For av hästen, i 5:e månaden

[No1]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Jag är främmande för att ens min man ska ha den sortens inflytande över min kropp, även om kroppen råkar vara vara bebodd av vårt gemensamma barn.

Jag hade med största sannolikhet resonerat som du.
Dessutom lider jag motvalsdna dvs när någon säger att jag inte får något så blir det prio 1 att göra tvärtom - med råge.

 

[No1]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Idag är jag mör i kroppen, har ont i huvudet och sover massor. Men är ändå rätt tacksam för livet. Ni kan säkert föreställa er vad maken tycker om fortsatt ridning nu...

Skönt att det gick bra!
Synd att säkerhetsväst inte riktigt fungerar på kulmage ;o).

 

[Hiddeous]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Jag är främmande för att ens min man ska ha den sortens inflytande över min kropp, även om kroppen råkar vara vara bebodd av vårt gemensamma barn.

Fast vad menar du med inflytande? En man kan ju ändå inte tvinga kvinnan, bara säga sin åsikt. Och visst, din kropp, men som din partner har jag väl rätt att diskutera vad du gör med den? Även utan bebis. Vad som är riskabelt och inte, och i så fall hur riskabelt, är ju inte svart eller vitt.

För övrigt känns det för mig som en mer hypotetisk fråga, eftersom jag aldrig har träffat en pappa som varit så nojjig och kontrollerande över sina barns väl och ve som just deras mammor - om jag får generalisera från min egen bekantskapskrets. I de fall jag har hört en man resa en invändning mot vad mamman gjort har det varit befogat.

 

[Petruska]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Fast vad menar du med inflytande? En man kan ju ändå inte tvinga kvinnan, bara säga sin åsikt. Och visst, din kropp, men som din partner har jag väl rätt att diskutera vad du gör med den? Även utan bebis. Vad som är riskabelt och inte, och i så fall hur riskabelt, är ju inte svart eller vitt.

För övrigt känns det för mig som en mer hypotetisk fråga, eftersom jag aldrig har träffat en pappa som varit så nojjig och kontrollerande över sina barns väl och ve som just deras mammor - om jag får generalisera från min egen bekantskapskrets. I de fall jag har hört en man resa en invändning mot vad mamman gjort har det varit befogat.

Just försök att förbjuda eller förhindra ridning, har jag sett många fall av från blivande fäders sida - dock främst via deras ridande kvinnor. Det är naturligtvis inte helt obefogat, eftersom det finns risker med ridning. Å andra sidan finns det risker med att åka bil och passera över obevakade övergångsställen också.

Exakt hur dessa synpunkter från papporna har formulerats vet jag inte, men jag vet att gravida kvinnor har känt sig väldigt påverkade just av pappans åsikter. Snarast som om mannens åsikt väger extra tungt, därför att det är hon som bär barnet i magen, i någon märklig resonemangscirkel.

Tvinga som i binda fast mamman i elementet kan väl pappan inte (sådan misshandel förekommer säkert, men det är inte sånt jag tänker på), men påverkan kan ju vara mer subtil än så och ändå inte kännas helt bra.

Att mannens åsikt så att säga blir den åsikt som även kvinnan antar som "familjens gemensamma policy" tycker jag att man ser relativt mycket av. Där är det illa nog, som jag ser det, och det oavsett om det är mannen som är oschysst påstridig eller om det är kvinnan som är vek i att hävda sin linje. Jag är inte ute efter syndabockar här.

Om det från pappans sida djupast sett står för oro och omsorg om barnet eller inte, vet jag ju inte heller. Kanske handlar det ofta om förhållanden där hästeriet redan innan varit föremål för konflikt? Eller nåt?

 

[jerseyko]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Jag ramlade av 3 ggr under min graviditet, en gång på fötterna, en gån på ryggen och en sista gången, då var jag nog oxå kring 5e månaden, stegrade min häst och slog över.

Att hon slog över vet bara min make om, att jag ramlar av vet några om. Man blir idiotförklarad så jag håller tyst om det.

Åkte faktiskt inte in någon av gångerna, satt upp igen och fortsatte rida. Eftersom jag aldrig fick ont och kände rörelse från sonen.

Och han blev fullt normal.

 

[vindvissla]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Förhoppningsvis kan man resonera och kompromissa med pappan, jag tycker det är respektlöst att inte ens fundera på hans åsikt om man nu inte skulle göra det.

 

[mino]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Just ridning är ju rätt besvärligt eftersom man måste vara rätt insatt både i ridning och hästarna det gäller för att kunna göra en rimlig riskbedömning. Men om mannen rider och man kanske också delar hästar kan jag tycka att det finns skäl att diskutera det mer seriöst.

