Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Även svar till anni0301:

Jag håller med, klart det är nyttigt att rida en häst som kan sina saker, MEN det är den där flickdrömmen jag är så allergisk mot, att kunna säga att man ridit passage en gång, förstår inte hur det kan hjälpa en, vissa kanske uppfyller någon slags barndomsdröm av det, inte vet jag. Men jag kan hitta den där känslan på den hästen jag rider idag, små små ögonblick som får mig att fortsätta träna, längta och njuta. Man behöver inte "åka" GP-häst för att veta hur det ska kännas.

Vad är det för fel med det då??
Det kanske är såna små ögonblick som vi lever på? Jag skulle gärna prova att rida en "GP-häst" även om det antagligen inte skulle gå så bra.
Hur kul är det att rida "tröga-Kalle" vecka efter vecka? Självklart vill man utvecklas och prova nya saker.
Flickdrömmar är till för att uppfyllas! :p
Dream on girls!
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

"Det är massor av ryttare som står och stampar på samma ställe, å då menar jag inte piaff."

Haha va rolig du är!

Klart man ska drömma, och alla har vi ju olika drömmar.
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Har man testat rida en riktigt bra dressyrhäst vill man inte rida nåt annat sen :D
Jag har ridit ett par stycken och det är en grym känsla att dansa fram på en häst som är "på" hjälperna och rör sig på ett helt annat sätt med en helt annan mekanik än en normal "svensson-häst".

Du borde testa nån gång. Även om det bara är en gång så kan du bära med dig rid-känslan hela livet! Det ÄR en upplevelse att verkligen känna hur ridning egentligen ska vara!
Hoppas att du får prova nån gång, du kommer att ändra åsikt!
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Det som jag har lite problem med är att få eller inga ridskolor kan eller vill utbilda ryttare till den nivån. Det är massor av ryttare som står och stampar på samma ställe
Har inte det ganska mycket med att göra att man inte kan komma så långt när man bara rider 1-2 ggr i veckan, oavsett hur välutbildad hästen är?

Nu vet ju inte jag hur många ridskolelektioner ni tar i veckan men har sällan träffat någon som ridit mer än 2. Jag känner att man inte får tillräckligt med ridvana för att bli riktigt duktig när man bara rider ett par gånger i veckan. Man hinner inte jobba tillräckligt med att få in sits och balans på den korta tiden.
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Jag tror att det är viktigast att det är kvalitet alla gånger man rider. Vet många som rider 6-7 dar i veckan och efter 30 år inte har lärt sig ett skit.
Visst är det bra att få mkt ridning i "kroppen" men det är också bra med återhämtning, inte minns mentalt. Om man tex. rider för en duktig tränare 2 ggr per vecka och mellan gångerna försöker tänka igenom och träna mentalt tror jag att man lär sig mer än om man lufsar runt i skogen varje dag år ut och år in

Sen ang. häst. Jag hade hellre valt att rida en riktigt bra häst 2 ggr i veckan än en mindre bra varje dag.
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Jag red på en ridskola i bromma för kanske 10 år sen, i en liten specialgrupp på förmiddagar. Där var det rätt avancerade övningar och vi tränade byten, tramp mm. Ridskolehästarna hade inga problem med detta och de andra ryttarna var superduktiga (jag var klart sämst i gruppen och hängde med så gott jag kunde, men jäklar vad jag lärde mig)

Kolla om inte din ridskola har gömt undan några "hemliga specialgrupper" nånstans och försök komma med i en sån :laugh: Ofta är det nog inte i hästarna begränsningarna sitter, men i en normalstor ridskolegrupp kan det nog vara svårt att ge sig på alltför avancerade övningar.
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Jag tror att det är viktigast att det är kvalitet alla gånger man rider. Vet många som rider 6-7 dar i veckan och efter 30 år inte har lärt sig ett skit.
Visst är det bra att få mkt ridning i "kroppen" men det är också bra med återhämtning, inte minns mentalt. Om man tex. rider för en duktig tränare 2 ggr per vecka och mellan gångerna försöker tänka igenom och träna mentalt tror jag att man lär sig mer än om man lufsar runt i skogen varje dag år ut och år in

Sen ang. häst. Jag hade hellre valt att rida en riktigt bra häst 2 ggr i veckan än en mindre bra varje dag.

Jag tror ocksa att det beror väldigt mycket pa vad man har för ridlärare, och hur ambitiös och framat den är. Pa min ridskola finns en ridlärare som är väldigt mycket "skynda langsamt", de flesta av hennes elever (som är mycket nöjda) är kvinnor mellan 40 och 60, de rider en dag i veckan för att det är trevligt, och för fikat efterat, har inga jätteambitioner utan trivs sin ridning som den är. De rider hyfsat, utan att rida bra. Ridläraren själv tycker man ska skynda langsamt, utveckling tar tid. Vilket det iofs gör, men om man gar till henne själv sa har hon efter 40 ar i sadeln kommit till LA. Sa för mig funkade det inte efter ett tag, jag tyckte jag bara stod och stampade och att det inte hände nanting alls.

Den period jag tyckte jag utvecklades mest som ryttare red jag fyra ganger i veckan, tva ganger pa ridskolan, en hoppträning och en uteritt/markarbete. Det har varit andra perioder där jag ridit mer (2 ggr pa ridskolan, 3-4 uteritter), vilket gav balans, styrka och hästvana, men inte sa mycket rent ridtekniskt.
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Ja du har kanske rätt..
Man behöver nog rida flera gånger i veckan för att komma fram till den nivån.
Jag menar.. det handlar ju inte bara om tekniken. Styrkan, balansen och känslan ska ju finnas där också.

Sen handlar det väl en del om hur ekonomin ser ut och hur mycket man är beredd att satsa där. Bara att ta ridlektioner 2 gånger i veckan, det är dyyrt.
 
Senast ändrad:
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Ja naturligtvis är en duktig tränare a och o
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Jag skulle säga att ridläraren jag beskrev är en duktig tränare. För "tanterna" i hennes grupp är hon helt perfekt, det är lugna och välordnade lektioner, utan incidenter eller risker. I nagon man utvecklas de ju, även om det gar med snigeltempo. Hennes hästar är välskötta, glada, väluppfostrade och med positiv inställning till livet.

Men det ska ju vara don efter person, för mig blev det för enformigt och stillastaende.
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Ja visst. Men eftersom tråden handlade om att man ville testa på piff och puff typ och utvecklas osv så krävs det ju en annan tränare för en sån elev tex. Jag vet att många "tanter" 50+ som rider på ridskola hela livet aldrig blir bättre än mediokra medelmåttor, men de ser ridningen som ett sätt att träffa andra "tanter" ;) fika och skvallra lite osv. Mer som en kul social grej typ och ett sätt att slappna av från jobb-stressen eller liknande.

Andra, som tex. du då, rider för "ridningens skull" och vill utvecklas ridtekniskt.

Jag kan helt seriöst säga att jag är intresserad av att rida, inte lufsa runt. Jag är inte ett dugg intresserad av mysiga skogsturer på en skogsmulle tex. Visst tränar jag gärna utomhus, men fokus är inte på att "åhh vad mysigt att fåglarna kvittrar" och sitta och masa runt i trivsamhet. Utan jag vill träna seriöst. Det gör ridningen kul för mig. Jag respekterar att vissa vill mysa runt!

Om man rider på ridskola men har ambitioner skulle jag råda personen att köpa sig en bra häst och träna privat. Min erfarenhet är att ridskolans hästar många gånger räcker till, men inte undervisningen. För stora grupper, ingen individuell vägledning och för ojämna grupper. Unga ridskoletjejer som ska försöka hålla i ridundervisningen för dressyrgrupper men som saknar både praktisk, teoretisk eller pedagogisk färdighet.

Om jag fick välja mellan att rida i skogen på en varmblodstravare eller inte rida alls hade jag definitivt valt att lägga ridningen på hyllan.
Men det är ju JAG. Och alla är olika.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Jag red på en ridskola i bromma för kanske 10 år sen, i en liten specialgrupp på förmiddagar. Där var det rätt avancerade övningar och vi tränade byten, tramp mm. Ridskolehästarna hade inga problem med detta och de andra ryttarna var superduktiga (jag var klart sämst i gruppen och hängde med så gott jag kunde, men jäklar vad jag lärde mig)

Kolla om inte din ridskola har gömt undan några "hemliga specialgrupper" nånstans och försök komma med i en sån :laugh: Ofta är det nog inte i hästarna begränsningarna sitter, men i en normalstor ridskolegrupp kan det nog vara svårt att ge sig på alltför avancerade övningar.
Den ridskolan särskiljer sig.
De köper in hästar som har tävlat MSV hoppning eller dressyr o har duktiga instruktörer som vidareutbildar o tävlar dem.

Det krävs för att underhålla standarden hos hästarna. De kan heller inte gå på lektioner o ridas av kreti o pleti bara för att de vill rida bra hästar.

Hur många ridskolor har råd att köpa dyra hästar som blir förstörda snabbt. Dyra dressyrhästar är lydiga o kommer tveklöst i konflikt när olika ryttare inte alls rider likadant som dess förre ägare. O vem skulle vilja betala mkt mer för att få rida dessa?

Att man har ridit länge är ingen garanti för att man har blivit duktig- ens på låg nivå.

En mkt välutbildad häst är svår att rida, då den kräver exakt timing.

Sätt Brinken på Lussans hästar så ska ni se på språkförbistring/ missförstånd.

J. Lÿnce skulle byta på min häst. Det gick inte trots att han kastade sig som en hel hoppryttare:bump: till slut fattade hästen vad han ville :idea: o bytte i varje:banana:
Passagen gick bra, men en annan kille lyckades inte- för att han inte vill rida med sätet- bara benen.
 
Senast ändrad:
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Jag håller med, klart det är nyttigt att rida en häst som kan sina saker, MEN det är den där flickdrömmen jag är så allergisk mot, att kunna säga att man ridit passage en gång, förstår inte hur det kan hjälpa en, vissa kanske uppfyller någon slags barndomsdröm av det, inte vet jag.

Jisses, här sitter jag 55+ och inser att jag ar flickdrömmar kvar!

Jag har ridit bytesserier och piaff, men jag grämer mig över att jag inte såg till att få prova på passage när jag hade tillgång till en fd grand prix-häst. Det var meningen att jag skulle få rida den ett tag, men så lånbytte ägeren plötsligt med en lovande unghäst. Alltså står passage kvar på den där listan med det jag vill ha gjort innan det är dax att gräva ner mej.

På listan står också flygande pass, för det måste vare en sjujäkla känsla. Men detta får jag nog inse att det kan bli svårt att förverkliga eftersom det börjar bli allt fler kilon som blir värre och värre att bli av med allt eftersom kroppen sätter stopp för den ena fysiska aktiviteten efter den andra. Men jag kommer fortfarande ihåg känslan av tölt på en SM-plaserad häst när ägaren till slut lyckades få mej att få till det.

Och det häftigaste minnet av GP-hästen är inte seriebytena eller piaffen utan enkla byten med en gest långt utöver vad jag kunnat föreställa mej när den ägaren hjälpt mej att få till det.

Så länge leve flickdrömmar - och de där gyllenen ögonblicken när något plötsligt funkar och man lyfter till en ny, tidigare okänd nivå. Första gången man får en riktig eftergift och börjar förstå det där med "på tygeln". Första gången man får en riktig längning i traven.
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

"Flickdrömmen" för mig sitter också kvar! :)
Och eftersom den är hyfsat detaljerad skulle jag vara nöjd oavsett om det är en "färdig" häst eller om man lyckas utbilda en häst till det själv. Flickmålet är nämligen att göra en BRA samlad balanserad galopp-piruett för endast sits och vikt (ok om något annat t ex yttertygel hjälper till att initiera, men att man får känslan att man rider med enbart tanken :love: ).

Om man struntar i kvalitén och bara är ute efter att ha utfört en viss rörelse vare sig det knappt ÄR rörelsen eller ej inom så kort tid som möjligt, ja då är det nog varning på att man bara vill ha något att skryta med pga självkänslan/självförtroendet! :crazy: Skillnad på att göra något för sin egen skull - typ hoppa bungyjump och åkt jorden runt innan man dör, det känns inte fånigt utan sunt! :)
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Den ridskolan särskiljer sig.
Ja det är möjligt, jag har inte provat så många olika ridskolor! I så fall blir kanske mitt tips till TS att prova den ridskolan :idea:

Men mycket tror jag ändå beror på gruppen. Om man kan hamna i en liten, duktig grupp med en ambitiös tränare så kan man komma betydligt längre än i en "vanlig" grupp. När mitt schema inte längre gjorde att jag kunde rida i den där förmiddagsgruppen så red jag en period i en vanlig kvällsgrupp på samma ridskola, med betydligt fler elever i gruppen och en annan tränare. "Nos i svans" och knappt några instruktioner. Där tyckte jag inte att jag lärde mig särskilt mycket och de avancerade övningarna kändes väldigt avlägsna...
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Visst kan man drömma- om att hästar har knappar för varje rörelse- autopilot;)

Tyvärr så funkar det inte så. Hästar kan ha saker som de har lättare för, men likförbaskat så måste man nå fram med sitt budskap- om vad man vill- göra rätt.

Det handlar om vilket signalsystem som hästen blivit inlärd på o att exakt imitera någon annans är inte lätt. Därför tar det tid att lära sig kommunicera med en alldeles egen läromästare- även fast man rider den dagligen.
Tänk då hur svårt det är för en som ska ridas av många:crazy:

I början kanske den försöker- med allt för att vilja vara till lags, sen blir den avtrubbad- för sitt eget bästa.
 
Senast ändrad:
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Det där med att rida en riktigt välutbildad fin häst tror jag verkligen på, speciellt om man är en ridskoleryttare!!

När jag var ca10-11 år (jag är nu 17) så fick jag rida en riktigt, riktigt fin dressyr häst! När jag satt upp på den så kunde jag, förutom dom absolut nödvändigaste grunderna i ridningen (stopp framåt sväng), hoppa små hinder och rida lätt!
Jag red då denna häst i ca en timme och den timmen har nog gjort så att jag verkligen kämpar för att utvecklas fortfarande. Hästens ägare var med och hade en liten lektion för mig där jag fick en inblick i hur det var när hästen arbetade i form(inte världens bästa, men otroligt stor skillnad från att trava runt på nybörjarlektionerna!). Denna stackars hästen var en av dom finaste jag ridit(fortfarande!) och han gjorde allt för mig! Tom i galoppen sökte han sig neråt några steg, och precis innan jag skulle avsluta så började hästen piaffa utan att jag hade någon aning om vad jag gjorde! Ägaren stog bara och skrattade och jag fattade ingenting!

Men det jag vill komma till är inte bara hur genomsnäll och arbetsvillig denna häst var utan det jag vill komma till är att jag kommer ihåg den underbara känslan att rida denna häst fortfarande. Och när man har ridit en sån här häst så får man mer motivation att någon dag lyckas få denna känsla när man rider en vanlig ridskolehäst, och det är(enligt mig) inte förrän man har lyckats hitta denna känsla med en ridskolehäst/ponny som man kan kalla sig för en duktig ryttare!! Då får man verkligen ett kvitto på att man gör rätt. När jag red den enormt duktiga dressyraren så hade ja ju ingen aning om vad jag gjorde, men för att få en ridskolehäst att verkligen utföra en korrekt piaff så måste man ha gjort rätt som ryttare!

Haha detta blev lite långt och känner att ja upprepade mig ett antal gånger men, hoppas ni förstår va ja menar :D
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Äppelviken. Men när jag tittar på hemsidan nu så hittar jag bara grupper med 11-15 elever i varje, tror att det blir svårt att få till samma kvalitet då... I den där "roliga" gruppen jag red i var vi nog max 5-6 stycken. Och, som sagt, när jag bytte till en kvällsgrupp blev det inte alls samma sak...
 
Sv: Fin-dressyr för "ridskolefolk" ?

Förmiddagsgrupperna finns såvitt jag förstått det fortfarande kvar. Däremot gör inte ridskolan nån reklam för dem, tror man bokar de lektionerna individuellt. De är mer som privatlektioner än grupplektioner. Kvällsgrupperna är som sagt en helt annan femma. Jag vet bara en häst där i nuläget som gör piaff, vet ej hur det är med med passagen på den hästen. De har visserligen otroligt fina hästar där men jag skulle bli förvånad om fler än tre trampas. Däremot gör nog de flesta storhästarna byten och det är väl inte helt vanligt på en ridskola.


knapplån

Jag som provat piaff och passage redan kanske har ett lite annat perspektiv men jag ser ingen som helst poäng i att bara åka med i rörelserna. (har gjort bådeoch) Bättre då att lära sig att rida fram det själv, även om den vägen tar längre tid. I längden är det det man har nytta av, inte att åka piaff/passage en gång. Kan inte minnas om jag tänkte såhär innan jag provade. Jag hade nog inte ens tänkt i de banorna innan jag hux flux satt på en häst som kunde allt. Det är inte lätt att jaga rätt på en läromästare och en bra tränare men det är verkligen värt ansträngningen!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp