Sv: Föda utomlands, hur var det?
Ist der grosse Augenblick gekommen und man fährt ins Krankenhaus, so wird man von den unbekannten Hebammen und Ärzten betreut, die Dienst haben.
Alle sind gleich, alle Behandlungen sind gleich,und niemand darf aus der Reihe tanzen
Fast just det här är ju inte roligt utan tvärtom sant. Just det där med läkare och barnmorskor på och av olika skift mitt i förlossningar har man ju hört massor om av kompisar i Sverige.
Jag födde i Belgien och skulle absolut göra om det om jag skaffar fler.
Min husläkare skickade mig till en läkargrupp med specialistläkare ganska tidigt och så gick jag till en av läkarna där. Hon var knuten till ett av stadens stora sjukhus så det var då dit jag blev knuten automatiskt vilket var det enda kruxet eftersom det inte var i mitt närområde utan i en annan del av Bryssel men så stor är ju inte staden att det blev enorma problem av det precis.
Under graviditeten görs tre ultraljud som norm och det görs tester på allt från glukos till toxoplasmos och det är supernoga med att man inte äter dåligt sköljda grönsaker och liknande. Man får de sista månaderna urinstickor att testa själv med några gånger i veckan så att man inte ligger i riskzonen för havandeskapsförgiftning (vilket verkar mycket mer svårupptäckt i Sverige där jag vet flera som aldrig testats innan och som drabbats sista veckorna helt i onödan).
När det sedan är dags och man åker till sjukhuset så ringer de på ens läkare som kommer dit (och jodå, hon får ta semester - råkar det vara sådana veckor så får man hålla till godo med en av hennes kollegor från läkargruppen och den har man också då fått träffa innan vid ett besök där). Efter förlossningen kommer barnläkare och går igenom barnet och själv får man massage och träning av de man gått på profylax med.
Pappans roll är såklart mindre i detta katolska land men han blir inte utkörd även om de inte har sovmöjligheter. Det är mer så att de blir förvånade över att han visar så pass stort intresse.
I Belgien är det allt eller inget som gäller (det mesta är just svart eller vitt i Magrittes land). Antingen tar man epidural eller kör man naturligt med vissa undantag på en del sjukhus. Något man i Sverige inte tänker på är ju att lustgas faktiskt är en växthusgas och det är ganska oförsvarliga mängder som hamnar i klimatsystemet med tanke på alternativen.
Det där som nämns i boken om Sverige när det gäller handikappade undrar jag om det inte kan ha att göra med att handikappade i Sverige
syns mer. Jag hade en tysk kollega i Belgien som avgudade Skandinavien och som sa att en grej som var så skön var just att även förståndshandikappade får synas i samhället och komma ut istället för att sitta inne på någon anstalt bortgömda.
