För- och nackdelar med att dela sovrum

[Zewz]

Vi har en tjej som snart är tre och en som är ett halvår. Den stora har alltid varit väldigt otrygg (?) i sin sömn. Vi har aldrig fått nån riktig ordning på det utan hon har sovit med oss/mig mer eller mindre hela tiden. Hon har dock ett eget rum med egen säng där hon sovit mycket begränsad tid i olika omgångar.
Lilla tjejen ammar än och sover med oss hon med.
Nu har vi börjat prata med stora dottern om att hon och syster kanske kan sova i samma rum sen, kanske rentav i våningssäng, vilket hon verkar tycka är spännande.
Egentligen BEHÖVER de inte dela rum av utrymmesskäl, men kanske kan det vara lättare för henne (eller båda?) om de har varandra? Är det någon som har erfarenhet av något liknande?

 

[Pontevecchio]

Prova säger jag. Jag tror hela nätter kanske inte funkar men hon ksn iaf somna i egen säng om ni lägger de båda där ihop.
Våningssäng hade jag nog inte vågat utan en vanlig så hon kan gå över till er om hon vill.

 

[Blueberry]

Jag och mina syskon sov ihop i flera år. Både i våningssäng och dubbelsäng

 

[leia]

Våra (sex och tre år) sover i samma rum. Nästan alltid även i samma säng... De hade skilda rum först, men ingen av dem kan somna själv, så de fick flytta ihop så att man kan natta dem samtidigt. Kändes onödigt att ligga en förälder och ett barn i varsitt rum.

Fördelen för oss är att en person kan natta båda och att de tycker det är roligt/mysigt att sova ihop. Åtminstone en kommer ofta in till oss någon gång under natten/morgonen, men det är ändå skönt att inte trängas fyra stycken i sängen hela natten!

I början sov lillasyster fortfarande i spjälsängen som vi tog bort en sida på och fixade till samma höjd som brorsans säng och sen surrade fast i hans säng. När hon fick en egen säng funderade vi på våningssäng men vågade inte riktigt. Han kommer som sagt ofta in till oss (mer än lillasyster) och vi var osäkra på hur vaken han är då (somnar inom sekunder inne hos oss). Så blev två separata sängar. Varav den ena alltså är rätt oanvänd.

En nackdel är att det (för oss iaf) inte funkar med olika sovtider. Storebror har aldrig behövt mycket sömn (mindre än 10 timmar sen han var två) och det blir inte mer nattsömn för lillasyster heller. Istället sover hon ca två timmar på eftermiddagen.

 

[Honungshumlan]

En kollegas tre barn delar rum för att de vill. Ofta delar de sängar också. Ibland blir det lite bus, tex har de lekt mitt i natten och råkat väcka föräldrarna. Men mest har det fungerat jättefint.

 

[Miljon]

Egentligen inget svar på din fråga, jag har inga barn och således ingen erfarenhet av frågan. Jag och min bror delade däremot rum när jag var liten (uppåt 8-9-årsåldern kanske) och det vill jag minnas fungerade bra. Jag var ganska osäker som liten och sov dåligt i eget rum, så när jag fick mitt rum hände det oftare att jag smög in till mamma än när jag och min bror delade.

Däremot, det jag vill säga, är att jag som liten (och även nu som vuxen) alltid har tyckt att det verkar så mysigt att ha en stor dubbelsäng med sitt/sina syskon! Våningssäng hade jag däremot inte vågat ha till så små barn.

 

[leia]

Apropå det här med våningssäng eller inte så finns det ju våningssängar som man även kan använda som två vanliga sängar (har för mig att jag tex såg en sån på Ikea när det var aktuellt för oss). Eller kanske en med bredare undersäng, så kan båda sova där om man/de vill? Vi har en 120 och en 90-säng och ligger utan problem 2 barn o en vuxen i 120-sängen. Eller ja, nu när jag är höggravid är det kanske inte superbekvämt, men funkar tills jag vaknar första gången...

