Sv: För välriden!!
Har läst igenom tråden och kände bara att jag ville ge TS en strimma hopp. Jag är själv en ganska medioker ryttare som inte alls har samma tävlingsmeriter som TS, men som känner igen mig lite i situationen. För några år sedan hade jag turen att få låna en häst som tog mig runt vilken hoppbana som helst. Jag var då en ganska duktig hoppryttare, men egentligen inte alls så erfaren som det krävs för att hoppa 1.40-banor som vi gjorde. Men vi hjälptes åt, jag reglerade takt, tempo och avstånden ganska bra, men ibland fick hästen rädda mig ur situationen för att klara hindret. Och det gjorde hon med bravur!
Hästen som följde var raka motsatsen, och satt man inte och red 100% hela vägen funkade det inte. Vi övade och övade, utan minsta lilla framsteg, och tränaren började tycka att jag nog borde tänka om vad jag ville satsa på... Men efter många om och men släppte det, vändpunkten om på en liten CR på 90 cm, där jag slappnade av för ett ögonblick, hästen kom fel - och räddade oss ur situationen Sedan gick det bara bättre!
För jag tror att jag vet vad du saknar - det är den där känslan man får när allt bara flyter på, och man omedvetet bara kan rida på och man rent reflexmässigt ger de hjälper som hästen behöver. Inte att förväxla med att bara åka med...
Kanske har missat något, men har du provat att låta en duktig ryttare rida hästen regelbundet under en tid, eller har den bara tävlats av andra? Skickat den på "tillridning"? Annars kanse dte vore en idé, att skicka iväg hästen på tillridning ett par månader och under tiden kanske få rida någon väns häst som funkar bättre i hoppningen och återvinna lite självförtroende?
Har läst igenom tråden och kände bara att jag ville ge TS en strimma hopp. Jag är själv en ganska medioker ryttare som inte alls har samma tävlingsmeriter som TS, men som känner igen mig lite i situationen. För några år sedan hade jag turen att få låna en häst som tog mig runt vilken hoppbana som helst. Jag var då en ganska duktig hoppryttare, men egentligen inte alls så erfaren som det krävs för att hoppa 1.40-banor som vi gjorde. Men vi hjälptes åt, jag reglerade takt, tempo och avstånden ganska bra, men ibland fick hästen rädda mig ur situationen för att klara hindret. Och det gjorde hon med bravur!
Hästen som följde var raka motsatsen, och satt man inte och red 100% hela vägen funkade det inte. Vi övade och övade, utan minsta lilla framsteg, och tränaren började tycka att jag nog borde tänka om vad jag ville satsa på... Men efter många om och men släppte det, vändpunkten om på en liten CR på 90 cm, där jag slappnade av för ett ögonblick, hästen kom fel - och räddade oss ur situationen Sedan gick det bara bättre!
För jag tror att jag vet vad du saknar - det är den där känslan man får när allt bara flyter på, och man omedvetet bara kan rida på och man rent reflexmässigt ger de hjälper som hästen behöver. Inte att förväxla med att bara åka med...
Kanske har missat något, men har du provat att låta en duktig ryttare rida hästen regelbundet under en tid, eller har den bara tävlats av andra? Skickat den på "tillridning"? Annars kanse dte vore en idé, att skicka iväg hästen på tillridning ett par månader och under tiden kanske få rida någon väns häst som funkar bättre i hoppningen och återvinna lite självförtroende?