Fjordingtråd nr 3

[fraggelzebra]

Vi har nya bakskor! Dessa heter Floating Boots och de sitter som en smäck! Nu ska de bara promeneras in, så kan vi rida ut och galoppera!

 

[_Zacke_]

Idag satt jag upp på Lasso och red runt lite på gården var ju ett halvår sen han hade någon på ryggen sist(och jag har ju bara suttit upp på honom totalt 3 gånger) men nu ska vi försöka komma i gång med ridningen! Idag gick det bra men ojojoj vad vi har mycket att jobba med

 

[mollyphlox]

Vi sysslar mest med sånt här för tillfället.. Det finns mycket päls på den här killen. Varvat med lite uteritter och mer seriös träning. Bara snön smälter (vi har mycket av den i år) ska jag försöka ta tag i inkörningen igen.

Har bytt bett åt Tintin nu, jag har inte tyckt att han verkat helt nöjd med det han haft utan han har hängt lite väl mycket i handen. Men nu tror jag vi hittat rätt, tredelat tunt D-ring verkar han gilla. Kändes lätt i handen och uppmärksam på tygeltag, lätt att få till det där lilla finliret som jag vill ha.

 

[kryddelydd]

Försöker ladda mentalt för tävling imorgon.
Det går sådär...
ska åka tidigt och bör därför göra klart allt för avfärd redan i kväll.
Det som är kvar är att putsa sadeln (den har hängt i extrasadelkammaren under vintern och fått sig en fläck), lägga sadeln i bilen.
Fylla hönät till transporten så pållarna får frukost under resan - och har tillgång till käk under dagen.
Och bestämma mig för vad jag ska ta med mig för jacka.

Svåra saker, inte sant?
Och så ställa väckarklockan en kvart tidigare än normalt, så ska jag nog hinna.

Om jag går upp tjugofem över fem imorgon så hinner jag fodra, vattna, släppa ut hästar. Borsta två fjordskruttar, lasta dem.
Koka tevatten, packa lunchen.
Och vara iväg hemifrån vid halv sju.
En timme för de sysslorna borde räcka med god marginal.

 

[Efwa]

Hur ser det ut med hullet? Det är väl ca en månad sedan nu?

Dottern kom hem och tyckte att Bruno gått ner lite i vikt från förra gången och där ser man vad ögat ljuger. Han har fällt nästan hela vinterpälsen och ser mycket mer slimmad ut men i ögonljuget gömmer det sig lite fett.

Han har en ordentlig valk bakom bogen och som vanligt har nackligamentet lagt på sig lite. Jag känner knappt revbenen, kan inte skåla höftknölarna alls, känner inte toppen på bäckenskelettet men däremot svansbenet.
Det som verkligen bekräftar att han är lite småfet är att jag knappt känner revbenen. Ser dem gör jag verkligen inte. På en normal häst ska man ju inte se revbenen men eftersom han har sådan bred bröstkorg (åt sidorna) så ser jag dem tydligt när han drar ett djupt andetag eller vänder sig om, när han är i rätt hull.

När han ligger på normalhull upplevs han lite tunn men ärligt talat så rör han sig lättare då och han är piggare och gladare. Man tror inte att några kilo ska göra så stor skillnad. Speciellt inte när man tror en sak och det är en annan.

Dock ska han inte se för tunn ut till utställningen. Där får jag nog lägga på honom så han ser ut som idag, kanske.

 

[kryddelydd]

Hur ser det ut med hullet? Det är väl ca en månad sedan nu?

Oförändrat...
Det vill säga Jenta, Myran och Lester är för tjocka. Myran har möjligen gått ner lite och Jentas sadel åker inte fram i riktigt samma takt så hon har nog tappat aningen fett också.
Övriga är fina i hullet.

 

[mollyphlox]

Hur ser det ut med hullet? Det är väl ca en månad sedan nu?

Dottern kom hem och tyckte att Bruno gått ner lite i vikt från förra gången och där ser man vad ögat ljuger. Han har fällt nästan hela vinterpälsen och ser mycket mer slimmad ut men i ögonljuget gömmer det sig lite fett.

