För sent för allt

Jag vet att det inte gör nån skillnad att tänka så men skulle göra exakt vadsomhelst mot att åka tillbaka i tiden och ändra vissa saker. Eller jag vet inte exakt vad jag skulle ändra ifall jag skulle ändra andledningen till allt dåligt. Det enda som jag iallafall vet är att jag skulle ha stoppat anorexi monstret i somras INNAN allt kaos blev. Så kanske allt annat aldrig hade hänt.
Men iallafall så spelar det ingen roll nu för allt är ändå försent och jag kan inte ändra nåt. Utan enda jag kan göra är att vänta på vad andra bestämmer som kommer på verka ALLT i mitt liv och kanske slita bort dom drömmarna jag ändå kanske hade.
Jag har haft jobbiga möten och sånt idag och igår men har typ inte kunnat säga nånting. Utan enda jag kan är gråta hur mycket som helst och känns som det ALDRIG tar slut. Utan såfort nån försöker prata med mig så börjar jag gråta. Och såfort jag tänker på O och hundarna och annat så börjar jag också gråta. Så är typ helt störd och kan inte prata och bara gråter helatiden.
Och bara upp repar i huvudet alla jobbiga tankar och alla saker som jag borde ha gjort annat så det aldrig hade blivit såhär. Men det spelar ju ingen roll nu och ändå håller dom tankarna på helatiden.
Men ja egentligen så vill jag bara slippa tänka på allt. Och vill bara känna mig som migsjälv och att jag är normal och att andra tycker jag är värd att lyssna på liksom. Men ingen tycker det.
 

Det här kanske inte är till nån större hjälp för dig, men jag skriver ändå.

Skulle du kunna tänka dig att dina föräldrar VILL lyssna, men att just nu KAN de inte?

Att hela den här situationen är för svår för dem, så att de inte vet vad de ska göra och vad de ska säga? Så det kanske verkar som att de inte lyssnar på dig?
För pappa kanske det är så men mamma vill inte lyssna heller. Så det är inte bara som det verkar.
 
Förstår att du är trött efter känslostormen igen❤

Att dina föräldrar inte gör som du vill innebär inte att dom inte lyssnar utan innebär att dom inte håller med dej om vad som är bäst just nu.
Men jag menar inte att dom måste hålla med om allt heller. Men ifall jag säger vad JAG tror är bäst som jag ändå borde veta eftersom att det är om mig. Och dom vet vad som är typ min mottivation eller hur man säger. Och dom eller ja mamma säger att det inte går att jag är hemma så får inte ha permison. Utan hon tror behandlings hem kanske är detbästa. Så tror hon då isåfall att det bästa är att jag ska vara nånstans som jag inte känner NÅN och jag har skit svårt att lita på andra. Och inte får träffa hundarna eller O. Och jag vet inte hur länge det är isåfall men kanske typ mellan ett halvt till ett år. Så det blir ju att typ slänga bort dom målen jag hade med O och allting så kan isåfall lika gärna sälja han för då är det ändå ingen mening med att ha han. Men mamma vill väl ha han själv säkert. Men ja då tror hon det är det bästa då fast det är exakt tvärt mot som jag har sagt. Då är hon faktiskt antingen dum i huvudet eller jävligt elak.
Plus att om soc också tycker som hon som det verkar så jag ska till nåt sånt så kan ju mamma och pappa börja vänja sig hur det är att inte ha nåt barn för då kommer dom aldrig ha det mer iallafall.
 
Men jag menar inte att dom måste hålla med om allt heller. Men ifall jag säger vad JAG tror är bäst som jag ändå borde veta eftersom att det är om mig. Och dom vet vad som är typ min mottivation eller hur man säger. Och dom eller ja mamma säger att det inte går att jag är hemma så får inte ha permison. Utan hon tror behandlings hem kanske är detbästa. Så tror hon då isåfall att det bästa är att jag ska vara nånstans som jag inte känner NÅN och jag har skit svårt att lita på andra. Och inte får träffa hundarna eller O. Och jag vet inte hur länge det är isåfall men kanske typ mellan ett halvt till ett år. Så det blir ju att typ slänga bort dom målen jag hade med O och allting så kan isåfall lika gärna sälja han för då är det ändå ingen mening med att ha han. Men mamma vill väl ha han själv säkert. Men ja då tror hon det är det bästa då fast det är exakt tvärt mot som jag har sagt. Då är hon faktiskt antingen dum i huvudet eller jävligt elak.
Plus att om soc också tycker som hon som det verkar så jag ska till nåt sånt så kan ju mamma och pappa börja vänja sig hur det är att inte ha nåt barn för då kommer dom aldrig ha det mer iallafall.

