Förstör sina fingrar

[Björk]

Jag måste bara dela med mig och säga att vi nu har använt salvan med kortison sedan i måndags kväll och redan på onsdagen märktes stor skillnad. Min son pillar dels utan att tänka på det men också för att det sticker upp hudbitar som han liksom måste dra av. Skulle säga att det är 70/30 och nu har de där 30 nästan helt försvunnit. På bara några dagar.

På måndag skall jag köpa en stressboll för att se om vi kan få ordning på de där övriga 70

Jag känner igen det där med hudflikarna.
Jag är sällan torr i hyn, men på senare år har jag vintertid kunnat bli lite torr i huden på tummarna. Och DÄR kan jag sitta och riva/slita skinn (och äta upp... ; det gör jag för övrigt med naglar också). Om jag aldrig börjar går det bättre; det är "ojämnheterna" som man vill "jämna ut". Så; absolut tror jag att om huden blir slätt blir det förmodligen lättare för honom att låta bli.

Stressboll låter smart!

(Ett tag höll jag på även på mina fötter; jag har mycket hård hud där och jag började med att klippa bort gammal död hud med sax och sen började jag dra. Det där var verkligen en ful ovana, för ibland drog jag bort hud så att det blev så djupt att det kunde göra ont att gå i flera dagar efteråt... Fötterna låter jag bli nuförtiden)

 

[cherie]

Jag tror att det är av god idé att bryta beteendemönstret med inkompatibla beteenden till att börja med. Det kan till exempel vara att hålla i saker, sitta på händerna, ha på sig vantar - ja allt som går att hitta på som gör det omöjligt att utföra bitandes samtidigt.

Samtidigt inför ni gärna något alternativt och mer adaptivt beteende, till exempel en stressboll, riva av tidningar eller vad det nu kan vara. Det sistnämnda och liknande saker är kanske mest likt det egentliga beteendet. Jag kan ju bara tala för mig själv, men mitt tidigare nagelbitande och nagelbandsbitande handlade främst om att det var en väldig skön känsla, en tillfredställelse, att få tag i en flik och riva/bita av. För mig hade en stressboll hjälpt föga eftersom den inte fyller samma funktion som mitt tidigare beteende. Däremot fyller till exempel att skala en mandarin (att ta bort exakt alla "vita trådar" på mandrinen så den blir helt naken) eller pilla upp tejpbitar från ett glansigt papper ungefär samma funktion, och skänker samma slags tillfredsställelse. Jag vet inte vad ditt barn upplever när han biter på fingrarna, om det just är känslan av att få sitta och fingra på något så kan säkert en stressboll fungera men om det är tillfredsställande att få riva av saker o.s.v. så fungerar nog stressbollen mindre bra som ersättare.

När ni för en period lyckats minimera beteendet så mycket som möjligt med hjälp av inkompatibla beteenden, och barnet har en erfarenhet av att INTE bita under en längre period, så är det såklart viktigt att successivt fasa ut de inkompatibla beteendena (i de lägen det behövs, till exempel vantar). Tänk på att fasa ut dem långsamt, annars är det lätt att vantarna blir ett diskrimativt stimuli där vantar på signalerar "inte bita" men vantar av signalerar "bita".

De här råden är såklart skrivna utifrån antagandet att barnets bitande inte fyller någon slags ångestlindrande funktion, som till exempel vissa typer av självskadebeteenden kan göra. Jag har förutsatt att bitandet kan förstås som en ful vana och ett automatiskt beteende, som på något sätt upprätthålls för att det ändå känns skönt/kul/tillfredsställande att utföra

Jag förstår förrresten att det är svårt för barnet att sluta med sitt beteende när man talar om de långsiktiga konsekvenserna. Generellt är det ju så att vi människor, på gott och på ont, styrs av sådant som ligger väldigt nära i tiden. Det är därför det är så svårt att avstå från den där goda glassen, för viktminskning som kommer från att avstå ligger så långt fram i tiden medan njutningen av att äta den är så direkt. Som ni säkert är fullt medvetna om, så styrs ju barn i ännu större utsträckning av sådant som ligger nära i tiden.

 

[Korven]

Jag slutade bita på naglarna när jag började sitta i postkassa. Och fick veta hur mycket basillusker det finns på sedlar och mynt. Det botade mig direkt

 

[Brandgul]

Jag känner igen det där med hudflikarna.
Jag är sällan torr i hyn, men på senare år har jag vintertid kunnat bli lite torr i huden på tummarna. Och DÄR kan jag sitta och riva/slita skinn (och äta upp... ; det gör jag för övrigt med naglar också). Om jag aldrig börjar går det bättre; det är "ojämnheterna" som man vill "jämna ut". Så; absolut tror jag att om huden blir slätt blir det förmodligen lättare för honom att låta bli.

Stressboll låter smart!

(Ett tag höll jag på även på mina fötter; jag har mycket hård hud där och jag började med att klippa bort gammal död hud med sax och sen började jag dra. Det där var verkligen en ful ovana, för ibland drog jag bort hud så att det blev så djupt att det kunde göra ont att gå i flera dagar efteråt... Fötterna låter jag bli nuförtiden)

Vi är samma lika... Fötterna med.

Jag har till och med lite nötta framtänder av allt bitande...