S
Skuggabaldur
Min tråd som hette "Hur hade ni jobbat med den här hästen" eller något liknande försvann ju tyvärr i kraschen, så jag gör en fortsättning då det kommit upp lite nya frågetecken.
Lite bakgrund: Passtaktig häst som gick emot bettet, mest stressade när vi jobbade med böjning m.m. m.m. Vi var inne i en svacka helt enkelt.
Fick bl.a. bra tips om markarbete.
I alla fall så fick jag inspiration av alla svar med bra idéer om hur jag vi skulle träna och allt blev plötsligt roligare ! Mot slutet av tråden hade vi gjort en del framsteg.
Sedan fick hon några dagars vila och så bytte jag bett, från ett "mjukt, genomskinligt" gummibett till ett rakt i metall. Jag har provat att rida på detta bettet innan, men då har hon gått emot och höjt huvudet och jag har antagit att hon inte var nöjd med det.
Hade gummibettet för att hon av gammal ovana tuggar/biter på bettet och jag vill spara hennes tänder.
Nu däremot biter hon inte på det raka metallbettet och hon verkar faktiskt trivas med et! Går inte emot eller nåt. Så det är jättebra!
Den senaste veckan har hon blivit riktigt duktig på att böja sig, gå undan för skänkeln/vikten och hon känns lätt i handen. Däremot så vikslar hon en hel del i tölten. Hon har alltid vikslat och det har blivit bättre med tiden. Beror ju på spändhet, att jag råkar störa henne osv. Vi har försökt jobba i en låg form i tölten och hon känns alltså riktigt mjuk, men ändå vikslar hon.
Ju mer lösgörande desto mer vikslingar om man säger så. Betyder det att hon egentligen är spänd ändå? Eller beror det på något annat? Det spelar ingen roll om hon går i låg form eller högre. Galopperar jag en del blir det bättre efteråt, likaså om jag tar ner henne till skritt och börjar om.
Sen är det ett ställe på vägen där hon blir lite rädd (ingen aning vad det är för något) och då töltar hon superfint! Får in bakdelen under sig, upp med framdelen, inga vikslingar och fortare än jag trodde hon kunde. Och så rent förstås, helt rent! Även om hon kanske är spänd så känns det inte så.
Kan vikslingarna kanske bero på att hon är avslappnad och mjuk och så, men inte riktigt har bakdelen med sig? Kan ju tillägga att om hon går ner i väldigt låg form, så börjar hon grisepassa. Hon har alltid varit sån att hon vill ha ett lagom stöd i tygeln för att tölta. Tar jag för hårt vikslar hon (med all rätt!) och släpper jag efter lite (räcker att jag ger eftergift) vikslar hon och går mot trav.
Nån som har några bra tips hur jag ska fortsätta?
(Instruktör kommer, men tills dess är det skoj att höra vad ni andra tycker !
Oj, det blev lite långt... Hoppas nån orkar läsa i alla fall!
Lite bakgrund: Passtaktig häst som gick emot bettet, mest stressade när vi jobbade med böjning m.m. m.m. Vi var inne i en svacka helt enkelt.
Fick bl.a. bra tips om markarbete.
I alla fall så fick jag inspiration av alla svar med bra idéer om hur jag vi skulle träna och allt blev plötsligt roligare ! Mot slutet av tråden hade vi gjort en del framsteg.
Sedan fick hon några dagars vila och så bytte jag bett, från ett "mjukt, genomskinligt" gummibett till ett rakt i metall. Jag har provat att rida på detta bettet innan, men då har hon gått emot och höjt huvudet och jag har antagit att hon inte var nöjd med det.
Hade gummibettet för att hon av gammal ovana tuggar/biter på bettet och jag vill spara hennes tänder.
Nu däremot biter hon inte på det raka metallbettet och hon verkar faktiskt trivas med et! Går inte emot eller nåt. Så det är jättebra!
Den senaste veckan har hon blivit riktigt duktig på att böja sig, gå undan för skänkeln/vikten och hon känns lätt i handen. Däremot så vikslar hon en hel del i tölten. Hon har alltid vikslat och det har blivit bättre med tiden. Beror ju på spändhet, att jag råkar störa henne osv. Vi har försökt jobba i en låg form i tölten och hon känns alltså riktigt mjuk, men ändå vikslar hon.
Ju mer lösgörande desto mer vikslingar om man säger så. Betyder det att hon egentligen är spänd ändå? Eller beror det på något annat? Det spelar ingen roll om hon går i låg form eller högre. Galopperar jag en del blir det bättre efteråt, likaså om jag tar ner henne till skritt och börjar om.
Sen är det ett ställe på vägen där hon blir lite rädd (ingen aning vad det är för något) och då töltar hon superfint! Får in bakdelen under sig, upp med framdelen, inga vikslingar och fortare än jag trodde hon kunde. Och så rent förstås, helt rent! Även om hon kanske är spänd så känns det inte så.
Kan vikslingarna kanske bero på att hon är avslappnad och mjuk och så, men inte riktigt har bakdelen med sig? Kan ju tillägga att om hon går ner i väldigt låg form, så börjar hon grisepassa. Hon har alltid varit sån att hon vill ha ett lagom stöd i tygeln för att tölta. Tar jag för hårt vikslar hon (med all rätt!) och släpper jag efter lite (räcker att jag ger eftergift) vikslar hon och går mot trav.
Nån som har några bra tips hur jag ska fortsätta?
(Instruktör kommer, men tills dess är det skoj att höra vad ni andra tycker !
Oj, det blev lite långt... Hoppas nån orkar läsa i alla fall!