Föräldraförening på skolan

[Pontevecchio]

Det låter ju inte riktigt som någon vidare reklampelare för skolresor?

Ens att lära barnen att det är så resor går till, man samlar i ett år och sen bränner man allt på att åka iväg någonstans och supa? Där tänker jag att jag hellre skulle vilja åka själv med barnen, så de fick lära sig ett lite vettigare sätt att resa.

Nja det var inte syftet utan det enda jag minns som jobbigt. Det bra var träningsmöjligheterna, matcherna mot italienska skolor, Rom i april, maten människorna kompisarna osv osv. Klart värt att jobba ihop till.

 

[Pontevecchio]

Ingen har väl sagt sig vara för fin för fotboll? Däremot för ointresserad av föreningsliv och fotboll för fotboll. Vi bor bredvid en fotbollsklubb, så en klasskamrat till sonen spelar där. I helgen hade de fått spela sin första match, åkt på storstryk med 9-0 och som grädde på moset hade nån stampat på hans hand, så han kom därifrån alldeles rödgråten. Jag kan inte säga att det ökade min lust att enrollera barnen i fotbollsträning.

I inlägget jag svarade på förlöjligades fotbollsföräldrar som präktiga typer.

 

[Amha]

Aha.
Jag tycker bok från loppis (billig) eller ett fint kort från ens barn räcker rätt långt.
Det är ju trots allt så att det faktiskt inte får förekomma gåvor, särskilt om barnen är så stora att det finns betyg med i bilden.

Alltså, jag kan tycka att det är trevligt att ge någon blomma från hela klassen (av de som har möjlighet att lägga någon tia eller så) eller vad man nu vill ge. Det känns som en fin gest förutsatt att det är bra personal då. Det sved alltid lite i mig när man skulle samla ihop pengar till min lågstadielärare som var en sån rutten person som mobbade bland annat mig. Hon hade definitivt inte gjort sig värd några fina ord och än mindre presentee Men när det är personal som aktivt jobbar för en bra miljö där barnen verkar glada åt dem så lägger jag gärna en slant. Å andra sidan kanske det där är en sån grej man ska känna att ja, vi skramlar ihop några kronor och om det blir problem i form av jobbiga diskussioner eller gud vet vad så får man ta i problemet då. Jag är ganska övertygad om att den här personalen inte vill ha föräldrabråk för att föräldrarna inte kan komma överens om några julklappar eller att någon som inte kan blir utpekad så det blir säkert ingen Big deal men en tanke som dök upp iom tråden.

 

[Pontevecchio]

Om de inte är vettiga nog att förtjäna blommor hade jag inte ansett de lämpliga att ta hand om mitt barn. Känns som ett större problem än en föräldrarförening för mig.

 

[Amha]

Om de inte är vettiga nog att förtjäna blommor hade jag inte ansett de lämpliga att ta hand om mitt barn. Känns som ett större problem än en föräldrarförening för mig.

Nu kan det hända att jag går ner på väldigt personliga detaljer här.

Min mamma var mobbad både av klassen och sin lärare som liten. Mamma hade ofta ont i magen och liknande. Jag visade tydligen alla symptom på dåligt mående i skolan och morsan hängde jämt där. Hon pratade med läraren, var arg på läraren, besökte rektor osv. Körde förbi skolan för att kolla läget på rasterna. Hon trodde ju någonstans att det på 20 år hade hunnit bli en förändring åt det positiva och att det i huvudsak var barnen som var problemet. Den här informationen framkom inte förrän ganska många år senare för den där läraren var en riktig ögontjänare och jag var i lågstadieålder. Det är inte så himla lätt att få fram den informationen ur en person där de här diskussionerna inte varit så omfattande innan. Jag hade helt enkelt inte verktyg att sätta ord på det så att säga. Jag var väl också ganska lojal för sån var man i området jag bodde på den tiden.

Så bara för att du får uppleva att läraren är bra är det inte alltid det eleven upplever. När jag senare lärde mig om rätt och fel kunde jag ju sätta ord på det och sen även ta i det själv. Det gör man sällan när mobbningen från läraren börjar när man är 7 år. Det är väl det vi kallar för normaliseringsprocess, eller hur?

