Förlåt

Jag kan inte förklara allting och jag vill inte berätta allting här. Men vill iallafall säga förlåt till alla här som skriver massa snälla och peppande saker till mig. Förlåt att jag tar eran tid som ni säkert kunde göra massa andra roligare saker med. Men så har ni skrivit till mig för ni är snälla och vill hjälpa och så. Och jag förtjänar verkligen inte det ALLS så förlåt. För jag läser allt men jag tror typ inte på det ni skriver ändå. Och jag typ ljuger. Eller inte ljuger men kanske att det verkar på ett sätt så är det egentligen inte så. Och förlåt igen nu att jag skriver igen och kanske tar eran tid helt i onödan!
Jag vill inte skriva vad som har hänt idag för är så jävla dumt och äckligt och ja jag vill typ inte berätta hur dum i huvudet jag är. Men hade ju permison efter lunch och först gick det väl okej sen vid mellanmål så vände typ ALLT och jag blev som helt störd och ja världens värsta typ. Så gjorde flera helt idiotiska äckliga jätte dumma grejer. Och blev kaos med exakt allt så har varit på akuten tills kanske en halvtimme sen. Och nu är jag tillbaka och alla tycker jag är dum i huvudet och mina föräldrar hatar mig och skäms nog som fan över att ha en så dum korkad äcklig ful störd unge.
Har skickat typ hundra hjärtan till dom också och sagt förlåt till allamöjliga men det spelar egentligen ingen roll för ingen kan ändå förlåta allt.

 

[Fjordfrälst]

Ni tycker kanske att det här är jätte töntigt och dåligt bara men det är ändå en bra sak för att vara jag! Men ja som jag skrev förut så lunchen gick ju inte så bra. Och sen var det mellis som inte gick bra heller och jag hade massa ångest och jobbiga tankar och allt sånt så blev jobbigt på typ alla sätt och att jag inte klarade det och blev arg och allt sånt. Och nej det är såklart inte bra! Men det som ändå var bra eller hur man ska säga det var att innan så har jag bara blivit arg och typ inte kunnat kontrollera det så har det blivit mer bråk och så efter för det. Men nu så kände jag ändå liksom okej jag är på jätte dåligt humör och har massa ångest och monstret skriker jätte mycket så kan inte prata med nån nu utan att det blir bråk. Utan jag ville vara ifred. Så jag skrev det till pappa och då sa han ett förslag att jag kanske kunde lyssna på en podd och färglägga ett tag så skulle han åka hem en stund så behöver jag bara vara med en personal liksom. Så ska äta middag med bara en personal också så kommer pappa tillbaka sen efter det.
Fattar att det kanske bara låter töntigt och dumt att jag inte klarade av lunch och mellis på ett normalt sätt och typ inte kan prata med nån men det är ändå ett steg åt rätt håll FÖR MIG att jag kunde förklara det för pappa. För innan har det inte gått alls.

Jättebra ju! .

 

[LiviaFilippa]

Tack alla ni som förstår att det ändå är en stor grej fast det kanske låter som det inte borde vara det

 

[Fjordfrälst]

Tack alla ni som förstår att det ändå är en stor grej fast det kanske låter som det inte borde vara det

Alltså, när nått är ett problem så blir det ju stort, så är det och vi har alla våra svårigheter ❤.

 

[Motacilla]

Ja, alla har vi ju våra grejer som vi kämpar med! Det som är stora saker för oss fast det är små saker för många andra.

 

[LiviaFilippa]

Förresten en sak som kanske nån här vet. Men det gör såklart inget om ni inte vet heller! Och jag vet att jag borde fråga läkaren om det på nästa läkar samtal men jag vet inte om jag ska det eller hur jag ska göra.
Men iallafall så undrar jag om nån vet om det finns nån regel om hur lång tid man får vara inlagd på bup? Alltså kan man vara det hur länge som helst? Eller är det kanske några månader som är mesta man får? Och isåfall vad gör dom om man inte är bättre då? Eller om man inte vill ha den behandlingen som läkaren tycker får man säga nej då eller har man inte nåt val då? Och liksom finns det några andra val om man inte får vara kvar längre eller att man inte vill ha den behandlingen eller sånt eller vad gör dom då?

 

[Motacilla]

Jag tycker du ska ta upp det med läkaren nästa gång!

 

[nullo-modo]

Tack alla ni som förstår att det ändå är en stor grej fast det kanske låter som det inte borde vara det

Så stort framsteg

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker du ska ta upp det med läkaren nästa gång!

Ja jag vet somsagt att jag nog borde det. Men är inte säkert att jag kan ändå. För beror på om det kanske är ett jätte jobbigt samtal så vill jag kanske inte tillexempel. Och även ändå så vill jag helst vara lite förberedd iallafall.

 

[Motacilla]

Ja jag vet somsagt att jag nog borde det. Men är inte säkert att jag kan ändå. För beror på om det kanske är ett jätte jobbigt samtal så vill jag kanske inte tillexempel. Och även ändå så vill jag helst vara lite förberedd iallafall.

Kan du skriva ner de här frågorna på ett papper som du ger till läkaren? Så kan hon läsa dem och svara på dem.

 

[LiviaFilippa]

Kan du skriva ner de här frågorna på ett papper som du ger till läkaren? Så kan hon läsa dem och svara på dem.

Ja det kan jag göra OM jag vill fråga henne dom. Kan ju ha en lapp med så kan jag ge den om jag vill då liksom.

 

[Flixon]

Tack alla ni som förstår att det ändå är en stor grej fast det kanske låter som det inte borde vara det

Det ÄR en stor grej, att hitta en fungerande strategi för när du mår dåligt, att kunna känna efter vad du behöver och dessutom kommunicera det till andra! Heja dig

 

[Motacilla]

Ja det kan jag göra OM jag vill fråga henne dom. Kan ju ha en lapp med så kan jag ge den om jag vill då liksom.

Jag tycker det låter som en snillrik plan! Skriv allt på en lapp och fundera i samtalet om du vill ge den då.
Läkaren är trots allt den som vet bäst om vad som gäller där var du är, och också den som ska kunna förklara för dig.

Det blir lätt lite dumt om vi här i tråden börjar gissa och spekulera när vi inte är insatta i vad som gäller dig. Men jag förstår att du funderar på att du har de här frågorna, jag skulle säkert också fundera på samma saker om jag var i din situation!

 

[LiviaFilippa]

Mamma skickade en bild för en liten stund sen att hon var i stallet och nattade ponnysarna. Och såklart så fattar jag att hon ville skicka det bara för dom var gulliga och typ visa att dom hade det bra och så så är INTE irriterad på mamma ifall nån skulle tro det. Men blev ändå jobbigt och känner mig så dum som inte kunde träffa dom idag för att jag inte kunde klara saker idag och så. Känner mig typ taskig mot dom fast dom bryr sig ju säkert inte egentligen. Men blev ändå jobbigt och att jag saknar dom sååå mycket.

 

[Motacilla]

Det är inte konstigt att du saknar ponnyerna! Ibland blir det jobbigt att se bilder på det man saknar och älskar.

Djur tänker ju inte riktigt på samma sätt som vi de planerar inte framåt utan lever i stunden. Så hästarna blir väldigt glada när du kommer till stallet. Men de tänker inte "äh nu kom hon inte idag". Så du behöver inte ha dåligt samvete.

Försök släppa ut känslorna, gråt lite om det känns som att det behövs. Tårarna tar slut efter en stund. Sen kanske du kan lyssna på något poddavsnitt och färglägga lite, för att distrahera dig och komma ner i varv. Så småningom blir det ju dags att lägga sig också.

 

[Fjordfrälst]

Mamma skickade en bild för en liten stund sen att hon var i stallet och nattade ponnysarna. Och såklart så fattar jag att hon ville skicka det bara för dom var gulliga och typ visa att dom hade det bra och så så är INTE irriterad på mamma ifall nån skulle tro det. Men blev ändå jobbigt och känner mig så dum som inte kunde träffa dom idag för att jag inte kunde klara saker idag och så. Känner mig typ taskig mot dom fast dom bryr sig ju säkert inte egentligen. Men blev ändå jobbigt och att jag saknar dom sååå mycket.

De kan säkert undra vart du håller hus, det gjorde min förra häst, absolut! . Fick släpa mig ut med hög feber för han matvägrade . Men du ska absolut inte ha dåligt samvete!! Nya tag imorgon .

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker det låter som en snillrik plan! Skriv allt på en lapp och fundera i samtalet om du vill ge den då.
Läkaren är trots allt den som vet bäst om vad som gäller där var du är, och också den som ska kunna förklara för dig.

Det blir lätt lite dumt om vi här i tråden börjar gissa och spekulera när vi inte är insatta i vad som gäller dig. Men jag förstår att du funderar på att du har de här frågorna, jag skulle säkert också fundera på samma saker om jag var i din situation!

Ja jag menade inte att nån här skulle gissa eller så heller utan bara om det finns nån lag eller nåt sånt om det.

 

[LiviaFilippa]

Det är inte konstigt att du saknar ponnyerna! Ibland blir det jobbigt att se bilder på det man saknar och älskar.

Djur tänker ju inte riktigt på samma sätt som vi de planerar inte framåt utan lever i stunden. Så hästarna blir väldigt glada när du kommer till stallet. Men de tänker inte "äh nu kom hon inte idag". Så du behöver inte ha dåligt samvete.

Försök släppa ut känslorna, gråt lite om det känns som att det behövs. Tårarna tar slut efter en stund. Sen kanske du kan lyssna på något poddavsnitt och färglägga lite, för att distrahera dig och komma ner i varv. Så småningom blir det ju dags att lägga sig också.

Jag kollar på en dokumentär nu som jag säkert inte borde kolla på men men. Tänkte iallafall lyssna på nån podd eller nånting sen efter jag har sett den klart och kanske försöka sova om jag kan.

 

[Motacilla]

Ja jag menade inte att nån här skulle gissa eller så heller utan bara om det finns nån lag eller nåt sånt om det.

Jag TROR men vet inte säkert, att det är lite olika lagar beroende på om man är över eller under 18 år.

Oavsett tror jag att vården har ganska mycket möjligheter att tvinga en att göra som de vill om de anser att det är värre för ens hälsa att man inte får en viss behandling.

 

[MiaMia]

Men iallafall så undrar jag om nån vet om det finns nån regel om hur lång tid man får vara inlagd på bup? Alltså kan man vara det hur länge som helst? Eller är det kanske några månader som är mesta man får?

Jag tycker också det verkar vara bäst om du frågar läkaren. Men angånde tiden så finns det inga exakt bestämda gränser. Det beror på vilken sjukdom man har och vilken behandling man behöver. Man får vara på sjukhuset den tiden som läkaren tycker det behövs att man är där.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker också det verkar vara bäst om du frågar läkaren. Men angånde tiden så finns det inga exakt bestämda gränser. Det beror på vilken sjukdom man har och vilken behandling man behöver. Man får vara på sjukhuset den tiden som läkaren tycker det behövs att man är där.

Så OM läkaren tillexempel inte tycker att man är tillräckligt bra så man får vara hemma så kan man vara kvar på sjukhuset i typ flera år? Eller?