Jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningen men rent objektivt har du ju delvis rätt i att det finns en dikotomi, för det finns ju endast två juridiska kön i Sverige än så länge vad jag vet, vilket på sätt och vis tvingar oss och alla som kommer hit att identifiera oss som antingen eller. Vare sig en vill eller inte så förväntas en ju att känna sig eller identifiera sig som antingen kvinna eller man. Ett alternativ är ju att införa en tredje variant för de som identifierar sig som inget av det, eller som både och. Ett annat alternativ som åtminstone något land är inne på är att i högre grad ta bort uppgifter om kön. Vad spelar det för roll om mitt kön står på mitt id-kort till exempel, vad ska någon som tittar på det göra med den informationen? Och så vidare.
Queer som du nämnde tidigare är kanske ett begrepp som skulle kännas bättre för dig att använda istället för cis då, en queer kvinna? Med tanke på att du trivts i queer sammanhang. Den strikta dikotomi du tänker dig missar ju även de icke binära, för inom det begreppet finns de som inte identifierar sig som något kön. Det faller väl ibland under transbegreppet men jag tror inte det behöver innebära en könsdysfori, eftersom det ställer sig halvt utanför hela det konceptet med kön. Då spekulerar jag att man eventuellt kan vara icke binär (i identitet, om man nu skulle tvingas välja mellan det och cis) samtidigt som man fysiskt, eller kulturellt, eller juridiskt (kort sagt: i hur andra oftast ser en) är kvinna eller man. Har man inga problem med att separera eller leka med de olika könsidentiteterna kan man ju vara "allt" samtidigt.
Så på ett sätt håller jag med dig, även om jag inte alls känner någon press att sätta någon direkt etikett på mig själv. För jag tänker att det absolut finns en gammal, kvardröjande, stel dikotomi när det kommer till kön, och att det är en del av den dikotomin att allt det som är mer flytande eller diffust, det som är mellan, båda, eller något tredje, blir osynliggjort. Och i och med det blir ju också följden att om man då har drag av något queer eller något icke binärt men skulle identifiera sig fullt ut som cis, då riskerar man försvinna in i den osynligheten. För i begreppet cis är det ju inte främst den komplexa tvetydigheten vi i första hand tänker på, utan snarare på när det finns en "överensstämmelse" i könsidentitet. Lite status quo. Så även om jag inte direkt känner igen mig i din beskrivning så tänker jag att det absolut finns en poäng med att, om man inte har en "typisk" könsidentitet, ställa sig väldigt tveksam till att identifiera sig som cis.
. Nu har jag funderat på det länge.