 

[Luff]

Ok. En lista av vad jag som förälder till ett barn i åk 5 skulle prestera. Vi har även en två år yngre son.
Till saken hör att både jag och maken jobbar heltid och då kvällar minst två ggr/vecka ofta tre - även helger.
Barnet tränade fotboll också - två träningar o en matchdag plus cuper, vi bor dessutom så vi måste skjutsa. Fotbollen; kiosktjänstgöring, skjutsa till matcher och cuper, sälja lotter, sälja kakburkar, stå i garderob på festplats och dessutom åka på arrangerad fotbollsklädprovarkväll.
Och sen då "skoljobbet". Den förbaskade frukten, matsäck några gånger per termin, isspolning - fine. Dagsverke, absolut. Insamling/försäljning till skolans speciella skolkompis i Colombia. Majblommor, jomenvisst. Och låt oss för guds skull inte glömma klassfotbollen - en hel helg, Mors dag tillbringas på den tillställningen.
Och för den traditionella lägerskolan samlade vi alltså på två år in 70 000:-, SJUTTIOTUSEN SVENSKA KRONOR, baka till julmarknad, hantverksdagar, lussefika, föräldramöten och discon, sälja minst två olika varor/termin, loppis, vakta på discon mm. Den termin man är klassförälder så ska det dessutom klämmas in 4-5 möten och distribueras "varor".
Sen föräldraföreningens käcka initiativ, städa på skolgården och grilla korv.
Måttet var rågat när en käck förälder fick för sig att vi skulle sälja dasspapper för att just vår klass skulle åka till Halmens hus och lära sig halmslöjd så dom kunde hålla i en trevlig pysseldag på skolan. Det fick vi stopp på tackolov.
Jag har ingen tidskrävande hobby men var hjälpledare till det yngre barnets scoutgrupp en gång i veckan plus något läger. Maken red två ggr i veckan och tränade på gym - men detta kunde han göra på dagtid.
Och sen naturligtvis föräldramöten o utvecklingssamtal. Vår lille har dessutom behövt lite mer möten, läkarbesök, mer stöd med läxor och dylikt så det tar tid.
Så ni som tycker vi föräldrar gnäller över att sopa en skolgård kan dra något gammal över er. Vi gnäller för att vi jobbar aschlet av oss för våra ungar och vi får INGET tack, tvärtom så är det snorkiga typer som fnyser för att vi inte gör mer.

 

[Sonic76]

Jag skulle gärna hjälpa till om jag visste att det blev nåt bra av det
Men eftersom min dotter inte tänker åka med med tanke på förra resan så har jag ingen lust att köpa 10 burkar kakor eller 50 par strumpor för att bidra.
När det bor 40 ungar som alla ska sälja kakor, newbody mm i samma område så blir det snart rätt svårsålt.
För att inte tala om att samma ungar säljer samma saker åt idrottsföreningar, ridklubben mm
Och säljer fika utanför ica mm

 

[Youma]

Jag ville det. Och flera av mina vänner. Fast inte som klassresa.

Vad har det med demokrati att göra?

Det nämndes tidigare att barnen lärde sig demokrati av det hela. Att man bestämde någonting gemensamt, och sen jobbade för det.

Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättebra att resa till ett koncentrationsläger, men som klassresa? Som påstås vara något demokratiskt val?

Nog för man kanske även som ung tonåring förstår allvaret och gärna vill se och uppleva det med egna ögon, men därifrån är det väääldigt långt till att vilja spara pengar till en sån resa, genom att kränga äckliga kakor eller strumpor ingen vill ha.

Kräver man dessutom att det ska vara någon slags undervisning på klassresan, då har man ju tagit betalt för undervisningen. Det är så vitt jag vet inte lagligt? Men jag kanske blandar ihop det.

 

[Niyama]

Det nämndes tidigare att barnen lärde sig demokrati av det hela. Att man bestämde någonting gemensamt, och sen jobbade för det.

Missförstå mig inte, jag tycker att det är jättebra att resa till ett koncentrationsläger, men som klassresa? Som påstås vara något demokratiskt val?

Nog för man kanske även som ung tonåring förstår allvaret och gärna vill se och uppleva det med egna ögon, men därifrån är det väääldigt långt till att vilja spara pengar till en sån resa, genom att kränga äckliga kakor eller strumpor ingen vill ha.

Kräver man dessutom att det ska vara någon slags undervisning på klassresan, då har man ju tagit betalt för undervisningen. Det är så vitt jag vet inte lagligt? Men jag kanske blandar ihop det.

Ok, jag trodde du menade att det hade nåt med demokrati att göra. Jag fattar inte alls de där påståendena om att barn skulle lära sig nåt om demokrati genom några slags val i klassen. Tvärtom faktiskt, en del kommer dragandes med demokratikortet i alla möjliga märkliga sammanhang och tror t.ex. att det är demokrati i en facebookgrupp .

 

[Sunshine]

Jag har läst och begrundat. Det låter väldigt annorlunda i Sverige jämfört med där jag bor. Vi har dom sagt en väldigt aktiv föräldraförening, men den drivs som ett styrelse och det är helt frivilligt att gå med i den. Möten hålls (oftast på puben på kvällen!) en gång varje månad, i form av styrelsemöte. De som är med i föreningen tar på sig att hjälpa till att organisera alla grejer som vi gör, och det förekommer ingen dörr till dörr försäljning eller att barnen måste engagera sig. Vi raggar sponsorer som t.ex. Lokala företag som säljer sina varor på vår julbasar (all vinst till skolan) eller donerar saker till raffles (Sv?). Vi ordnar heller inga klassresor som sådant, utan årliga grejer som julbasar, julfest med tomte för de yngsta och disko för de äldre, vårmarknad, påskhare, sommarfest osv. Det är föreningen som organiserar och fixar och övriga föräldrar hjälper till om de kan och vill, t.e.x stå i ett julbasar stånd i 30 min, eller hjälpa till och göra mat till julfesten, eller kanske hjälpa till och plocka undan efter en event. Men det är absolut inget tvång. Lustigt nog involverar sig nästan alla föräldrar isf någon gång under året.

Det funkar jättebra, föreningen är välmående och eventuellt överskott går till skolan i form av förbättringar på skolgården eller annat som behövs.

Jag är glad att jag inte bor i Sverige!

 

[Petruska]

Ok. En lista av vad jag som förälder till ett barn i åk 5 skulle prestera. Vi har även en två år yngre son.
Till saken hör att både jag och maken jobbar heltid och då kvällar minst två ggr/vecka ofta tre - även helger.
Barnet tränade fotboll också - två träningar o en matchdag plus cuper, vi bor dessutom så vi måste skjutsa. Fotbollen; kiosktjänstgöring, skjutsa till matcher och cuper, sälja lotter, sälja kakburkar, stå i garderob på festplats och dessutom åka på arrangerad fotbollsklädprovarkväll.
Och sen då "skoljobbet". Den förbaskade frukten, matsäck några gånger per termin, isspolning - fine. Dagsverke, absolut. Insamling/försäljning till skolans speciella skolkompis i Colombia. Majblommor, jomenvisst. Och låt oss för guds skull inte glömma klassfotbollen - en hel helg, Mors dag tillbringas på den tillställningen.
Och för den traditionella lägerskolan samlade vi alltså på två år in 70 000:-, SJUTTIOTUSEN SVENSKA KRONOR, baka till julmarknad, hantverksdagar, lussefika, föräldramöten och discon, sälja minst två olika varor/termin, loppis, vakta på discon mm. Den termin man är klassförälder så ska det dessutom klämmas in 4-5 möten och distribueras "varor".
Sen föräldraföreningens käcka initiativ, städa på skolgården och grilla korv.
Måttet var rågat när en käck förälder fick för sig att vi skulle sälja dasspapper för att just vår klass skulle åka till Halmens hus och lära sig halmslöjd så dom kunde hålla i en trevlig pysseldag på skolan. Det fick vi stopp på tackolov.
Jag har ingen tidskrävande hobby men var hjälpledare till det yngre barnets scoutgrupp en gång i veckan plus något läger. Maken red två ggr i veckan och tränade på gym - men detta kunde han göra på dagtid.
Och sen naturligtvis föräldramöten o utvecklingssamtal. Vår lille har dessutom behövt lite mer möten, läkarbesök, mer stöd med läxor och dylikt så det tar tid.
Så ni som tycker vi föräldrar gnäller över att sopa en skolgård kan dra något gammal över er. Vi gnäller för att vi jobbar aschlet av oss för våra ungar och vi får INGET tack, tvärtom så är det snorkiga typer som fnyser för att vi inte gör mer.

Det är lite oklart för mig vart du vill komma, men det är helt klart för mig att det du beskriver är orimligt.

Mitt svar på sådana krav hade snarare blivit: jamen skippa fotbollsmatcherna och skolresor då. Det är helt enkelt inte värt besväret.

Jag hade strejkat om jag var du!

 

[mandalaki]

@Luff Sälja toapapper?

 

[Luff]

@Luff Sälja toapapper?

Stor vinst och alla behöver dasspapper. Det tycker jag var en bra vara. Dom får beställa först och sen levereras det till dörren =lättsålt. Ja just det, hon hade beställt hem 50 julkalendrar i samma syfte. Dom sålde vi två var men det fick gå till resklasskassan.

 

[Amha]

@Luff Sälja toapapper?

Smartare än mycket annat skit man fått sälja. Jag tror att folk skiter oftare än de äter äckliga kakor faktiskt.

 

[Luff]

Det är lite oklart för mig vart du vill komma, men det är helt klart för mig att det du beskriver är orimligt.

Mitt svar på sådana krav hade snarare blivit: jamen skippa fotbollsmatcherna och skolresor då. Det är helt enkelt inte värt besväret.

Jag hade strejkat om jag var du!

Jo, fotbollen är definitivt värt besväret. Ungens enda hobby och då vi valt att bo i skogen får man ställa upp. Föreningsinsatserna kan jag tycka är ok också. Ideellt arbete är en förutsättning i en klubb utan personal. Dom tränare barnet haft under uppväxten har ju också genomlidit att samla in pengar till sina barns lägerskola - en av dom har fyra barn rätt så tätt så dom måste under ca 7-8 år hålla på med alla aktiviteterna. Han är säljare och hans fru har läst på högskola under dom åren. Deras barn håller dessutom på med minst två idrotter; fotboll plus - hockey, innebandy eller handboll.

Det är alltså en 5 dagars lägerskola dom åker på i början på årskurs sex, dvs undervisning som ska betalas. Tro mig, 5% av föräldrarna ifrågasätter det högljutt varje år men det är som att hälla vatten på en gås. En förälder har vägrat att baka och sälja något och sa att; -Tala om för mig hur mycket jag ska sätta in i slutet. Andra föräldern smög dock dit och hjälpte till då och då med det andra.
Och jo just det. 6-8 föräldrar förväntas följa med - alltså ta semester en vecka för att laga mat o hålla i kvällsaktiviteter, köra dit maten med släpkärra (barnen åker tåg o båt). Sen har vi Lisebergsresan som enbart är en fritidsaktivitet. Barnen får inte ens ledigt en dag av skolan för den resan utan får fritt efter lunch. Då var vi 5 föräldrar som åkte med för att hålla väskor och hålla reda på 24 ungar i tolvårsåldern varav en tredjedel aldrig varit på Liseberg. Jag är fritidsledare men tyckte det var liiite ångest då jag knappt kunde namnen på hälften.

 

[Luff]

Det är lite oklart för mig vart du vill komma, men det är helt klart för mig att det du beskriver är orimligt.

Mitt svar på sådana krav hade snarare blivit: jamen skippa fotbollsmatcherna och skolresor då. Det är helt enkelt inte värt besväret.

Jag hade strejkat om jag var du!

Vart jag ville komma glömde jag. Det är inte mycket val man har i en så stark grupp. Och jag är jäklar inte rädd att stöta mig med folk. Men mitt/mina barn kan inte sitta utanför en sådan sak. Det finns mycket i samhället jag bidrar till som jag känner kunde kvitta. Men det var två tuffa år.

 

[Petruska]

Jo, fotbollen är definitivt värt besväret. Ungens enda hobby och då vi valt att bo i skogen får man ställa upp. Föreningsinsatserna kan jag tycka är ok också. Ideellt arbete är en förutsättning i en klubb utan personal. Dom tränare barnet haft under uppväxten har ju också genomlidit att samla in pengar till sina barns lägerskola - en av dom har fyra barn rätt så tätt så dom måste under ca 7-8 år hålla på med alla aktiviteterna. Han är säljare och hans fru har läst på högskola under dom åren. Deras barn håller dessutom på med minst två idrotter; fotboll plus - hockey, innebandy eller handboll.

Det är alltså en 5 dagars lägerskola dom åker på i början på årskurs sex, dvs undervisning som ska betalas. Tro mig, 5% av föräldrarna ifrågasätter det högljutt varje år men det är som att hälla vatten på en gås. En förälder har vägrat att baka och sälja något och sa att; -Tala om för mig hur mycket jag ska sätta in i slutet. Andra föräldern smög dock dit och hjälpte till då och då med det andra.
Och jo just det. 6-8 föräldrar förväntas följa med - alltså ta semester en vecka för att laga mat o hålla i kvällsaktiviteter, köra dit maten med släpkärra (barnen åker tåg o båt). Sen har vi Lisebergsresan som enbart är en fritidsaktivitet. Barnen får inte ens ledigt en dag av skolan för den resan utan får fritt efter lunch. Då var vi 5 föräldrar som åkte med för att hålla väskor och hålla reda på 24 ungar i tolvårsåldern varav en tredjedel aldrig varit på Liseberg. Jag är fritidsledare men tyckte det var liiite ångest då jag knappt kunde namnen på hälften.

Jag betvivlar inte din kompetens som fritidsledare, men apropå arbetet med gruppdynamiken i klassen då - medföljande föräldrar som (självklart!) inte ens vet vad barnen heter. Känns ju väldigt förtroendingivande om man är orolig för det sociala spelet mellan barnen.

Det är orimligt. Det är orimligt att opinionen för sådana här engagemang är så stark.

Jag fattar inte riktigt den där ivern att samla pengar så fort man ska göra något tillsammans. Det var likadant till och med på gården i mitt bostadsområde där jag bodde förut. Det bildades en gårdsförening (hyresrätter) och genast började man prata om att göra saker som skulle ge pengar. Det är som om folk tycker att det är det man har föreningar till?

 

[Petruska]

Jag har läst och begrundat. Det låter väldigt annorlunda i Sverige jämfört med där jag bor. Vi har dom sagt en väldigt aktiv föräldraförening, men den drivs som ett styrelse och det är helt frivilligt att gå med i den. Möten hålls (oftast på puben på kvällen!) en gång varje månad, i form av styrelsemöte. De som är med i föreningen tar på sig att hjälpa till att organisera alla grejer som vi gör, och det förekommer ingen dörr till dörr försäljning eller att barnen måste engagera sig. Vi raggar sponsorer som t.ex. Lokala företag som säljer sina varor på vår julbasar (all vinst till skolan) eller donerar saker till raffles (Sv?). Vi ordnar heller inga klassresor som sådant, utan årliga grejer som julbasar, julfest med tomte för de yngsta och disko för de äldre, vårmarknad, påskhare, sommarfest osv. Det är föreningen som organiserar och fixar och övriga föräldrar hjälper till om de kan och vill, t.e.x stå i ett julbasar stånd i 30 min, eller hjälpa till och göra mat till julfesten, eller kanske hjälpa till och plocka undan efter en event. Men det är absolut inget tvång. Lustigt nog involverar sig nästan alla föräldrar isf någon gång under året.

Det funkar jättebra, föreningen är välmående och eventuellt överskott går till skolan i form av förbättringar på skolgården eller annat som behövs.

Jag är glad att jag inte bor i Sverige!

För min del kan det du beskriver vara ganska exakt samma sak som det vi diskuterar i tråden. Under antagandet att du helt enkelt är en av de föräldrar som finner de där föräldrainsatserna oproblematiska. Anledningen till att nästan alla föräldrar involverar sig, kan ju helt enkelt vara att de helt enkelt inte orkar stå emot det sociala trycket, precis som några av oss som har (haft) barn i svenska skolor beskriver det.

 

[Luff]

Jag betvivlar inte din kompetens som fritidsledare, men apropå arbetet med gruppdynamiken i klassen då - medföljande föräldrar som (självklart!) inte ens vet vad barnen heter. Känns ju väldigt förtroendingivande om man är orolig för det sociala spelet mellan barnen.

Det är orimligt. Det är orimligt att opinionen för sådana här engagemang är så stark.

Jag fattar inte riktigt den där ivern att samla pengar så fort man ska göra något tillsammans. Det var likadant till och med på gården i mitt bostadsområde där jag bodde förut. Det bildades en gårdsförening (hyresrätter) och genast började man prata om att göra saker som skulle ge pengar. Det är som om folk tycker att det är det man har föreningar till?

Nä och min kompetens gjorde ju att jag ifrågasatte det hela. Liseberg på em/tidig kväll och ungdomar som framför allt inte kände mig eller de andra föräldrarna. Killarna hade jag koll på genom fotboll och dom mig genom det faktum att dom bara var 8 st.
Men tjejerna? Satt med två stycken varav den ena berättade att den andra varken ätit eller druckit på hela dagen och mådde dåligt. Det tog mig 20 minuter att truga i henne en halv festis - först låtsades hon dricka men då hon insåg att jag märkte det så drack hon lite. Jag förstod ju att där fanns problem som vi borde fått reda på. Tänk om hon svimmat och kompisen fått panik och dragit.

 

[Pontevecchio]

@Amha jag menar fortfarande att problemet är läraren och normaliseringsprocessen som du säger. inte att köpa blommor.

@Luff ett problem jag ser idag mot när jag var liten är att man inte samåker på samma sätt. Vi gick ned till fotbollsplanen där vi fördelades på de föräldrar som skjutsade idag. vilket gjorde att föräldrar endast behövde skjutsa var 5e gång ( i teorin, vissa hade inte bil och vissa föräldrar körde jämt).