Finsk lapphund

[Lillefrun]

4 olika personligheter
Skalman hane 5,5 år. Född hos mig och min skugga. Arbetssam, knasig, manisk på leksaker, men älskar använda skallen. Kör lite nosework för husbehov och utvecklade det till att leta svamp. Han fick lära sig svart trumpetsvamp och i år utvecklade han det själv (men frågan till mig) till trattkantarell och rödgul trumpetsvamp kan dock vara lite tramsig och tjatig om leksak i tid och otid. Mjuk i sinnet och förarvek och gillar inte hårda tag eller bufflighet vare sig från folk eller hundar. Noga med regler i flocken. Far till några kullar trevliga ungar.

Petra tik snart 3 år. Delägs med uppfödaren. Totalt annorlunda. Förarvek, vek med hundarna hemma, otroligt snäll, knähund, gosig, född till världens bästa nanny och morsa. Tar hand om alla valpar oavsett egna eller andras och skyddar om nån är hårdhänt. Inte speciellt förig alls, men lyssnar ändå och älskar kamplek. Lär sig det hon vill, men ingen direkt träningshund. Kör dock lite uppletande med leksaker, kottar mm med henne. Polare med....

Elda tik om är 1,5 år. Född här och systerson till Skalman. Total bitch med ett självförtroende högt över hennes ålder. Inte ett dugg förarvek, men däremot förig och vill vara till lags.....med en släng av stor egen vilja. Väldigt mycket hund. Enda hon har helt respekt för är just Skalman som är hennes idol (ej besvarat haha). Förig, otroligt snabb och kvick, vill vara till lags men även rätt bestämd med vissa saker. En katt-hund som kan luras vilja gosa med folk, när hon egentligen bara vill slappa i knät på alla men inte vill bli klappad. Älskar alla mäniskor oavsett liten, stor, bufflig mm. Suverän med barn.Hårdhänt tös med rejäl kraft i bettet (många blodbad under uppväxten då hon greppade fel vid kamplek - pjuh haha) om man leker upp henne ordentligt. Reagerar skarpt mot saker och gärna högljutt, men smart som tusan. Min unga knäppa pärla.

London hane, inte tänkt komma hit då jag redan hade valp då men kunde inte motstå då han helt plötsligt blev till salu igen och jag fick chansen. Linjer som är obesläktade med mina och som extra grädde på moset en brun hane (jag förlorade min äldre bruna tik för ett år sedan). Rejält krallig kille. Grov och stora muskler, i jämförelse med Skalman som är mer sportig i kroppen. Detta hejdar dock inte London som är en mycket rörlig kille. Förhoppningsvis blivande avelshane. Skalmans raka motsats. Go och glad kexchoklad och inte ett dugg noga med någonting. Finns inte så mycket allvarligt i honom än Alltid glad, nyfiken, busig, och en kul prick. Enkel i mycket, vilket är skönt för mig då Skalman och till viss del Elda kräver mycket mer. Skönt med variation

Skickar pm

 

[Myrten]

Jag har också bra intryck av cockerspaniel men det har inte känts helt ”rätt” för mig. Pälsvård i mängder är jag van vid både med att trimma/klippa runt 2 gånger i veckan och borsta dagligen. Både lång puff päls och nakenhundens crest.

Har börjat tänka lite mer positivt om cocker men tycker inte om när öronen är så stora och fluffiga och tänker om dom lätt får problem med öroninflammation och annat? Eller om det går att undvika.

Det vore skönt med en någorlunda okomplicerad hund kan jag tänka ibland, snäll och med driv och vilja och lättlärd

Öronproblem är ett av de vanligare hälsoproblemen, men om det sedan är speciellt vanligt vet jag inte. Jag har faktiskt aldrig haft något öronåkomma jag varit tvungen att uppsöka veterinär för (haft cocker sedan 1998). Rhiannon var irriterad i ett öra i somras, men jag testade först med att använda receptfri rengöring och lite aloe vera-kräm i ytterörat där det såg irriterat ut. Jag tror faktiskt hon fått ett insektsbett där, för klådan tycktes försvinna nästan omgående efter den behandlingen så vi behövde inte gå till veterinären. Örondroppar för rengöring använder jag annars ungefär en gång i kvartalet eller när jag tycker att örat verkar smutsigt.

