Främmande barn som slår hundar

[gul_zebra]

Det finns ett barn i grannskapet som slår hundar. Han kan väl vara en sisådär 1 år eller så - svårt att säga, jag kan inte åldersbestämma barn. Pappan har jag inte sett mer än enstaka gång, mamman kan ropa lite tyst när han kommer jagande efter en hund men går sällan ut och hämtar barnet, när hon väl gör det går det lååångsamt och hon står mest och lirkar tills han kommer självmant. Jag känner mest att det är totalt jävla livsfarligt - de hundar jag går med kan du spela tennis med utan att de säger nånting, men fel hund kommer slita ansiktet av ungen innan mamman ens klivit ut från altanen. Att man inte rusar efter och fysiskt tar bort barnet om så krävs övergår mitt förstånd.

I alla fall, så fick vi det här barnet efter oss ikväll. Mamman gick inte ens ut utan nöjde sig med ett litet rop. Två lite äldre barn kom efter för att få in honom men det var inte så mycket äldre barn det heller. Jag gick men barnet kom efter, så jag stannade och sa att han inte får slå hundarna, men han fortsatte framåt. Sa åt honom skarpare att gå hem, men han fortsatte. Pekade med hela armen och sa åt honom att gå till mamma, då hajade han till, såg lite förvånad ut och gick hem. Har inte rutit i men försökt vara så tydlig jag bara kan. Hundarna kommer han inte i närheten av, dels för att hundarna inte ska bli slagna men även för att han inte ska lära sig att han kan slå hundar utan att bli biten. Hade han varit äldre så vore min go to att säga att hundarna bits men han verkar vara för liten för att förstå.

Jag har ingen koll på barn. Har inga barn i umgängeskretsen så de enda barn jag interagerar nånting med är enstaka som säger fin hund eller vill klappa, typ så. Jag vet alltså inte hur man ska handskas med barn, speciellt inte i en sån här situation. Så min fundering här är väl mest, har jag betett mig rätt eller fel och vad kan jag göra bättre till nästa gång barnet kommer efter?

Bortse från aspekten att prata med föräldrarna, det säger sig självt, frågan är hur jag ska bete mig med barnet.

 

[Guldaskig]

Vänta här nu, är barnet ute själv och knallar och mamman står inne och tittar på och i bästa fall kommer ut och ropar? Låter helt galet om du frågar mig. Stackars barn.

Har ingen aning om hur du ska bete dig men låter som att du verkligen gör så gott du kan i en svår situation. Vissa ettåringar kan ju inte ens gå så att den här stackaren är ute och slår hundar låter så knasigt och sorgligt.

 

[TinyWiny]

Jag hade sett det faktum att ett så litet barn är ute och går själv utan att föräldrarna reagerar som skäl för en orosanmälan. Jag hade då också tagit med det faktum att barnet slår hundar och vad det kan resultera i en dag. Förhoppningsvis kan socialen hjälpa föräldrarna med det de behöver och samtidigt förklara faran i det barnet gör.

Vad gäller bemötandet av barnet hade jag sagt till hen att gå till mamma/pappa med normal röst. Förmodligen hade jag utan att kunna rå för det låtit lätt upprörd. Både av det faktum att hen slår hunden och det faktum att föräldrarna inte gör något.

 

[Soapbubble]

Fokusera på vad du vill att barnet ska göra t.ex. gå hem, stanna där. Säg inget om vad du inte vill att barnet göra. Barn är ganska stora innan de förstår meningar som ”Slå inte hunden!”, ”Gå inte närmare” osv. Undvik ordet inte.

Var inte trevlig och maskera ett starkt önskemål med en fråga t.ex Ska du inte gå hem nu? Säg istället ”Nu ska du gå hem”.

 

[lingonben]

Ojoj, en sån liten ska inte vara ute och vandra på egen hand! Jag tycker precis som du att det låter livsfarligt, och orosanmälan som TinyWiny tog upp låter befogat. Sen tycker jag det låter som du hanterade situationen på lagom nivå. Är de så små kan man inte direkt föra några djupare resonemang, utan det är lättare att jobba kroppsspråk och tonfall. Jag hade ställt mig mellan barn och hundar, tittat strängt på den lille och lugnt sagt "ajaj, nej". Pekat hemåt med hela armen och i gladare tonfall tyckt "gå till mamma!" och så fort han börjat gå åt rätt håll glatt vinkat och uppmuntrat med "heejdå!"

Hur långt hemifrån går han egenligen? Fem meter, tjugo meter, hundra meter? Det är en rätt farlig värld att vandra runt i som liten, om han hamnar i vägen för bil/moped/cykel/skuttig stor hund/större barn med taskig attityd

 

[gul_zebra]

Vänta här nu, är barnet ute själv och knallar och mamman står inne och tittar på och i bästa fall kommer ut och ropar? Låter helt galet om du frågar mig. Stackars barn.

Har ingen aning om hur du ska bete dig men låter som att du verkligen gör så gott du kan i en svår situation. Vissa ettåringar kan ju inte ens gå så att den här stackaren är ute och slår hundar låter så knasigt och sorgligt.

Ja precis. Alternativt så kan hon komma om hundra år, hon har inte bråttom. Det är ren tur för barnet att han inte slagit någon hund som bits, men det är ju bara en tidsfråga innan det smäller ordentligt.

Jag hade sett det faktum att ett så litet barn är ute och går själv utan att föräldrarna reagerar som skäl för en orosanmälan. Jag hade då också tagit med det faktum att barnet slår hundar och vad det kan resultera i en dag. Förhoppningsvis kan socialen hjälpa föräldrarna med det de behöver och samtidigt förklara faran i det barnet gör.

Vad gäller bemötandet av barnet hade jag sagt till hen att gå till mamma/pappa med normal röst. Förmodligen hade jag utan att kunna rå för det låtit lätt upprörd. Både av det faktum att hen slår hunden och det faktum att föräldrarna inte gör något.

Jo, det kan jag hålla med om. Hade inte ens tänkt tanken men jag får kontakta soc efter helgen och se vad de säger.

Det är lätt hänt ja! Själv stod jag med två hundar, en storpudel som gillar barn och vill hälsa och så en dvärg som mest trasslar in sig, och skulle blockera barnet från att komma fram till hundarna som givetvis inte samarbetade och samtidigt försöka få barnet därifrån och, ja... Det är inte lätt, speciellt inte när en inte vet hur i hellskotta man hanterar barn i den åldern heller.

Fokusera på vad du vill att barnet ska göra t.ex. gå hem, stanna där. Säg inget om vad du inte vill att barnet göra. Barn är ganska stora innan de förstår meningar som ”Slå inte hunden!”, ”Gå inte närmare” osv. Undvik ordet inte.

Var inte trevlig och maskera ett starkt önskemål med en fråga t.ex Ska du inte gå hem nu? Säg istället ”Nu ska du gå hem”.

Tack! Låter som att det blev ganska rätt i slutändan då iaf.

Ojoj, en sån liten ska inte vara ute och vandra på egen hand! Jag tycker precis som du att det låter livsfarligt, och orosanmälan som TinyWiny tog upp låter befogat. Sen tycker jag det låter som du hanterade situationen på lagom nivå. Är de så små kan man inte direkt föra några djupare resonemang, utan det är lättare att jobba kroppsspråk och tonfall. Jag hade ställt mig mellan barn och hundar, tittat strängt på den lille och lugnt sagt "ajaj, nej". Pekat hemåt med hela armen och i gladare tonfall tyckt "gå till mamma!" och så fort han börjat gå åt rätt håll glatt vinkat och uppmuntrat med "heejdå!"

Hur långt hemifrån går han egenligen? Fem meter, tjugo meter, hundra meter? Det är en rätt farlig värld att vandra runt i som liten, om han hamnar i vägen för bil/moped/cykel/skuttig stor hund/större barn med taskig attityd

Nej precis! Mamman har ju förvisso uppsikt verkar det som men vad gör det om hon inte agerar också liksom. Att två andra småbarn (kan väl vara 3-4 år eller nåt kanske, grannar till familjen ifråga) tar mer ansvar för att hålla barnet borta från hundarna än mamman gör är, well, jag har inte ord för det.

Tack! Försökte berömma lite när han gick men lät nog mest barsk.

Jag har rätt kasst ögonmått men han är vad jag sett mest ute på gården där mamman ser, 5-10 meter kanske. Nu vek han däremot av ut från gården, finns inte en chans att mamman kunde se honom, skulle tippa på 20 meter kanske. Vi har, utöver hundägare utan vett och hundar som faktiskt bits, en del trafik i området också, folk kör mitt i bostadsområdet som om det inte existerade att barn kommer springande runt hörn helt plötsligt... Så ja, det är totalt livsfarligt. Kontaktar soc efter helgen.

 

[Guldaskig]

Bra att du tänker kontakta soc, känns som de behöver se över den där familjen lite.

 

[Cambrie]

Låter jättemärkligt, mina barn kunde knappt gå när de var ett år, än mindre springa efter vuxna och hundar. Hur eller hur, ring socialen eller ännu hellre prata med mamman. Jag hade nog själv varit väldigt nyfiken på dennes förklaring faktiskt, har nog aldrig sett en förälder som låter en ettåring varit ute vind för våg...

 

[mamman]

Rörelserna är inte så jättekoordinerade i den åldern, som andra har skrivit så är det många barn som ö h t inte kan gå när de är ett. Det är lätt att armarna rör sig på samma sätt som benen när de springer och det kan se ut som att de därför vill slå. De saknar också både självbevarelsedrift och konsekvenstänkande, så att föräldrarna inte jagar efter barnet verkar märkligt. Även om barnet skulle vara är närmare två än ett.
Det här är en tvååring som springer:

 

[TinyWiny]

Rörelserna är inte så jättekoordinerade i den åldern, som andra har skrivit så är det många barn som ö h t inte kan gå när de är ett. Det är lätt att armarna rör sig på samma sätt som benen när de springer och det kan se ut som att de därför vill slå. De saknar också både självbevarelsedrift och konsekvenstänkande, så att föräldrarna inte jagar efter barnet verkar märkligt. Även om barnet skulle vara är närmare två än ett.
Det här är en tvååring som springer:

Ts har redan skrivit att hon har svårt att bedöma ålder på barn men oavsett det så är barnet litet.

Förövrigt sprang mina barn så som på filmen när de var ett år ungefär, någon månad senare var de snabba som vesslor och hade ingen likhet med barnet i filmen. Barn är olika.

 

[gul_zebra]

Låter jättemärkligt, mina barn kunde knappt gå när de var ett år, än mindre springa efter vuxna och hundar. Hur eller hur, ring socialen eller ännu hellre prata med mamman. Jag hade nog själv varit väldigt nyfiken på dennes förklaring faktiskt, har nog aldrig sett en förälder som låter en ettåring varit ute vind för våg...

Ja jag är som sagt urusel på att se hur gamla barn är, han kan lika gärna vara 70 for all I know - jag har själv ingen kontakt med barn annat än de jag stöter på ute som mest tycker att jag har en söt hund eller vill öppna portdörren åt mig (åker jag dit för kidnappning så är det ungens fel, så jävla gullig så jag dör!). Kontentan är väl att det är en liten fjutt som inte borde vara ute själv.
Kommer det ett bättre tillfälle så pratar jag absolut med mamman, men jag är folkskygg och kommer inte gå dit och ringa på dörren. Nu sist var det inte läge utan jag hade fullt upp med hundar och barn att hålla isär. Hade jag bara haft gammelhunden vore det en annan sak.

Rörelserna är inte så jättekoordinerade i den åldern, som andra har skrivit så är det många barn som ö h t inte kan gå när de är ett. Det är lätt att armarna rör sig på samma sätt som benen när de springer och det kan se ut som att de därför vill slå. De saknar också både självbevarelsedrift och konsekvenstänkande, så att föräldrarna inte jagar efter barnet verkar märkligt. Även om barnet skulle vara är närmare två än ett.
Det här är en tvååring som springer:

Jag skulle säga att han ser ut att vara yngre än den där iaf. Han springer inte heller omkring sådär utan går mest lite snabbare när han går på hundjakt.
Jag vet inte hur det är rörelsemässigt annars, jag har själv inte sett honom slå utan mest blivit tillsagd av min mamma (som bor granne, jag bor inte där) att passa hunden för honom för att han slåss och därefter mest sett ett barn som prompt ska fram till hunden. Han går inte och vevar med armarna som om han ska slå eller nånting utan går helt sonika fram så långt han kan tills jag stoppar honom. Har svårt att se att jag någonsin skulle se honom slå hundar jag går med då jag helt enkelt inte låter barn gå fram alls om de inte frågar och det är bra läge.

 

[nejlica]

Om inte barnet är så mycket äldre än ett och kom ut på vägen till mig hade jag nog mycket oroat lyft upp och gått tillbaka med honom till föräldern! Det hade jag uppskattat om någon gjort med min ettåring om hon kom ut på vägen av misstag. En sån liten ska ju inte var ute och springa själv alls! Hundarna tänker jag är det minsta problemet, det är väl bara att inte låta dem hälsa.

Bryr sig inte föräldrarna kan det nog som någon skrev var god grund för en orosanmälan.

 

[gul_zebra]

Om inte barnet är så mycket äldre än ett och kom ut på vägen till mig hade jag nog mycket oroat lyft upp och gått tillbaka med honom till föräldern! Det hade jag uppskattat om någon gjort med min ettåring om hon kom ut på vägen av misstag. En sån liten ska ju inte var ute och springa själv alls! Hundarna tänker jag är det minsta problemet, det är väl bara att inte låta dem hälsa.

