form

[siv]

jag är relativt ny inom ridsport, jag undrar lite hur man får en häst att gå bra form, dvs gå på tygel o så..tack på förhand

 

[mumlan81]

Sv: form

En absolut förutsättning för att man skall kunna utnyttja sin häst på rätt sätt, vare sig det gäller dressyr eller hoppning, är att hästen arbetar i rätt form – går på tygeln.
En häst som inte går på tygeln är aldrig tillräckligt följsam för hjälperna och brukar sig samtidigt på ett felaktigt sätt, som i längden leder till onormala förslitningar och i värsta fall till obrukbarhet. Om hästen inte arbetar i rätt form bär den ryttaren direkt på sina tornutskott.
Det viktigaste i all ridning måste därför vara att bibringa hästen riktig form. Hästen är inte skapt för att bära en ryttare och han måste därför lära sig att bära på rätt sätt.
All ridning medför med nödvändighet en förslitning av hästen och det gäller att anpassa hästen till arbetet på ett sådant sätt att detta slitage blir så litet som möjligt.

Vad innebär det då att hästen arbetar i rätt form?

För att hästen skall bruka sig på mest ändamålsenliga sätt måste han ”gå på tygeln” vilket innebär att han bjuder framåt samt går med eftergift i nacken och med en lätt, mjuk och stadig förbindelse med ryttarens hand. Gör han detta utnyttjar han den påskjutande kraften i bakbenen och bär upp ryttaren med sin ryggmuskulatur. Går han inte på tygeln skjuter han inte på med benen och sänker ryggen – släpper ryggmuskulaturen – varvid ryttaren kommer att sitta på skelettet och hästen rör sig med förkortat steg.
Det gäller alltså för ryttaren att under grundutbildningen engagera och bygga upp ryggmuskulaturen, vilket får till följd att hästen avlastar leder och senor samt rör sig med en ”balanserad” lugn och vägvinnande gång – harmonisk.

Hur åstadkommer man då detta?

När hästen lärt sig att lyda den framåtdrivande skänkeln och rör sig lugnt och taktmässigt gäller det för ryttaren att låta hästen finna bettet. Detta skall ryttaren göra med passiv hand och bjuda hästen ett mjukt, lätt och stadigt stöd. Han får absolut inte påskynda detta genom att verka bakåt med handen, utan genom väl avpassad framåtdrivning, så att takten i gången ej går förlorad, försöker han få hästen att ta kontakt med bettet.

När hästen väl sökt denna kontakt – vilket tar mycket olika tid med olika hästar – försöker ryttaren att genom en mjuk och fjädrande han behålla denna kontakt. Efter att på detta sätt ha anslutit hästen till den mjuka, passiva förbindelsen med handen försöker ryttaren att genom tempoväxlingar, samspel mellan framåtdrivande och förhållande hjälper samt så småningom sidvärtsrörelser få hästen att vinkla mer i bakbenens ledgångar och komma till eftergift i nacken.

Var inte orolig om hästen till en början söker ett kraftigt stöd på bettet. Det är bättre att ha lite för mycket i handen än för litet. Försök inte heller att erhålla eftergiften genom att ”lirka” med bettet, då detta oftast leder till att hästen visserligen ”knäpper” av i nacken och går i någon form av hållning, men samtidigt bryter sambandet mellan fram – och bakdel och grundlägger felet att gå bakom hand. Eftergiften måste åstadkommas genom ridning bakifrån och framåt, och skall vara resultatet av ”eftergift i bakbenen”.

När ryttaren på detta sätt etablerat samverkan mellan fram – och bakdel samt mellan förhållande och framåtdrivande hjälper, och hästen blivit beroende av stödet på tygeln för att balansera sig, utnyttjar ryttaren detta till att få hästen att länga sin hals och söka sig framåt och nedåt. I och med detta kommer han att ytterligare sträcka och engagera sin ryggmuskulatur, samtidigt som bakbenens påskjutande kraft kommer att utvecklas mer.

Oj, vilket långt svar..
Hoppas att du förstår..