Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vi fick hem ett papper om att vårat första barn fått dagisplats och där stod det till vårdnadshavande mitt namn. Barnets pappa nämndes som min sambo. Borde det inte vara vårdnadshavande 1 och 2 då.
Min sambo tog det ganska hårt.
När vi skulle anmäla sonen i dagiskön (för ca 6 år sedan) fanns det alternativen; "Förälder" och "make/sambo".
Problemet är nog snarare skolans inställning att man från skolans sida inte verkar tycka att pappan behöver informeras.
Känns som ett hopplöst fall, de fattar liksom inte problemet alls, de är så totalt inne i tänket: "mamma=primärföälder", "pappa=bonus om han öht finns".
Jag tycker att man drar i ordentligt om man kallar detta för ett jämställdhetsproblem och att svenska skolväsendet uppmuntrar mammor att agera projektledare hemma när man inte ens känner till orsaken bakom det. Jag tolkar det mer som ett logistikproblem alt. slarv att uppdatera en adressbok.
Personligen hade jag inte blivit upprörd från första början eller nog ens reagerat, men andra gör tydligen det....
Äggskal och explosioner.
Eller tycker du inte alls att den här typen av förväntningar är vanligare på mammor än på pappor? Att mammor och pappor av samhället förväntas ta lika stort ansvar för familjeangelägenheter?
Vi tycker att det är ett problem att skolan inte öht tycks ha respekt för vad vi vill angående kontakt.
Låt oss säga att våran personliga situation hade varit annorlunda, vår (min och pappans) kommunikation öht hade inte fungerat - är det okej att ena föräldern är helt utanför allt som rör barnet för att SKOLAN inte har förmåga att lägga till en adress till i mail ?
Jag ser att det är snedfördelat men jag kunde inte se att det var orsaken till "problemet" som TS har, det hade lika gärna kunnat vara något annan.
Om en barnskollärare har 20 elever och 18 av dessa har sin mamma som den initiativtagande föräldern och pappan är frånvarande/ointresserad så kan man kanske tycka att det är ett jämställdhetsproblem att läraren skickar info till alla mammor, eller vissa kanske till och med kallar det diskriminering. Istället för att skälla på läraren som troligen försöker vara effektiv (!) - gå på papporna som inte är engagerade istället.
...
Det finns dom som aktivt går runt och letar efter problem som kan skyllas på jämställdhet. Jag tillhör inte dem.
Kvinnor har generellt lägre lön än män. Det är kasst. Vad göra som kvinna? Gnälla och gå till tidningarna eller lära sig att löneförhandla?
Kvinnor ses som projektledare hemma. Det är kasst. Vad gör som kvinna?
Sluta curla för era män och acceptera inte att vara den som ÄR projektledare.
Det blir allt vanligare att familjer bryts upp, omorganiseras, styvföräldrar, bonussyskon osv. Att det är mammor som får ta huvudansvaret för sina barn har ju en orsak. För att vi vanligtvis tar det. Inte för att skolorna ger oss det. Givetvis innebär det att de som familjer som fungerar utanför denna norm halkar på sniskan. Men är det verkligen skolans fel? Vem kom först -hönan (mamman) eller ägget (skolsystemet).
När man kan börja se att ansvaret för barnet är uppdelat på 50/50 mellan mamma och pappa - då förväntar jag mig att se en skillnad hos skolan. Det ser dock inte ut så idag. Innan dess, vi får alla jobba på vårat håll.
Samhället är ju skapat av en massa mammor och pappor? (I de frågor som rör barn oftast iaf).
(argumentet att det skulle vara så svårt för dem att bli insläppta av mamman köper jag inte, killar har ju generellt vassare armbågar så varför skulle de vara så trubbiga så fort det handlar om att ta plats i familjen liksom? Varför kämpar man inte för att få vara delaktig i sitt barns liv på lika villkor som den andra föräldern?) .
I trådskaparens fall har man ju påpekat många gånger och under åtta år (!) att man vill att även pappan meddelas, utan framgång. För mig är det svårt att se att det skulle bero på något annat än på olika förväntningar på olika föräldrar.