Jag förebygger genom att alltid klippa kort med maskin runt själva hörselgången och även raka mothårs ganska långt ner på öronlappens insida. Detta gör jag även när jag ställer ut mina hundar. När de sedan pensionerats för utställning har jag rakat ända ner på insidan men behållit behänget på örat på utsidan. Rakning av öronen gör jag kanske varannan - var tredje vecka. Om hunden har tjock päls på örat går det att tunna ut med effilersax så att inte öronen blir så tunga.

Mina hundar har inte varit speciellt betungande när det gäller öronvård.

 

[Lillefrun]

Öronproblem är ett av de vanligare hälsoproblemen, men om det sedan är speciellt vanligt vet jag inte. Jag har faktiskt aldrig haft något öronåkomma jag varit tvungen att uppsöka veterinär för (haft cocker sedan 1998). Rhiannon var irriterad i ett öra i somras, men jag testade först med att använda receptfri rengöring och lite aloe vera-kräm i ytterörat där det såg irriterat ut. Jag tror faktiskt hon fått ett insektsbett där, för klådan tycktes försvinna nästan omgående efter den behandlingen så vi behövde inte gå till veterinären. Örondroppar för rengöring använder jag annars ungefär en gång i kvartalet eller när jag tycker att örat verkar smutsigt.

Jag förebygger genom att alltid klippa kort med maskin runt själva hörselgången och även raka mothårs ganska långt ner på öronlappens insida. Detta gör jag även när jag ställer ut mina hundar. När de sedan pensionerats för utställning har jag rakat ända ner på insidan men behållit behänget på örat på utsidan. Rakning av öronen gör jag kanske varannan - var tredje vecka. Om hunden har tjock päls på örat går det att tunna ut med effilersax så att inte öronen blir så tunga.

Mina hundar har inte varit speciellt betungande när det gäller öronvård.

Okej, vad skönt att du inte haft några problem. En effilersax har jag någonstans här hemma men den har inte behövts på Alvins päls, men jag testade för att se skillnaden.

Hur är dina att träna med? Jag vill så gärna ha en hund med uthållighet och driv och energi. Milou är suverän för han använder fantasin. Vid nya saker testar han sig fram med olika saker och letar lösningar och det gör han snabbt. Han hittar rätt så sjukt snabbt. Behöver han extra hjälp och guidning säger han till men han gillar att leka sig fram och testa lite.Han är väldigt smart och påhittig. Hur fungerar dom du haft? Lär dom sig snabbt?

 

[giovanna]

En vän till mig har en Finsk Lapphund. Hunden är otroligt smart och lättlärd och skulle säkert funkar utmärkt till tävling i flera olika grenar men jösses vad hon skäller :crazy1: Hon är även rätt hundilsk, särskilt mot andra tikar.

 

[Lillefrun]

Grejen är den att på många sätt är mina kina kineser dom perfekta hundarna för mig. Det jag skulle vilja ha som dom inte har är en lite mer vädertålig vilket nog nästan alla raser förutom vinthundar är, lite mindre osäkra i trängda situationer och lugnare vid hundmöten. Där hänger nog mycket på mig men dom reagerar väldigt snabbt och ibland inte alls och ibland så att jag tycker det är ett problem. Tränar aktivt på det.

Men här hemma, hur dom är med människor, kärleksfullheten, lättheten i all hantering, alla veterinärer och djurvårdare och kursledare och när vi tog bort tandsten på ett hundtrimm säger att Alvin och Milou är dom snällaste hundar dom träffat, man kan göra precis vad man vill med dom. Chockade över en undersökning då dom hade tre personal för att hålla Alvin men han stod helt stilla utan att någon behövde hålla i honom.

