Förtal?

[vilde]

Jag tycker, som jag varit inne på tidigare, att det finns ytterligare en aspekt, nämligen att "få bort brottslingen från gatan". När det gäller t.ex. kriminella gäng så vittnar ju ofta polisen om att när vissa namngivna brottslingar sitter inne, så blir det lugnt ett tag för att sedan bli värre igen när de frihetsberövade släpps.... Så jag skulle nog säga att något av det allra viktigaste är att se till att dömda inte återfaller i brott efter avtjänat straff. Och det är nog också det svåraste, dessvärre. Inte minst vad gäller sexbrott mot barn eftersom pedofili precis som du säger är en sexuell läggning som man inte hursomhelst kan "bota".

Tror "vanliga" brottslingar är de som återfaller mest, har för mig att jag läst att majoriteten åker fast igen inom ett par år.

 

[Dentaku]

Och det är nog också det svåraste, dessvärre. Inte minst vad gäller sexbrott mot barn eftersom pedofili precis som du säger är en sexuell läggning som man inte hursomhelst kan "bota".

Som sagt - det enda jag sagt angående att kunna "varna" är när det rör sig om en dömd gärningsman. Även där bör det kanske finnas gränser men gäller det en dömd brottsling så kan jag känna att en varning kanske är berättigad - dock inte heller okomplicerad.

Pedofili går inte att bota, men personer med sexuell dragning till barn kan få hjälp att hantera sin störning(läkemedel och psykoterapi). Långt ifrån alla pedofiler begår övergrepp. Samtidigt är det en ganska stor andel av de som döms för sexualbrott mot barn som inte är pedofiler.

Eftersom ensamhet och isolering är en riskfaktor för att begå nya övergrepp kan det vara direkt kontraproduktivt att hänga ut personer som avtjänat sina straff.

 

[Acto]

Just det vet jag inte om jag håller med om. Finns det risk att förövare återfaller i brott bör de inte släppas ut (som det tragiska fallet som är aktuellt just nu..) men ett avtjänat straff bör ses som avtjänat, blir liksom märkligt att hindra någon från att bo i en viss stad. Kontaktförbud kan jag tycka är helt rimligt men inte att man bara ska slippa se någon, då får man nog tyvärr flytta själv. Alla brott är ju inte heller våldtäkt, blir konstigt att dra någon sorts gräns för när det här ska gälla och inte.

För mig är just det också den enda riktigt godtagbara anledningen för att ha någon frihetsberövad överhuvudtaget.

Tyvärr verkar dock återfallsrisken inte vara något som tas hänsyn till, i vart fall inte vad gäller villkorlig frigivningen. Den så kallade Nytorgsmannen släpptes i mars i år, efter att ha suttit av 2/3 av hans alldeles för korta straff. Detta trots att kriminalvården ansåg att hans återfallsrisk var hög och trots han inte har skött sig i fängelset och inte heller medverkar i sin rehabilitering.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/nytorgsmannen-forbjuds-komma-till-sodermalm

"Trots att den 36-årige mannen misskött sig under fängelsetiden och att återfallsrisken bedöms som hög, frigavs han villkorligt i mars efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff."

"Kriminalvården kan i vissa fall besluta om att skjuta upp den villkorliga frigivningen – men risken för återfall i allvarlig brottslighet är inte en faktor som får vägas in, förklarade då Lisa Gezelius, enhetschef inom Kriminalvården, beslutet om frigivningen för TT."

 

[sjoberga]

Tyvärr verkar dock återfallsrisken inte vara något som tas hänsyn till, i vart fall inte vad gäller villkorlig frigivningen. Den så kallade Nytorgsmannen släpptes i mars i år, efter att ha suttit av 2/3 av hans alldeles för korta straff. Detta trots att kriminalvården ansåg att hans återfallsrisk var hög och trots han inte har skött sig i fängelset och inte heller medverkar i sin rehabilitering.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/nytorgsmannen-forbjuds-komma-till-sodermalm

"Trots att den 36-årige mannen misskött sig under fängelsetiden och att återfallsrisken bedöms som hög, frigavs han villkorligt i mars efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff."

"Kriminalvården kan i vissa fall besluta om att skjuta upp den villkorliga frigivningen – men risken för återfall i allvarlig brottslighet är inte en faktor som får vägas in, förklarade då Lisa Gezelius, enhetschef inom Kriminalvården, beslutet om frigivningen för TT."

Nej, det är ett problem med rättssäkerhet såklart att hålla folk inspärrade med hänvisning till ännu ej begångna brott.

Mitt inlägg var av mer filosofisk natur - att dagens system är så präglat av hämnd och ”sona” sina brott. I så hög grad att flera inläggare verkar tycka det är ganska okej att hänga ut människor och förstöra deras liv, lite oavsett om det har någon preventiv funktion eller inte.

