Lupino
Trådstartare
Jag har hamnat i ett läge där jag gått från att absolut inte vilja ha fler barn (har två på 4 och 7 år), till att jag aktivt överväger att se om det skulle vilja bli ett till. Det finns en massa aspekter som väger in, men den som jag mest tänker på är hur det blir för barnet. Jag kan nämna att jag snart är 40 år.
Jag tänker då inte kortsiktigt utan är redan inne och funderar på hur mina barn (både de som finns och eventuellt framtida) får det med stöttning när de är i samma fas som jag med egna barn. Ponera att mitt äldsta barn får barn om 20-25 år. Jag är då 60-65 år och kanske närmare 70-75 när eventuellt framtida barn får egna barn. Hur mycket kommer jag kunna hjälpa till? Hur illa är det att ha en mormor/farmor som redan är riktigt gammal när man är i 10-årsåldern (80-85 år). Finns det 80-åringar som passar sina barnbarn (och då får man ju lägga till att det på tre egna barn inte helt osannolikt kan bli ett helg gäng barnbarn)?
Jag fattar att jag kan vara helt ute och cykla nu. Jag minns jag var 20 och tyckte att 50-åringar var på upphällningen, nu när jag inte är så långt borta själv så inser jag att så verkligen inte är fallet. Kanske jag gör samma misstag när jag tänker på åldern 70-85 år?
Jag förstår också att det kan verka udda att tänka på ev barnbarn, men eftersom jag befinner mig just där själv och ser hur fantastiskt det är för barnen att ha kontakt med våra föräldrar och vilken avlastning vi får så kan jag inte annat än att fundera!
Hur tänker ni om detta?
Jag tänker då inte kortsiktigt utan är redan inne och funderar på hur mina barn (både de som finns och eventuellt framtida) får det med stöttning när de är i samma fas som jag med egna barn. Ponera att mitt äldsta barn får barn om 20-25 år. Jag är då 60-65 år och kanske närmare 70-75 när eventuellt framtida barn får egna barn. Hur mycket kommer jag kunna hjälpa till? Hur illa är det att ha en mormor/farmor som redan är riktigt gammal när man är i 10-årsåldern (80-85 år). Finns det 80-åringar som passar sina barnbarn (och då får man ju lägga till att det på tre egna barn inte helt osannolikt kan bli ett helg gäng barnbarn)?
Jag fattar att jag kan vara helt ute och cykla nu. Jag minns jag var 20 och tyckte att 50-åringar var på upphällningen, nu när jag inte är så långt borta själv så inser jag att så verkligen inte är fallet. Kanske jag gör samma misstag när jag tänker på åldern 70-85 år?
Jag förstår också att det kan verka udda att tänka på ev barnbarn, men eftersom jag befinner mig just där själv och ser hur fantastiskt det är för barnen att ha kontakt med våra föräldrar och vilken avlastning vi får så kan jag inte annat än att fundera!
Hur tänker ni om detta?