Bryr sig inte föräldrarna kan det nog som någon skrev var god grund för en orosanmälan.

Det är inte ute på någon bilväg om det är så det låter Det här är ett radhusområde med gårdar med små lekplatser på gårdarna, i det här fallet finns en liten lekplats nästan precis utanför fönstret. Att barn rör sig fritt i området är i sig inget konstigt så sett, det är ett barnvänligt område som ska vara bilfritt. Däremot kör folk in på området och en del av de som kör begriper inte att de inte kan köra som idioter runt hörn osv mitt i ett barnrikt bostadsområde.
Jag har själv inga problem med att hon låter barnet leka ute under uppsikt, för uppsikt verkar hon ha, problemet som jag ser det är att hon inte agerar när det behövs och bara daltar när hon väl gör nånting.

Hundarna får självklart inte hälsa, det skulle aldrig falla mig in oavsett, men det är svårt att lyfta bort ett barn när man redan har händerna fulla. Hade det varit en bilväg vore det en annan sak, självklart bär man iväg ungen så han inte blir påkörd alldeles oavsett hur fulla händer man har.

 

[nejlica]

Det är inte ute på någon bilväg om det är så det låter Det här är ett radhusområde med gårdar med små lekplatser på gårdarna, i det här fallet finns en liten lekplats nästan precis utanför fönstret. Att barn rör sig fritt i området är i sig inget konstigt så sett, det är ett barnvänligt område som ska vara bilfritt. Däremot kör folk in på området och en del av de som kör begriper inte att de inte kan köra som idioter runt hörn osv mitt i ett barnrikt bostadsområde.
Jag har själv inga problem med att hon låter barnet leka ute under uppsikt, för uppsikt verkar hon ha, problemet som jag ser det är att hon inte agerar när det behövs och bara daltar när hon väl gör nånting.

Hundarna får självklart inte hälsa, det skulle aldrig falla mig in oavsett, men det är svårt att lyfta bort ett barn när man redan har händerna fulla. Hade det varit en bilväg vore det en annan sak, självklart bär man iväg ungen så han inte blir påkörd alldeles oavsett hur fulla händer man har.

Ah, då hade jag nog snarare använt din go to lösning med att säga att hundarna bits till mamman istället, hon kanske inte inser att alla djur inte är små fluffiga leksaker som hennes barn kan leka med utan själv får sig en tankeställare av det.

Angående barnet, om det inte är i någon större fara, kan du bara ignorera och gå vidare? Förr eller senare borde ju föräldrarna komma efter tänker jag

 

[gul_zebra]

Ah, då hade jag nog snarare använt din go to lösning med att säga att hundarna bits till mamman istället, hon kanske inte inser att alla djur inte är små fluffiga leksaker som hennes barn kan leka med utan själv får sig en tankeställare av det.

Angående barnet, om det inte är i någon större fara, kan du bara ignorera och gå vidare? Förr eller senare borde ju föräldrarna komma efter tänker jag

Ja är det så att jag får ett bättre läge och kan prata med mamman så kommer hundarna helt klart vara "bitska".
Gå vidare är inte helt enkelt, hunden som för det mesta är med skulle jag isf få släpa bort och det känns inte schysst mot honom. Samtidigt vill jag inte få barnet att irra bort sig nånstans om föräldrarna inte kommer efter. Då är det ju bättre om jag helt enkelt kan fortsätta se till att han går hem istället.

 

[BornAgain]

Inte säga att dina hundar är bitska för då är det plötsligt ditt problem och du som är ute med elaka hundar på lekplatsen. I synnerhet som det faktiskt kan hända att barnet faktiskt blir bitet när det agerar som det gör. Har du då redan varnat för din bitska hund

Säg hellre att hundarna kan bli överraskade/vill vara ifred eller att andra hundar inte är lika snälla som dina.

 

[Lingon]

Ja är det så att jag får ett bättre läge och kan prata med mamman så kommer hundarna helt klart vara "bitska".
Gå vidare är inte helt enkelt, hunden som för det mesta är med skulle jag isf få släpa bort och det känns inte schysst mot honom. Samtidigt vill jag inte få barnet att irra bort sig nånstans om föräldrarna inte kommer efter. Då är det ju bättre om jag helt enkelt kan fortsätta se till att han går hem istället.

