Nu har lille Stig snart varit hemma i en vecka. Rörelsemässigt har jag försökt blunda, men han är iaf inte uppenbart halt. Han var helt slut i lördags, av förståeliga skäl, han har ju noll och ingen kondition. Han är en kille som det är väldigt lätt att tycka om, så det gör inte mig nåt om han blir kvar. Han är den trevligaste av bröderna så här långt, visst är han en hingst men så väldigt mycket mildare än hans storebror född - 17 som var en riktig gris emellanåt.
Jag har bara pysslat med dem i hagen kvällstid medan mamman fått lite krubbskrammel och han är snäll att borsta och lyfta benen på. Ikväll tog jag på grimman och övade att gå undan för tryck, polletten föll ner fort så jag hoppas kunna leda honom och mamman till och från uppställningsboxen snart, jag vill inte ha honom springande lös över halva gården känner jag.
Visa bifogad fil 54534