Första hästen, hur gick det?

[alva98]

Så underbart och lärorikt att läsa om era första hästar!
Tack för alla fina svar!

 

[Silversvans]

Hej på er!

Jag är nyfiken på att veta hur det gick när ni skaffade er första häst! Var det svårare/lättare än ni trodde att ha häst, hade ni för lite/tillräckligt med erfarenhet? Var det roligare/tråkigare etc??? Vad önskade ni att ni visste när ni skaffade första hästen?

Upplys en som överväger att skaffa häst!

Det jobbigaste var utan tvekan hästfolk
Är inne på nr 3 nu och har lärt mig sålla.

Jag vet inte om jag tyckte ngt var svårt egentligen, förutom att jag hade låg självkänsla, jag hade hört så mkt om hur enormt mkt ansvar det var, att ha häst var ett så massivt projekt osv osv. Trodde inte att jag var någon som skulle klara det. Det verkade ligga så oerhört mkt prestige i själva ägandet.

Nu vet jag bättre, att ha häst är egentligen ingen stor grej. Man stöter alltid på hinder, som man inte lär sig av före man haft häst. Det är omöjligt att läsa sig till saker, man behöver erfarenheten i att ha egna djur.
Jag hade ridskoleår och några medryttarhästar före jag tog över en travare jag råkade fastna för, tog hand om henne och hon blev det viktigaste i livet. Hade henne i 6 år, skaffade en till häst några år in på det.
Min nuvarande är en oinriden unghäst! Jag importerade henne själv och ser fram emot allt vi kommer att lära oss ihop.
Min första var egentligen olämplig som förstahäst. Travare med många lopp i kroppen. Men jag lärde mig att klara av henne och efter att ha haft eget stall hemma fick jag mer insikt i mycket runt hästlivet. När jag stod utan häst tog det 3 månader innan jag var tvungen att planera en ny..om man haft häst länge blir det ens vardag, det som styr alla beslut, ekonomi, det som reglerar ens mående och humör. Det blir väldigt tråkigt och händelselöst utan detta. Alla framsteg man gör ger enorm energi, som man kanske inte får annars.

Mitt råd är att välja häst som du känner att du klarar av. Jag skulle till exempel inte ha skaffat en oinriden sporthäst, det skulle vara för mycket för mig just nu. Bygg på dina erfarenheter och ha roligt!

Vädret är en annan sak, och körkort. Jag har haft båda de sakerna emot mig genom åren, väldigt få ställen har legat nära kommunala färdmedel...jag har en och tio gånger haft flera kilometer att gå från bussen, efter lång restid. Varje dag. I snö, regn, kyla. Det sliter mycket, så skaffa körkort om du kan.

Lycka till

 

[Cilva]

Det jobbigaste var utan tvekan hästfolk

Faktiskt min erfarenhet också från när jag skaffade häst för första gången. Jag gick visserligen i sjuan men jag kommer fortfarande ihåg klumpen i magen när jag egentligen ville till stallet men helst inte ville dit på grund av hästfolket som höll till i samma stall. Men bevisligen överlevde jag eftersom jag till hösten firar tjugo år som hästägare.

Den första hästen var en foderponny som pensionerats från ridskolan men rätt snabbt efter det följde den andra som jag sedan hade i elva år. Just nu har jag häst nummer fem och sex som varit i min ägo i snart åtta respektive tre år. Det jag har lärt mig är att det kan bli så att man med den första hästen gör en hel del misstag som man sedan rättar till med nästa häst, så gör man misstag med den också som man rättar till med den tredje hästen och så kanske något blev fel ändå som man får rätta till med den fjärde och så vidare antar jag tills man har en fot i graven men samtidigt har den perfekta hästen i sin ägo.

 

[Bri]

Jag köpte min första, och hittills enda, häst när jag var 23 och hästen skulle fylla 4. Det var egentligen fel kön, fel ålder, fel ras osv, men jag fastnade så oerhört starkt för den här hästen. Och jag har kvar honom än idag, 13 år senare. Kan inte tänka mig en bättre häst för mig!

Det blev nog ungefär som jag förväntade mig att ha häst, dvs jättekul och mysigt för det mesta, men periodvis kan det ju vara jobbigt också. Tycker dock att det positiva övervägt hela tiden!

