Alexandra_W
Trådstartare
Har ju ett par gånger kommit upp 'men har du bara problem?' ang Viktor, just för jag ju i princip aldrig postar när det går bra och om allt bra (några enstaka ggr bara), trots att massor av saker går bra och ofta.
Så för balansens skull får jag skriva ett brainlägg idag då.
Idag har nämligen Viktor debuterat som blodgivare, och det med den äran. Utter är med all säkerhet stolt över honom däruppe i hundhimlen. (Utter var blodgivare, en suverän sådan och högt uppskattad, så Viktor hade ju en viss standard sas att leva upp till).
Om vi lämnar bilåkningen därhän (för den funkar verkligen inte, det är värre än någonsin) så knallade en högbent svart herre in på Ultuna på slakt koppel utan att lämna fotpositionen. Framför oss går en bulldogg eller liknande, som plötsligt vänder sig om och uttalar dödshot. Viktor bara tittar lugnt på den men stannar när jag stannar så ägaren kan släpa sin hund framåt. Detta upprepas men Viktor är lika skötsam. Tittar intresserat på andra hundarna i väntrummet men utan att försöka hälsa eller liknande.
Sen när vi väntade så la han sig efter en stund självmant och la ner huvudet på golvet och slappnade av. Kollade upp när andra hundar gick förbi men la sig ner och kopplade av/halvsov igen. Hälsar fint och balanserat på blodgivningssköterskan (inget hopp eller damp), och säger inte flaska när blodprovet tas.
Veterinären som hälsoundersökte har vi träffat förr, det är en hudveterinär. Man såg hur hon kände igen oss och sen säger 'det är han som är sådär fantastisk snäll och trevlig ju, er känner jag igen!'. (Där blev matte lite mallig, att hon mindes och i sådana positiva ordalag, inte ens 'ah det här är allergihunden).
När de gick in och ut ur undersökningsrummet stod Viktor fint kvar och tittade, helt lös och utan halsband. Hälsade lugnt och balanserat på alla nya som kom in.
Sen ligger liten rar Viktor fint på sidan och låter dem raka och tappa blod, och knallar sedan lugnt ut vid mattes sida, enda 'felet' han gjorde på hela tiden var att han tog tillfället i akt att oombedd hälsa på en intressant man som gick förbi. Det tar iofs jag på mig, han hade ju långt koppel för jag inte ville riskera dra åt runt halsen efter tappningen och hade glömt selen, så jag hann inte reagera. Det enda Viktor gjorde var iofs att nosa och sen direkt låta bli när jag sa till. Sen satt han fint lös vid bilen och väntade medan jag packade om lite, hoppade in och så åkte vi hem. Rastade honom (lös, skäms) lite på parkeringen vid ICA hemma och han tittade bara efter hunden som gick förbi 15 meter bort.
Så, nä vi har inte bara problem, det mesta går alldeles förträffligt och herrn är utmärkt duktig och välartad för det mesta. Fast det får ni andra sällan 'njuta' av. Matte njuter dessto mer dock =)
(Och Viktor har nu en fjollig scarf det står jag är blodgivare på, fjollig är Viktors benämning, han försökte raskt få av den i närmsta snödriva när vi kom hem *s*)
Så för balansens skull får jag skriva ett brainlägg idag då.
Idag har nämligen Viktor debuterat som blodgivare, och det med den äran. Utter är med all säkerhet stolt över honom däruppe i hundhimlen. (Utter var blodgivare, en suverän sådan och högt uppskattad, så Viktor hade ju en viss standard sas att leva upp till).
Om vi lämnar bilåkningen därhän (för den funkar verkligen inte, det är värre än någonsin) så knallade en högbent svart herre in på Ultuna på slakt koppel utan att lämna fotpositionen. Framför oss går en bulldogg eller liknande, som plötsligt vänder sig om och uttalar dödshot. Viktor bara tittar lugnt på den men stannar när jag stannar så ägaren kan släpa sin hund framåt. Detta upprepas men Viktor är lika skötsam. Tittar intresserat på andra hundarna i väntrummet men utan att försöka hälsa eller liknande.
Sen när vi väntade så la han sig efter en stund självmant och la ner huvudet på golvet och slappnade av. Kollade upp när andra hundar gick förbi men la sig ner och kopplade av/halvsov igen. Hälsar fint och balanserat på blodgivningssköterskan (inget hopp eller damp), och säger inte flaska när blodprovet tas.
Veterinären som hälsoundersökte har vi träffat förr, det är en hudveterinär. Man såg hur hon kände igen oss och sen säger 'det är han som är sådär fantastisk snäll och trevlig ju, er känner jag igen!'. (Där blev matte lite mallig, att hon mindes och i sådana positiva ordalag, inte ens 'ah det här är allergihunden).
När de gick in och ut ur undersökningsrummet stod Viktor fint kvar och tittade, helt lös och utan halsband. Hälsade lugnt och balanserat på alla nya som kom in.
Sen ligger liten rar Viktor fint på sidan och låter dem raka och tappa blod, och knallar sedan lugnt ut vid mattes sida, enda 'felet' han gjorde på hela tiden var att han tog tillfället i akt att oombedd hälsa på en intressant man som gick förbi. Det tar iofs jag på mig, han hade ju långt koppel för jag inte ville riskera dra åt runt halsen efter tappningen och hade glömt selen, så jag hann inte reagera. Det enda Viktor gjorde var iofs att nosa och sen direkt låta bli när jag sa till. Sen satt han fint lös vid bilen och väntade medan jag packade om lite, hoppade in och så åkte vi hem. Rastade honom (lös, skäms) lite på parkeringen vid ICA hemma och han tittade bara efter hunden som gick förbi 15 meter bort.
Så, nä vi har inte bara problem, det mesta går alldeles förträffligt och herrn är utmärkt duktig och välartad för det mesta. Fast det får ni andra sällan 'njuta' av. Matte njuter dessto mer dock =)
(Och Viktor har nu en fjollig scarf det står jag är blodgivare på, fjollig är Viktors benämning, han försökte raskt få av den i närmsta snödriva när vi kom hem *s*)