Satt och pratade med maken häromdagen och då kom det upp helt apropå att några killar på hans jobb hade uttryckt kritik över att jag (eller familjen) har häst. De sa något i stil med "sälj hästen, det är ju skitdyrt att ha häst, köp bättre bilar istället". Och "jaha, du kan inte följa med ut och äta på lunchen, sälj hästen så har du råd" och liknande saker.
Har märkt att en del icke hästfolk kan bli så otroligt provocerade av att man har häst. Det är ju ett val som vår familj har gjort och nu råkar det vara så att jag tjänar mer än min man och jag bytte jobb för att få upp lönen (så kan vi dessutom samåka och spara pengar) och slutade snusa för att "ursäkta" kostnaden att ha häst. Är det vettigare att ta dyra billån bara för att köra omkring med en dyr bil och imponera? Inte om jag får välja. Då kör jag hellre en gammal bil och betalar hästköpet kontant.
När jag var liten red jag på ridskola och vi hade absolut inte ekonomi till en egen häst. Det har alltid varit min stora dröm att ha en egen häst och inte förrän nu har jag haft råd. Och "tyvärr" råkar det sammanfalla med att ha familj också. Jag säger som Emil i Lönneberga: "När i hundan ska jag få dricka sockerdricka" om ni förstår vad jag menar
Måste man sluta upp med sina egna intressen bara för att man får familj? Jag tycker inte det men det finns ju alltid en mellanväg, hästen kanske inte kan ha prio 1.
Tar väl antagligen åt mig för att jag har lite dåligt samvete av mitt val ibland. Vad har ni för erfarenheter gällande ickeförstående omgivning?