 

[Amha]

I min hjärna är planen att våra tjejer ska dela (pyttelitet) rum på bottenvåningen när liten ska få egen säng. Räknar med att det händer runt bebis 1-årsdag. Vi har bara ett rum lämpat för sovrum utöver det vi själva sover i på bottenvåningen och jag känner mig inte riktigt OK med att släppa upp stora tösen på övervåningen redan vid 3.5 faktiskt.

 

[Mirtai]

Våra tjejer, idag 10 och 8 år, har delat rum fram till i höstas. Hemma hos sin mamma gör de det fortfarande. Hemma hos oss har de varsitt rum men vill gärna sova i samma ganska ofta.

Har läst någonstans att barn egentligen inte har något behov av egna rum innan tonåren, tvärtom kan det skapa mer trygghet att dela rum.

 

[Zewz]

Tack alla för input, det låter ju väldigt positivt!
Har sett, som någon nämnde, våningssängar med en bredare underslaf, vilket kunde vara en möjlig idé. Lättare att natta och en möjlighet för samsovning. Vi får se vad det blir.

Och iom att vi faktiskt har rum så det räcker egentligen så kan vi ju göra ett utpräglat sovrum, lugnt och mysigt, och ett mer lekrum som tillåts vara just och enbart lekrum med allsköns prylar.

Visar de sedan intresse för varsitt eget rum är det ju lätt ordnat.

 

[turbofling]

Vi har ocksa tillräkligt med rum men 7aringen (tänkte skriva 6aringen men hon fyller 7 idag) och 5aringen vill dela rum. Äldsta kan nog tänka sig ett eget ocksa men inte den mindre, hon har stort närhetsbehov och vill inte sova själv. Det fungerar bra, ibland blir det lite för mkt prat innan dom somnar men sen sover bada gott hela natten. Ibland tom i samma säng.
Minsta som snart fyller 2 sover i varan säng, skulle gärna flytta in henne hos syskonen men det fungerar inte med läggningen.

 

[Tualma]

Tack alla för input, det låter ju väldigt positivt!
Har sett, som någon nämnde, våningssängar med en bredare underslaf, vilket kunde vara en möjlig idé. Lättare att natta och en möjlighet för samsovning. Vi får se vad det blir.

Och iom att vi faktiskt har rum så det räcker egentligen så kan vi ju göra ett utpräglat sovrum, lugnt och mysigt, och ett mer lekrum som tillåts vara just och enbart lekrum med allsköns prylar.

Visar de sedan intresse för varsitt eget rum är det ju lätt ordnat.

Precis så valde vi att göra till våra pojkar i samband med flytt till större boende där de kunde få varsitt rum. De var sex och fyra år vid det tillfället.
Läggningar var lite stökiga innan eftersom de triggade igång varandra, men med ett lugnt sovrum fungerade det bättre.
Vi inredde ett sovrum med våningsäng, skrivbord och bokhylla och ett lekrum med soffa, tvspels-tv och alla trillioner lådor med lego. Det blev jättebra.
Gossarna sov oftast tillsammans i den ena av sängarnaq tills de var rätt stora, bästa brorsorna . Vi var noga med att poängtera att när någon av dem ville så skulle de få eget rum. Äldsta killen sa till vid tolvårsålder och då fixade vi om så att de fick varsitt rum. Så vi har bara positiva erfarenheter av det arrangemanget.

 

[Mirtai]

Tack alla för input, det låter ju väldigt positivt!
Har sett, som någon nämnde, våningssängar med en bredare underslaf, vilket kunde vara en möjlig idé. Lättare att natta och en möjlighet för samsovning. Vi får se vad det blir.

Och iom att vi faktiskt har rum så det räcker egentligen så kan vi ju göra ett utpräglat sovrum, lugnt och mysigt, och ett mer lekrum som tillåts vara just och enbart lekrum med allsköns prylar.

Visar de sedan intresse för varsitt eget rum är det ju lätt ordnat.

Precis så gjorde vi

I förra huset fanns det ett litet rum och ett större. I det lilla hade de varsin säng och så garderober, byrå och bokhylla. I det större var det lekrum med leksaker, läshörna osv.

När vi flyttade till nuvarande hus ville de också dela rum till en början (de tyckte det var läskigt att sova ensamma på övervåningen). Då delade de på ett sovrum och det andra blev ett provisoriskt pysselrum. Eftersom vi tänkte att det bara var tillfälligt blev det aldrig så mysigt tyvärr. Dealen där var att de var tvungen att bestämma sig om de ville dela rum och då gällde det i 3-4 månader innan de fick ta ett nytt beslut osv. Syftet med det var att få storasyster att inte kunna slänga ut lillasyster så fort de bråkat

 

[Sar]

Vi har en tjej som snart är tre och en som är ett halvår. Den stora har alltid varit väldigt otrygg (?) i sin sömn. Vi har aldrig fått nån riktig ordning på det utan hon har sovit med oss/mig mer eller mindre hela tiden. Hon har dock ett eget rum med egen säng där hon sovit mycket begränsad tid i olika omgångar.
Lilla tjejen ammar än och sover med oss hon med.
Nu har vi börjat prata med stora dottern om att hon och syster kanske kan sova i samma rum sen, kanske rentav i våningssäng, vilket hon verkar tycka är spännande.
Egentligen BEHÖVER de inte dela rum av utrymmesskäl, men kanske kan det vara lättare för henne (eller båda?) om de har varandra? Är det någon som har erfarenhet av något liknande?

För min del är det viktigast med ett stort lekrum (och att det ligger i närhet till kök) när barnen är små, var man sover är mindre viktigt. Våra 10-åringar delar sovrum fortfarande utan några som helst problem och 5-åringen har sin säng inne hos oss. Sedan har de ett stort lekrum, musikrum och olika datorplatser. Förhoppningsvis får vi ett till sovrum klart till sommaren, då får en 10-åring och 5-åringen flytta in dit och renoveringen av det stora lekrummet som då blir sovrum tar sin början.
Jag tror det blir toppen att de provar sova i samma rum. Våra barn verkar sova som bäst när de ligger i flock, ex.vis i förpiken på husvagnen

 

[iNHALE]

Hör egentligen inte hemma här, men tänkte inflika att när jag var barn så hade jag lättare att sova själv om någon av mina föräldrar låg bredvid mig i sängen tills jag somnat och därefter smög ut och in till sig i rummet bredvid.

Vissa barn kan ha svårt att sova ensamma i ett rum pga att de är mörkrädda. Andra kan t.ex. tycka att sängen är för stor och tom när de ligger ensamma och då kan man bona om med lite stora kuddar så att det blir lite lagom trångt och mysigt. Andra vill helt enkelt vara nära föräldrarna. Är inte främmande för att man skulle kunna testa "kudd-fort" med ett barn som tycker det är tomt och "stort" i sängen utan föräldrar eller syskon.

 

[Zewz]

Hör egentligen inte hemma här, men tänkte inflika att när jag var barn så hade jag lättare att sova själv om någon av mina föräldrar låg bredvid mig i sängen tills jag somnat och därefter smög ut och in till sig i rummet bredvid.

Vissa barn kan ha svårt att sova ensamma i ett rum pga att de är mörkrädda. Andra kan t.ex. tycka att sängen är för stor och tom när de ligger ensamma och då kan man bona om med lite stora kuddar så att det blir lite lagom trångt och mysigt. Andra vill helt enkelt vara nära föräldrarna. Är inte främmande för att man skulle kunna testa "kudd-fort" med ett barn som tycker det är tomt och "stort" i sängen utan föräldrar eller syskon.

Jo, vi har testat det mesta. Nattlampa, ombonat i sängen, massa gosedjur, en liten sänghimmel. Vi har legat bredvid och nattat, gått tillbaka in åtskilliga gånger för att söva om/lugna ner men när det blev för mycket så orkade man helt enkelt inte utan lät henne sova hos oss för att alla skulle få sova så mycket som möjligt. Men även där sover hon rätt oroligt.
Som ettåring fick hon till och med Atarax för att kunna slappna av, men det hjälpte inte heller.

 

[Sunshine]

Mina tvillingar delade rum tills de var ungefär sex och ett halvt. Då började de störa varandra vid läggdags och uttryckte önskemål att kunna stänga dörren om sig, ha ett eget rum. Så då gjorde vi så.

Men min ena dotter låter lite som din. Hon har alltid sovit större delen av natten i vår (föräldrarnas) säng och det är först nu när hon har fyllt åtta som det börjar avta. Hon kommer fortfarande in till oss flera nätter i veckan, men inte längre varje natt och bara ett par tre timmar numera.
Den andra dottern är, och har alltid varit ända sedan hon var bebis, mycket mer självständig på natten. Hon kommer bara in till oss när hon är sjuk.

 

[majola]

Vi har nu tre barn i ett sovrum. Första barnet sov inne hos oss tills han var ungefär 2,5 och lillasyster 6 manader. Da flyttade de tillsammans in i ett eget sovrum. Nu är storebror snart fem och tjejen är ju lika gammal som din äldsta. Brorsan har sagt nagon gang att han vill ha eget rum, men det handlade mer om att han ville ha lekrummet för sig själv och när jag förklarade att han maste ta med säng och garderob in dit och dela upp leksakerna med sina syskon sa var det inte längre aktuellt. Nyligen flyttade lillebror (drygt 1,5 ar) in till dem.

De störs inte av varandra och jag kan räkna pa ena handens fingrar de ganger de har väckts av varandra. Det gar att lägga alla tre samtidigt, men även pa olika tider eftersom de inte är sa lättstörda. Om storebror vill höra en cd-skiva är det t ex inga problem även om de mindre redan sover. Men oftast lägger de sig samtidigt.

Vi har en hörnsäng: storebror sover uppe i en Ikea Kura-säng, lillebror sover nere. Syrran har en halvhög loftsäng som star i vinkel mot den andra och under hennes säng finns det en liten koja. Vi byggde skapelsen at dem i julklapp. Den bla väggen är 116 cm hög, sa hennes säng är ju ganska lag. Men hon har i alla fall aldrig ramlat ner (inte brorsan heller som tur är!). Ibland lägger sig lillasyster hos mig och lillebror för att somna (honom maste man ligga bredvid och intensivgosa med). Men det gar bra att trassla ut henne sedan och lägga över i hennes säng.

 

[Zewz]

Jag tänkte bara uppdatera hur det har gått.
Lilla snörpan sover med mig än, men stora tjejen fick sin våningssäng som hon frågade efter, och det var som en magisk pryl så hon har sovit där, i överslafen, sen dag ett. Det händer fortfarande att hon blir ledsen så man får gå in och trösta henne, men oftast vill hon ändå ligga kvar. Och trappan/stegen klarar hon galant, även nattetid om hon försökt. Men vi var försiktiga i början.

Sen får vi se hur det går när mini ska ska in där också. Men oavsett är det värt hela sängen bara att stora dottern sover där.

 

[Amha]

Jag tänkte bara uppdatera hur det har gått.
Lilla snörpan sover med mig än, men stora tjejen fick sin våningssäng som hon frågade efter, och det var som en magisk pryl så hon har sovit där, i överslafen, sen dag ett. Det händer fortfarande att hon blir ledsen så man får gå in och trösta henne, men oftast vill hon ändå ligga kvar. Och trappan/stegen klarar hon galant, även nattetid om hon försökt. Men vi var försiktiga i början.

Sen får vi se hur det går när mini ska ska in där också. Men oavsett är det värt hela sängen bara att stora dottern sover där.

Gud vad skönt att sömnen löst sig för er! Som du/ni kämpat! Kan tänka mig att det är guld även för barnet.