Jag vet inte om du menar att fjordhästen är byggd som du beskriver men jag väljer att tro att du rabblar upp många begränsningar bara så där, eftersom det är inte så våra bra fjordhästar ser ut. Det är ju liksom inte så man avlar på vår ras.
Jag är så naiv att jag dessutom tror att vi, som vilken annan ras som helst, har lika många riktigt bra individer exteriört som andra raser.
Men den mediokra hästen (vilken som helst) har ju inte så många kroppsliga begränsningar och jag är övertygad om att oavsett så är alla dessa kapabla till samling på msv nivå och med en hel del samlande rörelser oavsett om det är på western- eller engelskvis.
Något som hela tiden påstås i vår ras är att exteriör är kopplat till prestation och att ”det ser man ju” medan jag nog vill påstå knappast kan ha med saken att göra på en msv nivå.
Speciellt inte på vår ras.
Pratar vi höga poäng etc, eller ligga på topp, så pratar vi om att det tillhör ovanligheterna MEN man måste ju också tänka på att det kan ju bero på att bra ryttare inte rider fjordhäst eller annan opopulär ras.
Och........vi har dessutom en tendens att hålla våra hästar i stort hull (jisses som vissa individer såg ut på Fjord-SM!) och det i sin tur hämmar rörelser som vi vet finns där. Minst två hästar hade det problemet och den jag precis köpt hade det också så.
Jenta hade helt klart överhull på SM. Känner mig aningen träffad där, men inte för att jag upplever att du "skäller" efter mig - misstänker rent av att du inte såg hur fet hon var - men skriver helt klart under på att många av oss misslyckas med att hålla hästarna i ett hull som tillåter dem att röra sig på topp utifrån sina förutsättningar.
Jag håller med dig om att samling inte är en begränsning för fjordingar jämfört med ett genomsnittligt halvblod.
Det som jag kan se som en "begränsning" för fjordingarna jämfört med exmpelvis halvbloden i dressyr är ju förmågan att tänja sig/länga sig. Det är svårare att få fram de större stegen.
Och jag håller med dig (eller ja, det som jag uppfattar att du skriver): på lätt och medelsvår nivå handlar det inte mest om flashiga gångarter. Visst finns det individer som är ruskigt flotta bland "halvbloden" även på den nivån, men de är trots allt inte så många.
Viktigast på lätt nivå, och också en bit upp i medelsvår, är en häst som sitter ihop och rör sig taktfast.
Om vi ska ta Reggie som exempel - ett ganska bra exempel faktiskt.
Han är helt OK i gången men inte spektakulär.
De av er som var på SM kan ha sett honom i dressyren i femårschampionatet.
Han gjorde en i mina ögon "normal" insats, ungefär som ett vanligt träningspass hemma med skillnaden att han gick emot och styvnade lite mer än han vanligen gör hemma.
Han fick ändå 70.5% för den insatsen. Inte spektakulär (vilket jag tyckte att galoppen på Stald Kiels Tegn var - jädrar vilka framben). Men jämn och trevlig.
Här på hemmaplan har han fått drygt 63% (orkar inte leta upp resultaten) i LB i de två försök han gjort. Skritt- och travdelarna har legat på sjuor, i stort sett.
Det är ungefär vad "halvbloden" också får. Fast de är ju som regel lite äldre än fem år när de får de resultaten.
så min väldigt trevliga men inte spektakulära fjording får ganska bra bedömning i dressyr här. Han står sig väl gentemot halvbloden, faktiskt. Även mot dem som är äldre och rimligen mer tränade.
Han är inte heller liksidig: har lite jobbigt att tänja vänstersidan så han vill helst ha vänster som inner om han får välja. Och jag tränar honom förstås för att lossa det där allt eftersom.
Men han har inte onormalt svårt för samling - samlar sig rätt fint i traven utifrån ålder och utbildningsnivå.
enligt min dressyrtränare (dömer intermediaire så är en "riktig" dressyrtant) har han bra skänkelvikningar, korrekta skolor (både öppna och sluta).
Och som sagt, Reggie är ett rätt bra exempel just eftersom han faktiskt inte är exceptionell på något sätt utom möjligen i samarbetsviljan som är enorm.
Så: babbligt inlägg men nej, det är som regel inte kroppsliga begränsningar som gör att fjordingar inte "duger" till lätt eller medelsvår nivå.
Det är mentala begränsningar hos ägarna.
Och i det menar jag både fantasibristen att de duger, och bristerna på kunskaper hos ägarna.
I mitt fall har jag haft svårt att lyckas kvala Jenta till SM. Det beror lite på att hon har svårt att tänja ut stegen och mycket på att jag inte är en duktigare ryttare än jag är. Jag har tävlat som högst MSV C dressyr, för några år sedan, på en kallblodstravare som jag själv ridit in och tränat och lärt mig tillsammans med.
Jag har tävlat som högst B-nivå reining, western horsemanship och trail på samma kallblodstravare som jag lärt mig tillsammans med.
Om jag hade varit en i grund utbildad ryttare så hade jag kanske kunnat utbilda mina hästar bättre...