Och lekfullheten, Alvin är över 11 år och leker minst 10 gånger per dag. Ofta hör jag honom leka för sig själv i sovrummet, sen kan han komma till mig och vi ska ha leksaksjakt då vi springer runt här hemma för att hitta den leksaken jag ber honom hämta, kampar, hämtar, han kastar runt med den och sen leker med den själv jätte länge.

Milou har också full fart, det är bus, bus, bus. Så mycket hyss för han är väldigt smart och påhittig. Jag har fått Milousäkra hemmet extremt men ändå lyckas han med hyss.

Det är inga problem att ha dom lösa. I princip noll jaktinstinkt, håller sig max några meter ifrån mig förutom vid glädjefnatt och springer runt i full fart runt mig och dom kommer på inkallning direkt. Alvin har senaste två åren gått kopplad efter tragiska händelser och litar inte helt på honom om han blir rädd men annars är jag lugn med honom lös. Han var lös överallt förr.

Lättlärda, bundna vid mig och vill vara med på det jag gör.

Så ja, det måste vara en hund med allt det positiva med mina kineser minus det negativa. Vi har ju liksom täckes säsong september till mars och varje gång det regnar även mitt i sommaren. Jag är van men kanske vore lättare med tävling och träning med en hund som inte tappar gnistan om det regnar.

 

[giovanna]

En fråga, det står stark revirinstinkt och på ett ställe, tror det var skk, att dom är väldigt reserverade mot främlingar. Jag har inget emot ointresse för andra för det har mina kineser med. Dom förstår inte vitsen med att hälsa på alla som vill klappa dom för att dom är söta. Brukar säga att dom är blyga om jag pratar med mindre barn eller bara som det är till vuxna och oftast barn också. Men jag vill ju inte ha någon hund som är för skarp mot nya människor.

Den måste också fungera bra i grupper, när man tränar och på tävlingar inte bry sig om andra runtomkring.

Det är nog väldigt olika, jag har en helt otroligt social heeler nu, hade en innan som var mer reserverad och ängsligt lagt. Därför la jag stor vikt vid att socialträna min nuvarande när han var liten.

 

[Fruentimber]

Grejen är den att på många sätt är mina kina kineser dom perfekta hundarna för mig. Det jag skulle vilja ha som dom inte har är en lite mer vädertålig vilket nog nästan alla raser förutom vinthundar är, lite mindre osäkra i trängda situationer och lugnare vid hundmöten. Där hänger nog mycket på mig men dom reagerar väldigt snabbt och ibland inte alls och ibland så att jag tycker det är ett problem. Tränar aktivt på det.

Men här hemma, hur dom är med människor, kärleksfullheten, lättheten i all hantering, alla veterinärer och djurvårdare och kursledare och när vi tog bort tandsten på ett hundtrimm säger att Alvin och Milou är dom snällaste hundar dom träffat, man kan göra precis vad man vill med dom. Chockade över en undersökning då dom hade tre personal för att hålla Alvin men han stod helt stilla utan att någon behövde hålla i honom.

Och lekfullheten, Alvin är över 11 år och leker minst 10 gånger per dag. Ofta hör jag honom leka för sig själv i sovrummet, sen kan han komma till mig och vi ska ha leksaksjakt då vi springer runt här hemma för att hitta den leksaken jag ber honom hämta, kampar, hämtar, han kastar runt med den och sen leker med den själv jätte länge.

Milou har också full fart, det är bus, bus, bus. Så mycket hyss för han är väldigt smart och påhittig. Jag har fått Milousäkra hemmet extremt men ändå lyckas han med hyss.

Det är inga problem att ha dom lösa. I princip noll jaktinstinkt, håller sig max några meter ifrån mig förutom vid glädjefnatt och springer runt i full fart runt mig och dom kommer på inkallning direkt. Alvin har senaste två åren gått kopplad efter tragiska händelser och litar inte helt på honom om han blir rädd men annars är jag lugn med honom lös. Han var lös överallt förr.

Lättlärda, bundna vid mig och vill vara med på det jag gör.

Så ja, det måste vara en hund med allt det positiva med mina kineser minus det negativa. Vi har ju liksom täckes säsong september till mars och varje gång det regnar även mitt i sommaren. Jag är van men kanske vore lättare med tävling och träning med en hund som inte tappar gnistan om det regnar.

Mycket av det du beskriver, såsom hundmöten, hantering och kunna ha lös, är ju i mångt och mycket en träningsfråga. Beroende på hund så får man lägga ner tid på vissa saker, och mindre tid på andra saker. Jag tror ju inte att du ska gå in med tanken att nästa hund kommer att vara som dina kineser, utan helt enkelt utgå från den individ du då har framför dig.

 

[Lillefrun]

En vän till mig har en Finsk Lapphund. Hunden är otroligt smart och lättlärd och skulle säkert funkar utmärkt till tävling i flera olika grenar men jösses vad hon skäller :crazy1: Hon är även rätt hundilsk, särskilt mot andra tikar.

Låter lite jobbigt i mina öron, det skällandet låter inte kul

 

[Lillefrun]

Mycket av det du beskriver, såsom hundmöten, hantering och kunna ha lös, är ju i mångt och mycket en träningsfråga. Beroende på hund så får man lägga ner tid på vissa saker, och mindre tid på andra saker. Jag tror ju inte att du ska gå in med tanken att nästa hund kommer att vara som dina kineser, utan helt enkelt utgå från den individ du då har framför dig.

Klokt, varje hund är ju en egen individ.

 

[Myrten]

Okej, vad skönt att du inte haft några problem. En effilersax har jag någonstans här hemma men den har inte behövts på Alvins päls, men jag testade för att se skillnaden.

Hur är dina att träna med? Jag vill så gärna ha en hund med uthållighet och driv och energi. Milou är suverän för han använder fantasin. Vid nya saker testar han sig fram med olika saker och letar lösningar och det gör han snabbt. Han hittar rätt så sjukt snabbt. Behöver han extra hjälp och guidning säger han till men han gillar att leka sig fram och testa lite.Han är väldigt smart och påhittig. Hur fungerar dom du haft? Lär dom sig snabbt?

Jag är ingen brukshundsklubbsmänniska, så jag vet inte om mina uppfattningar om vad som är uthållighet, driv och energi går att översätta till något som är förståeligt för andra än mig själv. Men om jag ser tillbaka på de fyra cockrar jag haft som jag tränat en del med (dock har vi inte tävlat annat än viltspår, inofficiellt jaktprov och utställning) så har väl energi aldrig saknats... Cockern är en livlig och energisk ras.

Den nuvarande har extremt mycket energi och jag måste nu arbeta på att kanalisera den. Hon är ännu väldigt omogen mentalt och kan börja göra andra saker mitt i allt ihop. Dock menade den instruktör (jobbar med tjänstehundar) vi gick valpkurs och noseworkkurs för att hunden har stor potential.

Phaedra och Myrten var båda mer samlade redan som unga. Myrtan hade ett jäkla driv. Hon gav aldrig upp när det gällde svåra (vilt)spår eller besvärliga apporter. Det sistnämnda gällde även Phaedra som verkligen var duktig på att söka apporter. Hon dog tyvärr ung, så jag fick aldrig någon djupare uppfattning om hennes uthållighet. Men hon var mycket förig och lättlärd. Otroligt lugn i vardagen och kunde säkert uppfattas som seg, men när vi tränade var det fart. Hon fattade snabbt. Det gjorde Myrten med plus otroligt mjuk och förig (samtidigt som hon var väldigt modig), men hade också typiska cocker-horn som växte ut ibland.

Dharma, till sist, hade inte riktigt uthålligheten som de två tidigare nämnda. Men hon var väl den allra mest föriga och fattade direkt när det var grejor som passade henne. Hon skulle definitivt kunnat passa bra för rallylydnad och agility. Vi gick kurs i det sistnämnda och provade på rallylydnad och hunden glänste, men jag var lite svalare. Hon motiverades mest av mig medan de två andra mycket motiverades av själva arbetet kan jag sammanfatta. Detta till trots gjorde hon exempelvis en superinsats när vi var i Norge och gick viltspår. Trots att det var extremt blött och hon var rädd för vatten var hon så motiverad att hon vadade över dränkta fält och hoppade över fjällbäckar. Resultatet blev 2a provbäst med HP, slagen endast av en hund som vunnit norska mästerskapen. Vad som motiverade henne så just den dagen? Ingen aning! Hon var duktig även annars, men där överträffade hon sig själv med hästlängder.

Jag har aldrig kunnat tillvarata någon av mina hundars fulla potential. Så det är svårt att säga hur långt de skulle ha räckt.

 

[Tiger tok]

Jag tänker att dansk-svensk gårdshund kanske kan passa också? Och ev Miniature american shepherd, men det är ju fortfarande en hyfsat ny ras som är spretig när det kommer till temperament och utseende/storlek så där är det nog viktigt att välja uppfödare/kombination noga.

 

[Lillefrun]

Jag tänker att dansk-svensk gårdshund kanske kan passa också? Och ev Miniature american shepherd, men det är ju fortfarande en hyfsat ny ras som är spretig när det kommer till temperament och utseende/storlek så där är det nog viktigt att välja uppfödare/kombination noga.

Har haft MAS och Aussie som egna drömhundar men har som du skriver läst en del om svajig mentalitet. Men det som man annars kan läsa om aussie och MAS tycker jag om.

Tanken på Dansk svensk gårdshund slog mig igår men det är inget som tilltalar mig med den rasen. Det kan ju absolut vara en trevlig hund men bara inte det jag vill ha.

 

[Tiffany]

Vi har haft fyra cocker spaniels i släkten. Mina svärföräldrar älskade rasen. Alla fyra hade otrolig energi och förighet. Alla gick alltid utan koppel på trottoarerna. Lyssnade på minsta lilla tillsägelse. Dom bodde i stan. Hundarna hade alltid 100 % koll på matte. Vänliga mot människor och andra hundar. Svärföräldrarnas hundar tränades aldrig i någonting dom var ganska skälliga och ouppfostrade sällskapshundar men jag är säker på att dom hade kunnat både träna och tävla det mesta och blivit ännu trevligare med rätt ägare. Alla fick massor av motion men jag kände alltid att hundarna behövde mer aktivering/ träning än bara motion. Lite understimulerade kanske?
Jag tror att med cocker så är det stor chans att få en hund som vill ut i alla väderlekar, som gärna lägger sig i en vattenpöl om du ber om det och som har massor av energi och som du kan träna/tävla med.
Pälsvården är jobbig. Men inte omöjlig. Svärmor klippte ner sina på slutet.

 

[_Taggis_]

Tanken på Dansk svensk gårdshund slog mig igår men det är inget som tilltalar mig med den rasen. Det kan ju absolut vara en trevlig hund men bara inte det jag vill ha.

De verkar dessutom allt annat än vädertåliga, de har ju lika lite päls som min heeler utan underull... får klä på henne höst, vinter, vår. Och ligga på magen i blött gräs - glöm det Men som sagt, hon har väldigt lite päls jämfört med typ alla andra heelers jag träffat.

 

[Lillefrun]

De verkar dessutom allt annat än vädertåliga, de har ju lika lite päls som min heeler utan underull... får klä på henne höst, vinter, vår. Och ligga på magen i blött gräs - glöm det Men som sagt, hon har väldigt lite päls jämfört med typ alla andra heelers jag träffat.

Hehe nej precis men eftersom jag aldrig känt att jag vill ha en så har jag ju aldrig funderat på pälsens kvalitet osv. Inte min sorts hund precis, som att jag inte heller vill ha en terrier eller jakthund.

 

[Lillefrun]

Verkar vara många hundar inom många olika raser som inte är helt vattentäta…

Behöver som sagt ingen polarhund, vi har det rätt varmt här även om vintrarna med några kalla veckors undantag lite utspritt.

Tänkte mest att det nog inte finns mer kräsna varelser när det gäller regn och kyla än nakenhundar. Men det finns nog en del andra som håller med Milou i fråga om vädret, Alvin är ju nästan lika pipplig men lite tuffare och gör det man säger trots att det inte var uppskattat att ligga på en blöt tävlingsplan. Milou är ytterst tveksam, låtsas ligga ner men doppar aldrig ner magen i marken utan håller sig uppe med benen. Fuskare.