 

[vilde]

Ett system inriktat på hur stor risk det är att personen begår nya brott leder till helt omänskliga villkor för de som frihetsberövas. Det används när det gäller intagna inom rättspsykiatrin och de exempel som det ibland skrivs om kan vara riktigt ruskiga där personer som begått något ganska simpelt brott låses in i princip på livstid.

Om något är det inhumant.

 

[sjoberga]

Ett system inriktat på hur stor risk det är att personen begår nya brott leder till helt omänskliga villkor för de som frihetsberövas. Det används när det gäller intagna inom rättspsykiatrin och de exempel som det ibland skrivs om kan vara riktigt ruskiga.

Om något är det inhumant.

Håller med om att det i praktiken är svårt att se en rimlig lösning. Men vidhåller att det är det enda godtagbara skälet jag ser till att spärra in. Sen kanske man måste göra schabloner och ha förutsägbarhet för att få till den där rättssäkerheten.

Jag vill få bort hämnd som drivande skäl att frihetsberöva.

 

[vilde]

Straffrätt handlar om rättvisa.

 

[co-SMAD4]

Straffrätt handlar om rättvisa.

Vill du utveckla? Idén med straffrätten skulle jag säga är preventativ - att avskräcka allmänheten från brott.

 

[Hermelin]

Straffrätt handlar om rättvisa.

Straffrätt är väl vilka lagar och regler vi har och förutsättningar för när man anses ha brutit med dem?

 

[vilde]

Vill du utveckla? Idén med straffrätten skulle jag säga är preventativ - att avskräcka allmänheten från brott.

Det också men det beror på vilken typ av brott det är, allmänt straffas brott mot staten hårt och där handlar det om avskräckning.

 

[co-SMAD4]

Det också men det beror på vilken typ av brott det är, allmänt straffas brott mot staten hårt och där handlar det om avskräckning.

Vilka brott tänker du på när du säger att det handlar om rättvisa?

 

[vilde]

Vilka brott tänker du på när du säger att det handlar om rättvisa?

Det är väl i princip alla brott med offer och förövare.

 

[co-SMAD4]

Det är väl i princip alla brott med offer och förövare.

Ok, nej det håller jag inte med. Jag tror man skulle kunna föra argumentet att den lag om förtal (ärekränkning) som vi har idag är rotad i delvis rättvisa, varför vi inte längre har krav på sanningsbevisning. Men straffrätten överlag är preventativ. Djurplågeri finns med i brottsbalken för att det ansågs vara ett brott mot den allmänna ordningen och människor ville ha sinnesfrid, till exempel. Mord är ett brott för att vi vill inte ha mördare. Väldigt förenklat skulle jag nog säga att straffrätten uppkom för att vi ville göra ett ociviliserat samhälle mer civiliserat.

 

[vilde]

Väldigt förenklat skulle jag nog säga att straffrätten uppkom för att vi ville göra ett ociviliserat samhälle mer civiliserat.

Visst är det så, land skall med lag byggas som det heter

 

[nullo-modo]

Känner själv till 2 som begått våldtäkt mot barn, båda dömda och nu fria. Skulle jag få veta att någon låter någon av dessa sitta barnvakt åt sina barn så skulle jag nog ha svårt att inte nämna vad deras barnvakt varit dömd för.

Kanske borde hålla tyst för att inte dömas för förtal men skulle nog inte kunna leva med mig själv om jag inte gjorde det.

 

[sjoberga]

Känner själv till 2 som begått våldtäkt mot barn, båda dömda och nu fria. Skulle jag få veta att någon låter någon av dessa sitta barnvakt åt sina barn så skulle jag nog ha svårt att inte nämna vad deras barnvakt varit dömd för.

Kanske borde hålla tyst för att inte dömas för förtal men skulle nog inte kunna leva med mig själv om jag inte gjorde det.

Det finns nog ingen anledning att vara rädd för det. Om inte ”nämna” innebär att publicera på sociala medier med identifierbara uppgifter. Det går inte att bli dömd för förtal om det finns skälig anledning till att delge informationen och att det saknas syfte att skapa missaktning i en större grupp.

Så om du nämner straffhistoriken öga-mot-öga till en förälder vars barn har personen som barnvakt, ser jag inte hur det skulle kunna utgöra förtal.Däremot finns kanske risken att det därefter uppstår förtal om uppgiften sprids vidare bredare i syfte att skapa missaktning, men det upphäver inte dina skäliga anledningar och syfte med att delge den.

 

[sjoberga]

Straffrätt handlar om rättvisa.