När jag tänker efter... första gången det hade hänt att ett så litet (främmande) barn hade kommit framspringande mot mig och min hund hade jag nog ignorerat barnet och gått vidare med min hund. Jag hade nog ökat farten och försökt gå därifrån med hunden. Förutsatt att jag såg att det fanns en förälder som har uppsikt över barnet. Föräldern griper väl in när hen anser det nödvändigt. Innan dess är det endast mitt ansvar att se till att hunden inte skadar barnet. Det gör jag genom att gå vidare och inte uppmuntra varken hund eller barn till kontakt med varandra. Föräldern hämtar väl barnet när barnet gått för långt bort. Vad som är för långt bort är inte min uppgift att bedöma. Folk tycker så olika om det.

Jag hade däremot inte gått över en bilväg med ett litet barn efter mig. Då hade jag gått en annan väg eller försökt få kontakt med föräldern så att hen hämtar sitt barn innan det blir påkört.

 

[gul_zebra]

Inte säga att dina hundar är bitska för då är det plötsligt ditt problem och du som är ute med elaka hundar på lekplatsen. I synnerhet som det faktiskt kan hända att barnet faktiskt blir bitet när det agerar som det gör. Har du då redan varnat för din bitska hund

Säg hellre att hundarna kan bli överraskade/vill vara ifred eller att andra hundar inte är lika snälla som dina.

De här hundarna bits inte, snarare tvärtom. Däremot låter jag inte barnet komma nära de ändå för att skydda hundarna och för att barnet inte ska lära sig att man kan slå hundar utan att det smäller. Men tack, ska försöka ha det i åtanke vid tillfälle - att "hunden bits" är annars min go to när jag vill skaka av mig efterhängsna hundklappare så det sitter lite i märgen

 

[enough]

Jag har ju inte sett situationen men min gissning är att det lilla barnet försöker klappa hundarna men att det blir för brutalt. Hen skulle förmodligen behöva att någon vuxen visar hur man klappar fint. Inte TS sak att ta ansvar för dock, utan föräldrarnas såklart, och inte ok att de låter barnet springa runt sådär och närma sig djur på egen hand.

 

[Badger]

Det finns ett barn i grannskapet som slår hundar. Han kan väl vara en sisådär 1 år eller så - svårt att säga, jag kan inte åldersbestämma barn. Pappan har jag inte sett mer än enstaka gång, mamman kan ropa lite tyst när han kommer jagande efter en hund men går sällan ut och hämtar barnet, när hon väl gör det går det lååångsamt och hon står mest och lirkar tills han kommer självmant. Jag känner mest att det är totalt jävla livsfarligt - de hundar jag går med kan du spela tennis med utan att de säger nånting, men fel hund kommer slita ansiktet av ungen innan mamman ens klivit ut från altanen. Att man inte rusar efter och fysiskt tar bort barnet om så krävs övergår mitt förstånd.

I alla fall, så fick vi det här barnet efter oss ikväll. Mamman gick inte ens ut utan nöjde sig med ett litet rop. Två lite äldre barn kom efter för att få in honom men det var inte så mycket äldre barn det heller. Jag gick men barnet kom efter, så jag stannade och sa att han inte får slå hundarna, men han fortsatte framåt. Sa åt honom skarpare att gå hem, men han fortsatte. Pekade med hela armen och sa åt honom att gå till mamma, då hajade han till, såg lite förvånad ut och gick hem. Har inte rutit i men försökt vara så tydlig jag bara kan. Hundarna kommer han inte i närheten av, dels för att hundarna inte ska bli slagna men även för att han inte ska lära sig att han kan slå hundar utan att bli biten. Hade han varit äldre så vore min go to att säga att hundarna bits men han verkar vara för liten för att förstå.

Jag har ingen koll på barn. Har inga barn i umgängeskretsen så de enda barn jag interagerar nånting med är enstaka som säger fin hund eller vill klappa, typ så. Jag vet alltså inte hur man ska handskas med barn, speciellt inte i en sån här situation. Så min fundering här är väl mest, har jag betett mig rätt eller fel och vad kan jag göra bättre till nästa gång barnet kommer efter?

Bortse från aspekten att prata med föräldrarna, det säger sig självt, frågan är hur jag ska bete mig med barnet.

Om barnet är för litet för att förstå en förklaring om djur och vara snäll mot djur (en förklaring som vi alltid prioriterade framför risken att bli biten, dels för empati, men också för att barn lättare förstår "gör såhär" än "gör inte sådär" ("inte" tenderar att flyga över huvudet).) så känns det som vad du nog bäst kunde göra.

Typ möjligen, man ska vara snäll mot djur, gå hem till mamma. (om så lång mening skulle tas in)

Eller än enklare, ajaj ont på hunden, snäll mot hunden, gå till mamma.