Tack för input!
Angående utseendet så bryr jag mig inte särskilt mycket, men precis som du rider jag fälttävlan så en maffig häst är inget jag behöver
Jag har också förstått det som att det kan skilja lite på höjden beroende på när man kastrerar, min veterinär sa att det brukar handla om någon eller några cm så det kanske är viktigast på ponnyhingstar. Min kommer inte bli (för) stor oavsett tror jag.Läskigt med komplikationer tycker jag, det är jag lite nojig över. Just att ingreppet är mindre ju tidigare man tar dom känns ju skönt.
Ang. livsgnistan tror jag inte han menar att dom blir deppiga direkt men kanske att det inte är samma glöd (kanske självförtroende?). Ska nog fråga mer exakt vad han menar.
Tror vi får öva lite på de där, men någonstans ska man ju börja sa Maggan 
men min stallägare fick känna och för honom var det tydligt att det bara var en så med lite erfarenhet av fölpungar är det säkert lätt 
Jag köpte ett welshföl i höstas som jag plockade hem i helgen. Samma uppfödare som den andra jag har men en annan linje, denna har Downland Jaguar på fädernet. Hon kommer bli kanonfin så småningom men den här perioden är väl inte den mest smickrande. Jag är lite osäker på färgen, men tror hon blir mörkfux när hon är klar.
Det är helt klart en fördel när de är små, vi lyfte bokstavligen på henne på transporten. Det märks att det är en ponny för staketet respekteras inte, trots tre trådar och nästan 7000 volt så springer hon mellan hagarna som hon vill. Jag vill ha henne i karantänhage med 5-åringen i väntan på träckprov och avmaskning men det var bara att glömma. Hon börjar iallafall bli lättare att fånga nu så det blir nog häst av henne med, hon är inte direkt rädd av sig och har upptäckt tjusningen med morötter. Mentalt är denna "stabilare" än femåringen, som är mer som en sportponny i lynnet och med högt i blod. Denna är ponny ut i hovspetsarna och lär bjuda ungarna på en och annan åktur skulle jag tro.
