Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

[stjarnfrugt]

Alla drabbas vi ju då och då av perider då man inte har så mkt ork eller inspiration till saker. Jag är just nu i en sådan. Det hade inte varit nån stor katastrof för mig om jag fått göra mina måsten och pula på med övrigt i den mån jag kände för det. Men då har man ju hund också, som har sina behov och de består INTE av "pula på i den mån matte känner för det dvs knappt alls" .

Vad hittar ni på med hunden då allt känns tungt och motigt? Hur motiverar ni er, och framförallt - hur gör ni för att ert mående inte ska gå ut över hunden? Och hur gör ni för att undvika konflikter?

Hos oss känns det som att det mesta kommit som kaka på kaka.
Jag läser på distans och har senaste månaden haft jäkligt mkt i skolan. Svåra kurser, tentor och teknikkrångel som gjort att jag varit tvungen att jävlas med datorn på dagtid, missat lektioner och sedan fått plugga ikapp kvällar och helger. Jag läser på nätbaserad distans vilket innebär att de dagar tekniken krånglar så missar jag hela eller delar av föreläsningar - sådant jag måste läsa ikapp så gott det går på egen hand = tar dubblt så lång tid att lära sig nåt jämfört med då man har handledning = väldigt lite ork och tid till hunden när jag måste lägga tid och energi på att lösa skolbiten.

Till detta har jag även haft en sämre period med sambon, det har blivit bättre nu men det har ändå sugit energi.
Jag har inget som bryter av i vardagen då jag inte har varit i stallet på flera veckor och har inga vänner i stan (bara nån enstaka bekant som jag aldrig lyckas synka ihop med) så mina dagar består av plugg, datakrångel och hundpromenader. Vecka ut och vecka in, månad efter månad. Jag trivs inte där jag bor heller och det gör ju inte det andra lättare.

Min hund är beräknad att börja löpa nu i november, vilket då i sin tur betyder att hon tappar öron, ögon och intresse av matte ungefär i oktober. Vanligtvis brukar jag lösa lyhördhetsproblemen genom att gå kravlösa promenader där hon kan vara lös och jag har uppsikt så att 100% lydnad inte är ett minikrav.

Det var bakgrunden, nu till problemet:

Helt skulle jag vissa dagar vilja ligga på soffan efter avslutade dagliga måsten som plugg och teknikkrångel. Jag mår bra av att komma ut och röra på mig men det är inte roligt längre eftersom jag alltid blir så frustrerad och arg på min hund. Faktum är ju att hon måste ut varje dag och gärna då på en aktiv promenad, men vad gör man när man bara vill kräkas åt allt vad hundpromenader heter?
Jag har ingen ork, inspiration eller tålamod till att traggla med henne. Jag vill bara gå på smärtfria lugna sköna promenader där jag kan rensa huvudet efter allt som är och varit. Men det går inte. Varje promenad resulterar i mer elle rmindre konflikter mellan mig och hunden. Att hon drar i kopplet har jag redan skrivit här i en annan tråd i det ämnet så det behöver jag inte ta upp igen, sedan är det löprelaterad olydnad, hundmötesstress osv. Jag står inte ut

Jag känner att jag är världens sämsta matte just nu men jag vet ju att jag måste aktivera min hund. Hurf-n gör man när hunden är den sista man vill ha sällskap av?
Det känns inte som någon ide att träna nåt när jag är på så dåligt humör, så jag har cyklat med henne och försökt aktivera henne på andra sätt än de som leder till konflikter (dvs lydnad osv) men man kommer inte undan det där heller - hundmöten då vi cyklar är ett elände. För att hundmöten ska gå bra krävs det tex att jag stannar henne i tid, sätter henne ner och/eller ger henne en uppgift. Då vi bor i stan skulle det innebära att vi måste stanna cykeln och göra denna j-la procedur var 3e minut. Oftast håller jag bara in henne kort i kopplet och trampar på, med resultatet att min hund låter som att jag håller på att hänga henne varje gng vi passerar en hund = jag skäms.

Självklart vet jag att min hund märker av då jag har sämre perioder, det kan man inte göra något åt, men man kan ju i allra högsta grad försöka undvika att humöret går ut över henne... Jag lyckas dåligt med det. Jag suckar och stånkar i en kvart innan jag måste ut med henne oavsett det gäller pissrunda eller dagens promenad. Väl ute blir jag förbannad på minsta lilla och lyssnar hon inte andra eller tredje gången jag säger till har jag lust att knyta fast henne i ett träd och gå hem
Ja, det var gnälltråd nummer fyrtioelva av mig här. Men jag är så nyfiken på hur alla andra står ut under de dåliga perioder man tyvärr drabbas av några ggr/år... Eller är det bara jag som är så j-la opedagogisk och värdelös som hundägare?