 

[Mitten]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Min man ville INTE att jag skulle rida när jag var gravid. Och ja, han rider själv. Vi diskuterade det fram och tillbaka, vi hade haft så svårt att få till en graviditet överhuvudtaget, och var nojjiga båda två. (Fast han är generellt nojjigare än jag ).
Jag kände att om det oroar honom så mycket, så är det en uppoffring jag kan göra. Det är såpass kort tid ändå. Nu fick ju jag hemsk foglossning och hade fått sluta rida ändå, men när jag tog beslutet var jag nygravid och lyssnade självklart på vad pappan hade att säga. Men måste ju kunna diskutera sådant utan att bli tjurig och tycka 'jag gör vad jag vill med min kropp' in absurdum. Vi är ju ändå vuxna och har djup respekt för varandra, och då kan man också diskutera såna saker.

 

[Petruska]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Just ridning är ju rätt besvärligt eftersom man måste vara rätt insatt både i ridning och hästarna det gäller för att kunna göra en rimlig riskbedömning. Men om mannen rider och man kanske också delar hästar kan jag tycka att det finns skäl att diskutera det mer seriöst.

Ja, och det är nog lite därför jag inte riktigt ser något skäl att ta tex min mans negativa åsikter om ridning på allvar - om han nu genomgick en personlighetsförändring och dels började hysa sådana åsikter, dels började belasta mig med dem. (Hoppas att det inte händer!)

Saken är helt enkelt den att jag har decenniers hästvana, och min partner ingen alls, i princip. Det betyder att jag kan göra riskbedömningar utifrån kunskap och självinsikt och sådant, medan han bara kan göra dem utifrån sin ev känsla av oro eller lugn. Varken oron eller lugnet vilar då på särskilt saklig grund. Mycket oro skulle då betyda att ridning är olämpligt, mycket lugn att ridning är ok. Sådana renodlat känslomässiga bedömningar, som går ut över mig, skulle jag inte gilla. Det gäller egentligen även om han uttalar acceptans för ridning - det är inte riktigt hans sak att alls bedöma ridningen ur ett riskperspektiv, som jag ser det. (Vi är eniga om detta.)

Jag är inte gravid, men vi har ju pratat om min ridning som ett riskmoment (särskilt nu när jag har unghäst för tillfället). Det finns risk att jag flyger av och bryter nacken. Jag har intresserat mig för hur han ser på det.

Hans bedömning är just att det är jag som kan häst, och han antar att jag är tillräckligt rädd om min nacke för att göra vad jag kan för att skydda den, utan att allvarligt minska min livskalitet för övrigt. Och så lämnar han hela riskbedömningen i mina mycket mer kompetenta händer.

Egentligen fattar jag inte varför en (hypotetisk) graviditet skulle ändra på det? Partner har fortfarande inget annat än känslor att bidra med, medan jag faktiskt har hyfsat goda kunskaper.

Och vi vet båda att det är mycket sällan jag ramlar av.

Och jag har berättat för honom att ridning är en olycksdrabbad sport, med högst dödlighet av sporterna som organiseras av Riksidrottsförbundet. Jag håller honom inte i okunskap avsiktligt!

 

[Sar]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Hans bedömning är just att det är jag som kan häst, och han antar att jag är tillräckligt rädd om min nacke för att göra vad jag kan för att skydda den, utan att allvarligt minska min livskalitet för övrigt. Och så lämnar han hela riskbedömningen i mina mycket mer kompetenta händer.

Egentligen fattar jag inte varför en (hypotetisk) graviditet skulle ändra på det? Partner har fortfarande inget annat än känslor att bidra med, medan jag faktiskt har hyfsat goda kunskaper.

Nog anser jag att det finns en skillnad mellan när jag är gravid v.s. icke gravid. Det slutgiltiga valet gör jag fortfarande själv men sambons åsikt väger betydligt tyngre när jag bär på vårt gemensamma barn.

Ang. ridande pappor så finns det ju en hel del som själv är aktiva inom hästeriet och lika kompetent i riskbedömningen. Bara här inom tråden finns det ju aktiva hästtjejer som har helt olika åsikter ang. ridning i sen graviditet och risken med detsamma.

Är den ev. oron från pappans sida en del av en maktkamp för att få kvinnan att helt upphöra med sitt hästintresse anser nog jag att man gjort ett oövertänkt val som skaffar barn med en sådan man.

 

[Hiddeous]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Hans bedömning är just att det är jag som kan häst, och han antar att jag är tillräckligt rädd om min nacke för att göra vad jag kan för att skydda den, utan att allvarligt minska min livskalitet för övrigt. Och så lämnar han hela riskbedömningen i mina mycket mer kompetenta händer.

Om du faller av och bryter nacken är det du som får ta den största smällen, och därför skulle jag (om jag vore din partner) lita på att du av självbevarelsedrift tar hand om dig.

Om du däremot fick för dig att lyfta tuttarna med operation skulle jag ha protesterat. Din kropp och dina pengar, men jag gillar det inte. för att ta ett annat exempel.

Jag tror att det du beskriver handlar om något annat än säkerhet vid graviditet. Att (vissa) män är ett potentiellt hot mot ditt (eller andras) hästintresse. Om man har en sunt tänkande partner landar ju sakfrågan aldrig i häst eller inte häst, utan hur riskabelt detta ridande är just nu. För ärligt talat: hur mycket ger det att träna dressyr som höggravid? Det blir i bästa fall promenadridning, och det kan i alla fall jag vara utan. Samtidigt ser jag många hästtjejer som faktiskt utsätter sig för onödiga risker och samtidigt ihärdigt förnekar dem. (hästen slog runt men titta, mitt barn är normalt ändå, ie det är inte farligt att slå runt med en häst eller att ramla av, jag menar, vem hamnar på mage?). Undrar om de skulle resonera så kring säkerheten av sina barn när de väl är ute ur magen?

 

[Petruska]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Nog anser jag att det finns en skillnad mellan när jag är gravid v.s. icke gravid. Det slutgiltiga valet gör jag fortfarande själv men sambons åsikt väger betydligt tyngre när jag bär på vårt gemensamma barn.

Men om hans åsikt är helt grundad på oro - som inte behöver ha särskilt mycket verklighetskontakt? Där skulle jag nog i så fall snarare ta en diskussion om oro och säkerhet överlag. Hur ser vi på bilkörning och barn, flygresor, barnvakter osv osv.

Sen kan det ju råka visa sig att man skaffat barn med någon som är väldigt mycket nojigare än man själv - och då kanske det var fel man, i alla fall har man ju ett problem att lösa.

Jag tycker inte att oro per automatik ska vägra tyngre än lugn, då känslan inte vilar på kunskap alls.

Ang. ridande pappor så finns det ju en hel del som själv är aktiva inom hästeriet och lika kompetent i riskbedömningen. Bara här inom tråden finns det ju aktiva hästtjejer som har helt olika åsikter ang. ridning i sen graviditet och risken med detsamma.

Diskussionen med en ridande pappa har ju andra förutsättningar, eftersom båda kan göra riskbedömningar då. Det håller jag med om. Och det är ju just bedömingar - två kompetenta personer kan bedöma samma sak helt olika.

Är den ev. oron från pappans sida en del av en maktkamp för att få kvinnan att helt upphöra med sitt hästintresse anser nog jag att man gjort ett oövertänkt val som skaffar barn med en sådan man.

Det håller jag med om. Jag har dock förståelse för att det kan vara svårt att veta eller till fullo inse i förväg.

 

[Petruska]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Om du däremot fick för dig att lyfta tuttarna med operation skulle jag ha protesterat. Din kropp och dina pengar, men jag gillar det inte. för att ta ett annat exempel.

Jag tror att den frågan hamnar under samma kategori som frågan om de män som driver en antihästlinje som ett maktspel, som Sar nämnde. Min partner skulle anse sig ha valt fel person, om jag plötsligt ville lyfta brösten. Eller anse att jag blivit personlighetsförändrad till det sämre.

Jag tror att det du beskriver handlar om något annat än säkerhet vid graviditet. Att (vissa) män är ett potentiellt hot mot ditt (eller andras) hästintresse.

För ärligt talat: hur mycket ger det att träna dressyr som höggravid?

Den där sortens analyser av mina egentliga motiv, är ju ett mindre elegant sätt att föra diskussionen. Vill du tolka mig på ett visst sätt, kommer du att göra det oavsett vad jag skriver. Har du slutat slå din fru, liksom.

Vad ridningen ger är ju upp till den berörda att avgöra. En släkting till mig vann en badmintonmatch på distriktsnivå dagen före sin förlossning. Då borde väl vettig ridning också vara möjligt?

Jag vet inte hur din omgivning ser ut, men kring mig bedrivs väldigt märkliga resonemang kring barns säkerhet. Inte sällan genomförs ansträngningar och satsningar på säkerheten, som så vitt jag kan bedöma är fullständigt felriktade. Inte minst när det gäller trafik.

Tillägg: Du verkar också missa att jag tänker likadant om oinformerat lugn från faderns sida, som om oinformerad oro.

 

[Hiddeous]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Den där sortens analyser av mina egentliga motiv, är ju ett mindre elegant sätt att föra diskussionen. Vill du tolka mig på ett visst sätt, kommer du att göra det oavsett vad jag skriver. Har du slutat slå din fru, liksom.

Fast det har du ju varit inne på själv? Karlar som vill att sina fruar ska sluta rida. Och inte bara under graviditeten, utan överlag, om jag inte missminner mig från andra trådar. Så det är väl inte så konstigt om jag gör den kopplingen? Men om jag minns fel ber jag om ursäkt.