 

[_Taggis_]

Verkar vara många hundar inom många olika raser som inte är helt vattentäta…

Behöver som sagt ingen polarhund, vi har det rätt varmt här även om vintrarna med några kalla veckors undantag lite utspritt.

Tänkte mest att det nog inte finns mer kräsna varelser när det gäller regn och kyla än nakenhundar. Men det finns nog en del andra som håller med Milou i fråga om vädret, Alvin är ju nästan lika pipplig men lite tuffare och gör det man säger trots att det inte var uppskattat att ligga på en blöt tävlingsplan. Milou är ytterst tveksam, låtsas ligga ner men doppar aldrig ner magen i marken utan håller sig uppe med benen. Fuskare.

Jag tror faktiskt att väldigt få är att jämföra med nakenhundarna när det kommer till väderkänslighet, ja det är väl italiensk vinthund då möjligen... Så oavsett vad du väljer blir du nog positivt överraskad

 

[Lillefrun]

Ju mer man läser och tänker och pratar desto mer omöjligt verkar det vara att välja hundras. Alla har något jag inte vill ha, och vissa är på samma nivå och andra är jag inte alls intresserad av.

Förstår inte, när jag köpte Alvin var det lätt. Jag såg en nakenhund när jag var 10 år och bestämde mig för att det var en sån jag ville ha. Växte upp, läste på och sen en dag såg jag den vackraste hunden jag sett, en puff! Och då bara visste jag att det var rätt, sen hund nummer två med den nakna varianten var precis lika självklar för jag hade ju bestämt för typ 20 år sedan att jag vill ha en naken och älskade det mesta inom rasen.

Nu är jag förvirrad. Ska inte köpa just nu så det är ingen stress, tänker ett par år fram. Vet inte hur jag ska planera om det skulle fungera att ha tre hundar inom något år för Milou behöver mogna och lugna ner sig. Han är vuxen, 2 år men sjövild. Men jag får hoppas att Alvin är med oss massor av år och att jag tar den nya då det tar slut. Vill aldrig mer bara ha en hund och tror Milou behöver sällskap.

 

[machafuko]

Har du funderat något på tollare? Baserat på hur mycket du säger att du vill träna och vad du vill göra tror jag verkligen att du trivts med rasen. Jag var själv väldigt inne på spetsar och har alltid haft en förkärlek för deras egna sätt att vara på. Även haft Eurasier på foder ich ett gäng andra spetsar som daghundar. Tollarna är också lite egna men träningsvilliga, tystare (i alla fall när det kommer till skall) och utan den stora fluffpälsen. Lite mer mellanfluff

 

[Lillefrun]

Jag tror faktiskt att väldigt få är att jämföra med nakenhundarna när det kommer till väderkänslighet, ja det är väl italiensk vinthund då möjligen... Så oavsett vad du väljer blir du nog positivt överraskad

Haha,ja det bådar ju gott i alla fall. Jag tänkte på det när jag skrev att jag aldrig träffat några som Alvin och Milou. Alvin har ingen underull och är ofta trimmad med bara lite päls kvar så han och Milou är på samma nivå.

Jag har tre bäddar i hemmet fast bara 2 hundar. När det regnar eller är kallt spelar vi roulette här, framförallt Alvin springer runt och gömmer sig i bäddarna och sängen och soffan när vi ska ut. Får jag på honom halsbandet och vänder mig till Milou springer Alvin iväg bakom ryggen och gömmer sig så att jag får leta efter var han lagt sig, när jag satt på honom täcket och ska ta på Milou täcket rymmer han igen om jag inte håller i kopplet. Fast ärligt talat är det mest charmigt och 99,99% av gångerna håller jag ju kvar honom. Milou vägrar resa sig ur soffan om det är blött eller kallt, man kan ”dra”, klappa, peta, gunga, knuffa och lyfta bort honom från soffan. Han vill inte!