 

[Red_Chili]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Har du funderat något på att skaffa dagmatte? eller i alla fall hundvakt då och då bara så att ni får paus från varandra? Finns det möjlighet till något sådant så kanske det hade varit ett sätt att få det att bli lite trevligare igen.

 

[Priscilla]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Jag är nog inne på samma spår som Red_chili för jag tycker det låter som att du behöver "avlastning". Att ha hund ska ju vara roligt. Ibland orkar man inte träna, men om man inte ens känner någon glädje över att gå ut med sin hund och känner att man blir arg på den för minsta lilla så kanske det är läge att försöka hitta någon som kan ta hand om den tills man mår bättre igen.
Det är ju inte rätt att man tar ut sin ilska på sin hund.

Annars känner jag igen mig i det du skriver. Det är inte alltid jättekul att ha hund, när jag är på ett nedstämt humör brukar jag också satsa på att gå kravlösa koppelpromenader och trötta ut hunden genom att låta honom leka med hundkompisar, om jag orkar lägger jag ett spår (för det blir han alltid medvetslös av). Spår är ju också ett sätt att trötta ut hunden utan att man samarbetar med hunden (som vid exempelvis lydnad eller agility eller liknande).

 

[superstar]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Jag håller med ovanstående om att du nog behöver avlastning. Kanske du kan hitta någon som kan gå en rejäl långpromenad med hunden då och då? Nu vet jag inte var du bor, men jag har sett annonser på blocket om människor som erbjuder sig som "dog-walkers", finns även företag som erbjuder denna tjänst. Vet inte alls vad detta kostar, och vet att man inte är rik som student, men någonting måste du ju göra, för som du redan vet är det synd om både dig och hunden.

Som Priscilla skrev är ju lek med andra hundar också ett bra aktiveringstips, även om detta har jag faktiskt sett annonser, där folk söker lekkompisar. Allt beror ju förstås på vad du har för hund, och att det verkar vara vettiga människor som man får kontakt med. Såg en tjej som annonserade efter någon kombinerad lekkompis/hundvakt utan någon betalning, utan att man bara byter tjänster med varann. Nästan alla är ju i behov av hundvakt förr eller senare.

Jag har också dagar då jag inte orkar göra "någonting" med min hund, då nöjer vi oss helt enkelt med rastning. Men alla hundar accepterar ju inte detta, och inte mer än någon gång ibland.

Lycka till!

 

[stjarnfrugt]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

*kl

Tack för alla svar. Tål att tänkas på.

Jag har funderat på att skaffa nån dagmatte, iaf periodvis, men jag känner ju ingen här och jag är så nojjig över att lämna bort hunden till okänt folk. Jag tror att den ska bli stulen (liten ras - lätt att sälja), utnyttjad eller nåt annat elände. Men jag vet att det finns bra folk också så jag hade isf givetvis tänkt försöka vara med första gångerna så jag ser hur det fungerar.
Anledningen till att jag inte tagit tag i detta är skolan - jag försvinner bort till jul och i januari börjar jag en LIA-period (typ praktik) och då kommer hunden vara hos mina föräldrar i 8 veckor. Men man ska ju "överleva" till dess osckså, känns dock inte som någon vits att introducera en dagmatte för att sedan försvinna bort ett par månader.

Att leta hundbuskompis kan vara en ide. Har jag inte tänkt på... Min hund är dock inte så intresserad av att leka med andra desto längre tid men ibland då och då skulle nog vara kul för henne.

Att erbjuda tjänster och gentjänster har jag funderat på. Men jag tror det krockar med att jag inte har så stor möjlighet till att ta emot någon hund här hemma. Är trångbodd och dessutom sitter jag framför datorn 6 tim i sträck varje dag pga skolan. Det ska isf vara en lugn hund som står ut med detta samt håller sig lugn och inte stör mig, busar men min hund + härjar kring sambons musikprylar som är i samma rum. Det ska även vara en matte som godtar att jag ibland är bortrest längre perioder och inte kan hjälpa till alls då.
Sen undrar jag hur det ska gå till med promenader med två hundar ute då jag inte ens pallar med min egen hund periodvis Jag tro det är smidigare om jag bara betalar bort problemet de gånger jag behöver hjälp. Då slipper jag ha dåligt samvete över två hundar + en matte.

Men till grundfrågan: Hur löser ni det vardagspraktiska med hund de gånger man inte har avlastning och bara känner för att kräkas när man tar fram kopplet? Det kan ju vara en vecka åt gången, inte så länge att man hinner överväga dagmatte osv... Min sambo hjälper mig ibland att rasta henne, men de långa promenaderna är i hans ögon bara helgaktiviteter som han ev kan tänka sig att följa med på om vi går ut tillsammans. Aktiveringen och själva motionen är alltså min grej att lösa.

Jag hade en tråd om att vara less på stadsliv med hund och fick då svar om att ta bussen utanför stan osv. Jag antar att det är så jag får göra...åka nånstans där jag kan släppa henne och slippa traggla med koppel. Tyvärr är det lite svårt nu då det är mörkt och jag sitter fast med datorn till 16 och efter det har eventuella hemuppgifter att lösa.

 

[Jenka]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Kan inte husse ta över mer av aktiveringen eftersom du mår dåligt av det? Skicka iväg de på en kurs tillsammans? (så får kanske husse motivation, tänkte jag).

Kan du ta dig utanför stan för att cykla?

 

[Red_Chili]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Men till grundfrågan: Hur löser ni det vardagspraktiska med hund de gånger man inte har avlastning och bara känner för att kräkas när man tar fram kopplet? Det kan ju vara en vecka åt gången, inte så länge att man hinner överväga dagmatte osv...

Gråter en skvätt, pratar med någon om hur jävligt allt är, dricker en stor kopp te och och börjar om på nytt med att kämpa för att få allt att fungera.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Kan inte husse ta över mer av aktiveringen eftersom du mår dåligt av det? Skicka iväg de på en kurs tillsammans? (så får kanske husse motivation, tänkte jag).

Kan du ta dig utanför stan för att cykla?

Njae, han är inte så mkt för att promenera. Han tycker dessutom också att hunden är jobbig när hon ska trilskas, dra i koppel och inte lyssna samt överreagera på ALLT (löprelaterat). Han är inte van vid hundar sedan innan så jag kan inte heller kräva att han ska ha förståelse när inte ens jag orkar med henne (hon är min och jag hade henne långt innan vårt förhållande).
Kurs har jag föreslagit mkt med tanke på att han prtat om att skfaa en egen hund i framtiden. Men det har inte varit nåt större intresse från hans sida där och dessutomf ullbokat överallt så inte ens jag själv fått plats.

Han tar ibland pissrundorna men det andra ligger på mig. Att aktivera och motionera. Promenader längre än 30 min är nåt han kan göra på helgerna men då isf om vi går ut tillsammans. På veckorna suckar han över att ens behöva gå ut i en kvart.

Tar jag cykeln kan jag släppa henne efter 30-40 minuters cykling. Det gör jag ibland när det är ljust och jag inte måste sitta vid skolarbete dagtid. Men man ska som sagt ta sig dessa 30-40 minutrar också, tack o lov för att jag ibland kan välja tider med färre hundmöten.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Gråter en skvätt, pratar med någon om hur jävligt allt är, dricker en stor kopp te och och börjar om på nytt med att kämpa för att få allt att fungera.

Låter som min taktik Då kanske man bara får bita i surt äpple och konstatera att det inte blir bättre än så

 

[Red_Chili]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Justja, om hunden blir så jobbig kring löp, har ni inte funderat på att kastrera?

 

[stjarnfrugt]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Nja, jag tror inte den blir jobbigare än andra hundar. Det är kanske bara kombination med mitt eget humör samt dålig tajming med övriga händelser som ppåverkar min ork. Jag kanske borde kastrera/lobotomera mig själv?

 

[apocalypsen]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Jag åker ut till Brukshundsklubben på fria träningar. Dels får man inspiration och sedan i regel ser man att ens egen jycke inte är fullt det hopplösa fall man anklagar den för att vara

Det som är bra med klubben är att man träffar folk, kan prata hund och aktiveringstips och får kontakter. Plus att man själv får lite luft, tömmer hjärnan på plugg och måsten och bara har roligt med sin hund en stund.

Pluggar själv distans på heltid, jobbar och har hund samt krånglande dator. Jag skickar in datorn på reparation nästa vecka för jag orkar inte lägga mer tid och energi på den. Skolan är informerad och jag kollar av det viktigaste på jobbets dator. Visst är det tungt att missa föreläsningar men det är bara att kämpa på med böckerna.

Har mina "studiedagar" inrutade i kluster där jag bryter pluggandet för att ta en liten rastrunda alternativt aktivering av något slag. Just nu tränar vi att hålla i apporten utan att förvandla den till flis samt ställande och det behöver man inte gå ur lägenheten för att göra och bara korta stunder.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Just nu tränar vi att hålla i apporten utan att förvandla den till flis samt ställande och det behöver man inte gå ur lägenheten för att göra och bara korta stunder.

Flis.... det är precis det jag läser nu. Massakokning från växande träd, via flisning och lutkokning till färdigt papper. Jag vet allt om flis. Om din hund är en storproducent av flis i storleken 20-40 mm lång och 3-5 mm tjock så föreslår jag att du säljer in dig på en massafabrik

 

[Ramona]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Jag har funderat på att skaffa nån dagmatte, iaf periodvis, men jag känner ju ingen här och jag är så nojjig över att lämna bort hunden till okänt folk. Jag tror att den ska bli stulen (liten ras - lätt att sälja), utnyttjad eller nåt annat elände. Men jag vet att det finns bra folk också så jag hade isf givetvis tänkt försöka vara med första gångerna så jag ser hur det fungerar.

Vad är det för ras du har?

Sen undrar jag om det inte finns någon hundintresserad tonårstjej i närheten som kan tänka sig att gå några promenader i veckan med hunden? Det kanske finns någon i bekantskapskretsen som gärna vill ha med en hund på en promenad lite då och då.

Avfärda inte idén bara för att du inte känner någon just nu. För med lite tankeverksamhet så kommer du säkerligen på någon.

 

[Lilljessicah]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Jag har för mig TS har schipperke hon med.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Jag har en schipperke precis som min "artfrände" just meddelat

Jag har ingen bektantskapskrets alls här. Närmaste tänkbara bor 40 mil bort. De bekanta jag har i stan är inte aktuella (jag har tänkt igenom det noga ) då de inte är hundintresserade, har för mkt med sitt resp. ont i höften så att vederbörande inte ens kan rasta sin egen familjs jycke...

Det blir att tänka på annons när jag kommer tillbaka från LIA:n.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Har du aldrig haft dryghetsproblem med din? (slyngelålder räknas inte)

 

[Lilljessicah]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Har du aldrig haft dryghetsproblem med din? (slyngelålder räknas inte)

Jo, fram tills hon var 3.
Nu är hon riktigt behändlig. Det enda är att hon kräver aktivering som en bc och blir stressad i lydnaden.

Men all lydnad sitter där den ska och vi har nog inte problem med något.

 

[hastflicka]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

Jag ar en hel del aldre och har tre barn som hunnit bli vuxna. Det jag lart mig ar att kunna sarskilja och forsta att vad hunden, eller barnen nar dom vaxte upp, gor som irriterar mig ar inte personligt. Daremot ar det ofta en spegling pa hur jag kanner mig och upptrader. Om jag ar arg, ledsen, eller spand ar bade barn och djur 'ur slag' och jag vet att jag maste skarpa mig. I alla handelser kan man inte lata sin egen ilska/ledsnad ga ut over oskyldiga, sa antingen hitta en dagmatte eller nagon som kan avlosa eller skarpa sig och slapna av med hunden i det har fallet.

Jag har ocksa lart mig att nar jag tar mig sjalv i kragen och ser hunden (barnen larde mig mycket) som oskyldig och forsoker agera battre mar jag ocksa mycket battre. Det ar ofta en ond cirkel gang...

 

[Disen]

Sv: Förhållningssätt mot hunden när allt känns skit...

*klAtt leta hundbuskompis kan vara en ide. Har jag inte tänkt på... Min hund är dock inte så intresserad av att leka med andra desto längre tid men ibland då och då skulle nog vara kul för henne.

Förut ville inte min hund heller leka med andra hundar, men man märkte tydligt att han trivdes att ha hundar med sig på promenaden även fastän han snudd på aldrig komunicerade med dom så att vi människor såg iaf. Idag leker han dock med vad som helst. Förut var det bara Mallar och urhundar .

Men till grundfrågan: Hur löser ni det vardagspraktiska med hund de gånger man inte har avlastning och bara känner för att kräkas när man tar fram kopplet?

Jag brukar ta ett djupt andetag, räkna ner från tio, binda upp hunden om så behövs och fundera över vad jag kan göra just här och nu för att det ska bli bättre för oss båda. Är någon med mig så räcker jag sonika över kopplet och ber dem avlasta en stund.

Om detta inte hjälper eller om jag inte hinner med att stanna upp och fundera så brukar han vara duktig på att rädda sig själv. När jag vrålar ifrån så sänder han ut så mycket lugnande signaler att jag inte kan ta ut aggressionen på honom sen. Svårt att förklara, men det går in i själen som en pil och jag ser vad jag tvingar honom till ... Därefter brukar jag lugna mig avsevärt.

Var bor du? Ni bör ju ha en lokaltidning som du kan sätta in en annons i. Eller lappa de områden där det går mycket hundfolk. Hade ni bott nära här så hade jag gärna hjälpt dig . Jag hjälper folk som jobbar mycket att rasta deras jyckar på dagarna iom att jag jobbar natt så har jag mycket "dötid" som jag gärna spenderar med olika hundar.