Förlåt

Jag kan inte förklara allting och jag vill inte berätta allting här. Men vill iallafall säga förlåt till alla här som skriver massa snälla och peppande saker till mig. Förlåt att jag tar eran tid som ni säkert kunde göra massa andra roligare saker med. Men så har ni skrivit till mig för ni är snälla och vill hjälpa och så. Och jag förtjänar verkligen inte det ALLS så förlåt. För jag läser allt men jag tror typ inte på det ni skriver ändå. Och jag typ ljuger. Eller inte ljuger men kanske att det verkar på ett sätt så är det egentligen inte så. Och förlåt igen nu att jag skriver igen och kanske tar eran tid helt i onödan!
Jag vill inte skriva vad som har hänt idag för är så jävla dumt och äckligt och ja jag vill typ inte berätta hur dum i huvudet jag är. Men hade ju permison efter lunch och först gick det väl okej sen vid mellanmål så vände typ ALLT och jag blev som helt störd och ja världens värsta typ. Så gjorde flera helt idiotiska äckliga jätte dumma grejer. Och blev kaos med exakt allt så har varit på akuten tills kanske en halvtimme sen. Och nu är jag tillbaka och alla tycker jag är dum i huvudet och mina föräldrar hatar mig och skäms nog som fan över att ha en så dum korkad äcklig ful störd unge.
Har skickat typ hundra hjärtan till dom också och sagt förlåt till allamöjliga men det spelar egentligen ingen roll för ingen kan ändå förlåta allt.

 

[LiviaFilippa]

Fast du är inte alla. Du har problem med mat och använder mat som ångestdämpare. Eller rättare sagt: du avstår från mat som ångestdämpning. Det gör att du inte kan göra som många andra. Du har inte råd att göra de avstegen. Lika lite som en alkoholist kan ta bara en liten drink.

Om det hade varit din tränare som sagt till dig att du måste ändra din ridning för att få det att funka optimalt, hade du gjort det?

Det beror väl på vad jag skulle ändra. Ifall det var nåt jag kunde ändra som inte var typ sämre så skulle jag ju det men ifall det var att jag måste göra nåt som inte kändes rätt eller typ så så skulle jag nog inte det.

 

[Sel]

Nej jag kan inte måla eller rita eller nåt sånt alls så nej det har jag inte. Kan typ bara färglägga fast inte ens det blir BRA men ja.

Det kan vara ganska befriande att bara måla utan särskild plan och kalla det abstrakt, det behöver inte på någt vis vara "bra". Kladda med oljefärg är särskilt roligt tycker jag, fast att vänta på att det ska torka kan vara ett härke!

 

[LiviaFilippa]

Alltså, så himla gulligt

Du är väldigt bra på att beskriva, fast jag inte vet hur du och B ser ut såg jag framför mig hur ni satt på köksgolvet och delade mackan

Tack

 

[LiviaFilippa]

Irländsk sportponny ska visst min häst hagkompis vara, trevligt . Den rasen, Gotlandsruss och ridponnyerna har jag aldrig ridit men de andra på din lista har jag ridit med . Har du några raser du skulle vilja prova? .

Jag tror inte det. För jag är ju mest för hoppning och känns som dom flesta bra ponnysarna är typ svensk ridponny eller irländsk sportponny eller connemara. Så vet inte nån annan ras som jag skulle vilja prova liksom. Men ja storhästar så är det väl olika tyska raser tror jag men har ingen koll på dom så vet inte!

 

[LiviaFilippa]

Det kan vara ganska befriande att bara måla utan särskild plan och kalla det abstrakt, det behöver inte på någt vis vara "bra". Kladda med oljefärg är särskilt roligt tycker jag, fast att vänta på att det ska torka kan vara ett härke!

Jag vet typ inte hur jag ska börja eller nånting om jag ska göra sånt. Och det blir inte alls som när andra målar sånt så blir bara på dåligt humör av det för jag inte kan. Men skulle nog vara kul att kunna bara att jag inte kan.

 

[Fjordfrälst]

Jag tror inte det. För jag är ju mest för hoppning och känns som dom flesta bra ponnysarna är typ svensk ridponny eller irländsk sportponny eller connemara. Så vet inte nån annan ras som jag skulle vilja prova liksom. Men ja storhästar så är det väl olika tyska raser tror jag men har ingen koll på dom så vet inte!

Då förstår jag, ja de är ju klockrena till det! . Jag har provat shirehäst och gissa hur pampigt det var, kände mig jätteliten i full galopp .