Om dina hästar fick bestämma utefter vad dom trodde var bäst skulle dom antagligen käka en massa kraftfodret, gå på bete året runt och aldrig träna dressyr (eller vad din/dina hästar nu gillar). Kanske skulle dom aldrig bli vaccinerad för att dom inte gillar sprutor eller veterinären.

Nu när du är sjuk kan det vara svårt för dig att se vad som egentligen är bäst för dig i längden eftersom monstret försöker få dig att göra som det vill. Dina föräldrar och läkarna kan se att monstret påverkar dina tankar och låter dig inte bestämma själv just nu, för att dom vill att du ska må bra i längden och inte bara i stunden.

Obs säger inte att du är ett barn som inte fattar vad som är bra men just nu har du en sjukdom som gör det svårt för dig att se vad som är bäst långsiktigt.

Och du vet säkert det här och jag fattar att du blir jävligt less ändå och att du tycker att du borde få bestämma mer själv. Men det kanske kan hjälpa att försöka tänka att du är sjuk just nu och dina föräldrar behöver bestämma tills du är frisk. Precis som att du skulle ha O i en sjukhage om han var halt fast han själv skulle vilja springa och busa i en stor hage. Han skulle inte fatta varför han helt plötsligt inte fick springa eller hoppträna och skulle antagligen blir frustrerad över att du bara släpper honom i den lilla hagen men du vet ju att han får gå i den ett litet tag för att sen kunna leva som vanligt igen.

Har du fått nån information om vilka olika typer av behandlingshem du skulle kunna bo på? Tänker att det kanske känns bättre om du vet lite mer och kanske kan påverka vilket ställe du hamnar på.
 
Om dina hästar fick bestämma utefter vad dom trodde var bäst skulle dom antagligen käka en massa kraftfodret, gå på bete året runt och aldrig träna dressyr (eller vad din/dina hästar nu gillar). Kanske skulle dom aldrig bli vaccinerad för att dom inte gillar sprutor eller veterinären.

Nu när du är sjuk kan det vara svårt för dig att se vad som egentligen är bäst för dig i längden eftersom monstret försöker få dig att göra som det vill. Dina föräldrar och läkarna kan se att monstret påverkar dina tankar och låter dig inte bestämma själv just nu, för att dom vill att du ska må bra i längden och inte bara i stunden.

Obs säger inte att du är ett barn som inte fattar vad som är bra men just nu har du en sjukdom som gör det svårt för dig att se vad som är bäst långsiktigt.

Och du vet säkert det här och jag fattar att du blir jävligt less ändå och att du tycker att du borde få bestämma mer själv. Men det kanske kan hjälpa att försöka tänka att du är sjuk just nu och dina föräldrar behöver bestämma tills du är frisk. Precis som att du skulle ha O i en sjukhage om han var halt fast han själv skulle vilja springa och busa i en stor hage. Han skulle inte fatta varför han helt plötsligt inte fick springa eller hoppträna och skulle antagligen blir frustrerad över att du bara släpper honom i den lilla hagen men du vet ju att han får gå i den ett litet tag för att sen kunna leva som vanligt igen.

Har du fått nån information om vilka olika typer av behandlingshem du skulle kunna bo på? Tänker att det kanske känns bättre om du vet lite mer och kanske kan påverka vilket ställe du hamnar på.
Ja jag har träffat en soc jobbare och hon sa lite vad för typ in riktning och sånt som hon trodde det skulle bli. Så jag vet ungefär vad för sorts behandlings hem liksom. Men det känns inte bättre för det iallafall.
 
Men jag menar inte att dom måste hålla med om allt heller. Men ifall jag säger vad JAG tror är bäst som jag ändå borde veta eftersom att det är om mig. Och dom vet vad som är typ min mottivation eller hur man säger. Och dom eller ja mamma säger att det inte går att jag är hemma så får inte ha permison. Utan hon tror behandlings hem kanske är detbästa. Så tror hon då isåfall att det bästa är att jag ska vara nånstans som jag inte känner NÅN och jag har skit svårt att lita på andra. Och inte får träffa hundarna eller O. Och jag vet inte hur länge det är isåfall men kanske typ mellan ett halvt till ett år. Så det blir ju att typ slänga bort dom målen jag hade med O och allting så kan isåfall lika gärna sälja han för då är det ändå ingen mening med att ha han. Men mamma vill väl ha han själv säkert. Men ja då tror hon det är det bästa då fast det är exakt tvärt mot som jag har sagt. Då är hon faktiskt antingen dum i huvudet eller jävligt elak.
Plus att om soc också tycker som hon som det verkar så jag ska till nåt sånt så kan ju mamma och pappa börja vänja sig hur det är att inte ha nåt barn för då kommer dom aldrig ha det mer iallafall.
Vilken tuff situation, vad jobbigt du har det. Det märks så tydligt när du skriver. Är det så att du tror att dina föräldrar inte vill ha dig hemma för att de/soc/BUP funderar på behandlingshem? Jag kan tänka mig att det är så dina tankar går, eller?

Samtidigt tänker jag att det kanske är för att du ska få den absolut bästa hjälp som finns så att du ska kunna må bättre? För oss vanliga människor, vi som inte är proffs, så är det så svårt att veta hur man ska hjälpa på bästa sätt. Vi är så rädda för att säga fel och göra fel, och göra det värre för dig. Och det är det sista vi vill.

Det är så svårt att stå bredvid någon som har det svårt och inte veta vad man ska göra för att det ska bli bättre.

Kan det vara så att dina föräldrar /soc/BUP vill ge dig den allra allra bästa vården just för att de verkligen vill att du ska kunna komma hem igen? För det är det som dina föräldrar längtar efter allra mest, att få hem sin flicka igen.
 
Vilken tuff situation, vad jobbigt du har det. Det märks så tydligt när du skriver. Är det så att du tror att dina föräldrar inte vill ha dig hemma för att de/soc/BUP funderar på behandlingshem? Jag kan tänka mig att det är så dina tankar går, eller?

Samtidigt tänker jag att det kanske är för att du ska få den absolut bästa hjälp som finns så att du ska kunna må bättre? För oss vanliga människor, vi som inte är proffs, så är det så svårt att veta hur man ska hjälpa på bästa sätt. Vi är så rädda för att säga fel och göra fel, och göra det värre för dig. Och det är det sista vi vill.

Det är så svårt att stå bredvid någon som har det svårt och inte veta vad man ska göra för att det ska bli bättre.

Kan det vara så att dina föräldrar /soc/BUP vill ge dig den allra allra bästa vården just för att de verkligen vill att du ska kunna komma hem igen? För det är det som dina föräldrar längtar efter allra mest, att få hem sin flicka igen.
Jag TROR inte utan jag VET att iallafall inte mamma vill det för att hon har sagt rakt ut att det går inte att jag är hemma. Och pappa säger iallafall inte mot om behandlings hem så han bryr sig väl inte ifall jag är hemma eller borta. Och ifall jag måste till nåt behandlings hem så kommer jag aldrig komma hem igen iallafall. Så väldigt dåligt sätt isåfall.
 
Jag TROR inte utan jag VET att iallafall inte mamma vill det för att hon har sagt rakt ut att det går inte att jag är hemma. Och pappa säger iallafall inte mot om behandlings hem så han bryr sig väl inte ifall jag är hemma eller borta. Och ifall jag måste till nåt behandlings hem så kommer jag aldrig komma hem igen iallafall. Så väldigt dåligt sätt isåfall.
Jag skulle inte heller våga ha mitt barn hemma om barnet försökte skada sig. Jag skulle vara livrädd för att barnet skulle skadas allvarligt eller ännu värre. Jag skulle vilja att barnet skulle få den absolut bästa hjälpen för att kunna överleva, för att sedan kunna flytta hem till mig igen. Det enda jag skulle tänka på är: mitt barn ska leva, mitt barn ska få all hjälp som finns för att leva och må bra, för det enda jag längtar efter är att mitt barn ska kunna komma hem igen.
 
Men jag menar inte att dom måste hålla med om allt heller. Men ifall jag säger vad JAG tror är bäst som jag ändå borde veta eftersom att det är om mig.

Men du vet ju inte bäst i nuläget, om du ska vara med och bestämma så måste du FÖRST visa att du är att lita på, och det inte bara en gång vid ett tillfälle.
Mao du kan inte säga att du ska sköta dig först OM du får som du vill utan du måste FÖRST sköta dig och sedan om möjligt få (lite) som du vill.
 
Men du vet ju inte bäst i nuläget, om du ska vara med och bestämma så måste du FÖRST visa att du är att lita på, och det inte bara en gång vid ett tillfälle.
Mao du kan inte säga att du ska sköta dig först OM du får som du vill utan du måste FÖRST sköta dig och sedan om möjligt få (lite) som du vill.
Vad menar du med sköta mig?
 
Men du vet ju inte bäst i nuläget, om du ska vara med och bestämma så måste du FÖRST visa att du är att lita på, och det inte bara en gång vid ett tillfälle.
Mao du kan inte säga att du ska sköta dig först OM du får som du vill utan du måste FÖRST sköta dig och sedan om möjligt få (lite) som du vill.
Skuldbelägg inte. Det handlar inte om att "sköta sig". Hon kämpar mot demoner.
 
Jag spinner vidare lite på vad svea skrev om att bli frisk. Kan det funka att tänka lite i banorna att dina föräldrar vill att du ska få vård för din sjukdom? Ungefär som att om du t ex skulle behöva ligga inlagd för att få mediciner i blodet mot någon allvarlig sjukdom, som din mamma och och pappa inte kan behandla hemma själva? Det kanske låter som en jättekonstig jämförelse, men det är lite så jag ser på det hela iaf.

Sen vill jag skicka en stor kram tala om att jag tycker att du var SÅ modig som öppnade upp så pass mycket för psykologen. Det kanske känns hemskt nu och att du eventuellt ångrar att du berättade allt, men jag tror ändå att det är ett steg i rätt riktning mot ett tillfrisknande. Så kram på dig, Emma! :heart
 
Jag tycker inte vi behöver säga emot @EmmaFilippa så mycket nu igen - vi har ju aldrig träffat eller pratat med hennes föräldrar, så vi kan ju inte VETA vad de tänker, även om vi tror det baserat på hur vi själv skulle känna eller hur de allra flesta föräldrar tänker. Ja, det är mycket osannolikt att de vil bli av med henne, men nu känns det så för Emma och det är hon som står mitt i detta.

Det kanske vore bättre att låta henne försöka prata med sin pappa, än att vi försöker övertyga henne om hur vi tror det är.


Och ifall jag måste till nåt behandlings hem så kommer jag aldrig komma hem igen iallafall. Så väldigt dåligt sätt isåfall.

Undrar lite vad du menar med detta? Jag trodde att på sådana hem var det minst lika "öppet" som på BUP, gällande permissioner och så.... Eller ligger det så långt bort att du inte kan åka hem?
 
Jag tycker inte vi behöver säga emot @EmmaFilippa så mycket nu igen - vi har ju aldrig träffat eller pratat med hennes föräldrar, så vi kan ju inte VETA vad de tänker, även om vi tror det baserat på hur vi själv skulle känna eller hur de allra flesta föräldrar tänker. Ja, det är mycket osannolikt att de vil bli av med henne, men nu känns det så för Emma och det är hon som står mitt i detta.

Det kanske vore bättre att låta henne försöka prata med sin pappa, än att vi försöker övertyga henne om hur vi tror det är.




Undrar lite vad du menar med detta? Jag trodde att på sådana hem var det minst lika "öppet" som på BUP, gällande permissioner och så.... Eller ligger det så långt bort att du inte kan åka hem?
Alltså jag tror man får ha permisoner och så men jag vill inte komma hem isåfall. Utan känns bara som att om dom inte vill ha mig hemma så ska dom isåfall slippa mig helt. Plus att jag tror inte jag kommer leva så länge iallafall om jag måste bo på sånt.
 
Nu har jag läst hela tråden och nu Emma får du en stor digital kram...

....inga ord, inga måsten, inga förklaringar.....

ingenting förutom förhoppningsvis en stund där du kan tanka lite energi och styrka.... <3 <3 <3
 
Jag vill bara skriva dethär men orkar inte förklara allt. Men iallafall så är det bestämt nu att jag ska till ett behandlings hem eller hvb hem som det heter.
Fast om det är så att du ska få komma till ett HVB hem, då är det också så att dina föräldrar inte har ett val längre att du ska få komma hem. Utan då är det soc som har bestämt att antingen går dem med på en frivillig placering att du just nu ska bo där (det kallas för SOL), eller säger dem nej till det så blir det ändå soc som bestämmer att du ska bo där enligt ett beslut som dem kan ta (som kallas för LVU).
 
Förstår att det måste vara jätteläskigt! Och att du känner dig övergiven och förmodligen överkörd i allt detta. Även om man har det dåligt där man är så är det ändå en liten trygghet i att veta vart man är och hur allting funkar, medans något nytt och okänt blir mycket mera skrämmande nästan oavsett.

Men BUP har ju inte lyckats med att hjälpa dig så mycket som du har behövt, så jag håller alla tummar och tår att de på behandlingshemmet är duktiga och snälla och tar hand om dig såpass bra så att du äntligen kan få bli frisk. :heart

Jag VET att detta är jätteklyschigt, men kanske kanske du kan tänka "nytt år, nytt ställe, nya möjligheter" och att det blir en chans att lägga allt dåligt som hänt i 2021 bakom dig...?
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 033
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok An tagligen så tycker nån att jag inte borde skriva en dagbok "bara för att skriva av mig". Men det är ju fritt att inte läsa och jag...
Svar
6
· Visningar
1 990
Senast: Raderad medlem 149524
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu är det höst! Kanske inte egentligen men skolan har börjat idag så då räknas det som höst tycker jag! Så dethär kommer vara min höst...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
11 062
Senast: Gunnar
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok Dethär är värt en ny dagboks tråd tycker jag. För att idag har det hänt en väldigt stor sak som är att jag har blivit häst ägare idag...
2
Svar
30
· Visningar
2 682
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Ridskoleryttare
  • 07:or del 23
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp