M
Mahone
Hej... det börjar gå upp för mig att jag inte är den duktiga ryttaren som jag trodde, eller snarare krävde att jag skulle vara efter åtta års ridning, med uppehåll på 8. Alltså, red 6 år på ridskola, 1 ggr i veckan, hade uppehåll i åtta, har nu ridit 2 år igen... har haft två medryttare hästar sedan uppehållet. Ett fullblod, och nu en kanonfin dressyrfjording.
Igår på lektionen fick jag en häst som skulle vara jättefin och mjuk att rida. men. Vi förstod inte varandra första 20 min. Han bara slog med huvudet och lättade från marken. Jag fick panik, blev så besviken på mig själv... jag har tränat heeela sommaren på att bli bättre, bäst! Men så fan fungerade det inte.
Jag hoppade av, satte mig i ett hörn och grina. Pinsamt. Jag är ändå vuxen, men allting rann liksom över.... kände mig totalt värdelös...
Hoppade i alla fall upp sen igen och VAD BRA det gick! Jag hittade knappen, kan inte förklara vad jag gjorde bättre, men det gick bra... han var lugn och harmonisk, vi förstod varandra.
Men.
Alltså. Ändå räcker det inte. För nu sitter jag och tänker att på söndag MÅSTE DET GÅ BRA för min tränare. JAG MÅSTE VISA ATT JAG KAN.
Och ju mer jag tänker så desto värre blir det....
Jag vet att jag borde vara glad för att jag inte gav upp igår, att jag borde nöja mig, vi förstod ju varandra till sist. Men jag kan inte.
Nu har jag redan börjat bygga förväntningar inför söndagen.
Jag behöver stöd och tips, för snart lägger jag av. Jag kommer inte dit jag vill. Tar så lång tid.
Hur sänker man kraven?
Och hur gör man för att sluta bry sig om vad andra tycker om min ridning? Alltså "läktarfolket" ...
/Mahone
... finns det någon som känner igen sig?
Igår på lektionen fick jag en häst som skulle vara jättefin och mjuk att rida. men. Vi förstod inte varandra första 20 min. Han bara slog med huvudet och lättade från marken. Jag fick panik, blev så besviken på mig själv... jag har tränat heeela sommaren på att bli bättre, bäst! Men så fan fungerade det inte.
Jag hoppade av, satte mig i ett hörn och grina. Pinsamt. Jag är ändå vuxen, men allting rann liksom över.... kände mig totalt värdelös...
Hoppade i alla fall upp sen igen och VAD BRA det gick! Jag hittade knappen, kan inte förklara vad jag gjorde bättre, men det gick bra... han var lugn och harmonisk, vi förstod varandra.
Men.
Alltså. Ändå räcker det inte. För nu sitter jag och tänker att på söndag MÅSTE DET GÅ BRA för min tränare. JAG MÅSTE VISA ATT JAG KAN.
Och ju mer jag tänker så desto värre blir det....
Jag vet att jag borde vara glad för att jag inte gav upp igår, att jag borde nöja mig, vi förstod ju varandra till sist. Men jag kan inte.
Nu har jag redan börjat bygga förväntningar inför söndagen.
Jag behöver stöd och tips, för snart lägger jag av. Jag kommer inte dit jag vill. Tar så lång tid.
Hur sänker man kraven?
Och hur gör man för att sluta bry sig om vad andra tycker om min ridning? Alltså "läktarfolket" ...
/Mahone
... finns det någon som känner igen sig?