Förlåt

Jag kan inte förklara allting och jag vill inte berätta allting här. Men vill iallafall säga förlåt till alla här som skriver massa snälla och peppande saker till mig. Förlåt att jag tar eran tid som ni säkert kunde göra massa andra roligare saker med. Men så har ni skrivit till mig för ni är snälla och vill hjälpa och så. Och jag förtjänar verkligen inte det ALLS så förlåt. För jag läser allt men jag tror typ inte på det ni skriver ändå. Och jag typ ljuger. Eller inte ljuger men kanske att det verkar på ett sätt så är det egentligen inte så. Och förlåt igen nu att jag skriver igen och kanske tar eran tid helt i onödan!
Jag vill inte skriva vad som har hänt idag för är så jävla dumt och äckligt och ja jag vill typ inte berätta hur dum i huvudet jag är. Men hade ju permison efter lunch och först gick det väl okej sen vid mellanmål så vände typ ALLT och jag blev som helt störd och ja världens värsta typ. Så gjorde flera helt idiotiska äckliga jätte dumma grejer. Och blev kaos med exakt allt så har varit på akuten tills kanske en halvtimme sen. Och nu är jag tillbaka och alla tycker jag är dum i huvudet och mina föräldrar hatar mig och skäms nog som fan över att ha en så dum korkad äcklig ful störd unge.
Har skickat typ hundra hjärtan till dom också och sagt förlåt till allamöjliga men det spelar egentligen ingen roll för ingen kan ändå förlåta allt.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill ännu skriva lite om hur jag tänker kring att hata en sjukdom. Det betyder verkligen inte att man hatar personen som drabbats av sjukdomen.

Däremot kan man vara förtvivlad över att det blivit som det blivit, att en familjemedlem fått en sjukdom. Man kan önska att sjukdomen aldrig skulle ha kommit, och man kan vara så trött på allt sjukdomen ställer till.

Alla förstår att en sjuk person inte väljer att vara sjuk. En sak som gör anorexia svår för omgivningen är att ett symtom är att det är svårt för den som är sjuk att inse att omgivningen faktiskt vill den väl, och att det läkare säger är av en orsak. Det här kan vara jättejobbigt för familjen att se på. Och samtidigt är det jättesvårt för den som är sjuk och slits mellan två tankar liksom: gamla vanor som känns trygga och det de vuxna vill att man ska göra. Då blir det ibland för mycket.

Jag fattar men en sak bara att jag VET att läkaren och alla vill väl men det är mer att dom inte vet hur just jag fungerar och alla är ju inte exakt lika. Så bara för det BRUKAR vara på ett sätt så kanske det inte är så för mig. Så är mer det än att jag inte tror att dom vill väl liksom.

 

[tuaphua]

Ja mina föräldrar är också så. Men det med att anhöriga måste vila så fattar jag det men det som är jobbigt är att jag får ju aldrig vila fast det är jag som är sjuk. Alltså inte vila att vila kroppen eller hur man ska säga men att jag får aldrig vila från alla måsten och alla regler. Fast dom är ju jätte jobbiga för mig men jag får ALDRIG vila men alla andra får det och ska det. Så det känns typ orättvist eller hur jag ska förklara.

Jag förstår det! De är fruktansvärt jobbigt och orättvist!
Men har du tex brännskador på kroppen får du inte heller ledigt från dem eller smärtsam behandling förrän du är frisk. Det är hemskt. Men så är det att vara sjuk.

 

[LiviaFilippa]

Så skönt att det ändå känns bättre än innan iaf ❤. Vill du berätta något om dina ponnyer och hundar? Hur gamla de är och raser? Och hur mycket har du hopptävlat? Höjd och så ? . Om jag inte missat att du skrivit det ☺.

Jag kommer inte ihåg ifall jag har skrivit det men jag kan göra det iallafall!
Ponnysarna är ju C och O och C är en svensk ridponny. Och med henne har jag tävlat LB bara för hon har ganska korta steg så det blir svårt för henne när det är högre i kombinationer och sånt. Så hon kan typ inte gå högre än LB.
Och O är irländsk sportponny TROR jag det är. Men ja han är från irland iallafall! Och har inte hunnit tävla så mycket med han för jag var rädd ett tag och massa var ju inställt för covid och sånt och sen blev ju jag sjuk. Så har bara hunnit starta LB med han än men hade målet att rida med elitlaget med han och då är det LA LA+5 och MSVB. Och kanske individuellt sm också. Men så just nu är det LB med båda som är 90 cm för c-ponny. Och har startat LB+5 med en kompis ponny!
Och hundarna så B är blandras med cocker spaniel och yorkshire terrier och lancashire heeler. Men hon ser ut typ som en cocker spaniel fast lite kortare ben och tjockare och är typ yorkshire terrier färg.
Och T som är nästa hund är en papillon och S är blandras med powder puff och cocker spaniel men han ser ut nästan bara som en powder puff fast lite som en cocker spaniel i ansiktet bara. Så ja vi har två blandisar och vet att en del tycker det är dåligt och så men ifall nån tycker att blandisar är sämre så behöver ni kanske inte säga det. För jag tycker om B och S minst lika mycket som T fast han är renrasig och typ fin enligt såna saker. Men dom är exakt lika bra iallafall!

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår det! De är fruktansvärt jobbigt och orättvist!
Men har du tex brännskador på kroppen får du inte heller ledigt från dem eller smärtsam behandling förrän du är frisk. Det är hemskt. Men så är det att vara sjuk.

Jag vet men vissa saker som man ändå KAN vila från tycker jag att man kanske borde få göra det NÅN gång iallafall. Eller typ som vissa saker känns som dom bara bestämmer för att det ska vara så enligt deras regler. Som med mellanmål så är det en sak som går mest okej så jag tycker att jag kan äta det varje dag då för det funkar ju och det ÄR okej enligt reglerna och så. Men måste ändå ändra ibland och inte äta det. Och det fattar jag liksom inte varför förutom att dom bara har såna regler men det spelar ju ingen roll alls egentligen? Plus att det är säkert jätte många som äter exakt samma sak till mellanmål eller frukost varje dag. Så det är ju inte konstigt. Men JAG får inte göra det och sånt tycker jag bara är onödigt och att jag borde få typ vila från det iallafall.

 

[Fjordfrälst]

Jag kommer inte ihåg ifall jag har skrivit det men jag kan göra det iallafall!
Ponnysarna är ju C och O och C är en svensk ridponny. Och med henne har jag tävlat LB bara för hon har ganska korta steg så det blir svårt för henne när det är högre i kombinationer och sånt. Så hon kan typ inte gå högre än LB.
Och O är irländsk sportponny TROR jag det är. Men ja han är från irland iallafall! Och har inte hunnit tävla så mycket med han för jag var rädd ett tag och massa var ju inställt för covid och sånt och sen blev ju jag sjuk. Så har bara hunnit starta LB med han än men hade målet att rida med elitlaget med han och då är det LA LA+5 och MSVB. Och kanske individuellt sm också. Men så just nu är det LB med båda som är 90 cm för c-ponny. Och har startat LB+5 med en kompis ponny!
Och hundarna så B är blandras med cocker spaniel och yorkshire terrier och en till ras men kommer inte ihåg vad den heter nu. Men hon ser ut typ som en cocker spaniel fast lite kortare ben och tjockare och är typ yorkshire terrier färg.
Och T som är nästa hund är en papillon och S är blandras med powder puff och cocker spaniel men han ser ut nästan bara som en powder puff fast lite som en cocker spaniel i ansiktet bara. Så ja vi har två blandisar och vet att en del tycker det är dåligt och så men ifall nån tycker att blandisar är sämre så behöver ni kanske inte säga det. För jag tycker om B och S minst lika mycket som T fast han är renrasig och typ fin enligt såna saker. Men dom är exakt lika bra iallafall!

Vad modig du är! Så högt har faktiskt aldrig jag hoppat, kul att läsa . Du behöver inte "be om ursäkt" för du har blandraser; de är lika mycket värda så det ska du inte ens tänka på vad andra tycker och tänker . Men åh vad roligt med så mycket cocker spaniel I blandraserna ; min absoluta favoritras, vår sista älskade saknade hund var en sådan . Renrasig papillon hade en vårdtagare jag jobbade hos när hon fortfarande bodde hemma (hemtjänst) vad hon vaktade bra den lilla hunden! . Vad "rolig" blandning mellan powder puff och cocker; har jag nog inte hört om innan; intressant . Vår ena hund var Siberian husky/gråhund och det var fasen tur hon var blandras . Mina mostrar hade också blandraser när de växte upp; norsk buhund/långhårig collie .

 

[tuaphua]

Jag svarar mer på alla era svar sen efter middagen och så men ville bara säga att jag fick åka till stallet idag Och mina ponnysar går i en hage ute vid vägen så stannade först där och myste med dom ett tag Och blev att jag inte kunde hålla inne gråten men det var ändå inte sådär jätte jobbigt. Utan nästan att det var skönt att vara ledsen och inte typ bara ångest och massa starka känslor och tankar som nästan inte går att förklara. Fast låter säkert knäppt. Sen var vi iallafall till stallet och gjorde iordning insläppsmaten och la in. Och bara så ingen tror det så var det inte jag som delade äpplena och morötterna så pappa är inte så dum ifall nån tänkte så. Men ja ville ge ponnysarna lite extra lördags godis bara Och för jag śaknar dom men dom bryr sig såklart inte men ändå.

Vad härligt att du fick gosa med hästarna och kunde släppa ut lite sorg och frustration!
Det är inte det minsta konstigt!
Jag tror vi alla grinat hos våra djur någon gång. Det kan vara mindre läskigt än bland människor. Men det är endå i gemenskap med någon man älskar.

Ibland när jag är stressad eller har ångest och liksom har svårt att gråta trots att det nog skulle lätta allt så kan jag se någon sorglig serie/film etc och grina av det. Sen känns det lättare även om jag inte grinat för mina egna saker.
Kanske kan hjälpa dig någon gång med?

 

[LiviaFilippa]

Vad modig du är! Så högt har faktiskt aldrig jag hoppat, kul att läsa . Du behöver inte "be om ursäkt" för du har blandraser; de är lika mycket värda så det ska du inte ens tänka på vad andra tycker och tänker . Men åh vad roligt med så mycket cocker spaniel I blandraserna ; min absoluta favoritras, vår sista älskade saknade hund var en sådan . Renrasig papillon hade en vårdtagare jag jobbade hos när hon fortfarande bodde hemma (hemtjänst) vad hon vaktade bra den lilla hunden! . Vad "rolig" blandning mellan powder puff och cocker; har jag nog inte hört om innan; intressant . Vår ena hund var Siberian husky/gråhund och det var fasen tur hon var blandras . Mina mostrar hade också blandraser när de växte upp; norsk buhund/långhårig collie .

Ja det är min favorit ras också Och golden retriever men mina föräldrar vill inte ha nån stor hund så kan inte ha en sån. Och ja S är lite ovanlig blandning! Vi skulle inte ens ha han utan det var en som vi känner han och hans sambo skaffade S men sen kunde dom inte ta hand om han så bra. Eller ja sambon kunde inte och det var hon som ville ha hund från början. Så vi skulle ha S ett tag bara tills att det hade blivit löst men han blev kvar!

 

[LiviaFilippa]

Vad härligt att du fick gosa med hästarna och kunde släppa ut lite sorg och frustration!
Det är inte det minsta konstigt!
Jag tror vi alla grinat hos våra djur någon gång. Det kan vara mindre läskigt än bland människor. Men det är endå i gemenskap med någon man älskar.

Ibland när jag är stressad eller har ångest och liksom har svårt att gråta trots att det nog skulle lätta allt så kan jag se någon sorglig serie/film etc och grina av det. Sen känns det lättare även om jag inte grinat för mina egna saker.
Kanske kan hjälpa dig någon gång med?

Ja kanske fast beror nog på vad det är för film eller serie. För vissa kan jag typ inte se för blir FÖR ledsen så sitter det kvar hela dagen. Men om du har några tips så får du jätte gärna skriva dom!

 

[Fjordfrälst]

Ja det är min favorit ras också Och golden retriever men mina föräldrar vill inte ha nån stor hund så kan inte ha en sån. Och ja S är lite ovanlig blandning! Vi skulle inte ens ha han utan det var en som vi känner han och hans sambo skaffade S men sen kunde dom inte ta hand om han så bra. Eller ja sambon kunde inte och det var hon som ville ha hund från början. Så vi skulle ha S ett tag bara tills att det hade blivit löst men han blev kvar!

Vad kul! . Vår cocker var en omplaceringshund och cocker var ju inget speciellt för mig då men du förstår ju att jag ändrat mig . Vad tråkigt, menar finns ju bra mkt större hundar än så . Förstår det, mysigt

 

[LiviaFilippa]

Det här är kanske en jätte dum fråga och ja jag får skylla mig själv och allt sånt men vill inte fråga typ nån sköterska eller nån för dom tycker säkert redan att jag är dum i huvudet. Men såna ärr som jag kommer få efter att jag skar mig vet nån om såna är kvar för alltid? Eller om man kan göra nåt så dom kanske inte syns?

 

[Fjordfrälst]

Det här är kanske en jätte dum fråga och ja jag får skylla mig själv och allt sånt men vill inte fråga typ nån sköterska eller nån för dom tycker säkert redan att jag är dum i huvudet. Men såna ärr som jag kommer få efter att jag skar mig vet nån om såna är kvar för alltid? Eller om man kan göra nåt så dom kanske inte syns?

Beror ju på hur djupt du skar men ärr är oftast bestående genom livet. Sen om man med plastikkirurgi kan fixa, vet jag inte, det kanske nån annan har koll på ?

 

[LiviaFilippa]

Beror ju på hur djupt du skar men ärr är oftast bestående genom livet. Sen om man med plastikkirurgi kan fixa, vet jag inte, det kanske nån annan har koll på ?

Jag tänkte tillexempel ifall man kan ha på nån salva eller nåt så det kanske blir mindre men kanske inte finns nåt sånt.

 

[Fjordfrälst]

Jag tänkte tillexempel ifall man kan ha på nån salva eller nåt så det kanske blir mindre men kanske inte finns nåt sånt.

Tror jag nog inte, men ska inte svära på det. Vet att det är lätt att säga men hoppas du inte skär dig mer så du slipper oroa dig för ärr....Jag har ett ordentligt ärr på min vänstra överarm som minne av en ridskolehäst som högg mig rejält vid sadling. Märke efter två tjusiga tänder, ännu tydligt såhär 24 år senare .

 

[LiviaFilippa]

Jag kom ihåg att nån frågade om nån resa som jag har varit på. Orkar inte leta vem det var men tänkte iallafall att jag kan skriva lite om det!
Men ja jag har inte rest så jätte mycket kanske för vi har alltid haft djur och då är det lite svårare att åka bort och sånt. Men har varit utomlands några gånger iallafall och olika resor i Sverige.
Men iallafall så den enda största resan jag har varit på så var vi till Florida när jag var ganska liten. Tror jag var typ åtta eller nio. Iallafall så skulle vi gå på disney world som jag var jätte jätte glad för och ville typ se alla figurer och prinsessor och allt sånt. Men sen när vi var där så var jag sååå feg så såfort nån sån var nära oss så gömde jag mig bakom mamma eller pappa och vågade inte ta bild med dom eller nånting. Så ja det blev ju ganska onödigt eller hur man ska säga fast hela själva resan var jätte kul ändå!
Och sen en annan resa som var bara kul så var det två år sen så var jag mamma moster och mina kusiner till Åland på en tjej resa typ. Var bara några dagar och vi gjorde inte så mycket speciellt utan var mest bara och badade och sånt och kollade på nån gammal fästning eller vad det var. Men var bara kul att vara med dom hela tiden och så så det är ändå en av mina favorit resor.
Finns mera som jag skulle kunna berätta om men börjar bli ganska trött och måste försöka sova nu.

 

[Loppanhellqvist]

Det här är kanske en jätte dum fråga och ja jag får skylla mig själv och allt sånt men vill inte fråga typ nån sköterska eller nån för dom tycker säkert redan att jag är dum i huvudet. Men såna ärr som jag kommer få efter att jag skar mig vet nån om såna är kvar för alltid? Eller om man kan göra nåt så dom kanske inte syns?

Kolla med läkaren om det kan vara aktuellt att smörja med Manukahonung under läkningsprocessen, men kanske först när stygnen är tagna.
Har haft väldiga problem med att få ett sår att läka på en katt, men när jag började smörja med honungen såg jag en fantastisk förbättring på å bara ett par dagar. Nu är ju inte du någon katt , men det kan ju vara värt att kolla med läkaren iaf.

 

[Fjordfrälst]

Jag kom ihåg att nån frågade om nån resa som jag har varit på. Orkar inte leta vem det var men tänkte iallafall att jag kan skriva lite om det!
Men ja jag har inte rest så jätte mycket kanske för vi har alltid haft djur och då är det lite svårare att åka bort och sånt. Men har varit utomlands några gånger iallafall och olika resor i Sverige.
Men iallafall så den enda största resan jag har varit på så var vi till Florida när jag var ganska liten. Tror jag var typ åtta eller nio. Iallafall så skulle vi gå på disney world som jag var jätte jätte glad för och ville typ se alla figurer och prinsessor och allt sånt. Men sen när vi var där så var jag sååå feg så såfort nån sån var nära oss så gömde jag mig bakom mamma eller pappa och vågade inte ta bild med dom eller nånting. Så ja det blev ju ganska onödigt eller hur man ska säga fast hela själva resan var jätte kul ändå!
Och sen en annan resa som var bara kul så var det två år sen så var jag mamma moster och mina kusiner till Åland på en tjej resa typ. Var bara några dagar och vi gjorde inte så mycket speciellt utan var mest bara och badade och sånt och kollade på nån gammal fästning eller vad det var. Men var bara kul att vara med dom hela tiden och så så det är ändå en av mina favorit resor.
Finns mera som jag skulle kunna berätta om men börjar bli ganska trött och måste försöka sova nu.

Kul att läsa , hoppas du får sova gott

 

[sorbifolia]

Har varit iväg hela dagen och inte hunnit läsa förut, men blev glad nu när jag såg att du fått vara i stallet och att du förstår din mamma lite bättre efter att ha pratat med din moster. Skönt!

Och angående det med att du inte får "vila" någon gång, så är just det med maten sådant som bara MÅSTE vara så för att du ska bli av med anorexian. Men det med att du numera ska ta tabletterna som hjälper dig sova det är precis för att din kropp och din hjärna ska få vila lite på nätterna åtminstonde. Så förhoppningsvis kommer det hjälpa så att du mår bättre så småningom.

 

[Motacilla]

Bara kort om ärren: de brukar oftast blekna eller försvinna helt med tiden, men det kan ta ganska länge (något år i värsta fall).
Försök att inte skära dig igen, av många olika anledningar. Men bl.a för att ärren blir värre om man skurit sig många gånger.

Jag förstår också att du skulle vilja ha paus från sjukdomen, men tyvärr går det inte. Nu är det tyvärr så att du måste kämpa på tills du så småningom blir bättre. Det betyder att du måste gå med på sjukhusets regler, även om det känns jättejobbigt.

Låter som att du har härliga djur hemma! Blandraser är lika värdefulla familjemedlemmar som rasrena hundar! Jag kan tänka mig att hundarna är väldigt bra kompisar till dig! När du blir frisk kan du sköta om hundarna och ponnyerna varje dag.

Jag hoppas du får sova gott och drömma sköna drömmar.

 

[tuaphua]

Ja kanske fast beror nog på vad det är för film eller serie. För vissa kan jag typ inte se för blir FÖR ledsen så sitter det kvar hela dagen. Men om du har några tips så får du jätte gärna skriva dom!

Ska klura och återkomma!

Vad kul att ni har Papillon! Jag fick mina första pappisar när jag var 9 år. Nu är jag inne på 6:e pappis. Och snart får sambon hem sin första pappi-valp.
Min pappas sambo har en puff som min senaste vovve hade som bästis.

Tycker du är jättemodig som hoppat 120. Jag hoppar i stort sett inte alls mer. Det är typ max över cavalettiblock. Jag jobbar som tränare och har jobbat mkt med problemhästar. Sätt upp mig på en galning som reser sig, bockar etc - helt ok. Men hoppa.. nääää! Jag vete fasen om jag skulle ta mig runt en bana på 90 cm ens. Med stor häst..
Så du impar på mig!

Hoppas du sover gott nu!

 

[LiviaFilippa]

Ska klura och återkomma!

Vad kul att ni har Papillon! Jag fick mina första pappisar när jag var 9 år. Nu är jag inne på 6:e pappis. Och snart får sambon hem sin första pappi-valp.
Min pappas sambo har en puff som min senaste vovve hade som bästis.

Tycker du är jättemodig som hoppat 120. Jag hoppar i stort sett inte alls mer. Det är typ max över cavalettiblock. Jag jobbar som tränare och har jobbat mkt med problemhästar. Sätt upp mig på en galning som reser sig, bockar etc - helt ok. Men hoppa.. nääää! Jag vete fasen om jag skulle ta mig runt en bana på 90 cm ens. Med stor häst..
Så du impar på mig!

Hoppas du sover gott nu!

Oj vad många papillon du har haft! Har du bara haft såna eller har du haft nån annan hund också? Jag tycker dom är jätte fina och tycker såklart om T jätte jätte mycket men jag är ändå mer för lite större hundar så tycker typ cocker spaniel är det minsta jag skulle vilja ha om jag fick välja en hund helt själv. Men papillon är jätte fina också! Och T är väldigt smart och lär sig jätte snabbt så han är den av våra hundar som kan mest olika trick och sånt. Jag tror det är ganska typiskt för papillon iallafall att dom är så väl?
Och med hoppning så är jag nästan tvärtom mot för dig! Jag tycker inte själva höjden är läskigt utan tycker bara det är kul att hoppa högt. Men om det är en ponny som inte är trygg liksom så tycker jag det kan bli lite läskigt. Eller som O så han är jätte pigg i hoppningen och kan bli lite stark och både han och jag älskar att hoppa stora hinder. Och det tycker jag inte är nåt problem alls men det som kan bli lite läskigt är när han blir stark mellan hindren och inte lyssnar så bra för då kan han błi lite slarvig liksom. Så var det som hände när vi gick omkull. Men annars så själva hoppningen är inte läskig alls och samma att hoppa terräng tycker jag också är bara kul. Men om det är en ponny som typ bockar eller vägrar gå och reser sig eller såna saker så tycker jag inte det är roligt alls utan då blir jag feg. Så jag skulle nog aldrig kunna rida problem hästar.