I typ en månad höll han sig ifrån att sätta i halsen. Men den här veckan har det kommit tillbaka. Inte lika mkt dock, men i förrgår hörde jag att han harklade sig, och dagen hinnan var det ett host och en liten höboll hittades i boxen. lgår var första gången på länge som jag hörde att det verkligen fastnat något, mer än bara retat. Inte så att det satt fast men han gör ett hulkande ljud som jag har lärt mig känna igen. Veterinärerna har varit oroliga för att han ska dra ner mat i lungorna som kan ge infektioner. Men på något konstigt sätt känns det som att fastnar på ett ställe där det inte händer. Två gånger har vi varit nere och filmat lungorna på honom, och de har inte hittat något som inte ska vara där. Maten han får nu är väldigt tunnstråig, han är inte så förtjust alls. Och blöter jag den äter han den inte. I hagen får han något kraftigare, men med kortare strån. Den är han mer förtjust i.
Jag hade önskat mig en lugn jul. Men jag funderar på att ringa till en foderleverantör i mellandagarna (eller maila lär det bli) och fråga om han har något med kortare strå, som kan funka.
En sak som var skillnad igår var att han inte alls såg påverkad eller ledsen ut. Det gjorde han förr, då han satte värre i halsen. Jag har dock noterat att han varit lite tveksam till krubban den senaste veckan. Han får ju bara blötmat, så det borde inte vara något, men jag övertolkar gärna i den här situationen.
På plussidan så har vi fått vår sadel nu (levererad till utprovaren). Så den kommer levereras i mellandagarna, med tillhörande behandling. Hoppas verkligen vi kan få komma igång på riktigt i mellandagarna, och att Mirres hovslagare blir frisk nog att orka sko honom, han fick Corona i denna vecka, så vi står utan sulor..
(min och Villhöver's halvbröder är ju någon form av motsatser till varandra). Han får fri, portionerad, tillgång på torrt silage men energivärdena är jättelåga. Han får, förutom silaget, också betfor och krossad havre.
