När min förra valp var 5 veckor gammal fick hon komma ut på uppfödarens tomt första gången, tillsammans med syskon + mamma. Det tog väl typ... en minut, sedan var hon på väg i full fart genom häcken, ut på grannens åker med två syskon i släptåg. Samtidigt sprang de två andra valparna åt två helt olika håll inne på tomten. Kvar i mitten stod jag, uppfödaren och hundmamman och undrade hur sjutton vi skulle lyckas samla ihop alla. Inte ens en tendens till "hålla sig nära familjen" där inte, och det var första gången någonsin som de var utomhus
När hon var 9 veckor flyttade hon till mig och började ganska omgående att smyga på fåglar som för att jaga dem, sket fullständigt i om jag "försvann" när hon var lös i stor rastgård osv. Det krävdes MYCKET jobb för att få till bra inkallning på henne, men jag lyckades, när hon var sisådär 3 år gammal...
Idag är hennes systerdotter den yngsta hund jag har hemma, och tja, inte heller hon bryr sig om att hålla sig speciellt nära eller så. Att hon ändå gör det är för att vi tränat på det och för att jag efter åren med hennes moster faktiskt lärde mig undvika de allra största felen som går att göra...
Å andra sidan, mina hundar är skapta för att vara självständiga jaktidioter. Jag är inte direkt överraskad över deras beteende.