Två skador blir inte mer rättvist än en. Mer skapat lidande är inte bättre för någon. Så jag håller verkligen inte med om att det ska handla om rättvisa på det sättet att hämnd ska vara syftet bakom påföljderna.

Även om jag håller med om att andra påföljder är drivna av rättvisa, där man försöker återställa brottens verkningar. Som skadestånd vid bedrägeri och även andra brott. Jag avsåg mest påföljden frihetsberövande, där jag anser att brottsprevention är vad som ska driva.

Men är också medveten om att jag är i minoritet i mina åsikter i ämnet. Just nu är samhället dessutom inne i en fas där hat mot de som begått brott är populärt och driver läsning. Jag tycker mest bara det är otäckt och sorgligt.

 

[Lingon]

Ett system inriktat på hur stor risk det är att personen begår nya brott leder till helt omänskliga villkor för de som frihetsberövas. Det används när det gäller intagna inom rättspsykiatrin och de exempel som det ibland skrivs om kan vara riktigt ruskiga där personer som begått något ganska simpelt brott låses in i princip på livstid.

Om något är det inhumant.

Jag tycker att det är helt fel att släppa ut en person som man är hyfsat säker på att hen kommer begå brott igen. Då är hen ju inte rehabiliterad än och behöver mer tid för att rehabiliteras och bör inte, enligt mig, släppas ut i samhället förrän hen är rehabiliterad.

Fängelse ska ju inte ses som ett straff, utan som rehabilitering. Ett straff kan man tidsbestämma. Rehabilitering tycker jag måste få ta den tid det tar. När personen är rehabiliterad kan hen släppas ut.

 

[Exile]

Håller med om att det i praktiken är svårt att se en rimlig lösning. Men vidhåller att det är det enda godtagbara skälet jag ser till att spärra in. Sen kanske man måste göra schabloner och ha förutsägbarhet för att få till den där rättssäkerheten.

Jag vill få bort hämnd som drivande skäl att frihetsberöva.

Nu kanske jag misstolkar dig och i så fall ber jag om ursäkt, men att det ska vara det enda godtagbara skälet känns lite väl förenklat?

Säg att du har en ensamstående mamma med en dotter. Mamman har kanske diverse mentala problem men av någon anledning faller allt detta mellan stolarna och dottern får ingen hjälp av samhället. Hon växer upp under misshandel och hot, och när hon är 22 år gammal så brister det och hon knivhugger sin mamma till döds vid ett besök.

Återfallsrisken bör vara extremt låg. Dottern har inga andra domar, hon har aldrig varit våldsam eller hotfull mot någon, hon har ett jobb som hon sköter, hyr en lägenhet där hon bor med sin pojkvän. Hon har fått sin "hämnd" och kommer aldrig begå ett brott igen, framförallt inte mord.

Borde hon få gå ostraffad? Även om hon inte utgör någon risk i samhället och inte behöver rehabiliteras så har hon ju ändå begått ett mord, det värsta övertramp vi kan göra, det känns inte rimligt att det inte ska ha en rättslig påföljd (ett straff) även om det, som i det här påhittade fallet, finns väldigt förmildrande omständigheter?

 

[sjoberga]

Nu kanske jag misstolkar dig och i så fall ber jag om ursäkt, men att det ska vara det enda godtagbara skälet känns lite väl förenklat?

Säg att du har en ensamstående mamma med en dotter. Mamman har kanske diverse mentala problem men av någon anledning faller allt detta mellan stolarna och dottern får ingen hjälp av samhället. Hon växer upp under misshandel och hot, och när hon är 22 år gammal så brister det och hon knivhugger sin mamma till döds vid ett besök.

Återfallsrisken bör vara extremt låg. Dottern har inga andra domar, hon har aldrig varit våldsam eller hotfull mot någon, hon har ett jobb som hon sköter, hyr en lägenhet där hon bor med sin pojkvän. Hon har fått sin "hämnd" och kommer aldrig begå ett brott igen, framförallt inte mord.

Borde hon få gå ostraffad? Även om hon inte utgör någon risk i samhället och inte behöver rehabiliteras så har hon ju ändå begått ett mord, det värsta övertramp vi kan göra, det känns inte rimligt att det inte ska ha en rättslig påföljd (ett straff) även om det, som i det här påhittade fallet, finns väldigt förmildrande omständigheter?

Ja, i extremt undantagsfall.

Dock tycker jag att en manifestation av att knivhugga någon till döds i ej akut självförsvar ger vid handen att risken för våldsbrott inte säkert kan sägas vara liten innan man gått till botten med det hela. Trots allt har risken manifesterats oavsett skäl.

Men jag uttryckte mig nog lite slarvigt. Jag menar att hämnd inte är ett godtagbart skäl. Brottsprevention och skydd av medborgare är det, i en allmännare mening än risk för återfall.