Förekommer självskadebeteende hos häst?

[tuaphua]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Jag tror inte hästar medvetet kan begå självmord. Däremot vet jag en del hästar som genom sressrelaterade beteendestörningar skadade sig själva regelbundet.

Främst har det varit hingstar som inte fått betäcka etc och sas "vara hingstar". Det var tävlingshästar i löp-kondition. Så de rastades ju rejält. Men jag tror ofta hingstar bör få vara hingstar fullt ut för att må som bäst.

Vi hade en hingst som ägarna vägrade kastrera trots att både tränare och stallpersonal ansåg det bäst. Den slog med alla ben i väggarna och kastade sig ibland rakt in i väggen. Det oavsett hur man placerade honom i stallet, gården på landet etc. Han var sällan hel iom det. Det var i övrigt en helt fantastisk hingst som var väldigt lätthanterlig.

De har ju också oftare reflex att hugga än ston. Och vid stress kan en del börja hugga sig själva. Och då menar jag stress som kommer sig av att deras behov inte fylls, behov som häst eller behov som hingst.

Min ponny, Islandskorsning nu 30 år och hyfsat sund, har haft väldiga beteendestörningar och en hel del stressbeteenden. Jag köpte honom för snart 20 år sedan som utdömd för lynnesfel. Jag hade ridit honom flera år innan och visste mycket av vad han varit med om(rejäl misshandel). Han har väldigt mycket flykt i sig. Väldigt mycket! Han hade också lärt sig gå i försvar och vara den som gick till anfall först. Inte så typiskt flyktdjur..
Han attackerade då man gläntade på boxdörren, jagade folk i hagen, skickade av/slogs för sitt liv om andra försökte rida honom.
Om jag åkte bort stördes hans rutiner så pass att han slutade äta. Han var en väldigt osund individ.
Idag har han insett att andra kan vara lika bra, om inte bättre, än mig. Han äter om jag är borta längre perioder, han söker kontakt med andra etc.
Men fotfarande kan han gå igång i sina stressbeteenden och något händer som påminner honom om ett trauma han upplevt förr. Det är rena instinkter som startar reflexer i kroppen. Inga tankar och minnen i form av mänskliga minnen, tror jag. Han bara instinktivt reagerar som han gjort förr i de fåtal saker jag inte lyckats träna bort.
Han kunde förr slå i väggen så att han blev halt. Och sen inte läkte iom fortsatt yttre trauma mot skadan.
Det var inte frågan om något medvetet självskadebeteende. Han bara agerade i instinkt och reflex. Tyvärr tålde hans kropp inte hans instinktiva beteende. Jag tror inte det var frågan om endorfinkick i hans fall. Inte i övriga såna spark-hästars fall heller..
Har dock aldrig stött på en häst som medvetet dunkar in huvudet i någonting. Det finns inget naturlit beteendet/reflex/instinkt etc somman skulle kunna förklara det med. Inte vad jag vet iaf.

Jag tror hästar iom att de är flyktdjur inte tänker så mycket. Det har man inte tid med som flyktdjur. Instinkten är snabbare än tanken. Tänker man så blir man byte. Alltså är de mest ett nervsystem då de är otama/otränade. Man kan träna om dem till att trigga andra svar i nervsystemen. Och man kan lära dem tänka lite. Men de kommer alltid vara flyktdjur som först och främst styrs av instinkter. En stark instinkt är att överleva. För en del hästar innebär ju tom det att maskera smärta. Kollar man på urtidsraser som tex Islandshästen etc så har de ju en heeelvetes kämpavilja. Jag tror det kan komma sig av att de behövde det för att överleva i det karga klimatet förr. Idag visar det sig mer som att de kämpar för det de tror på. De tror på det som förr lönat sig. Och då ofta lönat nervsystemet på något vis/lönat deras behov. Har vi människor nyttjat det i vår träning får vi arbetsvilliga djur. Har man missat i den frågan får man problem..
Jag har svårt att se hur en huvudskada skulle kunna vara lönsam för ett flyktdjur.

Nyfiken fråga för egen del(jobbar som problemlösare och intresserar mig lite för olika raser och stammar och bildar lite egna teorier kring dem): Vad var det för ras på hästen?

 

[martha]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Det var jag som skrev det.
Vet inte säkert men har fått för mig att det är kopplat till ett "överdrivet hingstigt beteende" som försvinner om man kastrerar.

Kastreras en sådan hingst sent har beteendet kanske redan blivit befäst?

Någon annan kanske har ett bättre svar?

Magkatarr/sår...en del hästar kan ha problem med de sista revbenen....helt klart är det nåt som stör dom och för det mesta har det med nån form av smärta att göra.

 

[SelfPossessed]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Tror inte det är samma orsak då man faktiskt har sett när den här hästen dunka med huvudet i fullt vaket tillstånd.

Läskigt med en häst som plötsligt bara trillar omkull!

 

[SelfPossessed]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Tanken om att självskadebeteenden hos häst skulle vara något mer än bara instinktiva, stressutlösta reflexer är nog som du påpekar rätt orimligt.

Har dock också svårt att se det logiska i att dunka med skallen, att sparka är ett mer naturligt sätt för en häst att slå sig fri ur en situation som den upplever som jobbig.

Vet ett par hästar som inte gått att ha i box då de sparkat sönder både sig själva och inredningen.

Intressant att läsa om din häst, fungerar han att stå i box idag eller går han ute?

Självmord hos djur tror jag som sagt inte ett skvatt på, mer än indirekt då om ett djur vantivs, slutar äta och på så vis tynar bort.

Hästen i fråga är en fd travare.

 

[SelfPossessed]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Magkatarr/sår...en del hästar kan ha problem med de sista revbenen....helt klart är det nåt som stör dom och för det mesta har det med nån form av smärta att göra.

Undrar just hur många hästar som anses ha lynnesfel när det egentligen är fysiska bakomliggande orsaker

 

[Boj]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Av ägare desto fler, av omgivningen med mer insikt väldigt få.

 

[Egonson_]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Fast gojor har en helt annan intelligens (med människomått mätt) än en häst.

 

[Mirtai]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

*kl*

Jag läste för massor med år sedan en artikel om hästar med "självskadebeteenden", dvs ett de bet sig blodiga i bringan/flankerna. teorin i den artikeln var att de blir beroende av endorfinerna och därför skadar sig för att framkalla dessa. Om det är sant eller inte låter jag vara osagt men kom och tänka på artikeln när jag läste tråden.

 

[tuaphua]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Han funkar bäst på box faktiskt. Men han kan inte stå i vilket stall som helst eller var som helst i stall.

Jag får välja lugna stall med stora boxar där han kan dra sig undan om han vill.
Han har idag hyfsat stor box med en gallervägg mot stallgång(med lucka som han får ha öppen, han vill gärna kika ut nowdays) och en gallervägg mot grannhäst. Han har sen två "hela väggar" med ett fönster på ena. Han gillar att kika ut där med.
Genom åren har jag lärt mig att han behövermöjlighet att dra sig undan och gärna vill kolla på saker(genom fönster eller luckor).
Han har också behövts serveras sin mat i det undanskymda hörnet. Annars går han tillbaks i pipande som är hans förstadie till att börja slå. Börjar han pipa vid fodring regelbundet så börjar han till slut försvara sig även utan mat och tom i hage ensam. Han kan stå och pipa slå ensam i hagen bara det är mat där om han går in i en sån cykel.
Men får han mat i det undanskymda hörnet så är det lugnt.
Med min ynglng på andra sidan gallret kunde han äta bredvid honom utan problem. Det verkar faktiskt också gå nu med nuvarande boxgranne som han pep och slog åt i början.

Han har förr inte varit förtjust i att gå på bete och sova ute. Det ledde till att han bosatte sig ensam vid grinden och skrek nätterna igenom, oavsett sällskap.
På nuvarande ställe har han nattetid gått in i lösdriftshuset som finns i beteshagen. Min andra häst följde med dit oftast. Och ibland kom någon till med in dit.

Han har alltid haft lite stört hästspråk. Det har lett till att han fått sig ett par omgångar ibland i nya hopsläpp som yngre. Jag upplever dock inte att han förr riktigt förstått varför. Han gjorde gång på gång om samma tabbar. Han var själv väldigt dominant på ett agressivt sätt mot andra som yngre.
Som äldre har han tappat i rang. Men också lärt sig att undvika problem.
Han var tyvärr en period lite osäker med andra hästar. Men min unghäst som inte riktigt fattade de tydliga signaler min gubbe sände ut om att han var skraj och inte ville vara nära har liksom omedetet terapiat gubbhästen. Han fortsatte ju bara och trängde in gubben i hörd och tvångsgosade eller delade mat etc. Så till slut lärde sig gubbhästen att umgås med många olika hästar, tack vare lillskiten.

Jag upplever också att min gamla flyktbenägna gubbe lärt sig lita ännu mer på mig av att han lärt sig ligga(och ligga kvar) på signal. Det har än mer befäst känslan av att jag har koll åt honom. Och efter att han lärt sig ligga i ridhus, på ridbanan etc så har jag sett honom göra det i hagen/på betet. Det har aldrig hänt så någon människa sett iaf förr. Han har bara legat i boxen. Och helst då ingen är där.

Det har varit lite samma med hans skolning i ridningen. Man har fått vara väldigt noga med att inte för mycket bryta hans rutiner. Då blir han stressad något så fruktansvärt. Så man har fått sitta och rida de gamla vanliga övningarna mycket innan man kunnat introducera något nytt i lugn takt.

Om man hanterar honom som jag gör är han i de flestas ögon en väldigt stabil och trevlig häst. Men om han går in i sina attacker kan det bli rejält. I fel händer blir han farlig.
Vi är så sammanlänkade efter alla år och allt vi gått igenom att han mitt i sina anfall faktiskt känner igen min röst och det går att bryta ren panik och det automatiska/instinktiva beteende som följer. Det har jag aldrig upplevt med en häst annars. Och jag tror inte jag kommer göra det igen.

Min ena tränare hade en teori om att jag utvecklat en form av hypersensibilitet kring hans små, små signaler inför sina anfall. Och att jag läser av honom redan innan det är något som hänt. Han frågar mig lite "är det panik?". Och jag omedvetet eller medvetet bryter hans stegrande i energi innan det ens börjat synas för de flesta andra.

Jag ser lite det här problemet med de djur som har stressproblematik. De kan inte bryta cirkeln av felaktig energi själva, lite som hysteriska barn som man krama om tills de lugnar sig, utan man måste hjälpa dem bryta mönstret på något vis.
I vissa hästars fall blir de vävare, vissa slår, vissa hugger sig själva, andra vankar runt. Sker det under ryttare kan de bli såna som reser sig, kastar sig etc etc.

Vi hade en incident där han spårade ur totalt. Han hade haft issues med klippning. Men i flera års tid varit helcool vid rakning. Jag tränade ett ekipage i dåvarande stall. Ägarinnan fick inte till det hon ville under ett ridpass och frågade om jag kunde ta över. Vi bytte helt enkelt så att hon tog över rakningen av ponny. Hon har hanterat honom en hel del utan problem. Jag är säker på att hon inte agerat otillbörligt med ponnyn.
Hon kommer inrusandes i ridhuset och får helt plötsligt inte ens röra ponnyn. Jag springer in i stallet och ponnyn skakar och slänger sig fram och tillbaks i stallgången. Han var i full panik. Jag får tag i hästen och lyckas få in honom i ridhuset, där han inte riskerar gå omkull eller braka in i väggar. Det tog mig flera h innan han var lugn och jag fick vidröra honom normalt överallt.
Det gick inte att rida honom normalt på ca 1½ v för att han fick panik då man rörde sig. Och i några år efter var han lite stressad efter klippning(som han behöver då han svettas av att stå i stallet utan täcken).

Jag tror alltså inte att det här var den där tjejens fel på något vis. Den här pnnyn är bara så van vid att jag bryter hans hysteri åt honom. Gör inte människan(=jag) det så kan det blir rejäla problem.
Därför låter jag inte andra hantera honom om inte jag är med. Det är inte rätt mot hästen. Och han kan skada någon.

Lite så tror jag det är med de hästar som har såna beteenden där de skadar sig själv. Man måste hjälpa dem stoppa sina stress-spiraler. Det går att lära om nervsystemen. Men få har den kunskapen eller det tålamodet. Det finns studier på hur många upprepningar man måste göra för att befästa nya automatiska/instinktiva responser i nervsystemen. Och det är ju inte bara några tusen.

 

[tuaphua]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Jag tror det är rätt ovanligt iom att "belöningen" bör komma snudd på ögonblickligen för att en häst ska "lära sig" att saker är något de vill syssla med om det strider mot deras instinkter.

Att hingstar hugger mer än ston köper jag iom deras reflexer kring munnen och att de per instinkt ska ha mer kamp i sig för att triggas att leka mer kamp som föl och då lära sig strida för flock i framtiden.
Man märker ju på små hingstföl att de har lättare att bli nafsiga om man tillåter det än stoföl. Stoföl är heller inte lika mycket för samma sorts lekar/kamp.

Men just det där att dänga huvudet i väggen känns så himla osunt för mig. Jag kan inte riktigt förstå vad för naturligt hästbeteende som skulle trigga det. "Belöningen" i form av endorfiner kommer inte fort och konsevent nog för att få hästen att vilja testa direkt igen och på så sätt lära sig endorfinerna, tycker jag.
Vad tror ni?

Just att de hugger sig har jag varit med om mer. Vissa mer hårt än andra. Och där finns ju en naturlig reflex och instinkt att nafsa/hugga. Så den kan ju trigga vid sidan av endorfinerna så att de till slut kopplar ihop båda.

 

[SelfPossessed]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Ligger nog mycket i det.

 

[SelfPossessed]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Intressant, om du skulle lyckas hitta den på något sätt kan du väl lägga upp den här?

 

[SelfPossessed]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Tack för utförligt svar!
Vilket beundransvärt jobb du lagt ner på honom, tror inte många skulle vare sig klara av eller orka med en sådan "komplicerad" individ.

 

[SelfPossessed]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Men just det där att dänga huvudet i väggen känns så himla osunt för mig. Jag kan inte riktigt förstå vad för naturligt hästbeteende som skulle trigga det. "Belöningen" i form av endorfiner kommer inte fort och konsevent nog för att få hästen att vilja testa direkt igen och på så sätt lära sig endorfinerna, tycker jag.
Vad tror ni?

.

Kanske väldigt individuellt och svårt att svara på, men är det någon som har en aning om hur lång tid det tar för endorfiner att kicka in?

 

[tuaphua]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Jag vet inte om det är så beundransvärt faktiskt. Jag var en ung och naiv tjej som ville rädda alla hästar då jag fick honom. Jag kunde inte så mycket då. Han blev min försökskanin sas. Och idag hade jag ju gjort mycket annorlunda.
Men han har lärt mig mycket. Och jag är tacksam för varje dag vi får ihop.

Att ha en så känslig individ så nära inpå sig under så många år och med så kompetenta tränare så nära knutna till oss som vi haft är väldigt lärorikt.

Ang endorfinerna så kommer de ju rätt fort vid skada. Men själva smärtan träder ju också in. Och hos flyktdjur brukar smärta mer trigga respons att fly/undvika än att upprepa/gå emot. Rovdjur kan ju triggas motsatt om det är i jakt tex.

 

[Luleå]

Sv: Förekommer självskadebeteende hos häst?

Jag läste för massor med år sedan en artikel om hästar med "självskadebeteenden", dvs ett de bet sig blodiga i bringan/flankerna. teorin i den artikeln var att de blir beroende av endorfinerna och därför skadar sig för att framkalla dessa. Om det är sant eller inte låter jag vara osagt men kom och tänka på artikeln när jag läste tråden.

Kan nog räknas som sant!
Flankbitning brukar ibland räknas som ett stereotypt beteende (tillsammans med t.ex. krubbitning och vävning). En av teorierna runt varför hästar ägnar sig åt stereotypier är att det frisätts endorfiner.

Flankbitning brukar framför allt ses hos (unga) hingstar som placerats för nära en annan hingst med högre rang. Det naturliga för unghingsten är att hålla sig undan, men eftersom den är instängd i en box kommer den ingen vart och blir frustrerad.