jacko
Trådstartare
Så, nu har jag fått alla hästantagonister att få vatten på sin kvarn.
Tränade med min häst igår och helt plötsligt var jag på väg mot marken. Märkte öht inte vad som hände, vet inte om han blev rädd för något eller vad som var galet. Som tur var, var det många på banan, inkl min tränare. Var mest rädd (hade väst och hjälm), och sen blev det ambulans till akuten, 5 h på akuten för att vänta på att få ett ok av läkaren (kände bara igenom revbenen och ryggen, lyssnade på andning), sen fick jag halta bort till gynakuten på KK för ett UL. Sköterska lyssnade på hjärtljud (lät bra), sen fick vi vänta på läkare ytterligare en timme innan vi fick se bebisen på ultraljudet - helt opåverkad.
Lättade tog vi taxi hem kl 0130. Kl 1930 for jag av...
Idag är jag mör i kroppen, har ont i huvudet och sover massor. Men är ändå rätt tacksam för livet. Ni kan säkert föreställa er vad maken tycker om fortsatt ridning nu...
Tränade med min häst igår och helt plötsligt var jag på väg mot marken. Märkte öht inte vad som hände, vet inte om han blev rädd för något eller vad som var galet. Som tur var, var det många på banan, inkl min tränare. Var mest rädd (hade väst och hjälm), och sen blev det ambulans till akuten, 5 h på akuten för att vänta på att få ett ok av läkaren (kände bara igenom revbenen och ryggen, lyssnade på andning), sen fick jag halta bort till gynakuten på KK för ett UL. Sköterska lyssnade på hjärtljud (lät bra), sen fick vi vänta på läkare ytterligare en timme innan vi fick se bebisen på ultraljudet - helt opåverkad.
Lättade tog vi taxi hem kl 0130. Kl 1930 for jag av...
Idag är jag mör i kroppen, har ont i huvudet och sover massor. Men är ändå rätt tacksam för livet. Ni kan säkert föreställa er vad maken tycker om fortsatt ridning nu...