 

[Fjordfrälst]

Okej! Ja har ju två ponnysar och tre hundar så det blir ju fem om alla räknas som en sak var. Men om man inte gör så så är det såhär.
1. Ponnysarna. Egentligen rida och träna och allt sånt men bara träffa dom också
2. Hundarna. Både träna med dom och så och bara mysa med dom
3. Lyssna på musik som har jätte mycket bas så man typ känner det i hela kroppen när man lyssnar
4. Vara i skogen. Fattar att det här nog låter jätte töntigt men bara vara i skogen typ alla årstider men tycker det är mysigt bara
5. Träffa mina kusiner

Skogen är en avkopplande plats

 

[LiviaFilippa]

Då förstår jag, ja de är ju klockrena till det! . Jag har provat shirehäst och gissa hur pampigt det var, kände mig jätteliten i full galopp .

Oj! Jag är ganska kort så jag kände mig jätte liten på en häst som var ungefär 170 som är den största hästen jag har ridit. Så skulle nog inte vilja rida en shire häst.

 

[Sel]

Jag vet typ inte hur jag ska börja eller nånting om jag ska göra sånt. Och det blir inte alls som när andra målar sånt så blir bara på dåligt humör av det för jag inte kan. Men skulle nog vara kul att kunna bara att jag inte kan.

Det är helt okej, det fungerar ju inte lika för alla.

 

[LiviaFilippa]

Skulle vilja skriva lite om en jobbig sak också. Som jag nog inte kan göra nånting åt men är ändå väldigt jobbigt. Och det är att jag känner mig sååå såååå dum mot mamma och pappa. Alltså för allt det igår och att jag gjorde så dom blev ledsna och arga och rädda och allt sånt. Och det att mamma inte vill att jag ska ha permison och hon inte ska vara med till stallet och sånt och allt det. Så känns det så elakt och hemskt och känner mig såå dålig för det. Men jag tror inte jag kan göra nånting åt det. Men så känns det ännu mer hemskt att jag är som jag är. Och typ att pappa borde inte slösa tid på mig heller utan att han borde göra saker som han vill och vara med mamma och inte typ välja mellan oss eller hur jag ska säga. För är ju mitt fel att det är så. Men jag tror inte jag kan göra nånting och få det okej liksom.

 

[Motacilla]

Att vara i skogen är inte alls fjantigt! Jag gillar också skogen!

När jag hade jobbat lite för mycket och var väldigt trött började jag promenera i skogen varje dag. I början orkade jag bara 20 minuter, men redan efter 2 veckor gick jag 30-40 minuter åt gången, och efter två månader 1 timme åt gången.

Naturen är välgörande för oss. Det finns också många vetenskapliga undersökningar som visar det.

När du skrev om hur du delat mat med hunden kom jag på hur jag brukade ha fruktstund (och ibland chipsstund) på kvällarna med min gammelhund sista året han levde. Jag brukade skala och skära frukt i bitar, oftast äpplen, på kvällarna. Sen låg jag i soffan och han satt bredvid. Vi åt varsin bit i gången: väldigt mysigt.
Den hund som jag har nu gillar inte alls frukt, så det var något bara gammelhunden och jag hade gemensamt.

Hans stora favorit var ändå såna där lantchips med smak av gräslök. Såna kvällar var han extra nöjd när han fick både chips och frukt.

Djuren förstår oss så bra, och gemenskap med djur är så fint!

Ändrat: skrivfel.

 

[Motacilla]

Skulle vilja skriva lite om en jobbig sak också. Som jag nog inte kan göra nånting åt men är ändå väldigt jobbigt. Och det är att jag känner mig sååå såååå dum mot mamma och pappa. Alltså för allt det igår och att jag gjorde så dom blev ledsna och arga och rädda och allt sånt. Och det att mamma inte vill att jag ska ha permison och hon inte ska vara med till stallet och sånt och allt det. Så känns det så elakt och hemskt och känner mig såå dålig för det. Men jag tror inte jag kan göra nånting åt det. Men så känns det ännu mer hemskt att jag är som jag är. Och typ att pappa borde inte slösa tid på mig heller utan att han borde göra saker som han vill och vara med mamma och inte typ välja mellan oss eller hur jag ska säga. För är ju mitt fel att det är så. Men jag tror inte jag kan göra nånting och få det okej liksom.

Din mamma behöver få lugna sig och andas ut. Hon behöver få prata med läkaren några gånger till.

Du är jätteviktig för dina föräldrar, du ska inte tro något annat.
Det är anoreximonstret som sätter de här tankarna i ditt huvud.

Kanske du kunde skriva till din mamma, så får hon svara senare?

Hur tänker du att din mamma tänker kring permissionerna?

 

[emma-vsm]

Skulle vilja skriva lite om en jobbig sak också. Som jag nog inte kan göra nånting åt men är ändå väldigt jobbigt. Och det är att jag känner mig sååå såååå dum mot mamma och pappa. Alltså för allt det igår och att jag gjorde så dom blev ledsna och arga och rädda och allt sånt. Och det att mamma inte vill att jag ska ha permison och hon inte ska vara med till stallet och sånt och allt det. Så känns det så elakt och hemskt och känner mig såå dålig för det. Men jag tror inte jag kan göra nånting åt det. Men så känns det ännu mer hemskt att jag är som jag är. Och typ att pappa borde inte slösa tid på mig heller utan att han borde göra saker som han vill och vara med mamma och inte typ välja mellan oss eller hur jag ska säga. För är ju mitt fel att det är så. Men jag tror inte jag kan göra nånting och få det okej liksom.

Har du pratat eller skrivit med din mamma idag?

Det är förståeligt att du känner som du gör, för att du är en empatisk och ansvarsfull person. Det märks att du bryr dig väldigt mycket om dina nära, djur och familj.

Det som har hänt har hänt. Du har rätt i att du inte kan göra något åt det som hände, men du kan försöka släppa det och sluta anklaga dig själv. Det blev fel, men dina föräldrar älskar dig mer än något annat och om du vill släppa det och gå vidare så tror jag att de gärna gör det också.

 

[Luff]

Min hund ska alltid få en bit pålägg när jag gör macka. Om jag glömmer så stirrar hon på mig. Hon tar jätteförsiktigt även om det är en liten smula leverpastej eller skinka.

 

[LiviaFilippa]

Din mamma behöver få lugna sig och andas ut. Hon behöver få prata med läkaren några gånger till.

Du är jätteviktig för dina föräldrar, du ska inte tro något annat.
Det är anoreximonstret som sätter de här tankarna i ditt huvud.

Kanske du kunde skriva till din mamma, så får hon svara senare?

Hur tänker du att din mamma tänker kring permissionerna?

Jag vet men känns så hemskt att allt det är mitt fel. Så det är mitt fel att hon nog mår jätte dåligt. Och som idag när vi hade haft läkar samtalet så ville jag krama henne och säga förlåt men jag kunde verkligen inte. Men känner mig som sämsta dottern nånsin.
Och jag vet inte vad jag skulle skriva om jag skulle göra det. Och hur hon tänker så ja jag vet inte. Eller det jag vet så vågar hon inte typ att jag får komma hem. Som jag fattar varför men ändå jobbigt. Och jag fattar att hon kanske var jätte rädd och orolig och allt sånt så det är därför men det känns ändå som att hon vill slippa mig liksom för jag är så jobbig.

 

[emma-vsm]

Min ena katt har en förmåga att höra vad jag häller upp i skål. Är det filmjölk till frukost spelar det ingen roll om hon för 2 sekunder sen låg och snarkade, hon ska ha! Men hon sitter snällt (på bordet ) och väntar tills jag är klar så hon får äta det sista.

 

[Fjordfrälst]

Oj! Jag är ganska kort så jag kände mig jätte liten på en häst som var ungefär 170 som är den största hästen jag har ridit. Så skulle nog inte vilja rida en shire häst.

Kan förstå dig där . Nuförtiden är jag dock mest van vid hästar på ponnyhöjd

 

[LiviaFilippa]

Har du pratat eller skrivit med din mamma idag?

Det är förståeligt att du känner som du gör, för att du är en empatisk och ansvarsfull person. Det märks att du bryr dig väldigt mycket om dina nära, djur och familj.

Det som har hänt har hänt. Du har rätt i att du inte kan göra något åt det som hände, men du kan försöka släppa det och sluta anklaga dig själv. Det blev fel, men dina föräldrar älskar dig mer än något annat och om du vill släppa det och gå vidare så tror jag att de gärna gör det också.

Lite när vi hade läkar samtalet men inget mer sen. Och vi brukar oftast ha filmkväll på fredagar men nu blev det ju inte det heller så vet inte om hon är hemma själv eller vad hon gör. Och hon kanske tycker det är skönt att inte ha filmkväll men det känns ändå taskigt att det är pågrund av mig som vi inte har det. Fast hon kanske ändå inte vill det.

 

[emma-vsm]

Lite när vi hade läkar samtalet men inget mer sen. Och vi brukar oftast ha filmkväll på fredagar men nu blev det ju inte det heller så vet inte om hon är hemma själv eller vad hon gör. Och hon kanske tycker det är skönt att inte ha filmkväll men det känns ändå taskigt att det är pågrund av mig som vi inte har det. Fast hon kanske ändå inte vill det.

Du kanske kan skriva det du skrev här, att du ville krama henne och säga förlåt efter läkarsamtalet men att du inte kunde? Om det skulle kännas bättre för dig?

Jag tror som dom andra, hon behöver landa lite. Försök släppa skuldkänslorna.

 

[Motacilla]

Kan du inte kopiera något av inläggen som handlar om dina tankar på att du ville säga förlåt men inte kunde, och ungefär skicka det till din mamma?

Skriv som du känner och bara tryck på "skicka" utan att fundera.

Jag tror att hon är ledsen och saknar dig.