Ferrari
Trådstartare
Satt inne på blocket i lördagskväll och kikade på hundar till salu, ska inte ha något
har jag försökt intala mig. Trots att jag egentligen har både tid, vilja och engagemanget till en hund. Nico den store svarte är ju husses och honom lägger inte jag ner någon tid på, då vi inte riktigt funkar ihop träningsmässigt.
Till saken, snubblar in på en annons där jag känner igen hunden. Ser att det är T**** en helt underbar hund som vi träffade på hundgården strax innan min student. En stor, lugn hanhund som är fullkomligt fantastisk med barn och andra hundar. Han är dock av en ras som jag aldrig skulle köpt själv som valp ex, men då jag vet hur denne hunden är så tvekade jag faktiskt inte.
Så ringde upp ägaren, eller aa, mamman till ägaren som tog samtalet och sa att hon skulle ringa upp mig dagen efteråt. Dagen efteråt fick jag faktiskt ett samtal, och fick reda på att dom valt ut 3 familjer som skulle kunna passa som T**** nya ägare.
Tillvägagångssättet; T ska få välja sin nya ägare själv. Så att han inte känner sig bortglömd utan själv ska ha fått göra sitt val.
Det är nu jag sitter och i princip asgarvar inom mig, det är det här man menar med att förmänskliga sin hund. Deras hund som dessutom inte är av den översociala typen utan värdigt hälsar på nya människor för att sen återgå till sitt. Hur avgör man vem han vill flytta hem till då? Hunden fattar ju inte det att ; Oh, vem vill jag tillbringa resten av mitt liv med? Utan snarare; Oh, människor, hejhej på er.
Jag ska fortfarande genomföra detta, kanske fuska lite med massa godsaker i fickan
haha. Eller kanske ta med Nicodemus som han lekte så fint med på hundgården, då borde han ju "välja" mig som ägare.
Visst kan jag behandla mina föräldrars hund lite som en bäbis ibland, men trots allt - även han är en hund. Trots att han blir bortskämd till det oändliga.
Så, hur tror ni detta valet kommer gå? T måste vara en jäkligt smart hund,
, som kan välja ut en ny ägare själv. Undrar om han fick läsa mejlen också från de intresserade?
Till saken, snubblar in på en annons där jag känner igen hunden. Ser att det är T**** en helt underbar hund som vi träffade på hundgården strax innan min student. En stor, lugn hanhund som är fullkomligt fantastisk med barn och andra hundar. Han är dock av en ras som jag aldrig skulle köpt själv som valp ex, men då jag vet hur denne hunden är så tvekade jag faktiskt inte.
Så ringde upp ägaren, eller aa, mamman till ägaren som tog samtalet och sa att hon skulle ringa upp mig dagen efteråt. Dagen efteråt fick jag faktiskt ett samtal, och fick reda på att dom valt ut 3 familjer som skulle kunna passa som T**** nya ägare.
Tillvägagångssättet; T ska få välja sin nya ägare själv. Så att han inte känner sig bortglömd utan själv ska ha fått göra sitt val.
Det är nu jag sitter och i princip asgarvar inom mig, det är det här man menar med att förmänskliga sin hund. Deras hund som dessutom inte är av den översociala typen utan värdigt hälsar på nya människor för att sen återgå till sitt. Hur avgör man vem han vill flytta hem till då? Hunden fattar ju inte det att ; Oh, vem vill jag tillbringa resten av mitt liv med? Utan snarare; Oh, människor, hejhej på er.
Jag ska fortfarande genomföra detta, kanske fuska lite med massa godsaker i fickan
Visst kan jag behandla mina föräldrars hund lite som en bäbis ibland, men trots allt - även han är en hund. Trots att han blir bortskämd till det oändliga.
Så, hur tror ni detta valet kommer gå? T måste vara en jäkligt smart hund,