Jag förstår inte riktigt varför jag som varande familjens "ridexpert" inte skulle tåla att få relevanta frågor från någon oinsatt om ridningens risker. Min man kan inget om hästar, men väldigt mycket om risker och statistik. Den enda gången vi hade den här diskussionen ville han få en second opinion från en barnläkare eller liknande. Han tyckte att jag var väldigt partisk i frågan.

Överdriven rädsla är lika irriterande som underdriven - det håller jag med om. Jag tror säkert att många paniskt låter kontrollbehovet gå överstyr när det gäller trafik och annat. Men att ramla av en häst är farligt, även om man inte är gravid. Man kan slå sig ordentligt, få skallskador och bli trampad. Senast igår höll en tolvåring på att stryka med som fick hästen över sig. Jag har vänner som varit mycket nära att dö också. Varav en fick levern söndertrasad - jag skulle inte vilja tänka på hur det hade gått om hon hade varit gravid. Men det gäller som sagt var vid all hantering, inte bara från ryggen. Med det sagt får folk absolut göra som de vill - det är ju de blivande föräldrarna som får ta konsekvenserna av sina beslut.

 

[Badger]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

ryckte sista:

Jag känner till två st som fått missfall i nära anslutning till avfallning så jag känner mig tveksam mot undersökningen. Sedan är det ju väldigt svårt att avgöra exakt vad ett missfall beror på.

Vad var de i för vecka och hur gick det till? nyfiken.

(håller nog med om en sak i ovanstående, jag skulle nog hellre rida höggravid än gå och hämta hästen i hagen, hu!)

 

[Sar]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Den ena var i 6-7:e mån om jag minns rätt och var med om en avfallning. Den andra vet jag inte i vilken månad hon var med även där föll hon av.

Problemet är väl att man sällan vet säkert vad ett missfall/förlorat barn beror på, det KAN ju också bero på andra orsaker än själva avfallningen (det var eg. inte livsdugligt etc.) men personligen skulle jag ha svårt att förlåta mig själv om vi förlorade ett barn och jag misstänker att det är på grund av mitt eget agerande.

Sedan finns det de som resonerar helt annorlunda och menar att det inte var menat att bli. Så man får välja själv.

 

[Badger]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Ojoj 6-7 månaden är så sent, det måste varit hemskt.

 

[Hiddeous]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Den ena var i 6-7:e mån om jag minns rätt och var med om en avfallning. Den andra vet jag inte i vilken månad hon var med även där föll hon av.

Jag kan lägga till en kvinna som fick svåra blödningar och som red väldigt länge i graviditeten. Hon klarade sig dock.

 

[Sar]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Men om hans åsikt är helt grundad på oro - som inte behöver ha särskilt mycket verklighetskontakt? Där skulle jag nog i så fall snarare ta en diskussion om oro och säkerhet överlag. Hur ser vi på bilkörning och barn, flygresor, barnvakter osv osv.

Sen kan det ju råka visa sig att man skaffat barn med någon som är väldigt mycket nojigare än man själv - och då kanske det var fel man, i alla fall har man ju ett problem att lösa.

Jag tycker inte att oro per automatik ska vägra tyngre än lugn, då känslan inte vilar på kunskap alls.

Men är det verkligen så att bara för att någon är okunnig så har de ingen riskbedömningsfömåga utan bara är nojjiga?
Jag är ju total novis på bergsklättring men tycker mig väl ändå ha någorlunda koll (jag kan ju till och med slå upp det på nätet) på hur riskfyllt jag tror det är jämfört med att ex.vis spela tennis.

Jag tror att jag förstår vad du menar och syftar till men jag har själv svårt att acceptera att pappans inflytande endast går komma till den dagen barnet föds. En ömsesidig respekt för varandra, för varandras hobbies och för den ev. risk det ofödda barnet löper är för mig lika självklart som att jag får ha åsikter (och kanske viss bestämmanderätt) över vad pappan tar sig till med barnen (inte lämna dem på skötbordet oövervakade, inte jaga beväpnade rånare med barn i bilen etc.).

Jag tror att kommunikation är nyckeln till att man hittar en balansgång mellan "risk" och "nöje".

Diskussionen med en ridande pappa har ju andra förutsättningar, eftersom båda kan göra riskbedömningar då. Det håller jag med om. Och det är ju just bedömingar - två kompetenta personer kan bedöma samma sak helt olika.

Exaktly.

 

[Hiddeous]

Sv: For av hästen, i 5:e månaden

Jag tror att kommunikation är nyckeln till att man hittar en balansgång mellan "risk" och "nöje".

Precis. Man måste väl kunna resonera om sådana saker på ett vuxet sätt, utan att invändningar uppfattas som ett hot mot ens livskvalitet? En graviditet varar trots allt en väldigt begränsad tid. Om man inte kan det ska man nog inte skaffa barn ihop...