Föräldraförening på skolan

[athena]

[
@Luff ett problem jag ser idag mot när jag var liten är att man inte samåker på samma sätt. Vi gick ned till fotbollsplanen där vi fördelades på de föräldrar som skjutsade idag. vilket gjorde att föräldrar endast behövde skjutsa var 5e gång ( i teorin, vissa hade inte bil och vissa föräldrar körde jämt).

Det där är intressant. Jag försöker ganska ofta få till samåkning (vi bor en dryg mil från tätorten så det är mycket åkande) men det verkar som att alla i vår generation helt har glömt att man kan göra så? De flesta är helt frågande till att både ta med andra barn eller slippa ta egen bil. Mycket märklig utveckling!

 

[Snurrfian]

Det där är intressant. Jag försöker ganska ofta få till samåkning (vi bor en dryg mil från tätorten så det är mycket åkande) men det verkar som att alla i vår generation helt har glömt att man kan göra så? De flesta är helt frågande till att både ta med andra barn eller slippa ta egen bil. Mycket märklig utveckling!

Det är nog väldigt olika, vi kör mycket med samkörning, speciellt med grannar som har barn i samma åldrar ungefär och träningar och matcher på liknande tider. Till matcher i fotboll är det alltid gemensam samling för att sedan fördela sig på bilar.

 

[Badger]

Ja, visst lär man sig. Exempelvis, att det inte är lönsamt att sälja korv, strumpor eller hemmagjorda bullar. ( I synnerhet bullarna. Det är *riktigt* dålig avkastning på de).
För att ha råd med klassresan i nian så samlade vi pengar varje månad, som vi skulle ta från vårat barnbidrag eller veckopeng. I klassen var vi 2 st som inte fick varken det ena eller andra. De pengarna skulle vi alltså ta helt ur luften.
Sen skulle det säljas skitdyra strumpor. Det gick inget vidare, speciellt för de få som inte hade ett stort kontaktnät av familj som kunde tänka sig förbarma sig över barnet och skitstrumporna.
Vi hade även loppis, och sålde varmkorv på stan. Varmkorven drog in mest pengar, men krävde att föräldrar körde ut korvvagnen och hjälpte hålla den hygienisk, varje helg. Det var några engagerade som gjorde detta, och som tur var så förväntade de inte sig att alla föräldrar skulle fixa med det.

I slutändan så gjorde vi nåt nästan varje helg, i 3 år, för att få ihop till klassresan. Som var hela 4 dagar i en storstad.

Lärdomen var solklar. Det är inte mycket pengar man får ihop av de sortens jobb som vi kunde utföra. Att efter 3 års sparande, hade vi bara råd att vara borta i 4 dagar, var närmast ett antiklimax.

Resan i sig var en lärdom också, vi fick se våra lärare göra bort sig på fyllan, och en av eleverna som också hade som tuffast att spara ihop pengarna (jobbade extra på sin släktings restaurang) fick ansöka om visum långt i förväg... och vid gränsen blev uttagen ut bussen på 30 tonåringar för att bli förhörd och kroppsvisiterad vid gränsen.

Så visst lär man sig saker, det är ju nästintill omöjligt att uppleva saker och inte lära sig nåt av de.

Och så lär man sig om klädvalitet också de där strumporna (var det vita tjocka sportstrumpor som "kunde kokas"?) hade långa trådar som snodde ihop tvätten i tvättmaskinen i många herrans år efteråt. (och mamma vägrade slänga ngt som inte var direkt trasigt, trasiga blev de ju inte för de var så obekväma så man använde dem kortast möjligt.).

 

[Badger]

Jo, på utflykt! De nedra ungarna. Själv fick jag med pappas hembakta grå lantbröd. Sagolikt gott, men det hade jag inte förmågan att uppskatta.
Skogaholm eller polarkska skulle man ha.

Herregud, vilken plåga.
Mamma har i efterhand berättat hur jobbigt det var att inte ha råd att köpa jeans för 500-1000 kronor till oss. De visste ju vad som gällde i klassen men fick välja på husamortering eller jeans typ.
Med facit i hand valde de ju helt rätt och har idag en betydligt stadigare inkomst, men jag kan ju känna samma tryck idag.
Vi valde att renovera vårt äckliga, slitna badrum och kök, men jag köper inte massa konstiga små statusprylar till BARNET. Jag försöker att ge hen modet att välja det hen vill, men ibland viker jag för det sociala trycket och skaffar den där grejen som "alla" har.
Räcker att hen har en småknasig mor som förbannar fruktmedtagande, matsäck och har prickiga skor tror jag.

Usch, jag missade märkestrycket lite, men kan trösta med att man kan vara udda även med föräldrar som slentrianköper Levisjeans. Räcker med att ens ena förälder tycker att cykel är enda rimliga transportmedlet och jobbar jämt (dvs normalt 9-18 eller 19) och ens andra förälder bor i en annan stad och jobbar jämt. (Alltså jag tycker de jobbade fullt rimligt mycket, men det fanns ju folk i klassen som hade mammor som var hemma i ett och då aldrig verkade vara på jobbet.)

 

[Badger]

Ledsen att behöva krossa dina fördomar men även om jag är fotbollsförälder och engagerad i flera andra föreningar så hinner jag även ha åtminstone en egen hobby som kräver tid. Vi tycker även om att resa, besöka museum, läsa och umgås med släkt och vänner. När personalen på två olika bibliotek hälsar på en med förnamn när man kommer så inser man att man är där ganska ofta.

Ok, så ni har lyckats få ett fotbollslag som inte har så många träningar och matcher? Eller hur gör ni?
(Båda mina kusiner och småbröder har spelat fotboll och man träffade dem aldrig under den perioden eftersom de alltid var på match eller träning. Men det kan ju vara olika.)

 

[Amha]

@Amha jag menar fortfarande att problemet är läraren och normaliseringsprocessen som du säger. inte att köpa blommor.

@Luff ett problem jag ser idag mot när jag var liten är att man inte samåker på samma sätt. Vi gick ned till fotbollsplanen där vi fördelades på de föräldrar som skjutsade idag. vilket gjorde att föräldrar endast behövde skjutsa var 5e gång ( i teorin, vissa hade inte bil och vissa föräldrar körde jämt).

Ja du kanske missade vad jag skrev. Lärare och pedagoger som är vettiga i huvudet tycker jag verkligen kan förtjäna en liten gåva. Det känns som en fin gest och vår fsk förtjänar verkligen fina gåvor. Förekommer problem i barngruppen där läraren inte kan redovisa en åtgärdsplan är de bannemig inte värda några gåvor och ändå kände sig åtminstone vissa föräldrar tvungna att lämna pengar och de som drar i detta är samma gnällföräldrar som klagar på att de måste göra ditten och datten för att de är med i dessa föreningar.

Det finns många anledningar till att man borde se över föreningarna och att skolan går in och påpekar att man inte har någon skyldighet att göra allt detta. En av dessa är alla oskrivna regler såsom att skramla pengar till olika saker, städa skolgården, betala för miljön på skolgården etc. Och framförallt att slippa gnället om hur dåliga alla andra är som inte kan ägna en massa tid åt allt detta trots att det för en hel del föräldrar har nog att få ihop sin egen tid. Bor man i obygden har man som förälder dessutom kravet att köra barnen in till något samhälle för att göra olika saker.

 

[Badger]

Pedagogerna

Jo det händer nog på nästan alla förskolor osv.

 

[Amha]

Jo det händer nog på nästan alla förskolor osv.

Ja jag är medveten om det och gillar som sagt idén sålänge det inte blir problem i relationen mellan föräldrar om någon "måste" ta på sig olika saker för att sedan gnälla över det, folk "måste" lämna pengar när de inte vill etc.

 

[Badger]

I inlägget jag svarade på förlöjligades fotbollsföräldrar som präktiga typer.

Jag förlöjligade inte, det är inget fel i att vara präktig, det är väl det de flesta vill vara. Jag reflekterade mer över den dedikation och tid som ishockey och fotboll verkar kräva av föräldrar och barn.

(Och det kan bara inte vara någonting konstigt med det? Eller? Du skriver ju själv här i tråden hur mycket föräldrarna borde engagera sig i sporten i jämförelse med vad de verkar mäkta med och är irriterad över diskrepansen. Och att om man inte klarar att bidra så ska man heller inte vara med. Så det måste ju ligga något korn av sanning i det? -Jag skrev bara i essens - ja jag håller med, jag klarar kanske inte att bidra så jag vågar inte låga mitt barn börja.)

 

[Badger]

Jag betvivlar inte din kompetens som fritidsledare, men apropå arbetet med gruppdynamiken i klassen då - medföljande föräldrar som (självklart!) inte ens vet vad barnen heter. Känns ju väldigt förtroendingivande om man är orolig för det sociala spelet mellan barnen.

Det är orimligt. Det är orimligt att opinionen för sådana här engagemang är så stark.

Jag fattar inte riktigt den där ivern att samla pengar så fort man ska göra något tillsammans. Det var likadant till och med på gården i mitt bostadsområde där jag bodde förut. Det bildades en gårdsförening (hyresrätter) och genast började man prata om att göra saker som skulle ge pengar. Det är som om folk tycker att det är det man har föreningar till?

Haha, det dråpligaste var när en bekant som satt i lokalstyrelsen i Fredrika Bremerförbundet blev utsatt för att folk tyckte de skulle baka pajer för att få in pengar till ngt (vem vet vad). Hon protesterade först och gick sedan ur på stubben. Hela poängen med förbundet (det gamla urfeministförbundet) är ju att kvinnor ska ha tid till annat än pajbak

 

[Badger]

@Amha jag menar fortfarande att problemet är läraren och normaliseringsprocessen som du säger. inte att köpa blommor.

@Luff ett problem jag ser idag mot när jag var liten är att man inte samåker på samma sätt. Vi gick ned till fotbollsplanen där vi fördelades på de föräldrar som skjutsade idag. vilket gjorde att föräldrar endast behövde skjutsa var 5e gång ( i teorin, vissa hade inte bil och vissa föräldrar körde jämt).

Det vette sjutton, faster var en av dem som körde jämt och som klagade på föräldrarna som aldrig körde. (Jag insåg redan som 14 åring att det var synd även om de som aldrig kunde köra, för att inte tala om deras barn. Där någonstans började jag bli storögd inför sporternas krav.)

 

[Badger]

Ja jag är medveten om det och gillar som sagt idén sålänge det inte blir problem i relationen mellan föräldrar om någon "måste" ta på sig olika saker för att sedan gnälla över det, folk "måste" lämna pengar när de inte vill etc.

Jo jag håller med.

 

[Pontevecchio]

Jag förlöjligade inte, det är inget fel i att vara präktig, det är väl det de flesta vill vara. Jag reflekterade mer över den dedikation och tid som ishockey och fotboll verkar kräva av föräldrar och barn.

(Och det kan bara inte vara någonting konstigt med det? Eller? Du skriver ju själv här i tråden hur mycket föräldrarna borde engagera sig i sporten i jämförelse med vad de verkar mäkta med och är irriterad över diskrepansen. Och att om man inte klarar att bidra så ska man heller inte vara med. Så det måste ju ligga något korn av sanning i det? -Jag skrev bara i essens - ja jag håller med, jag klarar kanske inte att bidra så jag vågar inte låga mitt barn börja.)

nej jag skriver inte vad de borde, jag tycker insatsen överdrivs. oavsett aktivitet ska kidsen köras om man bor i obygden Det är ju ett val man gör när man flyttar dit.

min systerson som är 11 tränar 2 ggr/veckan plus match 1ggr i veckan. fördelat på föräldrarna är det en kväll i veckan var. knappast svettigt?

 

[Badger]

nej jag skriver inte vad de borde, jag tycker insatsen överdrivs. oavsett aktivitet ska kidsen köras om man bor i obygden Det är ju ett val man gör när man flyttar dit.

min systerson som är 11 tränar 2 ggr/veckan plus match 1ggr i veckan. fördelat på föräldrarna är det en kväll i veckan var. knappast svettigt?

Nej absolut, inte för dig. Men vi fördelar ju inte på föräldrar så det är tre dagar i veckan för mig. Och om jag kör ngnstans en vardag får det inte börja innan 18.

Så är min man och tränar/hobby 2-3 dagar -om han ska få ha en hobby vill säga. Då har jag 1-2 dagar kvar för min grej, men jag vill ju rida en gång och träna friskis en gång och en gång i månaden vill jag gå på bokklubb/träffa en kompis kanske. Fast jag skulle ju också vilja vara med min familj en kväll.

Men så har vi ju inte bosatt oss i obygden heller, inte alls, just för att vi inte har så stora möjligheter att ta oss utan buss och cykel, med bara ett körkort.

Det som är enkelt för en familj på två med 1-2 bilar och två körkort är inte alltid lika enkelt på en familj på en ensamstående, eller med en bil, ett körkort.

 

[Pontevecchio]

nej allt beror på hur ens situation ser ut, hur man bor osv osv. Därför tycker jag det blir konstigt när det sägs "man hinner inte hobby om kidsen spelar fotboll". jag hinner ju se min systers kids spela fotboll rätt ofta liksom.

 

[Snurrfian]

Ok, så ni har lyckats få ett fotbollslag som inte har så många träningar och matcher? Eller hur gör ni?
(Båda mina kusiner och småbröder har spelat fotboll och man träffade dem aldrig under den perioden eftersom de alltid var på match eller träning. Men det kan ju vara olika.)

Samåkning! Två träningar i veckan, och ytterligare en frivillig och match varje helg. Ena träningsdagen i vecka så är jag och maken ledare i en annan sport och förening så sommartid är det lite åkande fram och tillbaka men när vi är i vår vinterlokal så kan sonen gå till och från träningarna. Sen har vi som sagt folk som bor i närheten som också spelar fotboll även om det inte är samma lag men det diffar bara en halvtimme mellan start och sluttider för dem, så då turas vi om. Jag passar på att veckohandla under träningstimme så har man det avklarat, passar på att prata lite med de andra föräldrarna eftersom jag är med i ledarstaben för lagen även om jag har hand om "pappersbiten". Är det härligt väder så tar jag med hunden och passar på att gå en timme med honom i lite "nya" marker. Man blir van att planera in helgerna, vi föräldrar åker inte med alla gånger, återigen samåkning är toppen! Ibland åker vi med hela familjen och fortsätter med någon mer utflykt när vi ändå har åkt så långt. Sen går det att tacka nej till matcher om det krockar med andra saker, världen går inte under om man missar en match.
Innebandyn var tyngre på det sättet eftersom de var så få i laget så tackade man nej till en match kunde det bli så att de var tvungna att ställa in vilket kändes tråkigt.

Ang att köra så har vi självklart några barn som aldrig blir skjutsade, vissa ser man aldrig ens en förälder till någonsin. Men vi har tack och lov fantastiska föräldrar som inte gnäller och som inte heller gör någon skillnad på sina och andras barn utan stannar man på tex McD på vägen hem så får alla barnen mat utan att någon frågar om de har egna pengar med sig. Är vi iväg längre bort brukar hela laget äta tillsammans och vi tar pengarna från lagkassan. Vi har även en hel del nyanlända barn i laget, föreningen har gjort ett hästjobb med att jaga sponsor så att de kan stötta de barn som behöver med skor, skydd och annat. Kanske tack vare de nyanlända barnen så blev det även enklare att hjälpa de barn som har det knapert hemma genom att föreningen och ledarna såg till att de fick bra grejer.
Det är en fantastisk mötesplats på fotbollsplanen, det finns något att prata om och det är lätt att känna en "vi" känsla, "vi" hejjar på vårt lag och det blir en gemenskap. Det är lätt att bara se det negativa med fotboll men ju mer jag engagerar mig så ser jag allt positivt som händer runt fotbollen, hur killen som knappt gör sig förstådd i skolan och saknar vänner blir en i ett lag och omtyckt för att han är en schysst kompis i laget.
Med det sagt så har jag fortfarande noll och inget intresse av fotbollen som sport, men sonen älskar det och då stöttar jag honom fullt ut.

 

[Badger]

Så diskussionen kan renodlas såhär.

Vissa har pengar och resurser, två föräldrar, tid, två körkort, två bilar, händighet, duktighet på bullbak, sociala talanger osv.

Andra saknar någonting av detta.

Visst måste man tänka på de som har resurser, bil, körkort, händighet, bullbaksduktighet, tid och sociala skills men inte pengar.

Men de som har pengar men inte resurser då? Och med pengar menar jag tillräckligt för att utan problem kunna betala märkesjeansen och ridavgiften utan att må direkt illa. Men fortfarande saknar sociala skills, körkort, bil, händighet, bullbaksduktighet dvs resurser. Är pengar det enda man faktiskt "får" sakna. Det är inte ok att vara utbränd, social fobi, ohändig, ohjälplig dålig på bullbak, ensamstående utan att sakna pengar osv.

För att inte tala om de som har varken det ena eller det andra.

 

[Badger]

Samåkning! Två träningar i veckan, och ytterligare en frivillig och match varje helg. Ena träningsdagen i vecka så är jag och maken ledare i en annan sport och förening så sommartid är det lite åkande fram och tillbaka men när vi är i vår vinterlokal så kan sonen gå till och från träningarna. Sen har vi som sagt folk som bor i närheten som också spelar fotboll även om det inte är samma lag men det diffar bara en halvtimme mellan start och sluttider för dem, så då turas vi om. Jag passar på att veckohandla under träningstimme så har man det avklarat, passar på att prata lite med de andra föräldrarna eftersom jag är med i ledarstaben för lagen även om jag har hand om "pappersbiten". Är det härligt väder så tar jag med hunden och passar på att gå en timme med honom i lite "nya" marker. Man blir van att planera in helgerna, vi föräldrar åker inte med alla gånger, återigen samåkning är toppen! Ibland åker vi med hela familjen och fortsätter med någon mer utflykt när vi ändå har åkt så långt. Sen går det att tacka nej till matcher om det krockar med andra saker, världen går inte under om man missar en match.
Innebandyn var tyngre på det sättet eftersom de var så få i laget så tackade man nej till en match kunde det bli så att de var tvungna att ställa in vilket kändes tråkigt.

Ang att köra så har vi självklart några barn som aldrig blir skjutsade, vissa ser man aldrig ens en förälder till någonsin. Men vi har tack och lov fantastiska föräldrar som inte gnäller och som inte heller gör någon skillnad på sina och andras barn utan stannar man på tex McD på vägen hem så får alla barnen mat utan att någon frågar om de har egna pengar med sig. Är vi iväg längre bort brukar hela laget äta tillsammans och vi tar pengarna från lagkassan. Vi har även en hel del nyanlända barn i laget, föreningen har gjort ett hästjobb med att jaga sponsor så att de kan stötta de barn som behöver med skor, skydd och annat. Kanske tack vare de nyanlända barnen så blev det även enklare att hjälpa de barn som har det knapert hemma genom att föreningen och ledarna såg till att de fick bra grejer.
Det är en fantastisk mötesplats på fotbollsplanen, det finns något att prata om och det är lätt att känna en "vi" känsla, "vi" hejjar på vårt lag och det blir en gemenskap. Det är lätt att bara se det negativa med fotboll men ju mer jag engagerar mig så ser jag allt positivt som händer runt fotbollen, hur killen som knappt gör sig förstådd i skolan och saknar vänner blir en i ett lag och omtyckt för att han är en schysst kompis i laget.
Med det sagt så har jag fortfarande noll och inget intresse av fotbollen som sport, men sonen älskar det och då stöttar jag honom fullt ut.

Ah, jo det låter trevligt men det låter som någonting jag inte skulle kunna klara av saknar resurserna. Vi får se, tror det blir fotboll enbart om A frågar om det, men släkten pressar hårt om att han måste börja.

 

[Pontevecchio]

jag tror ingen saknar alla kompetenser och gör man det är det ett ypperligt tillfälle att träna på de.

 

[Snurrfian]

Ah, jo det låter trevligt men det låter som någonting jag inte skulle kunna klara av saknar resurserna. Vi får se, tror det blir fotboll enbart om A frågar om det, men släkten pressar hårt om att han måste börja.

Du kanske kan klara att bli föräldern som åker på match någon gång ibland och säljer fika en gång per år? Jag vet ju med mig att jag är föreningsmänniska och ser egentligen inga hinder att göra det jag gör.