red två terminer på ridskolan när jag började med hästar igen. Då förvånades jag över hur duktiga alla elever var på att rida hästarna i en grundläggande lång och låg form i början av ridpasset trots att man inte fick anpassa övningen utefter hästen man satt på. Jag som efter år av privatridning var ju van vid att lägga volter och avsaktnngar, flytta för skänkeln etc utefter hästen jag satt på. Att inte kunna göra dylikt utan rida i grupp ger andra typer av utmaningar som inte är att förakta.

Sedan hjälptyglar då.
Det finns inga ridrelaterade problem som inte går att lösa utan hjälptygel. Med rätt rutin eller med hjälp av en tillräckligt bra tränare får man en lika snabb lösning, men också med mindre risk för oönskade biverkningar. Ibland finns inte rutin, ingen vettig hjälp att få eller ingen tid. Men är det verkligen i det läget som hjälptygeln ska på?

Ja - i det läget ska hjälptygeln på, men den ska inte vara den enda lösningen. (trodde aldrig att jag skulle någonsin försvara hjälptyglar but here I go)

Ridskolorna har inte möjligheten att köpa in färdiga hästar. De köper ofta in gröna hästar som utbildas av personal och de duktigare eleverna. Ibland köps även lite äldre hästar in men de är sällan utbildade till mer än lb. Lektionerna som hästarna går på anpassas utefter hästen. En osäker häst får aldrig gå med nybörjare trots att det kanske hade fungerat med hjälptygel. Utan hjälptygeln kommer i de fall då en häst kanske har utvecklat en olat, är svag och behöver stärkas eller liknande. Att hästarna utvecklar lite svagheter eller olater är lätt hänt. Personal kan inte rida hästarna regelbundet för de måste gå på lektioner, om något ovanstående utvecklas så kan man inte heller ta bort hästen från alla lektioner som inte är avancerade nog för att hantera problemet - konsekvensen blir att övriga hästar får gå för mycket.

Lösningen för en häst som kikar mot stjärnorna blir då en gummisnodd efter att man kollat att den inte har ont. Gummisnodden används då under lektioner med ryttare som inte har den rutin som krävs. Hästen kanske är en fantastisk nybörjarhäst och ryttarna har ingen rutin alls på att rida hästen i form. En gummisnodd gör inte att hästen går i form men rätt anpassad så uppmuntrar den hästen att söka sig framåt nedåt vilket är en bättre hållning för ryggen oavsett om bakbenen är inunder eller inte. Samtidigt så rids hästen under en period av personal eller av någon duktig elev. Efter 1-2 månader behöver hästen inte gummisnodd längre eftersom den har med hjälp av övrig skolning hittat ett mer ergonomiskt sätt att jobba på. Hjälptygeln har enligt mig sin plats när den inte används som den enda lösningen eller som en permanent lösning. Den används under en period för att underlätta hästens vardag tills dess att övrig skolning gett resultat.
Den inpassas av utbildad personal och används eftersom hästen går med ryttare som inte har tillräcklig rutin. Att se en hjälptygel på ridskolan är mer ett undantag än en regel.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Tycker du skriver bra och håller med.

Ridskolan är till för elever som ska lära sig. Det tar tid att komma dit att man faktiskt kan börja rida hästarna på ett ändamålsenligt sätt. Ändå ska hästarna gå med elever - cirka tre olika ryttare om dagen, vilka alla gör fel på olika sätt under alla tre lektioner.

Att då ha en gummisnodd på de hästar som behöver ibland har jag inga problem med alls. Då kan ryttaren fokusera på sin sits, sina hjälper, sin kroppskontroll - istället för på hästen. Givetvis är det inte någon samling vi pratar om... Enbart att hästen får ett lätt stöd, ram, och kan jobba på självständigt.

En ridskolehäst får inte vara 100% lydig - den får en mängd olika kommandon av varje ryttare och ska själv (eller genom att lyssna på ridläraren) kunna skilja ut vad som är "brus" av typen tappade balansen/drog för hårt/skänkel i fel läge/annat och vad som faktiskt är en medveten ryttarhjälp.

Det ställs enormt stora krav på lektionshästarna och de ska behandlas som de kollegor de är i ridskoleverksamheten. Få den hjälp och det stöd som behövs för att orka i många år.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

snicksnack...
Har en vän som går hippologen nu och har precis klarat av level 2.
Kraven för level 3
Level 3 MsvB dressyr, 1,20-1,30-meter hoppning
Detta har tillkommit nu för några år sedan. (2010?) innan "ingick" det i samma utbildning som level 2.
Dvs. Dom som "har level 3 sedan innan" skulle inte klara av den utbildningen idag.
Många som utbildades till ridlärare innan det nya systemet skulle inte klara dagens krav.
Så jag tror att det blir mer krav ju längre tiden går.
Jag tvivlar på att någon gammal militärgubbe skulle kunna sätta sig upp på dagens ridskolehästar och rida till dem. För blodet i även dessa stiger högre och högre i takt med prestationsaveln.

Även om jag skrev 100 år, så är jag inte så gammal så att jag hade ngn militärgubbe till ridlärare;).

Sedan så handlar det inte alltid om egna ridkunskaper, mycket handlar om hur bra man är på att lära ut saker till andra människor. Alla har inte den kompetensen även om de är utbildade till level 3.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Jag har bara mycket erfarenhet från två ridskolor som jag ridit och jobbat på. Hjälptyglar användes inte alls på den ena ridklubben och på den andra hade en häst en lös gummisnodd. (som bara inverkade när han körde upp huvudet). På ena ridskolan red vi regelbundet lektionshästarna i utbildningssyfte och i stort sett alla stora hästar gick L:A och hoppade L:B. På den andra ridskolan fanns ingen regelbunden utbildning av ridskolehästarna och deras utbildningsstångpunkt varierade mycket, men hjälptyglar var trots allt det mycket sällsynt. (gummisnodden var som sagt det enda).
Som alltid så varierar kvaliteten väldigt mycket mellan olika ridskolor. Det är sorgligt att läsa det du skriver. Det borde ställas mera kvar på ridskolorna så att lägstanivån höjs och det blir lite mindre glapp mellan bra och dåliga. Men det är alltid svårt att säga någonting om detta när vi inte får hela bilden.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Åhh! Det börjar alltid koka i mig när jag läser om detta ämne...
Har själv jobbat på två olika ridskolor, den första var katastrof. Outbildad ridskolechef, halta hästar, nya hästar slängdes in på lektion samma dag som de kom till skolan and so on:meh:
Den andra ridskolan var hinmelriket i jämförelse!
Hästarna reds varje vecka av personalen, ridlektionerna bestod av avsatt tid för nåde ridning och teori 30+30 för små bran eller 45+45 min för de som passerat första nybörjarstadiet. Även speciallektioner 60min dressyr och 90min hoppning.
Överlag genomtänkt upplägg med starkt säkerhetstänk, hästens bästa för ögonen och framförallt att utbilda eleverna i mer än "bara" ridning rent praktiskt.

På den första ridskolan ifrågasattes alltid teoriveckor och teorilektioner av elever och föräldrar, ofta låg närvaro. På den andra ridskolan var detta inrutat från början, visst kunde nytillkomna föräldrar motsäga sig nyttan i all denna teori. Då fick man snällt förklara att det är så vi gör här, det är viktigt att de lär sig även att hantera hästarna och hur de fungerar utanför mangen, vad de ska äta osv. Passar det inte så finns det andra alternativ.

Mycket ligger i det som Frida93 skrev, de har så bråttom! Kan ungen sitta på hästen i alla gångarter så kan de allt :cautious:
Denna okunskap om hur mycket mer det finns att lära sig om hästar än sälva ridningen tror jag är en stor bov i dramat, så att säga. Det är därför många ridskolor vill köra en "quick fix", för att göra eleverna nöjda. De får snabbt lära sig galoppera och hoppa och sen kan de ju allt.

Här tycker jag att Ridsportsförbundet borde granska ridskolorna närmare. Den första ridskolan genomgick nämligen deras kontroller utan större anmärkningar...

Och ja, de finns de som bara har ridningen som en rolig motionsform och kafferep/trevlig samvaro. Det hindrar inte att de samtidigt får lära sig djupare om hästen och ridsporten. För ridsport handlar inte bara om ridning utan är så mycket mer. Du kan inte ställa in hästen i garderoben med hockeyklubban och fotbollen när du är klar. Du kan inte bara åka till stallet och rida din timme och sedan åka hem, för du har att göra med en levande varelse. Det är detta som gör ridsporten speciell!
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

Jag tror jag vet vilken ridskola du pratar om. Och måste därför försvara den lite ;)
Känner i alla fall igen hästen på bilden. En mycket speciell häst som "i stort sett" endast en av de duktigare ryttarna har ridit på lektionerna sedan den kom. En häst med väldigt flashiga gångarter men som också inte är helt att lita på. Egentligen kanske inte en häst för en ridskola i den bemärkelsen, men en väldigt fin häst för de mer rutinerade ryttarna. Men han är svårriden.

Denna ridskola är faktiskt bra. Inte bäst, det finns massor att förbättra, självklart. Men det är en bra ridskola. De är måna om hästarna, de har stora hagar att gå i och över lag en bra hästhållning. De har speciallektioner för ryttare med ambitioner, nästan varje dag i veckan faktiskt. De har också en stor del handkappridning, och nybörjarlektionerna har både teori och ridning varje gång. Flera av ridskolehästarna och ponnyerna är ute och tävlar i lagen för klubben. Fast det är ingen MSV-nivå, visst.
Ridskolechefen är väldigt duktigt och pedagogisk. Hon rider själv dressyr på hög nivå och de har ofta clinics på temadagar för de som vill lära sig mer.

Jag red där för några år sedan (det var innan thidemantygeln kom in i bilden) och åker och hälsar på ibland. Och ja, jag har också funderat på varför vissa av hästarna går med thideman, men jag kan också se "fördelen" med det. Oftast är den löst spänd, har jag i alla fall upplevt. Och jag upplever inte att hästarna går med dem jämt. Men då har jag också mest varit och tittat på speciallektionerna, antingen dressyr eller hoppning. Jag är ju egentligen inte alls i verksamheten på det sättet längre, men jag tror ändå att i vissa fall (inte alla) blir både ryttare och hästar hjälpta av en thidemantygel. Det är en ridskola där hästarna rids av både nybörjare, handikappade och rutinerade ryttare som alla rider på sitt sätt. Ska ryttaren spendera en hel lektion med att bara få hästen att sänka huvudet för att ryttaren innan red som en jävla kratta, får inte den andre ryttaren ut så mycket av sin lektion.

Men jag tycker inte hästarna ska gå med dem JÄMT, och det tror jag faktiskt inte att de gör.

Jag har väl egentligen inte så mycket fakta att komma med då jag som sagt inte är där så ofta längre, men jag ville bara inflika att denna ridskola inte är så hemsk som det verkar i tråden.
 
Sv: Hjälptyglar på ridskola?

/.../

Och ja, de finns de som bara har ridningen som en rolig motionsform och kafferep/trevlig samvaro. Det hindrar inte att de samtidigt får lära sig djupare om hästen och ridsporten. För ridsport handlar inte bara om ridning utan är så mycket mer. Du kan inte ställa in hästen i garderoben med hockeyklubban och fotbollen när du är klar. Du kan inte bara åka till stallet och rida din timme och sedan åka hem, för du har att göra med en levande varelse. Det är detta som gör ridsporten speciell!



Fast... det kan du ju visst. Det är ju precis det du betalar för när du rider ridskolehäst.

Samma sak med turridning. Du betalar för att få låna en häst som någon annan sköter om.

Många medisar har också en sådan överenskommelse. De betalar för att rida hästen, men slippa ansvar. Eventuellt mocka och väga hö på "sin" dag.

Ridskolorna ska erbjuda en adekvat utbildning - teoretiskt och praktiskt. Det är dock helt omöjligt att lära sig särskilt mycket på 45 minuter per vecka... och för många elever är den tiden som gäller. Deras högst medvetna val.

Jag blir lite fundersam på kraven som ställs på ridklubbarna ibland. Liksom med all annan sport krävs det träning och engagemang för att bli bättre. Kvalitétstimmar i sadeln, och timmar i stallet. Det engagemanget kommer från eleven själv.

Att man inte vill lägga ned den tiden är helt ok. Jag kan betala för att få åka häst ibland om det gör mig glad. Men då klandrar jag inte heller klubben över att inte blivit msv-ryttare på tio år.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI...
Svar
9
· Visningar
1 169
Senast: Emro
·
Gnägg Här kanske finns någon eller några med erfarenhet av att ha en "sommarhäst" från en ridskola? Skulle ni vilja dela med er av hur det...
Svar
13
· Visningar
2 264
Senast: Shixle
·
Hästmänniskan Hej! Jag är 14 år och älskar hästar över allt annat (förstås);) Jag behöver tips och råd om hur vida jag ska göra med en svårhanterlig...
2
Svar
25
· Visningar
1 811
Senast: ameo
·
Anläggning Hej! Hade behövt få råd kring vad jag som ridskoleelev kan göra när jag ser att en häst på ridskolan rids även fast den visar tydliga...
2
Svar
20
· Visningar
2 881
Senast: BornAgain
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp