Förlåt

Jag kan inte förklara allting och jag vill inte berätta allting här. Men vill iallafall säga förlåt till alla här som skriver massa snälla och peppande saker till mig. Förlåt att jag tar eran tid som ni säkert kunde göra massa andra roligare saker med. Men så har ni skrivit till mig för ni är snälla och vill hjälpa och så. Och jag förtjänar verkligen inte det ALLS så förlåt. För jag läser allt men jag tror typ inte på det ni skriver ändå. Och jag typ ljuger. Eller inte ljuger men kanske att det verkar på ett sätt så är det egentligen inte så. Och förlåt igen nu att jag skriver igen och kanske tar eran tid helt i onödan!
Jag vill inte skriva vad som har hänt idag för är så jävla dumt och äckligt och ja jag vill typ inte berätta hur dum i huvudet jag är. Men hade ju permison efter lunch och först gick det väl okej sen vid mellanmål så vände typ ALLT och jag blev som helt störd och ja världens värsta typ. Så gjorde flera helt idiotiska äckliga jätte dumma grejer. Och blev kaos med exakt allt så har varit på akuten tills kanske en halvtimme sen. Och nu är jag tillbaka och alla tycker jag är dum i huvudet och mina föräldrar hatar mig och skäms nog som fan över att ha en så dum korkad äcklig ful störd unge.
Har skickat typ hundra hjärtan till dom också och sagt förlåt till allamöjliga men det spelar egentligen ingen roll för ingen kan ändå förlåta allt.

 

[LiviaFilippa]

Det här är säkert en jätte dum och knäpp fråga. Men undrar ifall nån har nåt tips om nåt jag kan skriva om typ om jag kan berätta om nånting eller så? För jag tycker det är skönt att skriva och berätta om nånting liksom men kan inte skriva dikter och berättelser och sånt utan nåt riktigt. Så ifall nån vill att jag ska berätta om nåt?

 

[Sleepy]

Ja jag vet. Så därför jag bara får åka till stallet en liten liten stund och inte ska äta nåt mellis eller nånting på permison nu. Utan allt sånt som kan göra så jag får mer ångest får jag inte göra.
Och jag hade berättat hur jag mådde igår också och att det blev jobbiga tankar men sen blev det sådär ändå när det blev bråk och allt sånt.
Det blev ju såklart ganska mycket prat om det som hände igår. Men det var väl att ångest inte är farligt utan bara jätte jätte jobbigt men det går över efter ett tag. Så att jag ska distrahera mig med nåt annat och vänta ut det och inte försöka få bort det. Men ska inte göra såna saker som kan ge sån jätte stark ångest på permison nu utan allt sånt ska vara med personal liksom. Och att om det skulle bli sådär jobbigt när jag är på permison så ska jag messa eller säga det såfort det börjar kännas liksom för jobbigt. Och tänka okej nu är det jätte mycket jobbiga tankar men jag ska bara ta ett enda djupt andetag först. Sen när jag har gjort det ska jag tänka lika ett till. Och bara tänka ett andetag i taget tills det minskar plus att då vet pappa om det.
Och ska börja med en medicin också som jag ska ta varje morgon och kväll. Som ska göra så man inte får lika mycket ångest men det kunde ta några dagar innan den börjar märkas. Men den måste jag ta iallafall.
Och att iallafall nu i helgen fram till nästa läkar samtal så OM det går bra så jag får ha permison så är det bara med pappa. För både att mamma vill inte och att för nån andledning så blir det lättare bråk med henne.
Men läkaren fattade också att ponnysarna betyder jätte jätte mycket för mig och dom är en frisk faktor som det kallas så hon tyckte ändå jag behöver få träffa dom OM det går. För får ju inte åka hem justnu och inte träffa hundarna ute så stallet är enda som jag får testa just nu.

Det låter ju som en bra plan att undvika måltider hemma just nu. Bra med nya medicinen också. Det låter överhuvudtaget som ett bra samtal med din läkare. Och att hon förstod dig, att ponnysarna är en friskfaktor för dig.

Angående din mamma så kan det vara jättesvårt för henne - och för din pappa också - att veta hur de ska göra när du mår dåligt. De har ju också sina egna känslor inblandade. Kanhända har läkaren pratat lite med dem om det nu. På det viset är det bra med läkaren och sköterskorna; de har varit med om det förut med andra unga tjejer som är sjuka och vet vad de ska säga och göra i olika situationer för att det ska bli bättre. Och det är inte alls säkert att det är det som du tycker är bra; eftersom monstret viskar i ditt öra fortfarande. Men de vet. Det blir bra allting ska du se.

 

[Sleepy]

Det här är säkert en jätte dum och knäpp fråga. Men undrar ifall nån har nåt tips om nåt jag kan skriva om typ om jag kan berätta om nånting eller så? För jag tycker det är skönt att skriva och berätta om nånting liksom men kan inte skriva dikter och berättelser och sånt utan nåt riktigt. Så ifall nån vill att jag ska berätta om nåt?

Du får gärna berätta om några roliga eller spännande eller knasiga saker som du och ponnysarna eller hundarna varit med om.

 

[Fjordfrälst]

Det här är säkert en jätte dum och knäpp fråga. Men undrar ifall nån har nåt tips om nåt jag kan skriva om typ om jag kan berätta om nånting eller så? För jag tycker det är skönt att skriva och berätta om nånting liksom men kan inte skriva dikter och berättelser och sånt utan nåt riktigt. Så ifall nån vill att jag ska berätta om nåt?

Du som gillar att skriva listor...Kan du inte skriva en lista på vilka hästraser du ridit? .

 

[emma-vsm]

Det här är säkert en jätte dum och knäpp fråga. Men undrar ifall nån har nåt tips om nåt jag kan skriva om typ om jag kan berätta om nånting eller så? För jag tycker det är skönt att skriva och berätta om nånting liksom men kan inte skriva dikter och berättelser och sånt utan nåt riktigt. Så ifall nån vill att jag ska berätta om nåt?

Hur har ditt hästliv sett ut?

 

[tuaphua]

Det här är säkert en jätte dum och knäpp fråga. Men undrar ifall nån har nåt tips om nåt jag kan skriva om typ om jag kan berätta om nånting eller så? För jag tycker det är skönt att skriva och berätta om nånting liksom men kan inte skriva dikter och berättelser och sånt utan nåt riktigt. Så ifall nån vill att jag ska berätta om nåt?

Du kanske kan berätta om vilka dina djur är, inte namn etc, utan hur de är som individer?

 

[Motacilla]

Menar du som jag mår bättre av eller som verkligen ger energi så jag blir piggare? För blir inte piggare kanske men kan lätt komma på fem saker som jag mår bättre av.

Jag tänkte fem saker som gör dig glad när du tänker på dem/gör dem.

Jag kan börja:
1. Min hund
2. En bra serie på Netflix
3. Nya avsnitt av favoritpoddar
4. En bra tidning
5. Telefonsamtal med en kompis

 

[Motacilla]

Om du vill skriva berättelser får du några inledningar som tips här. Fortsätt historierna:

 

[LiviaFilippa]

Tack för alla tips! Det blev ganska jobbigt igen med melliset men nu är det lite bättre iallafall så ska börja på nånting nu så får se när jag lägger upp det.

 

[tuaphua]

Jaha så alla som kanske hoppar över ett mellanmål nån dag eller äter en köttbulle mindre än dom ska nån dag gör helt fel och är typ som knarkare eller? För det är typ ALLA isåfall.
Och det att inget kan förändras om inte jag gör nåt annat så nej jag VET det men jag har gjort massa ändringar som ÄNDÅ inte hjälper. Så menar bara att det KANSKE är läkaren som behöver ändra sig om saker också IBLAND.

Med anorexi måste man vara stenhård med att alltid äta för att bli frisk. Där kan man bara inte rucka på något.
Dels brukar det alltid leda till att man vill utöka det som ger en den där sköna känslan som svälten kan ha som tillfällig ångestdämpande. Så man väljer att äta färre och färre mål och mindre och mindre mat. Sen är man snart nära döden igen.
Att man får anorexi beror ofta på ångestproblematik eller annan psykisk ohälsa eller kaos i livet allmänt. Man börjar svälta sig/träna överdrivet för att lindra ångesten. Men eftersom man till slut kommer bli fysiskt dålig så pass att man får ett riktigt trist liv där man inget orkar eller rent av dör så är det ingen hållbar metod att hantera ångest med.
Nu när du inte kan svälta dig eller överträna kommer den ångest fram som du dämpat genom att bli så sjuk i anorexin. Därför upplever du att du mår sämre. De känslor du haft har iom att du inte haft verktyg att hantera dem lett till dels anorexin och dels nu att du mår jättedåligt. Men de har funnits där, orsakerna till känslorna, har funnits även innan du lades in.
Så du är inte sämre rakt av. Däremot blir det jobbigt nu när du måste gå igenom de känslor du förut försökt fly från.
När man har dåliga coping-strategier(sätt att hantera ångest) som tex att fly från det med svält, självskadande, alkoholism etc så konserveras bara känslorna. Sen exploderar det till slut.
Nu jobbar de på att du inte ska fly, göra dig fysiskt stark nog att orka ta kampen mot känslorna.
Det är inget konstigt att du inte vetat hur du skulle gå emot känslorna och inte försöka fly dem genom anorexin! Tom vuxna behöver ju hjälp att hantera ångest.
Eftersom du nu måste äta för att bli frisk och inte dö så kommer du få ångest av det innan du är stark fysiskt och främst innan du lärt dig hantera ångesten. Därför måste du få hjälp att stå emot att skada dig tex och behöver ha någon med under den här jobbiga perioden. Sen kommer du kunna hantera den själv. Och du gör redan stora framsteg som nu kommunicerar enormt mkt bättre. Och som längtar efter livet utanför med dina ponnyer och hundar tex.
Sen att du psykiskt känner dig sämre är inte ett kvitto på hur det går med din behandling. Du mår skit för att du nu måste möta sådant som dolts av monstret.

 

[Sel]

Jag vet att det låter klyshigt och tröttsamt, men det blir bättre. Själv skriver jag inte så mycket här i tråden, men är ännu en främmande vuxen person som läser, följer, känner igen och bryr sig.
Jag vet hur jobbigt det var för mina föräldrar när mitt mående var som sämst och minns hur ont det gjorde i mig för att jag visste att jag gjorde dem illa samtidigt, men bara för att de behövde en paus ibland innebar det aldrig att de var arga på Mig på riktigt eller att de älskade mig mindre.
Kom bara att tänka på det för att min kära mamma precis, just nu, hittade en tavla jag målade när jag var på bättringsvägen. Den har legat i storage någonstans och hon undrade om hon skulle ta med sig den när de (någon gång i framtiden) äntligen kan hälsa på här i Skottland igen. Den är rätt sorglig att titta på men det är klart att jag vill ha den ändå och jag är så glad att de sparat den!
Vi har en fantastisk relation idag trots alla sorger och tråkigheter.
Har du funderat på att måla på frihand? Du jobbar så härligt med starka färger!

 

[Lovisaleonora]

Jaha så alla som kanske hoppar över ett mellanmål nån dag eller äter en köttbulle mindre än dom ska nån dag gör helt fel och är typ som knarkare eller? För det är typ ALLA isåfall.
Och det att inget kan förändras om inte jag gör nåt annat så nej jag VET det men jag har gjort massa ändringar som ÄNDÅ inte hjälper. Så menar bara att det KANSKE är läkaren som behöver ändra sig om saker också IBLAND.

Fast du är inte alla. Du har problem med mat och använder mat som ångestdämpare. Eller rättare sagt: du avstår från mat som ångestdämpning. Det gör att du inte kan göra som många andra. Du har inte råd att göra de avstegen. Lika lite som en alkoholist kan ta bara en liten drink.

Om det hade varit din tränare som sagt till dig att du måste ändra din ridning för att få det att funka optimalt, hade du gjort det?

 

[LiviaFilippa]

Jag har skrivit några svar som kommer snart. Och skriver nog resten av svaren imorgon så ni vet. För tänkte spara så jag kan göra det ifall jag har kanske lite ångest men inte så mycket så jag inte kan tänka. Men så jag ändå behöver ha fokus på nånting.
Och vill igen säga förlåt ifall jag har svarat surt till nån. Alltså jag vet att ni vill vara snälla och inte menar nåt dumt. Så ifall jag har skrivit nåt som låter som jag är sur på den så är jag inte det men blir så ifall jag kanske känner som att ingen fattar hur jag menar och så. Och menar inte nu att ni INTE fattar men jag känner inte så bara. Men ja förlåt ifall nåt verkar surt eller taskigt eller nåt sånt så menade jag det inte så iallafall

 

[LiviaFilippa]

Du får gärna berätta om några roliga eller spännande eller knasiga saker som du och ponnysarna eller hundarna varit med om.

Först är det en sak som är ganska äcklig egentligen men kul också. Men det är med våran äldsta hund så den som är nästan min. Kallar henne B så vet ni att det är hon om jag skriver B. Men ja iallafall jag var liten när vi skaffade henne. Och då om jag åt typ en glass eller en macka eller nåt sånt så brukade jag dela med B så vi tog typ varannan tugga. Och hon är sååå smart och snäll så hon tog bara en tugga varje gång det var hennes tur liksom. Så nu tycker jag det är ganska roligt att vi delade så men ganska äckligt om man tänker efter.
Sen en grej med C var när vi slog höjd rekord på en hoppträning. Det var typ sista träningen före jul tror jag och vi hoppade en serie som var så man kommer bra liksom så bra om man vill höja upp lite. Så sa min tränare att vi skulle få välja höjd som vi ville hoppa. Såklart hade hon sagt nej ifall nån ville hoppa FÖR högt men som man ändå skulle klara. Iallafall så hade jag och C hoppat 105 som högst innan och hon kändes jätte fin så jag sa att jag ville hoppa 110. Och det var okej tyckte min tränare. Men ja två andra ville hoppa lägre och en till ville hoppa 110 så dom andra hoppade först sina höjder. Sen var det ens mamma som höjde till 110 så hoppade vi det och det gick jätte bra och C hoppade sååå fint. Men kändes STORT liksom. Sen när min tränare kollade så såg hon att hon som höjde det hade kollat fel på stöden så hon hade satt hållaren så den var 110 så själva hindret var nästan 120. Så då hade vi hoppat 120! Och vet att det inte låter så högt men C är liten c-ponny så det är högt för henne iallafall. Och jag hade aldrig hoppat så högt heller.
Och O har jag inte haft såå länge och massa tid har typ försvunnit för oss när jag var rädd ett tag och sen i somras blev jag sjuk och sånt så vi har inte hunnit göra så mycket speciella saker. Och helatiden när C var halt så var jag orolig för henne så det mesta med O var inte så kul då. Så med han är det mest att jag vet att jag kan göra sååå mycket med han i framtiden. Som typ om jag kommer rida stora klasser så kommer det vara med O. Eller typ rida sverige ponnyn eller vad som helst sånt. Men ja det är lite svårt att komma på nån speciell sak att berätta om för har inte kommit så nära han liksom.
Så ja det var några saker iallafall. Finns såklart hur mycket som helst som jag kan berätta men lite svårt att välja några saker bara!

 

[LiviaFilippa]

Du som gillar att skriva listor...Kan du inte skriva en lista på vilka hästraser du ridit? .

Nu skriver jag dom inte i nån speciell ordning utan bara som jag kommer ihåg dom. Och kan ha glömt nån men iallafall så här är dom raser jag kommer på iallafall
1. Shetlandsponny
2. Gotlandsruss
3. Svensk ridponny
4. Irländsk sportponny tror jag det heter
5. Connemara
6. Arab
7. Welshponny
8. Islandshäst
9. Haflinger
10. Swb
11. Tysk ridponny
12. Korsningsponny om det räknas men har ridit många olika korsningar
Jag tror att det är alla. Så inte så många isåfall men det är många tillexempel korsningsponnyer och svenska ridponnyer och så. Men tror inte det är nån annan ras som jag vet iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Jag tänkte fem saker som gör dig glad när du tänker på dem/gör dem.

Jag kan börja:
1. Min hund
2. En bra serie på Netflix
3. Nya avsnitt av favoritpoddar
4. En bra tidning
5. Telefonsamtal med en kompis

Okej! Ja har ju två ponnysar och tre hundar så det blir ju fem om alla räknas som en sak var. Men om man inte gör så så är det såhär.
1. Ponnysarna. Egentligen rida och träna och allt sånt men bara träffa dom också
2. Hundarna. Både träna med dom och så och bara mysa med dom
3. Lyssna på musik som har jätte mycket bas så man typ känner det i hela kroppen när man lyssnar
4. Vara i skogen. Fattar att det här nog låter jätte töntigt men bara vara i skogen typ alla årstider men tycker det är mysigt bara
5. Träffa mina kusiner

 

[emma-vsm]

Först är det en sak som är ganska äcklig egentligen men kul också. Men det är med våran äldsta hund så den som är nästan min. Kallar henne B så vet ni att det är hon om jag skriver B. Men ja iallafall jag var liten när vi skaffade henne. Och då om jag åt typ en glass eller en macka eller nåt sånt så brukade jag dela med B så vi tog typ varannan tugga. Och hon är sååå smart och snäll så hon tog bara en tugga varje gång det var hennes tur liksom. Så nu tycker jag det är ganska roligt att vi delade så men ganska äckligt om man tänker efter.

Alltså, så himla gulligt

Du är väldigt bra på att beskriva, fast jag inte vet hur du och B ser ut såg jag framför mig hur ni satt på köksgolvet och delade mackan

 

[LiviaFilippa]

Med anorexi måste man vara stenhård med att alltid äta för att bli frisk. Där kan man bara inte rucka på något.
Dels brukar det alltid leda till att man vill utöka det som ger en den där sköna känslan som svälten kan ha som tillfällig ångestdämpande. Så man väljer att äta färre och färre mål och mindre och mindre mat. Sen är man snart nära döden igen.
Att man får anorexi beror ofta på ångestproblematik eller annan psykisk ohälsa eller kaos i livet allmänt. Man börjar svälta sig/träna överdrivet för att lindra ångesten. Men eftersom man till slut kommer bli fysiskt dålig så pass att man får ett riktigt trist liv där man inget orkar eller rent av dör så är det ingen hållbar metod att hantera ångest med.
Nu när du inte kan svälta dig eller överträna kommer den ångest fram som du dämpat genom att bli så sjuk i anorexin. Därför upplever du att du mår sämre. De känslor du haft har iom att du inte haft verktyg att hantera dem lett till dels anorexin och dels nu att du mår jättedåligt. Men de har funnits där, orsakerna till känslorna, har funnits även innan du lades in.
Så du är inte sämre rakt av. Däremot blir det jobbigt nu när du måste gå igenom de känslor du förut försökt fly från.
När man har dåliga coping-strategier(sätt att hantera ångest) som tex att fly från det med svält, självskadande, alkoholism etc så konserveras bara känslorna. Sen exploderar det till slut.
Nu jobbar de på att du inte ska fly, göra dig fysiskt stark nog att orka ta kampen mot känslorna.
Det är inget konstigt att du inte vetat hur du skulle gå emot känslorna och inte försöka fly dem genom anorexin! Tom vuxna behöver ju hjälp att hantera ångest.
Eftersom du nu måste äta för att bli frisk och inte dö så kommer du få ångest av det innan du är stark fysiskt och främst innan du lärt dig hantera ångesten. Därför måste du få hjälp att stå emot att skada dig tex och behöver ha någon med under den här jobbiga perioden. Sen kommer du kunna hantera den själv. Och du gör redan stora framsteg som nu kommunicerar enormt mkt bättre. Och som längtar efter livet utanför med dina ponnyer och hundar tex.
Sen att du psykiskt känner dig sämre är inte ett kvitto på hur det går med din behandling. Du mår skit för att du nu måste möta sådant som dolts av monstret.

Jag fattar på ett sätt hur du menar. Men det att jag mår sämre psykiskt inte är ett kvitto om hur behandlingen går så kanske inte med bara själva anorexin men det är väl inte bättre om jag blir bättre med just den men får typ fem andra problem? Liksom fattar inte varför inte det andra räknas eller hur jag ska förklara.

 

[Fjordfrälst]

Nu skriver jag dom inte i nån speciell ordning utan bara som jag kommer ihåg dom. Och kan ha glömt nån men iallafall så här är dom raser jag kommer på iallafall
1. Shetlandsponny
2. Gotlandsruss
3. Svensk ridponny
4. Irländsk sportponny tror jag det heter
5. Connemara
6. Arab
7. Welshponny
8. Islandshäst
9. Haflinger
10. Swb
11. Tysk ridponny
12. Korsningsponny om det räknas men har ridit många olika korsningar
Jag tror att det är alla. Så inte så många isåfall men det är många tillexempel korsningsponnyer och svenska ridponnyer och så. Men tror inte det är nån annan ras som jag vet iallafall.

Irländsk sportponny ska visst min häst hagkompis vara, trevligt . Den rasen, Gotlandsruss och ridponnyerna har jag aldrig ridit men de andra på din lista har jag ridit med . Har du några raser du skulle vilja prova? .

 

[LiviaFilippa]

Jag vet att det låter klyshigt och tröttsamt, men det blir bättre. Själv skriver jag inte så mycket här i tråden, men är ännu en främmande vuxen person som läser, följer, känner igen och bryr sig.
Jag vet hur jobbigt det var för mina föräldrar när mitt mående var som sämst och minns hur ont det gjorde i mig för att jag visste att jag gjorde dem illa samtidigt, men bara för att de behövde en paus ibland innebar det aldrig att de var arga på Mig på riktigt eller att de älskade mig mindre.
Kom bara att tänka på det för att min kära mamma precis, just nu, hittade en tavla jag målade när jag var på bättringsvägen. Den har legat i storage någonstans och hon undrade om hon skulle ta med sig den när de (någon gång i framtiden) äntligen kan hälsa på här i Skottland igen. Den är rätt sorglig att titta på men det är klart att jag vill ha den ändå och jag är så glad att de sparat den!
Vi har en fantastisk relation idag trots alla sorger och tråkigheter.
Har du funderat på att måla på frihand? Du jobbar så härligt med starka färger!

Nej jag kan inte måla eller rita eller nåt sånt alls så nej det har jag inte. Kan typ bara färglägga fast inte ens det blir BRA men ja.