Förhållning till socker?

Fille

Trådstartare
För mig är det här med socker ett småjobbigt ämne, jag är sockerberoende så det skriker om det och har rejäl övervikt pga socker. Därför vill jag att min son ska få en sundare inställning till socker än den jag har. Han är än så länge bara strax över ett år men har redan börjat tänka på att tex bara fika på helger så gott det går eftersom jag vill vara en god förebild. Dock råder det ju en ”fikakultur” där det ska vara glass på stranden och bullar i picknickkorgen osv.
Jag tror inte på förbud, ”alla andra får äta utom du”, jag märker i alla fall på mig själv att jag äter mer godis när jag försöker ge mig själv förbud, det blir motsatt effekt. Men hur ska man förhålla sig? Än har han inte smakat godis/fika/glass och går hyffsat att ”lura” honom med ett rån eller liknande men han börjar visa intresse för det vi äter. När är det okey att fika? Jag skulle vilja ha regeln ”på lördagar och vid kalas” men om man är bortbjuden andra dagar och det bjuds på fika då? Har pratat med mina päron, svärföräldrar och lite kompisar så dom vet att vi gärna avstår fika vardagar men det känns som att man gärna inte kan hindra folk att ta fram fika heller.
Och hur gör man på semester, tex utomlands?

Jag fattar att det inte finns något rätt eller fel svar, men hur gör ni och hur tänker ni?
 
Har inga barn men rätt bra uppfattning ändå i frågan.
Jag skulle säga såhör, lägg fokus på att äta bra mat och ha en avslappnad inställning till fika. Se till att fika är ett litet mellanmål som ett komplement till övriga måltider.
Jag tycker du tänker klokt gällande att inte skapa förbud. Förbud är bara onödigt och riskerar att skapa problem.

Ni behöver ju inte ha fika med er på stranden osv. Kan ju vara frukt eller annat likaväl.
Men när man går bort är det kanske ingen fara? Du kan ju ge barnet ngt att äta innan så hen inte är så hungrig om du är orolig för att det ska bli mycket? Om det ens är ett problem?

Största faran för barnen är nog om föräldrar grejar och styr övermåltiderna på ett sätt som förstör barnets hunger- och mättnadssignaler. Tex truga i mer mat trots att barnet säger att hen är mätt osv.
Jag är säker på att risken för barnfetma (antar att det är din oro?) minskar drastiskt om man hjälper barnet att äta vid hunger och sluta äta vid mättnad. Då kommer troligen inte barnet vräka i sig fika heller.
 
För mig är det här med socker ett småjobbigt ämne, jag är sockerberoende så det skriker om det och har rejäl övervikt pga socker. Därför vill jag att min son ska få en sundare inställning till socker än den jag har. Han är än så länge bara strax över ett år men har redan börjat tänka på att tex bara fika på helger så gott det går eftersom jag vill vara en god förebild. Dock råder det ju en ”fikakultur” där det ska vara glass på stranden och bullar i picknickkorgen osv.
Jag tror inte på förbud, ”alla andra får äta utom du”, jag märker i alla fall på mig själv att jag äter mer godis när jag försöker ge mig själv förbud, det blir motsatt effekt. Men hur ska man förhålla sig? Än har han inte smakat godis/fika/glass och går hyffsat att ”lura” honom med ett rån eller liknande men han börjar visa intresse för det vi äter. När är det okey att fika? Jag skulle vilja ha regeln ”på lördagar och vid kalas” men om man är bortbjuden andra dagar och det bjuds på fika då? Har pratat med mina päron, svärföräldrar och lite kompisar så dom vet att vi gärna avstår fika vardagar men det känns som att man gärna inte kan hindra folk att ta fram fika heller.
Och hur gör man på semester, tex utomlands?

Jag fattar att det inte finns något rätt eller fel svar, men hur gör ni och hur tänker ni?

Jag gör inte skillnad på helg och vardag, utan säger att sötsaker är gott för munnen men dåligt för tänderna och inte innehåller sådant som kroppen behöver - därför får man nöja sig med att äta och njuta av det någon gång ibland (för att inte tala om att dricka det, hemma hos oss serveras i princip uteslutande vatten och mjölk). Hemma hos andra får man äta/dricka om det bjuds (även om jag säger stopp när jag tycker att mängden räcker om jag är med) men det kan innebära att vi får hoppa över det (själva) vid ett senare tillfälle. När de var små fick de annat så länge de inte protesterade.

Största ”problemet” är när de får med sig sötsaker hem någon annanstans ifrån, då brukar de äta en del av det när de kommer hem - sedan lägger vi undan det och då brukar det glömmas bort.
 
För mig är det här med socker ett småjobbigt ämne, jag är sockerberoende så det skriker om det och har rejäl övervikt pga socker. Därför vill jag att min son ska få en sundare inställning till socker än den jag har. Han är än så länge bara strax över ett år men har redan börjat tänka på att tex bara fika på helger så gott det går eftersom jag vill vara en god förebild. Dock råder det ju en ”fikakultur” där det ska vara glass på stranden och bullar i picknickkorgen osv.
Jag tror inte på förbud, ”alla andra får äta utom du”, jag märker i alla fall på mig själv att jag äter mer godis när jag försöker ge mig själv förbud, det blir motsatt effekt. Men hur ska man förhålla sig? Än har han inte smakat godis/fika/glass och går hyffsat att ”lura” honom med ett rån eller liknande men han börjar visa intresse för det vi äter. När är det okey att fika? Jag skulle vilja ha regeln ”på lördagar och vid kalas” men om man är bortbjuden andra dagar och det bjuds på fika då? Har pratat med mina päron, svärföräldrar och lite kompisar så dom vet att vi gärna avstår fika vardagar men det känns som att man gärna inte kan hindra folk att ta fram fika heller.
Och hur gör man på semester, tex utomlands?

Jag fattar att det inte finns något rätt eller fel svar, men hur gör ni och hur tänker ni?
Det enklaste borde väl vara att ni själva minimerar socker och sötsaker på hemmaplan men att det är ok om någon bjuder? Då behöver man inte ta diskussionen med de som bjuder men man kan själv reglera alla måltider däremellan. Eftersom det finns en så pass stark kultur kring fika så hade jag inte velat neka mitt barn när alla andra får äta av kakan/tårtan/godiset.

Vi kör på att man får äta sötsaker på helgen och vid speciella tillfällen. Det funkar bra än så länge. Stora sonen är 3 år och det är först nu han börjat vilja äta godis, och då går han mest runt och slickar på godisbitarna. Bullar och glass har han alltid gillat. Tårta och kakor vill han inte ens smaka.
 
Vi gör ingen skillnad från veckodagar och helger, utan har tvärtom redan från början varit på det klara med att vi inte vill införa fredagsmys och lördagsgodis. Därför äter vi många veckor inte godis alls och andra veckor kan det bli en bit choklad på en onsdag eller en spontanfika på stan en måndag. Nu är vårt barn 12 år och har alltså aldrig fått lördagsgodis hemma, men han får äta det som bjuds på kalas och hos kompisar. Läsk har han heller aldrig fått hemma annat än när vi haft barnkalas, men blir han bjuden så har vi inte sett det som ett problem. För oss har det visat sig vara en bra taktik och sonen är väl medveten om att det finns en chans att man får "ja" till fika efter en helt vanlig skoldag, men att grundinställningen är att fika, godis och glass är någonting vi äter ganska sällan eftersom det inte tillför kroppen någonting den behöver. Fascinerande nog har han själv aldrig försökt argumentera för lördagsgodis, trots att han är en riktig godisälskare och lätt skulle kunna äta ett halvt kilo om det erbjöds.
 
Tror det kommer att visa sig om ni behöver ha extra uppmärksamhet på fikan. Jag var också orolig för att min unge skulle bli lika godistokig som jag, men det har inte hänt än, han är fem och ett halvt.

För det mesta om man är borta och fikar, eller har gäster på fika, har han inte tid att äta mer än en halv bulle. Det var väldigt viktigt att det skulle vara tårta till födelsedagskalaset, men sen åt han bara två skedar själv.

Det godaste han vet är isglass, och det kan man ju göra själv nästan utan socker.

Det som är absolut svårast för mig är att inte äta upp den lämnade halva bullen, glassen eller tårtan själv...
 
Har inga barn men rätt bra uppfattning ändå i frågan.
Jag skulle säga såhör, lägg fokus på att äta bra mat och ha en avslappnad inställning till fika. Se till att fika är ett litet mellanmål som ett komplement till övriga måltider.
Jag tycker du tänker klokt gällande att inte skapa förbud. Förbud är bara onödigt och riskerar att skapa problem.

Ni behöver ju inte ha fika med er på stranden osv. Kan ju vara frukt eller annat likaväl.
Men när man går bort är det kanske ingen fara? Du kan ju ge barnet ngt att äta innan så hen inte är så hungrig om du är orolig för att det ska bli mycket? Om det ens är ett problem?

Största faran för barnen är nog om föräldrar grejar och styr övermåltiderna på ett sätt som förstör barnets hunger- och mättnadssignaler. Tex truga i mer mat trots att barnet säger att hen är mätt osv.
Jag är säker på att risken för barnfetma (antar att det är din oro?) minskar drastiskt om man hjälper barnet att äta vid hunger och sluta äta vid mättnad. Då kommer troligen inte barnet vräka i sig fika heller.

Jag är väldigt noga med att inte truga och har fått med sambon på samma spår också, C är duktig på att visa när han är mätt och han äter rätt bra ändå så är inte orolig att han får i sig för lite mat (tänker att många kanske trugar om barnen är små i maten).
Det är både barnfetma och en osund inställning till sötsaker som är mina orosmoment.
 
Jag är väldigt noga med att inte truga och har fått med sambon på samma spår också, C är duktig på att visa när han är mätt och han äter rätt bra ändå så är inte orolig att han får i sig för lite mat (tänker att många kanske trugar om barnen är små i maten).
Det är både barnfetma och en osund inställning till sötsaker som är mina orosmoment.
Sålänge barn leker och håller sig lite i rörelse, respekteras när de inte är mer hungriga och får med sig bra matvanor med regelbundna måltider och bra mat så tror jag inte att man behöver oroa sig för lite fika här och var :)
 
Sålänge barn leker och håller sig lite i rörelse, respekteras när de inte är mer hungriga och får med sig bra matvanor med regelbundna måltider och bra mat så tror jag inte att man behöver oroa sig för lite fika här och var :)

Han rör sig konstant, sitta stilla är inte hans starka sida :p

Tack för svar :)
 
Jag tror inte heller på varken lördagsgodis eller totalförbud. Man ska inte göra en så stor grej av det här med socker och fika anser jag. Trots otroligt konservativa föräldrar, har jag under hela min uppväxt fått fika lite nu och då, när det bjudits. Har pappa tagit en kaka till kaffet en regnig tisdagseftermiddag har jag fått smaka en halv, har vi varit bortbjudna på saker har fika varit en självklarhet osv. Däremot har mina föräldrars hållning varit att fika aldrig får ersätta mat, eller bli någonting man äter ofta/var och varannan dag. Det har jag följt, och följer fortfarande. Jag hade aldrig problem med övervikt eller någonting under min uppväxt, trots att jag bl.a. hade en knäskada som gjorde att jag inte kunde vara lika aktiv som andra barn. Nu såhär i vuxen ålder händer det absolut att jag fikar på något sött både 2 och 3 dagar i veckan, även om jag inte är bortbjuden på något. Inte heller det har påverkat min vikt eller hälsa negativt på något sätt. :)
 
Jag tänker att när barnen blir äldre kan man ju lägga en veckodos med godis och ha tillgänglig så får barnet själv bestämma när det är godis. Mina får f.n på helgerna. Vi har "helgflingor" och lite mindre mängder godis. Ibland fikar vi på vardagar. Bakar vi t.ex är det så gott som fritt fram. Det händer extremt sällan så jag känner att vi kan "fira" det då. Bullbak 1-2 ggr/år, självklart får ungarna äta så de spricker dessa 1-2 ggr. Det som hamnar i frysen är vi försiktigare med.

Generellt äter vi rätt hygglig mat och det är där jag tror att de flesta problemen startar. Inte bara vid sockret.
 
Vi har rätt odramatisk inställlning till socker. Är noga med att äta bra mat. Godis och läsk blir det på helgerna. Vi bakar kakor rätt sporadiskt men när vi har det hemma fikas det till kaffet efter maten. Är det fint väder är det inga problem att ta en glass i solen eller en kall sötblaskig drink.

Vi förklarar att sött är gott men inte nyttigt så det äts inte varje dag.
 
  • Gilla
Reactions: ako
Jag har inte ett fikabehov men just nu rätt stort sug efter sötsaker. För egen del har jag löst det med att ta en glass eller lite choklad när han sover. Så ser han de inte.
Har vi gäster och bjuder får han en liten bit (mindre än halv portion) samma om vi är iväg.
 
Jag är en riktig sockerråtta, och jag tror inte på förbud. Allt som är förbjudet blir bara ännu mer spännande, så funkar jag än idag. Jag vet inte hur många gånger jag bestämt att jag ska sluta med socker, eller ändra kosten, det går max två dagar.

Jag tänker som så (för mig som vuxen, och det skulle jag applicera på en familj också) att jag kommer aldrig kunna sluta helt. Då är det bättre att tillåta sig godis/chips/glass/kakor eller vad det nu är som man inte kan låta bli på helgerna och försöka äta vettigt i veckorna. Det är bättre för mig än att vara och nalla i godiset varje dag (vilket jag hade gjort om jag hade tappat ens ett uns disciplin). Jag försöker också inte att ha sånt hemma i vardagarna. Finns det inte är jag för lat för att göra nått åt det.

I min familj finns det också en stark fikakultur. Träffas man fikar man, på kakor. Men det gör man ju heller inte varje dag. Är det kalas så är det okej. När jag var liten firade vi alltid födelsedagar den dagen man faktiskt fyllde år, även om det var en vanlig tisdag. Men jag har märkt att mina kusiner, som är födda - 10, firar en lördag i anslutning till födelsedagen oavsett om det var på torsdagen innan de fyllde år. Då sammanfaller kalaset med en dag som ändå var "okej".

Det är klart att det bästa för en sån person som mig är att aldrig köpa hem det där som jag inte kan låta bli (i mitt fall glass, choklad och chips i första hand) men om man ser det ut ett barnperspektiv är jag rädd att det bara skulle göra längtan efter det förbjudna större och att barnet skulle skaffa sig (osunda) vanor på egen hand.
 
Jag är en riktig sockerråtta, och jag tror inte på förbud. Allt som är förbjudet blir bara ännu mer spännande, så funkar jag än idag. Jag vet inte hur många gånger jag bestämt att jag ska sluta med socker, eller ändra kosten, det går max två dagar.

Jag tänker som så (för mig som vuxen, och det skulle jag applicera på en familj också) att jag kommer aldrig kunna sluta helt. Då är det bättre att tillåta sig godis/chips/glass/kakor eller vad det nu är som man inte kan låta bli på helgerna och försöka äta vettigt i veckorna. Det är bättre för mig än att vara och nalla i godiset varje dag (vilket jag hade gjort om jag hade tappat ens ett uns disciplin). Jag försöker också inte att ha sånt hemma i vardagarna. Finns det inte är jag för lat för att göra nått åt det.

I min familj finns det också en stark fikakultur. Träffas man fikar man, på kakor. Men det gör man ju heller inte varje dag. Är det kalas så är det okej. När jag var liten firade vi alltid födelsedagar den dagen man faktiskt fyllde år, även om det var en vanlig tisdag. Men jag har märkt att mina kusiner, som är födda - 10, firar en lördag i anslutning till födelsedagen oavsett om det var på torsdagen innan de fyllde år. Då sammanfaller kalaset med en dag som ändå var "okej".

Det är klart att det bästa för en sån person som mig är att aldrig köpa hem det där som jag inte kan låta bli (i mitt fall glass, choklad och chips i första hand) men om man ser det ut ett barnperspektiv är jag rädd att det bara skulle göra längtan efter det förbjudna större och att barnet skulle skaffa sig (osunda) vanor på egen hand.

Jag kan inte heller ha godsaker hemma! Finns inte på kartan... När jag va liten och bodde hemma fanns det nästan alltid glass, vilket innebar att mitt mellis efter skolan var glass i princip varje dag...
 
@Fille och @Kiwifrukt

Jag kan inte heller ha fika/godis/glass/etc hemma. Men vi bakar ibland och försöker vara lite avslappnade för att inte föra över mitt galna förhållande. Mamma hade godis i handväskan, det håller ju inte heller. När V var mindre åt jag choklad på nätterna...

(Det finns alltid fikabröd på Kyrkis men där äter vi inte alltid fika utan smörgås eller korv och sedan om de gjort något särskilt som tårta eller liknande så kan vi ta en bit. Jag tror han kanske lär sig att man inte måste ta bara för att det finns.)
 
För mig är det här med socker ett småjobbigt ämne, jag är sockerberoende så det skriker om det och har rejäl övervikt pga socker. Därför vill jag att min son ska få en sundare inställning till socker än den jag har. Han är än så länge bara strax över ett år men har redan börjat tänka på att tex bara fika på helger så gott det går eftersom jag vill vara en god förebild. Dock råder det ju en ”fikakultur” där det ska vara glass på stranden och bullar i picknickkorgen osv.
Jag tror inte på förbud, ”alla andra får äta utom du”, jag märker i alla fall på mig själv att jag äter mer godis när jag försöker ge mig själv förbud, det blir motsatt effekt. Men hur ska man förhålla sig? Än har han inte smakat godis/fika/glass och går hyffsat att ”lura” honom med ett rån eller liknande men han börjar visa intresse för det vi äter. När är det okey att fika? Jag skulle vilja ha regeln ”på lördagar och vid kalas” men om man är bortbjuden andra dagar och det bjuds på fika då? Har pratat med mina päron, svärföräldrar och lite kompisar så dom vet att vi gärna avstår fika vardagar men det känns som att man gärna inte kan hindra folk att ta fram fika heller.
Och hur gör man på semester, tex utomlands?

Jag fattar att det inte finns något rätt eller fel svar, men hur gör ni och hur tänker ni?
Jag tänker att folk som inte låter barnen fika eller få godis när det bjuds för att de typ lider av sockerfobi är rätt motbjudande. Jag blir illa berörd när föräldrar konfiskerar kalaspåsen efter barnkalaset (om det inte är p g a allergi e d förstås). Se till att ni inte äter en massa sött hemma om du inte vill det, men låt barnet smaka när det bjuds. Sen kan man ju hjälpa barnet att ta lagom, t ex en bulle och två kex- inte tio...
De barn jag känner som verkligen attackäter godis/ glass etc är de som har mest restriktiva föräldrar. De barnen vräker ju verkligen i sig om de får chansen.
Tänk att lagom är bäst helt enkelt. Socker i måttlig dos är liksom inte värre än mycket annat.
 
Jag tänker att folk som inte låter barnen fika eller få godis när det bjuds för att de typ lider av sockerfobi är rätt motbjudande. Jag blir illa berörd när föräldrar konfiskerar kalaspåsen efter barnkalaset (om det inte är p g a allergi e d förstås). Se till att ni inte äter en massa sött hemma om du inte vill det, men låt barnet smaka när det bjuds. Sen kan man ju hjälpa barnet att ta lagom, t ex en bulle och två kex- inte tio...
De barn jag känner som verkligen attackäter godis/ glass etc är de som har mest restriktiva föräldrar. De barnen vräker ju verkligen i sig om de får chansen.
Tänk att lagom är bäst helt enkelt. Socker i måttlig dos är liksom inte värre än mycket annat.

Jag tror ju inte på förbud som sagt :) men har fått många bra tips på hur man kan förhålla sig :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej vänner! Jag orkar inte skaffa nytt nick så ni som vet vem jag är ber jag vara respektfulla. Jag undrar var man får hjälp för...
38 39 40
Svar
783
· Visningar
96 615
Senast: Monimaker
·
Gravid - 1år Dottern är nu 9 månader gammal och har börjat äta fler fasta mål om dagen, vilket gör att hon också får smaka saker av oss vuxna, såsom...
6 7 8
Svar
159
· Visningar
11 176
Senast: TryMe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp