Det är nog dessvärre så att vissa hästar som kanske inte har den bästa balansen själva behöver vara så pass starka i sin galopp att man innan avbrottet verkligen kan gå ner i mkt samlad galopp ngt/ngr språng precis innan avbrottet även om man dessförinnan ridit arbetsgalopp.
Det är lite som ridskolehästarna hemma – de är ganska oelastiska och obäriga i sin galopp. Alla ryttare bryter av från arbetsgalopp och avsaktningarna blir därefter. Några hästar (ryttare) har så pass bra balans på sina bakben att de trots detta kan gå ner i taktmässig balanserad trav, men de flesta inte.
Det gäller att man som ryttare också orkar »bära upp sig« och inte falla framåt el dyl även fast hästen gör det. Det är också viktigt att man inte bara tänker »avsaktning« utan tänker »trav« om du förstår hur jag menar. Ens egna kropp måste förbereda sig på TRAV inte bara på att hästen ska sakta av, då tar det längre tid innan man hittar rytmen.
Och efter avbrottet, LÅT inte hästen falla in i slängtrav. Ta omedelbart en halvhalt, eller vid behov flera och när balansen återtagits, rid fram ur detta. Så rider man ju iofs ALLTID en övergång – med en uppbalansering – men hästens (och ryttarens) utbildningsnivå styr hur kraftig och också hur syndlig denna blir.
Ibland kan det vara bra att träna övergångar till skritt istället. Även om det blir ngt el ngr mellanliggande travsteg så blir det ofta mer balanserat.
Att styra bakben för bakben med sina egna sittben låter ju fantastiskt bra – i teorin! Omsatt i praktiken så handlar sådana saker mestadels om erfarenhet och extremt god ryttarkänsla – något man som erfaren ryttare gör mer el mindre med automatik. Men efter över 30 år (dressyr)ridning och också på en hyfsad nivå, så kan jag ändå inte säga att jag med mina sittben kan styra exakt resp bakbens aktion. Jag skulle kunna PÅSTÅ att jag kan det, men det vore att ljuga eller inbilla mig saker. Lyckans den som kan det!