Han har en ordentlig valk bakom bogen och som vanligt har nackligamentet lagt på sig lite. Jag känner knappt revbenen, kan inte skåla höftknölarna alls, känner inte toppen på bäckenskelettet men däremot svansbenet.
Det som verkligen bekräftar att han är lite småfet är att jag knappt känner revbenen. Ser dem gör jag verkligen inte. På en normal häst ska man ju inte se revbenen men eftersom han har sådan bred bröstkorg (åt sidorna) så ser jag dem tydligt när han drar ett djupt andetag eller vänder sig om, när han är i rätt hull.

När han ligger på normalhull upplevs han lite tunn men ärligt talat så rör han sig lättare då och han är piggare och gladare. Man tror inte att några kilo ska göra så stor skillnad. Speciellt inte när man tror en sak och det är en annan.

Dock ska han inte se för tunn ut till utställningen. Där får jag nog lägga på honom så han ser ut som idag, kanske.

Jag tycker Tintin är mer ok nu än förra månaden, men ska kolla ordentligt imorgon. Upplever att sadlarna ligger bättre (dvs mer som de ska) och sadelgjorden behöver spännas ett hål mer åtminstone. En del beror nog på att han tappat en del vinterpäls, men det finns mer päls att ta av. Fortfarande är han något för rund, har fått bort en del av valken kring bogbladet men några revben är svårt att känna även om jag trycker.

Dressyrsadeln är inlämnad för omstoppning och ska även höjas något baktill. Ska bli intressant att rida med den efteråt, ska hämta den någon dag nästa vecka. På samma gång ska jag hälsa på min fd häst som ägs av sadelmakaren ifråga. Ska bli roligt att hälsa herr häst efter att inte ha sett honom på nästan två år.

Igår var jag på Finlands största hästmässa med några kompisar och jag skäms nästan över att ha shoppat loss som en galning.. Men det mesta jag köpte var faktiskt sådant som jag tänkt skaffa ett tag, bl.a. verkkniv, rasp och en ny ridhjälm. Sen att det råkade följa med ett nytt schabrak och grimma var bara en liten parentes..

 

[kryddelydd]

I lördags var jag på tävling i bruksridning.
Reggie och Yngve fick följa med.
Reggie var jättetrevlig men drog på sig en förskräcklig massa straff i "portarna". Trång väg och orkade nätt och jämt hålla traven och drog ner massor av bollar. Resten av hindren gjorde han bra.
Dock u-fri runda och därmed är han kvalad att få starta SM-klassen (och inte bara unghästklass) på SM i sommar.

Yngve var rätt trist: spänd, trippig, hittade saker att vara rädd för. Vattenpölen var farlig, "bryggan" var farlig, stå still vid sadling gick inte.
Kliva in mellan portarna till "vändning i trångt utrymme" var en utmaning...
Rygga i vinkel gjorde vi. Fort och slarvigt. Jag var glad över att vi inte ramlade ut, för Yngve hade inget tålamod alls och bara "småsprang" så jag fick styra så gott jag kunde.
Halterna gick överraskande bra, lite miss i nerförsbacken men det berodde på att bakbenen började glida och han försökte rädda upp, så där var han jätteduktig.
Serpentingerna i trav mellan portar gick väldigt långt över förväntan - kändes inte ens trångt.
Överraskande lite straffpoäng utifrån rittens kvalitet; det som räddade var att han bara fick 30 straff i portarna (klassvinnaren hade 20 straff, Yngve 30 straff och tredje bästa ekipage i just det hindret åkte på 50, därefter var det 100 upp till 500 straff på portarna - svår väg med andra ord) och tog sig runt utan u och är även han kvalad till SM-klassen på fjordhäst-SM i sommar.
Yngve fick också med sig en röd rosett för fjärdeplatsen. 15 startande, så fyra placerade i klassen.

Yngve behöver bli mycket bättre på att rygga lugnt och fint. Yngve behöver bli mycket bättre på att inte stressa sig runt i trångt utrymme.
Reggie var ganska duktig på att rygga i vinkel (minst många straff av alla i det hindret) men behöver bli lite smidigare i portarna (dock är jag jättenöjd med att han klarade de ganska snäva vägarna i trav, visserligen på bekostnad av många straff, men ändå - han fick 200 straff i portarna).

 

[mollyphlox]

Nu misstänker vi att Tintins bästa hagkompis har fått fång, hon hade tydligen ont i sina hovar idag.. Tyvärr inte första gången isåfall, men mej veterligen har hon fått vara frisk i flera år nu. Tintin kommer att gå som sällskap med henne under dagarna i en mindre hage nu, hoppas att det inte är något allvarligt. Men hu, nu får jag ju fångskräck ännu en orsak till att hålla igång hästen mer.

 

[Efwa]

Nu misstänker vi att Tintins bästa hagkompis har fått fång, hon hade tydligen ont i sina hovar idag.. Tyvärr inte första gången isåfall, men mej veterligen har hon fått vara frisk i flera år nu. Tintin kommer att gå som sällskap med henne under dagarna i en mindre hage nu, hoppas att det inte är något allvarligt. Men hu, nu får jag ju fångskräck ännu en orsak till att hålla igång hästen mer.

Ja, det kan aldrig vara roligt att ha fångest. Det är ju bra att Tintin kan hålla sällskap och samtidigt kanske hålla sig i vikt på ett lättare sätt?

 

[mollyphlox]

Ja, det kan aldrig vara roligt att ha fångest. Det är ju bra att Tintin kan hålla sällskap och samtidigt kanske hålla sig i vikt på ett lättare sätt?

Ja vi ska tro det. Hoppas att inte kompisen har fått fång, det är en väldigt trevlig häst och hon & Tintin har knutit an väldigt starkt. Undrar bara vad som var den sista droppen ifall det nu är ett fånganfall, vi har inte bytt foder nyligen. Den enda orsaken jag kan komma på är de senaste dagarnas varma väder, det kan variera rätt stort i temperatur under dagen. Det smälter ju fram ett och annat nu när snön försvinner, vem vet vad de har hittat att peta i sig.

 

[mollyphlox]

Måste bara säga att vad härligt det är som hästägare när man ser att ryttare och häst sakta men säkert börjar hitta varandra och trivs ihop. Min bästa vän har börjat rida Tintin lite mer regelbundet, hon har tidigare delat medryttarhäst med mig men av olika orsaker inte ridit så mycket den senaste tiden. För min egen del uppskattar jag att få sällskap i stallet emellanåt, Tintin behöver all motion han kan få och så är det otroligt skönt att veta att hon kan hjälpa till med honom ifall jag är bortrest/sjuk eller liknande. Tintin är väldigt nöjd med henne på ryggen och hon tycker väldigt mycket om honom, igår sa hon att han är den första häst efter våran gamla medryttarponny som hon känner sig helt 100 trygg att rida i alla gångarter. Det värmer hjärtat

Tror hon fick till det finaste galopplyftet jag sett Tintin göra med ryttare igår, med rytmisk och fin rullande galopp efteråt. Galoppen är både min och Tintins svaga punkt just nu, och jag har svårt med balansen och timingen i själva lyftet att jag förstör lite för Tintin där. Surt men sant, har haft det problemet i mer eller mindre mån hela tiden under tiden jag ridit. Tror min kompis rider Tintin bättre än jag själv gör, men å andra sidan är det tur att man kan hjälpas åt

 

[Efwa]

Nu har det gått ca 3 veckor, inte riktigt men snart.

Jag ska berätta om den sidan som folk sällan talar om; hur mycket jag än saknar Herr Grå (och det är väldigt, väldigt mycket. Så det gör ont i hjärtat) så är jag gladare, orkar mer och mår bättre.
Visst hade jag en aning om hur mycket jag oroade mig och hur mycket hösten och vintern tagit på mig. Men, att det skulle vara så här mycket, det förstår man inte förrän det är över.

Inte en enda gång sedan december har jag städat i stallet. Täcken, jackor och annat stort har legat i en hög på sadelkammargolvet. Sopen har inte känt cement på nästan lika länge. Jo, medryttaren har sopat men inte jag.

