Form igen

[mandalaki]

Har ni fått Islandshästen i dag? Nu börjar debatten om form bli riktigt spännande.

I dag är det Unn Kroghen som skriver. Hon argumenterar mot tölt i låg form och mot akademisk ridning på islandshästar. Att stärka överlinjen genom samling förstärker fel muskelgrupper, anser hon - en häst som skjuter upp ryggen i tölt blir spänd och passtaktig.

Hon säger att vill man rida akademiskt så bör man satsa på en ras som har exteriöra förutsättningar för det - och det har inte islandshästen.

Det är spännande läsning och jag, som har veterinärorder på att få upp ryggen på min pålla, lyckas jag inte med det kan jag lika gärna skicka henne till Scan direkt - blir förstås rådvill

Men så läser jag artikeln en gång till och inser att hon aldrig nämner hästens hälsa, det hon säger är att AR går ut över de isländska gångarterna så som man vill ha dem på tävlingsbanan, alltså med kraft och energi.

Enda gången hon över huvud taget berör hästens hållbarhet är när hon säger att isländska tävlingshästar har hållit i alla tider, även utan akademisk ridning, alltså samlande rörelser. Om det är rätt har jag varken kunskap eller historia för att bedöma.

Vad säger ni?

mandalaki

 

[Djurjouren]

Jag har ridit för Unn och tränar numera ett par ekipage som tidigare tränat för Unn och jag har även pratat med hästägare som haft sin häst i träning hos Unn och hon har superbra argument för sitt sätt att träna. Unn är en underbar pedagog som har lätt för att förklara så jag förstår precis vad hon menar och till viss del kan jag hålla med om vad hon menar.
Dock går det rakt emot allt jag tror på.
Tycker mig ha bevisat för mig själv att det går att träna islandshästar i låg form. Var lite nervöst i början när jag fick hem Askur och jag tränade honom på mitt sätt. SKulle jag förstöra honom? Skulle hans gångarter bli ett minne blott?
Väntade 4 månader innan jag töltade honom annat än i låg form och ryggen har under dessa 4 månade aldrig varit nere....
När sen Tim provred så såg det bra ut i allafall i mina ögon.
Lite styrka saknas ännu, man bygger ju inte hästar på en dag på detta vis, så han kan inte lyfta så högt som han normalt kan ÄNNU, men det kommer. Nu fick vi ju ett tråkigt avbrott i träningen för att Askur skulle åka och jobba med stona men annars tror jag att jag hadt fått til även lyften inom nån månad.
Så vad hon menar med att hålla är ju en smaksak. Bakknäna ryker om man tränar på hennes sätt, förmodligen även haserna (jag gav det inte så lång tid att jag lät det gå dithän). Är en häst som håller mjuk och lösgjord med bra gångarter eller styv och stel men med fantastiska gångarter?

 

[mandalaki]

Är en häst som håller mjuk och lösgjord med bra gångarter eller styv och stel men med fantastiska gångarter?

Jo, ungefär så tänkte jag också... Hon säger ju tydligt att hennes resonemang handlar om tävlingsbara gångarter. Och när hon pratar om pass säger hon att hästen måste kunna fixera sig - vilket låter stelt i mina öron. Att pass sliter är ju heller ingen hemlighet.

Lustigt att just du dök upp, förresten ...

mandalaki

 

[_Viva_]

Intressant artikel men jag håller inte med henne.

Visst är det sant att en häst med sänkt rygg kan sprattla mer med benen och det ger i sin tur bättre poäng på tävling.
Att isländska tävlingshästar "hållit i alla år" bevisar egentligen bara hur otroligt smärttåliga de är. Har dessa hästar obducerats för att kolla upp hur det står till med tornutskott, hasleder mm? Tror inte det...
Har själv ridit en för ögat helt frisk och kry islänning som gick så bra och korrekt. Hon hade vid besiktning och röntgen så svår spatt att hon fick tas bort. Hon hade mycket ont med visade det inte.

Hon beskrev också ett exempel på att hon använt gramantygel för att få sin häst att "gå på tygeln" och det bevisar för mig att hon och jag inte har samma filosofi om vad rätt form är.

 

[svea]

Hur mycket kunkaper har den här människan i akademisk ridning? Och kan hon skilja mellan spänning och "kraft och energi"?

 

[mandalaki]

Är på jobbet nu och har inte med mig artikeln. Men som jag minns det svarar den inte på dina frågor - som väl iofs är snudd på retoriska.

Viva: det där med gramantygeln uppfattade jag att hon gör lite avbön för. Ungefär att med den uppnådde hon vad hon då trodde var rätt form - och det var hon ju inte ensam om.

För övrigt tyckte jag att ditt svar i angs tråd var väldigt bra

mandalaki

 

[Selma]

Det jag reagerade på i artikeln var att hon skrev att hästar som rids i en lång och låg form tenderar att bli passtaktiga.

Det är denna väg jag har använt för att få min häst att "rulla igång" från ren tvåtakt. Han är nu helt fyrtaktig. Eller missförstod jag

// Selma

 

[lilla_mamma]

Mycket relevant fråga. Jag har naturligtvis ingen aning om hur mycket tid Unn har lagt på att sätta sig in i den akademiska teorin, men artikeln speglade ingen större förståelse. Jag tyckte ärligt talat att den var bedrövlig.

Den speglade den gamla vanliga missuppfattningen och sammanblandningen av orsak och verkan, alltså mellan skankböjning och den höjning av ryggen och stärkta överlinje som blir följden av skankböjningen. Det tycker jag är förvånande av en så pass namnkunnig ryttare.

Dessutom tycker jag det är både olämpligt och farligt att skriva på det sättet som hon gjorde, att islandshästar skulle sakna förmåga till samling, och att tölt i princip kräver en sänkt rygg. Hur bra blir det om alla normalbegåvade ryttare börjar tillämpa de råden?

Det fanns också en missuppfattning, som jag tror är ganska vanlig, att akademisk ridning automatiskt innebär en satsning på den högre skolan. Det kan jag inte föreställa mig att det gör för majoriteten av alla akademiska islandsryttare, då hade man naturligtvis skaffat en annan ras.

Jag håller också med om att den stora missen i artikeln var att hon diskuterade huruvida akademisk ridning var bra för gångarterna, inte om det var bra för hästen. Behöver jag säga spatt?

Men en intressant fråga är om den "felform" som praktiseras inom islandshästridning trots allt är bättre än den "felform" man ser på dressyrbanorna. Islänningar blir ju ofta ganska gamla. Eller beror det på att vår felform leder till spatt, som man ofta kan leva med, medan de stora bruna får kotledsinflammationer, som man inte kan leva med?

Vad tror ni, och i så fall varför?

 

[mandalaki]

Jag håller också med om att den stora missen i artikeln var att hon diskuterade huruvida akademisk ridning var bra för gångarterna, inte om det var bra för hästen. Behöver jag säga spatt?

Spatt var ordet, ja :smirk:. Precis det tänkte jag också på.

Visserligen kom den isländska spattstudien som det skrevs om för nåt år sen fram till att hur hästarna reds inte spelade nån roll för spattförekomsten. Samtidigt var ju studien gjord på Island där väl alla hästar rids traditionellt isländskt. Då har man ju ingen annan ridstil att jämföra med :smirk:

mandalaki

 

[Djurjouren]

Man måste tänka på att låg form för de flesta bara innebär att gå på bogarna utan rygg så då blir det ju grisepass av det hela.

 

[OlleAtlas]

Slängde mig över artikeln, eftersom jag tyckte att den ursprungliga, den i förra numret var så bra. Tycker att hela debatten är intressant och att Unn ändå avslutade sitt inlägg på ett trevligt och ödmjukt sätt.
Däremot håller jag inte alls med henne. När jag läser hennes inlägg tar hon upp exempel från storhästvärlden som inte är de som jag eftersträvar ihop med min pålle. Det verkar som att hon fokuserar mer på sedvanlig dressyrridning. Skillnaden mellan den och AR är ju lika stor som mellan islandsridning och AR. Däremot tror jag att ridstilarna kanske möts hos de riktigt duktiga.
Fokus på artikeln ligger på gångarterna för tävling, jag vet inte ifall de är så eftersträvansvärda egentligen. Mitt mål med ridningen är att både hästen och jag ska trivas, samt att hästen ska bli stark och hålla. Jag tränar sällan tölt, utan ägnar mig åt skolor, justa travigångsättningar och, i vårt fall, framåtsökning. Vi har inte kommit så långt att vi kan tala om samling ännu, snarare att länga överlinjen och stärka buken. Men trots detta så töltar han bättre och bättre. För töltar gör vi, men mest när vi rider fram på en frestande grusväg.
Förstår inte alls varför jag skulle välja en annan hästras. Jag gillar gångarterna. Jag gillar våra hästars psyke. Och jag tror bergbom att även våra hästar mår bra av att bli smidiga och starka.

Tycker att debatten är mycket spännande och förhoppningsvis utvecklande därtill.

Några förvirrade rader från

OlleAtlas

 

[ang]

Kastade mig över artikeln då jag kom hem, och jag måste säga att jag fick flera funderingar som jag inte lyckades förstå vad som menades med. Kanske för att jag utgår för mycket från mig själv, och inte ser det hela i det stora perspektivet?

Att jämföra hästarna med elitidrottare var snurrigt för mig. Givetvis kan Klüft & Co träna på ett visst sätt - just för att de är elitidrottare. Att även deras sätt ger skador är dock ganska välbekant ... Men i mina ögon går det inte att jämföra en ryttare som har två kroppar att koordinera med en människa på elitnivå som tränat sin egen kropp i tiotals år. Inte ens en elitryttare, för få har den helhetssynen inom ridningen, och tränar andra saker samtidigt osv.

För mig, och säkert många fler, är barock/ centrerad ridning etc ett sätt att finna min (och vår som ekipage) balans och därigenom möjlighet att inverka då så skall ske. Att vi söker andra vägar är kanske dels en viss insikt, men också för att många islandstränare har ett annat synsätt som inte passar våra idéer eller vår nuvarande kapacitet?

Och som lilla_mamma skriver, så är väl frågan vad som är målet; högre skolan, terre a terre, eller helt enkelt en hållbar häst?

Hoppas jag inte rört i hop allt än mera. Intressanta artiklar är det i allafall!

 

[svea]

Intressant. Jag håller mig lite i utkanten av diskussionen, eftersom jag har väldigt lite erfarenhet av islandshäst. Det intryck jag har fått efter att ha samtalat med folk som har mycket goda erfarenheter både vad gäller att tävlingsrida islandshäst och att rida klassiskt på hög nivå är att det är bra att ha det klassiska som bas i sitt träningssystem och i gymnasticeringen av hästen, men att man kan behöva göra undantag i bland för att kunna visa specialgångarterna på optimalt sätt.

Men så tycker jag att det är även om man blandar klassisk dressyr med något som ligger lite närmare till hands. Om jag t ex ska rida väldigt bruksinriktad ridning, full fart och mycket manövrering på en hand, så kanske jag slarvar med böjningen, rider i lite kortare form et c. Samma sak om jag hoppar, då rider jag ju inte i exakt samma form heller. Men BASEN i träningssystemet är ändå det klassiska nogranna. Och det måste ju inte slita på hästen att göra avsteg t ex någon dag varannan vecka, eller fem minuter av 45 under ett träningspass. Det är när avstegen förvandlas till metoden det börjar bli problematiskt, tycker jag. När man bygger upp en hel träningsmetod på knep och genvägar, i stället för att låta knepen och genvägarna bli något som man tar till när man verkligen behöver.

 

[Carmenzita]

Som helt utomstående icke-islandsmänniska kastar jag mig nu hejvilt in i debatten. Låt inga halvblodsfördomar tynga mig.

Jag har läst Islandshästen och artiklarna. För att svara på Sveas fråga: Unn är nog väl medveten om vad det innebär att rida en häst i form, oavsett om hon har läst Bents böcker eller inte. Hon har ett förflutet inom dressyren, och nej, man kan inte VETA ifall hon red trevlig dressyr eller "otrevlig" dressyr, men enligt hennes egen utsago har hon försökt rida sina islänningar så som hon ridit halvbloden. Dvs i "dressyrform", vilket jag nu antar innefattar samling. I mina ögon är AR inget nytt, det är samma mål som dressyren haft i alla dagar, därför tycker jag inte att Sveas fråga är intressant om Unn känner till AR:s principer eller inte. Nåja, vidare i resonemanget. Unn har ridit sina islänningar i dressyrform och funnit att det inte lönar sig på tävlingsbanan. Det går ut över gångarterna, om man vill vara med i toppskiktet. Och eftersom det var det hon ville, la hon om sin ridstil. Därmed inte sagt att hon inte KAN rida lång och låg med vikt på bakdelen, få in baken, be om samling osv osv.

Detta är en utomståendes tolkning av det hela. Fann artiklarna mycket intressanta och jag tycker att det är "modigt" av Unn att sticka ut hakan och säga "jag har testat, det funkar inte på tävlingsbanorna".

 

[ang]

Men BASEN i träningssystemet är ändå det klassiska nogranna ... Det är när avstegen förvandlas till metoden det börjar bli problematiskt, tycker jag. När man bygger upp en hel träningsmetod på knep och genvägar, i stället för att låta knepen och genvägarna bli något som man tar till när man verkligen behöver.

*BRA* formulerat !!

 

[josse]

Har inte läst artikeln (än :smirkmen har förstått av er andra att det artikelförfttaren menar att akdemisk ridkonst och nå goda tävligsresultat inom islandshäst (gångarter med höga benlyft och högrest hålning)inte harmonierar. Det verkar ju stämma, eftersom man ser så många islandshästar även på hög nivå som verkar gå med väldigt spänd underhals . Kanske har islandshästen en exteriör som inebär att korrekt form innebär att man tappar de extremt höga benlyften .

Å andra sidan så har uppfattat att AR som ridkonst, ändå fokuserar mkt på att ryttarens sits och balans, samt att träningen ska ske i harmoni med vad hästen klarar av både fysksikt och psykiskt, jag har svårt att tro att om man rider på det sättet skulle nå sämre resultat rent gångartsmässigt. Många skickliga och framgångsrika islandshästryttare pratar ju också om vikten att träna hästen så att den blir mjuk och smidig med rätt sorts bärighet för att den ska bli stark och kunna prestera bra på tävlingsbanan, så det borde inte vara motsataförhållande till tex AR. Men jag ska åka hem oc läsa artikeln så kanske det klarnar.

 

[josse]

låg form ofta på bogarna och grisepass, det kan nog stämma. men det har nog inte med den låga formen i sej att göra utan hur man rider hästen i låg form. Grisepass kan också uppkomma pga att hästen spänner sej pga att att ryttaren sliter i tyglarna för att få den höga formen. En häst med lösgjord nacke, aktiv bakdel som är stark, liksidig borde bära sej på bakdelen oavsett i vilken form den rids.

 

[Carmenzita]

Men det kanske existerar olika sorters bärighet inom olika discipliner? Tanken svindlar... Är kanske inte westernhästens bärighet samma som Briars? Är inte den bästa formen för islänningen på tävlingsbanan samma som Hugins? För en utomstående är det DETTA artkelserien handlar om.

 

[Balderum]

Jag ger inte mycket för Unn. Har sett hästar som kommit därifrån med underhals och nedsänkt rygg.

 

[josse]

Spinner vidare :smirk:. Annat som bedöms på tävlingarna är ju energi och utstrålning, om jag uppfattat det rätt ska hästen se lite sjövild ut . En häst som rids enligt AR blir kanske lite för harmonisk för att sedan kunna få till den där vilda utstrålningen, och kastandet med frambenen jämför klassikt ballet och afrikansk dans.

nu är jag kanske ute och cyklar men refelktioner