 

[Bri]

Kan lägga till att jag tycker att jag hade tillräckligt med erfarenhet innan jag skaffade egen häst. Jag hade ridit på ridskola i många år först, och sedan haft flera olika medryttarhästar. Dessutom hade jag ett bra kontaktnät med kunnigt folk omkring mig.

 

[Nikepaj]

Mina föräldrar köpte min första, och hittills enda, ponny till mig när jag var femton (sålde när jag var 18, är idag 25). Hästen i fråga var en irländsk import, med nerverna på utsidan men verkligen jättejättesnäll även om det inte var något fel på gasen Vi hade väldigt kul ihop under tiden jag ägde honom även om vi hade dåliga dagar ibland också såklart. Jag lärde mig enormt mycket och tyckte då att jag hade relativt mycket erfarenhet sedan innan (inte nu i efterhand). Som tur var fanns väldigt erfarna människor i stallen jag stod i då mina föräldrar är okunniga.

Såhär i efterhand så var det en fantastisk rolig tid i mitt liv och det var precis som jag hade förväntat mig fast kanske t o m ännu roligare! Även om det hände en del smärre katastrofer under tiden så lyckades vi alltid klara oss helskinnade ur alla situationer

Det jag ångrar idag var att jag var alldeles för oerfaren såhär i efterhand och även om allt slutade bra så kunde vissa situationer gått betydligt värre. Jag önskar att jag hade haft ett mer vuxet sunt förnuft och mer kunskap överlag om foderlära och sårvård till exempel. Jag önskar också att jag hade tagit tränarhjälp mycket mycket tidigare.

Överlag så var det helt klart en fantastiskt rolig tid med världens bästa (och helt klart snällaste) ponny

 

[Piraja]

Som barn och upp i tonåren mer eller mindre bodde jag på en ridskola. Var där så fort jag hade en stund över och även stunder jag inte skulle ha varit där...så var jag där.
Hade (har) en stor släkt med gediget hästintresse och hästarna har funnits med både här och där. Fick gm min morbror och moster möjlighet att ha en häst från K1, nästan som min egen i några år. Har gått på ridskola i massor av år för övrigt...både den jag vistats mest på (Järfälla) och varvat då med Grimsta i Solna. Sen flyttade jag till norrland och på gården vi köpte fanns travare så jag köpte loss en...och när man skaffar sig ett djur läser man ju på extra, tar hjälp av mer erfarna o.s.v. Det gick hur bra som helst och jag är inne på häst nr 9 och 10 nu, om jag räknat rätt...har även fött upp några föl genom åren.

 

[Hallonsoda]

Min första häst var en snäll och lite flegmatisk D-ponny som jag fick som 14-åring, eftersom min mamma tyckte det kunde vara kul med en ny grej i livet haha. Mamma snackade med en tränare som jag red för när jag hade sommarponny och därför föll valet just på honom! Varken hon eller någon annan i familjen hade någon vidare hästerfarenhet, men ponnyn var snäll och jag läste på. Till en början kändes allt väldigt hemskt, då vintern var ganska svår och han inte höll vikten . Usch han såg ut som ett staket där ett tag, men det blev bättre till våren och ett år senare hade han fått tillbaka sin muskelmassa! Sen bulkade vi upp med massa lucern, godare hö och täcken, så resterande år höll han sig fin!

Jag gillade den skyddade världen i stallet mycket. Visserligen var jag ganska rädd för de andra människorna där, men det berodde nog inte så mycket på att de var hästfolk som en lätt socialt fobisk period jag gick igenom under tonåren. Var underbart att ta ansvar och ha ett ställe där man alltid har iaf lite skoj, även om det skojiga ibland bara består av att göra boxen fin och klia hästen så att hen verkar glad och lugn . Jag hade inget ekonomiskt ansvar.

Nu är jag i sluttampen av en lång universitetsutbildning och kommer med all sannolikhet få jobb efteråt, så kanske blir jag hästägare igen! Har dock under mina hästfria år lärt mig att jag är en slösa av naturen så får nog se till att kanske hoppa upp någon pinne i karriären innan det blir aktuellt .

 

[Jojo]

Min första häst köpte jag när jag var 21. Ett snällt sto som skulle fylla 7 år senare på våren. Hon var verkligen världens snällaste. Lugn och cool, men krävde lite bestämdhet från den som satt på ryggen. Jag var väl förberedd för egen-häst-livet då jag ridit på ridskola så länge jag kan minnas och har varit medryttare på flertalet hästar. Så jag visste ju vad det innebar att ha häst med foder, skötsel och kostnader osv. Men det jag lärt mig av ha egen häst är vikten av att ha ett bra team runt om sig. Bra hovslagare. Bra veterinär. Bra tränare. Och snälla kompisar/familj som kan ställa upp om man behöver hjälp. Det tog lite tid att hitta alla rätt.

Något som jag inte var riktigt beredd på är alla dessa jäkla skador som hästarna ställer till med. Det tog inte mer än 2 veckor efter att jag köpt min häst förrän hon sparkade sig fast i el-staketet i hagen och blev halt! Ingen kul start på hästlivet, men man har fått lära sig att det hör till att vårda häst med jämna mellanrum. Om än bara för ett litet sår eller rinnande öga. Eller ett sticksår som gör att hästen hoppar på 3 ben i sommarhagen och behöver antibiotika. Jag har blivit en hejare på stallbandage, galoppbandage och stödbandage. Jag har lärt mig vilka produkter som funkar bäst på öppna sår. Idag blir jag inte lika förvånad och ledsen när jag ser en skada, även om det alltid är lika tråkigt...

Idag har jag min andra häst som jag köpte i somras. Världens mysigaste häst och lite mer fart i än gamla bettan som numera gått å blivit läromästare åt en annan första-storhäst-ägare.

 

[tara]

Hej på er!

Jag är nyfiken på att veta hur det gick när ni skaffade er första häst! Var det svårare/lättare än ni trodde att ha häst, hade ni för lite/tillräckligt med erfarenhet? Var det roligare/tråkigare etc??? Vad önskade ni att ni visste när ni skaffade första hästen?

Upplys en som överväger att skaffa häst!

Gick åt helvete totalt ed min första häst. I princip allt. Jag tror egentligen det beror på att vi var nyinflyttade och det blev ett väldigt rörigt stall, väldiga konflikter om leriga hagar och vått, torrt, dammigt Hö etc. Torv som var våt. Hästarna sparkade varandra och tja det som inte skedde där är inte värt att nämnas. Så hade jag bott där jag växte upp och red precis allas hästar hade jag haft fler möjliga stall att välja på.

Bruksort och idag skulle jag benämna det som typiskt SD-fäste, kanske inte andra men jag, dvs jag var utsocknes i denna bruksort. Fy fan så rörigt, de slängde och eldade upp friskt Hö bara för att , liksom. Så allt gick åt skogen i princip. Hästen blev naturligtvis sparkad illa. Dålig veterinär, skvallrig hovslagare etc. Det var happening hela tiden. Naturligtvis var jag en del av gruppen och därmed del i ansvaret , men vi bodde bara i det stallet typ fem månader. Hade jag varit från bygden och insett verkligheten hade jag aldrig ställt hästen där och sluppit spektaklet.

 

[mazariin]

Om man haft häst länge blir det ens vardag, det som styr alla beslut, ekonomi, det som reglerar ens mående och humör. Det blir väldigt tråkigt och händelselöst utan detta. Alla framsteg man gör ger enorm energi, som man kanske inte får annars.

Amen to that! Det värsta med hästägandet är att det blir som en del av ens identitet. Har aldrig känt mig så tom som de få månader jag gått hästlös. Tack och lov finns det bot.

 

[Speedway]

Jämfört med alla andra här så var jag urgammal när jag köpte min första häst. 41 år!

Jag var en sån där pys som bodde på ridskolan när jag var liten men det var på nåder jag fick börja rida lektion för vi hade egentligen inte råd med en såpass dyr hobby. Sen tog musikintresset över i tonåren så dom åren tillbringade jag i replokalen eller på nån spelning. Inte en häst i sikte på typ 15 år. Återupptog ridningen när jag var 29 men hade varken tid eller råd att ha egen häst så det blev ridskola och sedan även medryttarhäst.
Efter 12 år slog jag till och köpte min första häst. En 14-årig halvblodsvalack som skulle bli min läromästare och det var han på många sätt. Jag fick lära mig hur dyrt det var med veterinärräkningar och efter två år fick jag ta bort honom p g a artros i SI-leden.

 

[kryddelydd]

Hej på er!

Jag är nyfiken på att veta hur det gick när ni skaffade er första häst! Var det svårare/lättare än ni trodde att ha häst, hade ni för lite/tillräckligt med erfarenhet? Var det roligare/tråkigare etc??? Vad önskade ni att ni visste när ni skaffade första hästen?

Upplys en som överväger att skaffa häst!

Jag har nog aldrig varit i situationen med "första egna hästen".

Det vill säga, jag är uppväxt på en bondgård där pappa hade mjölkkor och där jobbade då och då en "gubbe" som var väldigt van vid hästar.
Så när jag fick första ponnyn när jag var fem år, var det pappa och den "gubben" som skötte det viktigaste och som hade ansvaret.

Som vuxen köpte jag min första häst, efter fem-sex års hästuppehåll, för drygt femton år sedan.
Jag hade då ingen egen erfarenhet av att ta ansvaret för häst, men hyrde in i en travanläggning, på helpension (trots att jag hade ridhäst).
Stallägaren där hade mångårig professionell erfarenhet, och han delade med sig av sin erfarenhet till dem som ville, och jag var en av dem som ville lära mig och som frågade och diskuterade med honom.

Så med den installningsformen, hade jag tillräcklig erfarenhet.
Det var roligare än jag trodde och nu bor jag på egen gård och har ett gäng hästar.

Det område där mina kunskaper brast, var ridmässigt. Visserligen hade jag "åkt häst" i skogen i ´många år men aldrig gått på ridskola så jag var ganska duktig på att sitta kvar på häst men helt outbildad. Å andra sidan tog det inte jättelång tid för mig att hitta instruktör(er) som kunde hjälpa mig framåt från min nivå.

 

[__prenses]

Hej på er!

Jag är nyfiken på att veta hur det gick när ni skaffade er första häst! Var det svårare/lättare än ni trodde att ha häst, hade ni för lite/tillräckligt med erfarenhet? Var det roligare/tråkigare etc??? Vad önskade ni att ni visste när ni skaffade första hästen?

Upplys en som överväger att skaffa häst!

Min första ponny jag köpte var 2009, hon var besiktad och under behandlling för kotledsinflammation, bor i finland och köpte från sverige. En helt underbar 16 årig russdam som hade varit rosett plockare i 10 år.
Det svåraste var kanske att få in alla rutiner, när man skulle fodra os.v... men sen när det var där var det som en inbyggd klocka. har drömt om egen häst enda sen liten men blev först i vuxen livet.
det tråkigaste vvar att hon fick avlivas akut efter två månader, pga en spark i hagen. Jag saknar henne mycket ännu och önskar jag kunde träffa henne igen, En otroligt snäll tant med hjärtat på rätta stället..
När jag sen köpte två unghästar så önskar jah verkligen att jag skulle vetat hur mycket kunskap det verkligen krävs, men nu är jag glad att ha dem båda två och köpte en till unghäst i våras.. det roligaste är med unghästar att få jobba med dem från början

 

[Rexero]

Min första häst var som det mesta med hästar, ibland jätteroligt och ibland så att man bara ville lägga sig ner och grina.
Jag hade inte alls tänkt på att min häst skulle vara olik de ridskolehästar jag ridit, alltså trygg och snäll i alla situationer. Så visst fick jag lära mig det på vägen, och tugga lite grus.

Men vilken värld som öppnade sig! All jäkla utrustning man plötsligt "måste" ha till både sig själv och hästen. Jag var innan van vid att rida i min storebrors utväxta kläder.

Men vi växte ihop jag och min lilla skäck. I början var jag nästan lite rädd för honom som han kunde busa och stöka. Men i slutet, innan jag sålde honom av andra anledningar, var vi supertrygga ihop. Tyvärr lever han inte idag, bästa killen.

 

[Ingela_S]

Jag var 15 när jag fick min första häst, som var en 8-årig travare som kom direkt från travträning. Jag tror dock inte mina föräldrar hade gått med på att köpa häst ifall jag inte fått boxplats i stall med fullservice och kunniga människor att be om hjälp. Jag hade haft ett antal sköthästar i några år innan och var i stallet varje dag och hjälpte till med mockning och annat, även till de andra hästarna än mina sköthästar.

Att ha en egen häst blev precis så bra som jag drömt om (bortsett från ett par sjukdomstillfällen, men de är ju svåra att förutse). I min 15:åriga värld var högsta drömmen att ha en häst att rida i skogen och ha kul med, och det var precis vad vi gjorde. Som tur var var hästen gudasnäll och var med på allt man bad honom om. I början fick vi hopplektioner av stallägaren, men efter 1 år bytte vi stall och tog inga fler lektioner. Vi red i skogen och hade kul, klättrade i backar, galopperade i grustag och byggde ridhästmuskler på köpet. Stallet vi flyttade till var ett kollektivstall, så det var bara att lära sig allt om stallarbetet också (hade haft sköthästar tidigare, så jag var inte helt okunnig). Delade stallet med min jämnåriga kompis och en äldre kvinna och hennes man. Vi hade lika synsätt och kom bra överens om nästan allt. Nu fick vi även ta hand om inköp av foder och strö, gödselhantering, hagskötsel osv. Otroligt lärorikt.

Jag fick 8 år tillsammans med min första häst och omställningen till häst nr 2 (också travare) var enorm. Alla problem med travhäst vs ridhäst som jag slapp med häst nr 1, kom som en käftsmäll med häst nr 2. Då var jag ju naiv nog att tro att det skulle gå lika lätt som med häst nr 1, men där fick jag allt tänka om. Som tur var hade jag en bekant som hjälpte mig med träningen, jag vet inte om jag rett ut det på egen hand faktiskt. Häst nr 2 var stressad till max, fruktansvärt stark och förbaskat bra på att ignorera piloten. Aldrig elak dock och inga olater, han bara löste alla problem som han inte förstod genom att springa ifrån dem. Det har varit en utmaning att träna honom och det har kostat mycket blod, svett och tårar genom åren. Men jag har lärt mig väldigt mycket av honom, både rent tekniskt, med fysisk träning av både honom och mig, men även om hästar i allmänhet eftersom han var så stor skillnad mot häst nr 1.

 

[Nevercruelorcowardly]

Jag var 14 år när jag fick min första egna häst, hade haft en d-ponny på foder i drygt ett halvår och ridit på ridskola i ca 2 år. Gjorde det oupplysta valet att köpa en 5 åring som kom direkt från Tyskland. Förstår inte riktigt så här i efterhand varför min dåvarande ridlärare inte försökte stoppa mig

Men det blev ganska bra i slutändan! Hade lite mer erfarna människor runt oss dagligen i stallet och även om jag åkte av en hel del under det första året på grund av diverse unghästbus så blev hästen till slut en rätt välartig ridhäst och såldes efter 3 år och en hel del lokaltävlingar i dressyr med varierat resultat (och ett par uteslutningar från 90 cm hoppningar) till en jättetrevlig mindre ridskola där han fortfarande finns som 12 åring, och är en stor favorit enligt rapport

 

[hovtassfot]

Hej på er!

Jag är nyfiken på att veta hur det gick när ni skaffade er första häst! Var det svårare/lättare än ni trodde att ha häst, hade ni för lite/tillräckligt med erfarenhet? Var det roligare/tråkigare etc??? Vad önskade ni att ni visste när ni skaffade första hästen?

Upplys en som överväger att skaffa häst!

Det var som jag hade tänkt mig. Hade haft både medryttarhästar, sköthästar och foderhästar innan. Ibland flera åt gången Så egen häst var inte mer jobb på det sättet. Självklart blev det mer ansvarstagande. Man har själv ansvaret för att hålla koll på vaccinationer, hovslagare, försäkringar, vet, foder, avmaskning osv. Praktiskt sett var det inte mer ansvar.

 

[Mimmimamma]

Jag köpte min första häst 93. Då hade jag varit med i en ryttarförening där man hade en andel av en häst i ca tre år. En lysande idé. Föreningen ägde ponnyerna och hästarna och så hade man hästen som sin egen en dag ( per andel) i veckan. En av ryttarna hade det övergripande ansvaret för hästen sedan fanns olika ansvarsområden tex hovvård( hade jag). Till sist hade jag samlat på mig så mycket ansvarsområden inom föreningen att jag insåg att jag lika väl kunde skaffa egen häst. Vad tiden i föreningen lärde mig var att ha egen häst handlar inte främst om att att vara en proffs ryttare utan om att fixa ansvaret och ekonomin kring att hålla häst. Ridningen kan man ta hjälp med men jag har alltid det yttersta ansvaret för hennes välmående. Silja var ett 8 årigt halvblod när jag köpte henne och jag minns fortfarande känslan av overklighet och lycka när vi för första gången gick tillsammans in i stallet. Hon var för mig uppfyllandet av en dröm som jag bara något år tidigare aldrig trott skulle uppfyllas- den om en egen häst. Jag hade henne i tre och ett halvt år innan jag fick avliva henne pga spatt som gjorde att hon lade över tyngden fram och fick återkommande ledinflammationer. Knappt en månad efter hon avlivades köpte jag ett femårigt halvblodssto. Nästan 19 år senare är hon halvpensionär vid 24 års ålder. Jag har även en 14 årig avkomma efter henne som går som prommenadhäst pga lösa benbitar samt ett nioårigt sto som jag köpte som åring. De yngre hästarna är utlånade på foder till jätte bra fodervärd år.

 

[Aionee]

Min nuvarande är min första häst (hade dock haft hästar på foder innan), det var meningen att vi skulle hitta en snäll och okomplicerad häst som främst skulle vara en bra vän och utbildningsnivån fick gärna ligga åt det lägre hållet eftersom jag var intresserad av utbildning (tänk typ travare som omskolas, sånt lät kul för då var de oftast välhanterade och mogna mentalt med ålder och så).

Men efter x-antal provridningar föll både jag och min ovana mamma för en gul oinriden 4 åring som inte gjort något i sitt liv. Bra första häst va? Jag var 16 år.

Nu har jag haft honom i 1,5 år och det har faktiskt gått bättre än förväntat. Visst tvekar jag ibland och ifrågasätter om jag inte gett mig in på för mycket eftersom jag inte är intresserad alls av ridning, men det går. Han blev inriden i november, fick en paus och sen började jag rida honom regelbundet flera gånger i veckan sedan slutet av januari.
Jag har lärt mig så otroligt mycket! Speciellt eftersom jag ALLTID måste vara den som kan mest, är säker i mig själv och kan visa honom hur livet går till, typ. Med mina hälsobesvär har det varit jobbigt, men det viktigaste är att vi inte har bråttom. Jag planerar att ha honom resten av livet, typ, så vi tar det i vår takt.
Hästen är supersnäll, var otroligt bufflig från början men har lärt sig att bete sig, nyfiken, glad, villig att lära sig saker, supercharmig, helknasig och stjäl typ allas hjärta. Hans temperament i grunden är guld, sen är han oerfaren och därför blir mycket läskigt men så fort han blir rädd för något så hoppar han till innan han vill gå och undersöka vad det var. Han vet inte riktigt om att han är så stor och stark, men man får påminna honom med mjuka tag så försöker han förstå vad man vill.

Ibland önskar jag att jag skaffat en tryggare häst, en häst som jag kan arbeta med mina egna problem med och som kan förlåta mig; Min häst är ju så ung och oerfaren så han blir så otroligt känslig och så fort jag gör fel så tror han det är rätt (eller så stör han sig ENORMT på det). Och så måste jag alltid ha sån kontroll över mina känslor när vi tränar, jag kan aldrig någonsin bli arg eller rädd för då blir min häst det också eller så blir han osäker. Det kan bli jobbigt att aldrig kunna slappna av och bara låta hästen göra jobbet, man måste alltid vara steget före...

Men nja, jag älskar min lilla häst. Han är min bästa vän och jag skulle aldrig byta ut honom. Det viktigaste för mig är att han försöker, att han vill vara till lags och att han tycker jag är bra jag med. Ovillkorligt.

Så ja, jag tror vi klarar oss rätt så bra ändå? Trots att det säkert såg otroligt idiotiskt ut att skaffa en oinriden unghäst som första häst när man aldrig gjort något liknande själv förut.