I dagarna här har det städats, fixats och måtts mycket bättre. Jag har börjat titta efter ny häst som ska ersätta Herr Grå. Bruno har gått ensam här sedan dess men är på väg till kompanionen i övermorgon. Sedan är det väl dags med ny häst kanske.
Känslan att kunna köra utan att jag måste för att hålla igång en stackars trött häst känns bra och jag längtar lite.
Bruno får vänta med körningen ett tag till och det beror på att han inte är igång och inte kan hållas igång när jag är själv med hästarna. Jag behöver hjälp med sällskap och han ska ridas parallellt för han mår bäst då.

Att inte behöva passa fodertider på nästan minuten är också skönt. Med Bruno kan jag låta det gå 4 timmar mellan fodringarna (då står han bara utan mat i ca 2,5 timmar) och någon enstaka halvtimme fel om man råkar ut för kö eller annat är inte hela världen.

Man kan vara människa igen, liksom.

Snart är det dags för träninghelger och UTSTÄLLNING här på Björknäs. Jag tycker givetvis att @kryddelydd ska ställa ut sin vitblacka om hon orkar och givetvis träffa mig igen. Vi har ju setts på Vetlanda men man hinner inte träffas som man ska och vsiste knappt om varandra då.

@Habina kommer vara på plats med sina två vilket är skitkul (hoppas det är ok att jag outar dig?).

 

[kryddelydd]

Nu har det gått ca 3 veckor, inte riktigt men snart.

Jag ska berätta om den sidan som folk sällan talar om; hur mycket jag än saknar Herr Grå (och det är väldigt, väldigt mycket. Så det gör ont i hjärtat) så är jag gladare, orkar mer och mår bättre.
Visst hade jag en aning om hur mycket jag oroade mig och hur mycket hösten och vintern tagit på mig. Men, att det skulle vara så här mycket, det förstår man inte förrän det är över.

Inte en enda gång sedan december har jag städat i stallet. Täcken, jackor och annat stort har legat i en hög på sadelkammargolvet. Sopen har inte känt cement på nästan lika länge. Jo, medryttaren har sopat men inte jag.

I dagarna här har det städats, fixats och måtts mycket bättre. Jag har börjat titta efter ny häst som ska ersätta Herr Grå. Bruno har gått ensam här sedan dess men är på väg till kompanionen i övermorgon. Sedan är det väl dags med ny häst kanske.
Känslan att kunna köra utan att jag måste för att hålla igång en stackars trött häst känns bra och jag längtar lite.
Bruno får vänta med körningen ett tag till och det beror på att han inte är igång och inte kan hållas igång när jag är själv med hästarna. Jag behöver hjälp med sällskap och han ska ridas parallellt för han mår bäst då.

Att inte behöva passa fodertider på nästan minuten är också skönt. Med Bruno kan jag låta det gå 4 timmar mellan fodringarna (då står han bara utan mat i ca 2,5 timmar) och någon enstaka halvtimme fel om man råkar ut för kö eller annat är inte hela världen.

Man kan vara människa igen, liksom.

Snart är det dags för träninghelger och UTSTÄLLNING här på Björknäs. Jag tycker givetvis att @kryddelydd ska ställa ut sin vitblacka om hon orkar och givetvis träffa mig igen. Vi har ju setts på Vetlanda men man hinner inte träffas som man ska och vsiste knappt om varandra då.

@Habina kommer vara på plats med sina två vilket är skitkul (hoppas det är ok att jag outar dig?).

Jag förstår dig.
Idag kommer Lantbrukstjänst på besök hit och det är jättejobbigt (kommer att vara bättre när de väl varit här). Jag vet dock att beslutet är rätt.
Det är en väldigt älskad varmblodstravare som skadat sig i hagen, och han har visserligen inte ont och ser pigg ut i blicken och rör sig så gott han kan i sin jättestora box. Men en sena har gått av och han kan inte använda höger framben.
Det vore inte rimligt att ha honom på box i flera månader för att se om det går. Även om jag önskar mirakel så vet jag att sådana inte finns. Här handlar det förstås inte om många dagar men oj så jag önskar att sjukdomar och skador inte hände.
Det kommer att vara tomt och ledsamt sedan, när de varit här, men det är rätt.

Vad gäller utställning: jodå, Dixie ska till Grevagården i höst men jag kommer inte att visa honom själv - jag kan inte och en hingst behöver ju visas på bästa sätt så jag tar hjälp där.

 

[mollyphlox]

Nu har det gått ca 3 veckor, inte riktigt men snart.

Jag ska berätta om den sidan som folk sällan talar om; hur mycket jag än saknar Herr Grå (och det är väldigt, väldigt mycket. Så det gör ont i hjärtat) så är jag gladare, orkar mer och mår bättre.
Visst hade jag en aning om hur mycket jag oroade mig och hur mycket hösten och vintern tagit på mig. Men, att det skulle vara så här mycket, det förstår man inte förrän det är över.

Inte en enda gång sedan december har jag städat i stallet. Täcken, jackor och annat stort har legat i en hög på sadelkammargolvet. Sopen har inte känt cement på nästan lika länge. Jo, medryttaren har sopat men inte jag.

I dagarna här har det städats, fixats och måtts mycket bättre. Jag har börjat titta efter ny häst som ska ersätta Herr Grå. Bruno har gått ensam här sedan dess men är på väg till kompanionen i övermorgon. Sedan är det väl dags med ny häst kanske.
Känslan att kunna köra utan att jag måste för att hålla igång en stackars trött häst känns bra och jag längtar lite.
Bruno får vänta med körningen ett tag till och det beror på att han inte är igång och inte kan hållas igång när jag är själv med hästarna. Jag behöver hjälp med sällskap och han ska ridas parallellt för han mår bäst då.

Att inte behöva passa fodertider på nästan minuten är också skönt. Med Bruno kan jag låta det gå 4 timmar mellan fodringarna (då står han bara utan mat i ca 2,5 timmar) och någon enstaka halvtimme fel om man råkar ut för kö eller annat är inte hela världen.

Man kan vara människa igen, liksom.

Snart är det dags för träninghelger och UTSTÄLLNING här på Björknäs. Jag tycker givetvis att @kryddelydd ska ställa ut sin vitblacka om hon orkar och givetvis träffa mig igen. Vi har ju setts på Vetlanda men man hinner inte träffas som man ska och vsiste knappt om varandra då.

@Habina kommer vara på plats med sina två vilket är skitkul (hoppas det är ok att jag outar dig?).

Känner igen känslan. Man saknar hästen, men det lättar något enormt när det är gjort och man kan slappna av. Inte behöva oroa sig för om hästen mår dåligt eller inte.

Är förstås nyfiken vad du letar efter för häst fjording antar jag, men tänkte mer kring ålder, kön, utbildningsnivå etc.

Vad roligt med utställning. Är själv väldigt intresserad av både utställningar och avel, men bor i helt fel ände av landet när det gäller utställning. När det kommer till avel är jag lite fel ute med tanke på att jag har en valack. Men Tintin kommer att bli kvar hos mig så länge som det är möjligt, i framtiden får jag köpa mig ett sto eller låna mage om det ska bli några föl gjorda. I nuläget spelar det ingen roll eftersom ekonomin inte går ihop med mer än en häst.

 

[Efwa]

Jag förstår dig.
Idag kommer Lantbrukstjänst på besök hit och det är jättejobbigt (kommer att vara bättre när de väl varit här). Jag vet dock att beslutet är rätt.
Det är en väldigt älskad varmblodstravare som skadat sig i hagen, och han har visserligen inte ont och ser pigg ut i blicken och rör sig så gott han kan i sin jättestora box. Men en sena har gått av och han kan inte använda höger framben.
Det vore inte rimligt att ha honom på box i flera månader för att se om det går. Även om jag önskar mirakel så vet jag att sådana inte finns. Här handlar det förstås inte om många dagar men oj så jag önskar att sjukdomar och skador inte hände.
Det kommer att vara tomt och ledsamt sedan, när de varit här, men det är rätt.

Vad gäller utställning: jodå, Dixie ska till Grevagården i höst men jag kommer inte att visa honom själv - jag kan inte och en hingst behöver ju visas på bästa sätt så jag tar hjälp där.

Ja, jisses! Jag beklagar.

Jag tänker på snacket i vissa trådar där man, enligt många, ska hålla ut i oändlighet tills det inte finns något hopp, inga pengar och inget psyke kvar på varken häst eller ägare. Om fler visste hur skönt det är och vågar erkänna det, efter att det är gjort, trots sorg, så tror jag att fler skulle ta beslutet tidigare.

Det är inte farligt eller omänskligt att känna lättnad.

 

[Efwa]

Är förstås nyfiken vad du letar efter för häst fjording antar jag, men tänkte mer kring ålder, kön, utbildningsnivå etc.

Jag letar givetvis fjordhäst.

Det ska vara en ersättare till Herr Grå eftersom jag har medryttare med ont knä och dum rygg men också för att vi behöver en säker häst där barn och familj kan röra sig fritt runt. Valack är ju lättast, vill inte ha sto. Jag passar inte riktigt med det. Vill inte ha två hingstar och känner att man alltid måste tänka ett steg till runt en hingst hur snäll den än är (tänker på medryttare och barn). En häst där man liksom inte behöver tänka extra runt.

Egentligen tror jag Bruno lätt skulle kunna falla inom ramen förutom att han är just hingst och lite på tå i perioder, dvs inte riktigt den lobotomerade (men pigga häst) vi vill ha utöver honom.
Sedan är han ju på grund av en dålig första inkörning en häst man måste ha huvudet med sig hela tiden även om han numer inte är bakrädd alls.

 

[kryddelydd]

Ja, jisses! Jag beklagar.

Jag tänker på snacket i vissa trådar där man, enligt många, ska hålla ut i oändlighet tills det inte finns något hopp, inga pengar och inget psyke kvar på varken häst eller ägare. Om fler visste hur skönt det är och vågar erkänna det, efter att det är gjort, trots sorg, så tror jag att fler skulle ta beslutet tidigare.

Det är inte farligt eller omänskligt att känna lättnad.

Jag pratade med chauffören för en stund sedan - han beskrev planerad körväg.
Han berättade bland annat om en situation där han blivit arg på ägaren som borde ha tagit beslutet betydligt tidigare. En gammal häst som fått falla ur.
Det ÄR svårt.
Trots allt lite enklare när det är en skada.
I mitt fall hade jag förstås tänkt mig ytterligare tio år med hästen, men en skada i hagen kan man ju inte göra så mycket åt.
Det händer tyvärr ibland.
Jag har varit väldigt förskonad hittills, egentligen, med tanke på hur många hästar jag har och hur många år jag hållit på.

Det gör ju inte att man är gladare när det händer, men det går ju att leva med. Och man måste leva med det.
Detta är ju den tråkigaste/värsta delen med att vara djurägare.
Och att veta när man ska fatta beslutet är verkligen inte enkelt.

Jaja.
Resten av dagen idag kommer att bli bättre.
Vädret är vackert, det kommer att bli varmt.
Jag tog förstås förmiddagen ledig idag, och eftermiddagen är jag ledig ändå.
Så jag får en dag att skrota här hemma.
Gråta en del.
Trösta mig med de hästar som skänker mig mycket glädje, som finns kvar.

Hade egentligen inte tänkt skriva här på forumet om detta, en del saker kan man lika gärna bära själv i ensamhet.

Men apropå ditt inlägg som jag tycker var så bra, om den där lättnaden egentligen. Om hur man blir av med ångesten när det där jättetråkiga överhängande faktiskt är klart, förbi.

 

[_Zacke_]

Vet ni vad era fjordingar väger ungefär(och vilken mankhöjd)?

 

[fraggelzebra]

Vet ni vad era fjordingar väger ungefär(och vilken mankhöjd)?

Mankhöjd vet jag inte exakt, men ca 144 cm.
Hästvågen kommer en-två gånger per år, skulle tro att det stått ganska still sedan sist. Då vägde hon runt 420 kg. Kan nog vara något tyngre nu.